Kärlek – Sida 36 – SVENSSONS SLÄNG

Skrivarlärdom nr 1-50

Än är jag inte färdig författare men lusten att skriva vet jag en del om. Här är några erfarenheter som skrivare och skrivkursledare. Använd dem på ditt sätt.

Skrivarlärdom nr 1
Det är roligt att skriva.

Skrivarlärdom nr 2
Ibland vattnas det i munnen, ibland ger det gåshud.

Skrivarlärdom nr 3
Ska det vara någon nytta med orden räcker det inte att de är roliga och knottrar ditt skinn. De behöver ett syfte.

Skrivarlärdom nr 4
Bestäm vem du skriver för och vad du vill ha sagt.

Skrivarlärdom nr 5
Vill du att någon ska läsa din text? Försök få den publicerad.

Skrivarlärdom nr 6
Inget svar är också ett refuseringsbrev.

Skrivarlärdom nr 7
Säg aldrig till en författare på en fest att hon refuserat en av dina noveller till sin tidskrift.

Skrivarlärdom nr 8
Att få en dålig text publicerad är sämre än att få den refuserad.

Skrivarlärdom nr 9
Det finns inte mycket som slår upplevelsen att se sin text i tryck och vara nöjd med den.

Skrivarlärdom nr 10
Läs, läs och läs. Där har du din bästa lärobok.

Skrivarlärdom nr 11
Ett personligt språk kommer ur personliga erfarenheter.

Skrivarlärdom nr 12
Allt är material.

Skrivarlärdom nr 13
Alla kan bara inte förvalta det.

Skrivarlärdom nr 14
Det är ett tvång att skriva.

Skrivarlärdom nr 15
Det är en lust att ha det tvånget.

Skrivarlärdom nr 16
Skriv, skriv, skriv. Ingen idrottsman blir bra utan att träna. Ingen skrivare heller. Du ska svettas, det ska ta emot ibland. De benådade ögonblicken kommer men de kommer inte av sig själv.

Skrivarlärdom nr 17
Det är bara överdrivet romantiska romantiker som är emot skrivarkurser. Alla vi andra vet att teknik går att träna och entusiasm att väcka, i idrott såväl som i litteratur. Talang är medfödd men det litterära kunnandet faller inte från himlen, det kräver arbete och inlärning. Stefan Holm kunde inte hoppa höjd när han föddes

Skrivarlärdom nr 18
Träna gärna i grupp, skrivarkurser är bra för de flesta med öppet sinne. Det är nyttigt att försöka analysera andras texter och formulera sin syn. Ditt eget skrivande är ändå till sist en ensam process. Arbetet måste du utföra själv, språket kan ingen annan skapa åt dig.

Skrivarlärdom nr 19
Om skrivarkursen slutar med att alla skriver lika har den misslyckats. Då har ni varit dåliga deltagare.

Skrivarlärdom nr 20
Bästa sättet att undvika att härma andra är att läsa många.

Skrivarlärdom nr 21
Ha alltid block och penna på nattduksbordet. Kommer du på en formulering strax innan du somnar? Skriv ner den direkt, i morgon bitti har du glömt den.

Skrivarlärdom nr 22
Lär dig anteckningsprogrammet i mobiltelefonen. Det är också en bra plats för snabba noteringar och långsamma eftertänksamheter.

Skrivarlärdom nr 23
Här borde jag skriva något vackert om Moleskinblocken i mitt liv. Inget ger sådan lust åt skrivandet, hur kär jag än är i den 11-tums MacBook Air, 0,3-1,7 centimeter tjock, som stundom sover mellan mig och min fru när jag vaknar.

Skrivarlärdom nr 24
Bokstäver och ord är ingen medicin men ibland kan de lindra och läka. Att formulera frågan är början på en lösning.

Skrivarlärdom nr 25
Det finns folk som tror att en dikt inte kan stoppa ett besprutningsplan, stänga ett kärnkraftverk eller minska klyftorna i ett samhälle. De har fel.

Skrivarlärdom nr 26
Det kan gå.

Skrivarlärdom nr 27
Annars skulle inte så många diktatorer i världen vara rädda för att släppa kulturen fri.

Skrivarlärdom nr 28
Orden har gett mig massor med vänner och fått några få att bli fly förbaskade på mina tankar om rättvisa och solidaritet. Borde det ha hindrat mig? Nej.

Skrivarlärdom nr 29
Det är det viktigaste kravet på dina ord. De ska stå fria, utan annat uppdrag än det du själv ger dem.

