Etikett: Solidaritet

Håll andan, spar pengar

Jag har haft tur. Jag är bara allergisk mot orättvisor. Samma tur har inte alla. Därför har de haft god nytta av pollenmätningarna och prognoserna.

Nu hotas all mätning av pollen i hela Norrland. Totalt i Sverige kostar mätningarna tre miljoner kronor, säger SVT Rapport.  Landstinget i Umeå, björkpollens stad, vägrar fortsätta betala sina 100 000 kronor och då riskerar alla norrlandsmätningarna att få läggas ner.

Den enes plånbok vet inte vad den andre gör. Den ene får sparpengar i handen, den andra får hålla andan. Tät plånbok, tät lunga. Landstingen? De får förstås betala mångdubbelt mer, när stolleriet drabbar de pollenkänsliga.

Men det är ett annat konto.

Enkla lösningar

Lösningen är ofta enkel. Så enkel att ett barn kan förklara den för vilken vuxen som helst.

Frihet.
Du ska inte mörda.
Armbågstackling är förbjuden.
Jämlikhet.
För att det inte ska bli några trafikolyckor ska du köra så försiktigt som krävs.
Allt som du vill att människor ska göra mot dig, det ska du göra mot dem.
Broderskap.

Svårigheten är att göra verklighet av de enkla orden.
Vi måste nog ha ett möte.

Hur har du det vecka 12?

 

 

Alla dagar ska inte vara lika

En gång var jag och lyssnade på den duktiga bilhandlaren Kajsa Jansson. ”Alla dagar ska inte vara lika” sa hon, och berättade hur hon försökte leva upp till det mottot som chef. Visst kunde vardagen vara grå ibland, men då var det viktigt att passa på att fira en medarbetare som fyllde år med tårta, eller hålla personalfest, sa Kajsa.

Då blir inte allt så grått.
Livet behöver lite färg ibland.

Det är precis därför vi tycker om traditioner här hemma. Vänta nu, jag är inte politiskt konservativ, inte emot samhällsförändringar i stort. Tvärt om vet jag massor som behöver göras, för att renovera det folkhem som några rivit och slitit i så länge. Men tidens och årets och familjens egna traditioner, dem håller jag på.

Semlor i oktober?
Vi är inte blinda. Vi ser ju hur andra klär sina julgranar vid första advent nu för tiden. Vi märker hur lokala bageriet säljer semlor i oktober. Vi läser på facebook hur folk slänger ut julpyntet och granen på annandagen.

Undra på det, när handlarnas julskyltning börjar i oktober och ert privata pyntande i månadsskiftet november-december.

Livet blir tråkigare då
Andra får förstås göra som de vill. Men för oss skulle livet bli tråkigare, om vi tittade på Kalle Ankas julafton på video året om. Det fick aldrig våra barn göra. Livet blir tråkigare om semlor serveras före fettisdagen, när det från början var tänkt.

Julen skulle inte kännas som vår jul, om granen stod där och doftade redan vid första advent och om vi provåt skinkan tidigare än på kvällen den 23:e. Det skulle kännas mycket konstigt att slänga ut granen innan tjugondag knut.

Man ska inte försöka smeta ut allt över hela året, äta julskinka samma dag som fettisdagsbullen. Livet blir grådaskigt då, när det aldrig finns någonting att se fram emot.

”Semlor nu?” var det en expedit på ett konditori som sa till mig, en fettisdag för några år sedan. ”Det har folk tröttnat på för länge sedan. Det har vi inga.”

Majstång i maj
Än vet jag ingen som har börjat öppna julklapparna vid lucia eller klä majstången i maj. Ändå är det precis så det känns för oss, med alla de andra tjuvstarterna.

Alla dagar ska inte vara lika. Julafton är bäst den 24 december. Semlor smakar bäst på fettisdagen och följande tisdagar. Jag vill inte ha en enda julklapp i september.

Och du: det är inte en tillfällighet att jag gett det här blogginlägget kategorin Familjen och etiketterna Historia, Dumheter, Solidaritet och Kärlek. Det är på flit.

