Etikett: Kärlek

Skenar mot mål i mitt Forshaga All In

Framme vid järnvägsbron

På ytan är det den allra gråaste, vanligaste höstmorgon du kan tänka dig. Meteorologerna har spått mörka moln och himlen är blåsvart när jag vaknar. Älgjakten pågår i skogarna runt Grossbolstorp men inte den orangesprakande sorten med rimfrost i gräset när skyttarna placeras ut. Den grå, lite fuktiga sorten.

Vem bryr sig om ytan? Vem bryr sig om att min kropp tycker löpning och tidig morgon är som ketchup och chokladglass ihop?

Ett glas vatten, en halv skiva knäckebröd utan smör och pålägg. Sedan i väg. Vi tar bilen första biten. Löparskorna och jag har ett uppdrag, här finns inte tid till några onödiga transportsträckor till fots, inte på gator som redan är rödmarkerade på kartan i arbetsrummet.

Det är i dag vi ska bli klara. Färdiga. Gå i mål. Vore jag skapt som folk skulle jag vänta till i kväll, när kroppen är vaken och ingen arbetsdag väntar. Men vem har sagt att vi måste vara skapta som folk?

Klar med gatornaJag parkerar vid Folkets hus. Knyter om skosnörena, låter bli att stretcha, plockar på mig fingervantarna och den kopierade Forshagakartan och knäpper i gång gpsklockan och pannlampan. Snart pinnar benen på som om det vore vardagsmat för dem att avsluta sitt livs första Forshaga All In kvart över sju en disig onsdagmorgon i oktober.

All in? Mmm, det kallas så på springsvengelska när en grupp löpare springer exempelvis alla motionsspåren vid friluftsgården i ett sträck. I vårt fall skulle det bli en hel halvmara i kuperad terräng, om du bara lade till en extra runda i 400-metern.

Jag har aldrig gjort det. Jag har min egen plan.

Gatuplock kallar jag det. Street scanning. Den här morgonen ska vi bli klara, löparskorna och jag. I gps-en finns beviset, gata ner och gata upp. Vi gjorde det inte på en dag, det är sant, men vi tog varenda gatstump. Meter för meter, risiga kvarter och välansade, vi var där. Det är bara en stump kvar på Storgatan i norr plus två smågator kring Bruksgatan och sedan ett par kilometer på den asfalterade banvallen, där alla forshagamotionärer förr eller senare hamnar, vare sig vi cyklar, springer eller åker inlines. Ska vi vara noga är banvallen inte markerad som gata på kartan men jag kan ju inte sluta gatplockningen utan att ha fått med själva juvelen. Klarälvsbanan.

Hela tiden möter jag folk på väg till skola och arbete. Andningen är lätt nu, rytmen flyter. Bara tre bilar på konsumparkeringen, Cåpakiosken stängd, vid lärcentret samlas cyklar och mopeder. Tass tass tass mot fuktig inlinesasfalt.

Forshaga All InIcke nu. Icke nu. Men nu! … skenar jag i mål där vår asfalterade banvall möter järnvägsbron. I dag är bron vackrare än någonsin och älven brusar och blänker.

Bil tillbaka hem, upp i arbetsrummet, ritar de sista kilometrarna röda på tätortskartan för 2014 och gör en alldeles ny notering i träningsdagboken.

Onsdag morgon den 15 oktober. Blev klar med att springa alla gator i Forshaga tätort väster om Klarälven. Det tog tretton dagar. Lite trött först men sedan lätta ben. 8,3 kilometer.

 Nu är det gjort. Jag är barnsligt lycklig. Projektet har ökat min träningslust med 37 procent de här dagarna om jag ska tro träningsdagboken och det ska jag.

– Hur sa? Fortsätter bron över älven? Bor det folk på andra sidan? I en egen tätort som kallas Skived?

Jaså gör det.
Har de någon gata?

Nej, svara inte. Jag vet hur det blir.