Skrivarlärdom nr 30
Ibland får jag mothugg. Det är alltid lärorikt. Ibland ligger jag i fosterställning och mår illa av det, ibland stärker det mig i min vrede över orättvisorna och dumheten.

Skrivarlärdom nr 31
Ibland ger mothugget mig en djup funderare. Efter något dygn får det mig att försöka förena min egen tes och den andres antites till en syntes. Varje gång det händer blir jag mest förvånad själv.

Skrivarlärdom nr 32
Den trettioandra lärdomen är inte nedtecknad än. Jag har den på tungan men vänta, nu måste jag åka till jobbet. Jag återk…

Skrivarlärdom nr 33
Jag har jobbat 15 år på ett mellansvenskt kommunalt bolag, fem av de åren som medelmåttig chef på mellannivå. Tänk vilka medelbra romaner jag skulle kunna skriva utifrån de erfarenheterna. Jag tänker på processkartläggningen av den interna informationen. Jag tänker på frågan om åt vilket håll öronen ska vändas på kaffekopparna i skåpet i fikarummet. Tänk att äntligen få avslöja vem öronen är viktiga för.

Skrivarlärdom nr 34
Nej visst nej.

Skrivarlärdom nr 35
Kopiatorrummet på våning tre och lilla konferensrummet på våning två låter inte alltför upphetsande som litterära miljöer. Inte mitt höj- och sänkbara skrivbord heller, fastän det är vinklat åt fel håll jämfört med alla de andra skrivborden.

Skrivarlärdom nr 36
Blev du lurad nu? Allt är material sa jag. Seriösa nattliga arbetsmöten på konferenshotell en kilometer bortom länsgränsen, för att färdigställa processkartor över interninformationen i företaget? Det kan bli hur läsvärt som helst, särskilt om du försöker skildra processen i processen. Den som handlar om hur en från början skeptisk gammal murvel långsamt börjar tycka att processmumbojumbot faktiskt kan vara matnyttigt, rätt använt. Ge mig ett Gant-schema och jag ska byta biljettmaskin i varenda gult fordon i hela mellansverige. Ge mig en exakt processkarta och jag ska förklara för vilken stöt som helst… asch, vi tar det sen.

Skrivarlärdom nr 37
Allt är material men alla vill inte använda allt. Är du av den snälla sorten så undviker du nyckelromaner. De elaka får göra på sitt sätt. Det går att vara ärlig och intressant även på påhittarsättet.

Skrivarlärdom nr 38
Hur du än gör kommer någon att känna sig utpekad. Jag skrev om en trevlig tjej med fotbollslår en gång för många år sedan. Då tog en helt annan flicka åt sig, tre mil norrut. Det grämer mig än.

Skrivarlärdom nr 39
Den upplevelsen är också material.

Skrivarlärdom nr 40
Fundera över skillnaden mellan att vara privat och personlig.

Skrivarlärdom nr 41
Kåsören Ingemar Unge skrev en gång att man inte ska använda sin text till privata vendettor, inget trams om sura expediter eller kypare. Tidningen är en för stark kanon.

Skrivarlärdom nr 42
Ingemar Unge har rätt. Det är bara små människor som hämnas via spalten.

Skrivarlärdom nr 43
Gör dig större än så. Du har inte skaffat ditt språk för att sikta på småfolk. Satir ska riktas snett uppåt. Åt andra hållet kallas det folkförakt. Varenda dag ser jag exempel på skrivare som inte fattat detta enkla.

Skrivarlärdom nr 44
Tror du texten är klar? Då är det dags att låta någon med distans läsa den, själv är du för nära den.

Skrivarlärdom nr 45
Enklast är att be någon annan läsa. Vill du inte det? Då får du låta den ligga till sig i datorn eller byrålådan ett tag innan du själv hinner få den rätta distansen.

Skrivarlärdom nr 46
När du skriver ska du älska din text, allt är bra, allt är möjligt.

Skrivarlärdom nr 47
När du tittar på den kritiskt efteråt ska du älska rödpennan och delete-knappen. Det är inte ditt urtagna hjärta du håller i din hand. Inte än. Än är det bara arbetsmaterial.

Skrivarlärdom nr 48
Läs texten högt. Då hör du.

Skrivarlärdom nr 49
Skriv.

Skrivarlärdom nr 50
Skriv om.

Talar vid nationaldagen.

Fler erfarenheter: Skrivarlärdom nr 51-59
Skrivarlärdom nr 60-68

Exalterad?

Illustration i Elsa Beskows bok Olles skidfärd.