Först då blir kongressen bra

Ett simpelt tryckfel hos televisionen. Är det allt du har att komma med, när landets näst största vänsterparti väljer en ny karismatisk ledare som är tydlig men samtidigt behagligt eftertänksam?

Nej. Jag behövde bara tänka.

Jag tycker att Jonas Sjöstedt höll ett klokt och fint första tal, när kongressen just hade valt honom. (Fast nog kunde de ha kostat på sig att välja två ledare). Precis som Håkan Juholt höll ett fantastisk linjetal, vid sin kongress.

Hade jag varit aktiv i politiken nu, skulle jag väl ha sagt ungefär som i forna dar:

– Det har varit en kongress. En bra kongress blir den först när vi går ut och genomför dess beslut.

Det är vad jag har att säga om de båda vänsterpartiernas partiledarval. Stolta tal älskar jag, men ännu vackrare är kloka valsegrar och fullbordade praktiska beslut. Sverige har inte råd med mer klyftor nu.

Ord att tänka på: egendom

Efter gårdagens blogg:
”I dag tänker jag på ordet egendom.”


Säkert fanns det privategendom även i jägar- och samlarsamhället. Sin egen skinntröja är rätt praktiskt att ha. Eller stenslunga. Men jag tror det var i bondesamhället människan första gången ritade upp en gräns och sa att den här jordplätten är min. Här ska jag så mitt utsäde.

Min. Mitt.

Detta var på sätt och vis förståeligt. Jag vill verkligen inte göra om svenskt jordbruk till en sovjetisk kolchos. Ändå var det med den första gränsstolpen eller röset som mycket gick snett. Nu gick det att samla makt och ägande i generationer. Någon kunde bli skamlöst rik och någon fattig, utan mat.

Någon fick inte råd att följa med på skolutflykterna.

Alla murars moder
Några kunde bli isolerade och inskränkta, med. Första gränspålen var samtidigt grundstenen till det som skulle bli Berlinmuren 1961, Israelbarriären 2002 och USA-Mexicomuren 2006.

Min jordplätt. Kom inte hit.
Vi bor i den bättre halvan.

Enkel sak
Lösningen är precis så enkel som alla alltid har vetat: Jämna ut, minska klyftorna, fördela, ha en del saker ihop. Vårt, tillsammans. Fransmännen formulerade grundtanken bra redan 1789, fast de glömde systerskapet.

Skinntröjan kan du behålla.

 

 

 

 

 

 

Amerikanska muren.

Ordens kamp mot skammens tystnad

Kan inte släppa detta med domen mot de två svenska journalisterna i Etiopien. Elva år för ett opublicerat reportage. När det fria ordet fängslas finns det alltid någon som har något att dölja.

Sällan har så många i en svensk regering tigit så mycket så länge om rätten att inte vara tyst.

Ordens kamp mot skammens tystnad.
Det är bara att välja.

Ingen människa är en sandö

Konstnären Lars Lerin har flyttat till Hammarö och nu flyttar Lerinmuseet till Karlstad. Långsamt rinner sandkornen söderut, slits loss längs stränderna i norr och fraktas av Klarälven ner till deltat. Det som vill bli bredare.

Och bredare.

Om några tusen år är Hammarö ingen ö. Ingen i Munkfors är ledsen längre, över konstens enkelresa från Laxholmen till Tingvallaöns norra udde. Då.
Ingen människa är en ö.

Konsten vill vara där folket är. Den stora konsten vill vara där de många ögonen ser. Kanske är inte Sandgrundsladan Värmlands fulaste hus? Kanske går den att göra vacker?

Nu.

Lycka till, vill jag säga, men det blir en vemodig suck, samtidigt.
Kan ingen vända älven fem dagar i veckan?

Vem är särskiljd?

”De säger att vi är segregerade, men här ute finns alla nationaliteter förutom svenskar. Egentligen är det svenskarna som är segregerade där de bor. Vi känner ju folk från alla länder.”

Rapparen och förortsbon Aleksi ”Aki” Swalow i tidningen Fokus, nr 46/2011.