Inga hederliga avsikter

Jag vill ju inte lämna ut dem. Damerna som regelbundet landar i min mejl har säkert de hederligaste avsikter. Det har inte jag.

TwooJag har inga avsikter alls med dessa förhoppningsfulla. Inte med Monika, 60, din nye SmartMatch. Sjekk henne nå. Inte med Eva-Lena, 61. Inte med 69-åringen i min gamla hemstad som ønsker å møte 38 til 77 år gamle menn. Inte med någon av de andra kvinnorna heller. Jag är lyckligt gift sedan 36 år (just i dag), den kära vännen och jag träffades för 47 år sedan. Vi älskar varandra innerligt.

Blir det någon skillnad så säger jag till.

Har inte bett om alla dessa mejl
Kära dejtingsajten Twoo. Det näst bästa vore om ni slutade skicka mig alla dessa mejl med hoppfulla foton. Allra bäst vore om ni tog bort mig ur ert register. Jag har inte bett att få hamna där och har aldrig lämnat några uppgifter. Den som vill får gärna nätdejta men själv behöver jag inte det. Fattar jag rätt så beror eländet på det facebookliknande Netlog som jag var med i ett tag. Twoo har köpt Netlog och nu försöker de göra oss alla till nätdejtare.

Friarmejlen är skrivna på norska. Din SmartMatch, Eva, utløper i 24 timene – velg nå. Snälla norskar, ta bort mig. Jag vill inte bli dubbelgift på nätfiskenorska.

Utløper gör jag helst själv men bara i motionssyfte.

Uppvakta sa vi inte

BjörkPå er tid sa ni väl ”uppvakta”, säger en ung vän till mig.

Nej du, uppvakta sa vi inte. Inte ”älskar dig” heller. ”Ja’ diggar dig” sa jag i början till henne som skulle bli min fru. Pinsamt tycker jag nu, fast då var de fåniga orden djupt och ärligt kända. Diggar henne gör jag än men med nya ord.

Absolut inte ”uppvakta”. Vad sa vi egentligen? Där hemma på skogen sa vi ”fria”, men vad sa vi när vi kom till stan och ville låta fina? Det har jag glömt. Hjälp mig, någon.

Friade vi aldrig där?

Fröken Onödigs torg

Fröken Onödig      Fröken Onödig. Skulptur av Astrid Göransson.

Har min ungdoms centralort någonsin haft ett torg? Inte vad jag kan minnas. När vi kom på moped för att försöka träffa flickor, var det vid järnvägsstationen de satt och dinglade med benen. ”Trädtorget” kallade folkmun det, efter det stora trädet som trafiken gick runt. Men något torg var det ju inte.

47 år senare hoppar jag till först. En nyfiken nos undersöker min hand. När jag vänder mig om sitter nosen på en leonberger, den hundsorten förstår du snabbt. Uj uj uj, du var mig en stor och tydlig en… Nå, hunden är rar och låtsas inte känna att jag luktar hundrädd. Hennes husse har jag inte sett på länge, men 1967 var Håkan med på mopedturerna. Sedan blev han kommunalråd och nu har han också hittat tillbaka till Peking.

Svart med folk
Varför ett kvarter i Molkom kan heta Peking har jag glömt, men nu har de goda människorna kämpat sig till ett torg. En miljoninvestering med skulptur och allt. Framför ingången till Konsum är det svart med folk när Nyedstorget ska invigas. Varenda môlkôming tycks ha letat sig hit, bra många av oss återvändare med.

Solen skiner, PRO steker kolbullar, någon visar gamla bilder och kartor från stationssamhällets framväxt och skidklubben säljer skidåkarmössor. På scenen myllrar det av talanger. Sedan, efter några timmar och minst ett landshövdingetal, är det dags. Hon avtäcks.