”När jag var liten och ända tills nu har jag blivit glad, ja nästan exalterad när de första flingorna har fallit” skriver min vän Lars Nilsson på Facebook.

Ja. Just så. Jag var barn och stod med näsan tryckt mot rutan varje kväll från början av november. Hoppas, hoppas vi får snö… Olles skidfärd, som bilderna i den boken såg min dröm ut. Ganska ofta blev den sann.

Jag drömmer den än.

En annan upplevelse som sitter djupt i själen är korvgrillning. Att gå ut i skogen, oavsett årstid, tända en brasa, tälja en grillpinne och grilla korv. Väcka jägaren & samlaren inom mig, minnas alla Hjortfot-böckerna och alla goda svenska naturskildrare för vilka brasan alltid är munter. Brasa och munter, de orden är tvillingar. Trillingar förresten, det finns ett ord till.

I går gjorde vi det igen.
Tack liv, tack skog.
Tack Konsum Värmlands charkfabrik.

Exalterad. Just så.
Sa jag att det snöade?

Din definitiva jävel

Bilden är tagen innan snön föll.

Årets sista dag 2014. Jag är nästan två år äldre än ordet ”nyårslöfte” läste jag någonstans.

Det tror jag inte på. Den företeelsen är äldre än så, även om löftet blev litterärt när Stig Dagerman skrev dikt om saken på nyårsaftonen 1952. Något år senare bröt han sitt ord från dikten i Arbetaren och tog verkligen livet av sig.

Vilket roligt möte
I fem och ett halvt år har jag funnits på facebook, tyst i början men det vände min omgivning på. Du får vänner där. De finns.

Vid min ålder dör en vän ibland. Döden, du din definitiva jävel. Tre stycken facebookvänner borta, en vartannat år. Det kunde ha varit värre, det är lika illa för det.

J, B och R. Så lika och så olika. Tänk vad roligt de skulle ha haft om de träffats. Jag vet vad vi kunde ha pratat om.

– Den är skriven för dig den där rollen, sa B när jag spelat smed i Älvdalssagan fast jag inte tordes. Det är det vackraste någon man har sagt till mig.

Livet, detta preliminära.
Bröd och skådespel skulle vi ha pratat om.

Stängt på grund av midvinterblot

Stängt ett tag på grund av den fornnordiska seden att fira midvinterblot, den tyskschweiziskfranska att ta in ett träd och hänga glittrande föremål i det, den turkiska att klä ut en lämplig vuxen till tjock gubbe med skägg och den urgamla svenska att titta på en arg tecknad amerikansk sjömansanka utan kläder på underkroppen. Vänta, det var en lycklig nedkomst i Nasaret också.

Kulturen vet inga gränser.

God Jul eller vad du kallar midvinterfesten. Ät mycket gröt. Prata med riktiga människor. Tid är en vacker gåva.

Snart är det … asch, dä kvetter.

När jag får tid

När jag får tid ska jag gå ut och känna hur det doftar snö i luften.
När jag får tid ska jag lägga ut äppelbitar på marken till koltrasten, det tycker han om.
När jag får tid ska jag läsa en bok som handlar om en enda dag i juni 1904 i Dublin.
När jag får tid ska jag ringa en vän.
När jag får tid ska jag gå till gravarna och tänka på dem som jag skrattat så mycket med.
När jag får tid ska jag tänka tre kloka tankar som jag inte tänkt förut.
När jag får tid ska jag höra en melodi som jag inte visste fanns.
När jag får tid ska jag lära mig knyta skosnörena så som andra människor gör det.
När jag får tid ska jag rensa i lådorna i garaget och slänga onödiga papper här inne med.
När jag får tid ska jag lära mig hur steglitsen låter och vad den vuxna myrlejonsländan sysslar med på nätterna.
När jag får tid ska jag skriva ett pappersbrev till en människa och posta det i en låda.
När jag får tid ska jag se midnattssolen.
När jag får tid ska jag somna samma dygn som jag gick upp.

När jag får tid ska jag förändra världen, särskilt dumheterna.
Har du tid att hänga med?

Tomheten inuti mig

Såhär års brukar vi ha ofta ha en planerad resa att se fram emot. Några månader in på det nya året har vi brukat åka till varmare land. Vi gillar att promenera efter havet eller sitta och titta på folk, hyra en bil och köra runt i några främmande berg. I fjol sprang jag ganska många pass i ett rent ökenlandskap, redan det var spännande.

Resan brukar vara beställd i mitten av december och hotellet klart. Sedan sitter jag om kvällarna och spanar in kvarteren där vi ska bo, de finns på kartan och på gatubilderna på nätet. ”Där kommer vi nog att gå när vi ska ner till havet.” ”Där ligger närmaste köpcentrum.” ”Det verkar bra brant nedanför strandpromenaden.” ”Om vi hyr bil kan vi åka dit bort, för att…” ”Just nu är det 24 grader varmt där.”

Ingen resa att se fram emot
Den här gången ligger vi lågt. Inget bokat, inget tänkt. Om detta är vi överens, fast det blir ändå som en tomhet i mig, när jag inte får planera och fantisera. Nu säger jag detta till den kära vännen. Jag har ingen resa att planera, säger jag. Det känns så tomt.

Vad sägs om soptunnan? säger hon och ger mig soppåsen.

Frisk vind eller avloppsrör

En gång skulle jag föreläsa vid en kurs i kulturjournalistik. Vad är kultur? frågade jag mig själv och gick till ordboken. Ordet låg mitt emellan kultje och kulvert. Frisk vind eller avloppsrör, det valet var lätt.

Nu surrar luften av nyvalsprat. Heter det extraval eller extra val? Ingen tidning skriver lika men valmyndigheten drar isär det och den bör ju veta. Egentligen ska ”extra val” uttalas med luft mitt i, antar jag, fast det låter fyrkantigt.

Det borde heta nyval, som alla tänker, men det är en annan sak.

Jag går till ordboken för att få vägledning igen. Hur ska jag se på valet den 22 mars? Boken ger genast besked. Ordet extra ligger mitt emellan extas och extrakt. Hänförelse eller något utdraget? Det valet är lika enkelt.

En månads extas tack.

Varför jag tror på dig, Människa

– Vilka av dina blogginlägg har varit mest besökta och delade på facebook?
– Det ena handlade om när min andra favoritbruksort Munkfors slogs för sin rätt med sången som metod. Vår egen värmländska sjungande revolution. Det andra kom härom dagen och handlade om tiggares och flyktingars människovärde.

Dialogen är påhittad men sann likafullt. Jag tycker det är så hoppfullt.

Det fantastiska Munkfors och mitt favoritord
Lärdom ett: ska du som bloggare nå ut, då ska du nästla dig in i det fantastiska nätverk som heter Munkfors. Jag har sagt det till mina vänner där förut och nu säger jag det igen: ni behöver inget facebook hemma hos er. Ni har ett bättre nät i vardagen. Grattis, älsker’t! Det räckte med att en god vän från väster om älven delade, sedan rasslade det till, för hon hade vänner som hade vänner som hade vänner och det verkar som om alla bryr sig om varandra mellan Råda och Olsäter. Vänner utombys har de också, förstås.

Bäst av allt var att detta hände när jag försökte skriva seriöst om ett vanligt enkelt nöjesarrangemang som nådde djupt i en lokal folksjäl. Det var den lilla ortens kamp mot de stora jättarna.

Lärdom två: solidariteten lever. Jodå, det dyker upp en och annan människa i trådarna om tiggarna som är rädd för att möta en stackars hungrig romsk rumän på backen i kylan utanför sin matbutik. Det är klart att jag kan förstå den rädde, på ett sätt. Situationen är ju så förnedrande, både för tiggaren och för den mätte medelsvensken. I hundra år har vi varit ovana vid tiggare i det som blev ett folkhem. Förr fanns de här med och många fattiga svenskar fick resa utomlands för att överleva, men det minnet var glömt.

Själv röstade jag nej till EU och skulle göra det i dag med. Men ni som vann, det var ju det här ni ville ha. Europeisk rörlighet. Fria européer med tiggarmuggar utanför Konsum och ICA. Förlåt, nu trillade jag dit, men hade ni väntat er att bara rika nordeuropéer skulle hitta hit? Sådana där som går in i butikerna och handlar? Snopet va’? Europa var inte vara Västtyskland, det var de förföljda romernas Rumänien också.

Vad pratet kan göra
Solidariteten lever. När jag skrev om myterna kring tiggare och flyktingar fick jag fler besök än någon gång tidigare, fler som delade. Det fortsatte i dagar och nätter. Min blogg är liten, snälla nå’n jag har inga mäktiga medievänner, men just då (och när jag skrev om den rosa körens kamp för munkfôrsingarnas självkänsla) blev den stor en kort stund.

Jag älskar er, vänner. Ni trogna besökare och ni tillfälliga.
Ni rädda och förvirrade är också välkomna. Jag kommer inte att hålla med er om tiggarförbud och hemskickning av folk men vi kan väl prata om saken.