Det onödigas nödvändighet
Fröken OHon heter Fröken Onödig och ligger och vilar i kanten av trappan i kanten av det nya torget i kanten av min gamla kommun i kanten av vårt spruckna Sverige. Jag tycker genast om henne. Det är inte det nödvändiga som ger livet skönhet. Det är det där andra, extra. Strax därpå delar de ut en hel bok med avfotograferade onödigheter som molkomsbor har samlat på sig genom åren. Jag gillar det. Elegant bevisar mina gamla vänner det onödigas nödvändigt.

När vi vänder tillbaka en stund på kvällen har folk redan hittat sina sittplatser på torget. Det är som om de alltid har suttit här och dinglat med benen. Nu kan mopederna komma.

 

Swecos skiss över NyedstorgetNyedstorget är ritat av landskapsarkitekten Louise Thyberg i samarbete med konstnären Astrid Göransson och med Kristine Johansson som projektledare. Astrid Göransson har också utfört skulpturen Fröken Onödig. Redaktion för boken (om) det nödvändigas nödvändighet: Astrid Göransson, Karin Karlsson, Lotta Mossum, David Skoog och Ingela Wessmark. 

Staven

Runes

”Varje gång sonen i familjen Nilsson öppnar förrådet möts han av sin mammas gamla skidstav. Han tror att hon fick den 1934 när hon gick på realskolan i Kiruna. Men då komplett med skidor och ytterligare en stav. Varför skidstaven av bambu fortfarande finns kvar i förrådet vet ingen.”

 

”En kaffekanna från Runes Konditori i Molkom står ovanpå köksskåpet i Mikael och Lena Svenssons kök. Mikael såg den på en loppis och kände sig tvungen att köpa den, trots att han någonstans visste att den aldrig skulle komma att användas. Mikael växte upp i Molkom och minns när han sprang till ’Runes’ för att köpa femöresgodis. Hans favorit var tefaten som först smälte i munnen och sen började brusa.”

Texterna och fotona med staven och kannan är hämtade från boken. Torgskissen är från Sweco.

Läs mer: (om) det onödigas nödvändighet

När humöret har uppförsbacke

RosorEn stund, ett dystert ögonblick när humöret är i uppförsbacke, får jag ett meddelande. Jag har sparat det som ett mantra till i dag, för i dag ska jag vara glad. Tack J, du vände mitt sinne i onsdags och glädjen har inte släppt än.

”Tack för dina texter Sven-Ove, påverkar mig mer än alla partiledardebatter och valaffischer tillsammans”.

Jag tvivlar så ofta på nyttan av de här blogginläggen.
Då är det en lycka när vänner är vänner.

Välkommen till världen

FönsterKära nya världsmedborgare. Du ska inte bli som jag, du ska vara pigg som tanken, van att röra dig i varje miljö. Där jag blir brydd ska du stolt röra dig rakt fram, målmedveten. Frisk luft blir ditt motto, aldrig att du låser dig vid en dator. Hellre ut bland främmat folk än envist kvar under tak. Hellre skog och mark än konferensrum och kopiatorer. Hellre stubbe än köksbord, hellre backe än säng.

Välkommen till världen. Du ska inte bli försiktig, blyg eller ha alltför ettrigt temperament. Du ska vara allt det där jag inte kunde. Hälsa till din tvilling, vänsterskon. Han är lika välkommen han. Hallen är er, stigen och gångvägen vår möjlighet.

Bok och skorÄr ni med på ett pass i kväll? Mormors runda? Du vet, den som går över ängen, in i skogen, förbi kullen och bort bland villorna. Klockan 19.00, blir det bra? Jag har en lucka i almanackan då.

Samma tempo som med era storebröder.
Nej snabbare.

Val i jobbknyckaravdragens land

Tjur

Det här är en hälsning till alla som är som jag. Ni andra kan titta på bilden. Den är – ett kort. Fundera över könet på kreaturen eller nå’t.

Jo, vi andra. Nu är det såhär. Vi vill inte ha det som vi har haft det sedan 2006.  Folk som går på en a-kassa som inte räcker till. Folk som går på en sjukkassa som inte räcker till. Folk som försöker få jobb som inte räcker till. Folk som försöker… ja, ni vet. Välfärden räcker inte till, för pengarna har välavlönat folk fått i jobbknyckaravdrag. Vanligt folk har inget värde längre, bara Entreprenörerna, Riskkapitalisterna och De Högavlönade och alla andra gynnade grupper med stor bokstav. De är inte många men orden är stora. 140 miljarder om året är mycket pengar.

Såhär gör vi. Vi får koncentrera oss. Kalla det enhetsfront eller taktikröstning eller vad du vill, men nu måste vi se till att rösta klokt. Vi som kallar oss vänster måste använda valsedlar som vi vet gör nytta. Vänster? Ja absolut. Gudarna ska veta att den etiketten brukar sättas på allt möjligt löst folk, värre tokstollar än den här demokraten, men i alla fall:

Vi kan räkna bort alliansen. Jag känner folk där som jag gillar, men deras politik gör oss alla till förlorare.

Vi kan räkna bort Miljöpartiet. Jag känner folk där som jag gillar, väldigt många miljöpartister (vem är inte miljövän), men problemet med det partiet är att vi aldrig vet vilket block det tänker välja, åtminstone lokalt i kommunerna och landstingen. MP går bort.

Vi kan räkna bort Feministiskt initiativ. Jag gillar Gudrun Schymans förmåga att kommunicera, hon är en av de bättre agitatorerna i landet, men den som bränner pengar får aldrig min röst. Man trampar inte i maten. Vem är inte feminist? säger du. Visst, men rösta inte på dem i alla fall. Inte nu. EU-valet var en sak, kul att Fi gick bra, men här handlar det om svenska folkets framtid de närmaste fyra åren. Rösta inte på Fi, det är en bortkastad röst. De kommer inte in och därför gör din bortslängda röst att alliansen kan vinna igen. Då vet vi hur det blir. Folk som går på a-kassa som inte räcker till. Folk som…

Två partier får jag kvar på min lista. Välj själv, jag kommer att rösta rött.
Främlingsfientlig är jag inte.

Jag tror på solidaritet.

När Charlie Weimers missade förlåtelsen

Mångfaldsdagen

Programmet som inte blev av för att Charlie W missade en lektion i söndagsskolan.

I Karlstad skulle de ha haft en mångfaldsdag i morgon. Röda, blå och fi-politiker skulle ha pratat om mångfald och medmänsklighet, landshövdingen och en grupp ungdomar också, artister skulle ha spelat och dansat, i tio timmar skulle den drogfria festen ha pågått. Allra sist skulle gruppen Kartellen ha uppträtt.

Mångfald är en viktig sak, alla dagar. Antirasism är en viktig sak, alla dagar. Ibland är det klokt att samlas kring detta budskap en hel dag på Sandgrundsudden. Alla människor är lika mycket värda, människovärdet är ett och odelbart. Ibland bör vi säga det till varandra så det hörs. Vi behöver höra vackra ord.

Detta borde du prova, Charlie
Jag vet inte så mycket om Kartellen. Det gör däremot Charlie Weimers. Han är kristdemokrat och vägrade låta sitt parti delta om bandet gjorde det. Då ställde kyrkan in hela arrangemanget.

Själv går jag till Kartellens facebooksida. Facebook är något nytt som har kommit, Charlie Weimers. Du kan skriva sådant som du tycker där, så kan andra människor se vad du tycker. Eller om du har plockat svamp. Du borde prova det någon gång. Varför inte till och med läsa vad andra människor skriver? Du kanske har något kvar att lära, fastän du är en så fin kandidat?

Nu ser jag att Sebbe Staxx i Kartellen har skrivit själv på bandets sida på facebook. Så här skriver han:

Jag får många frågor angående hur jag kan säga att jag är emot våld på grund av min kriminella historik och innehållet i våra texter. Saken är att jag förstår era frågor. Sanningen är att jag befunnit mig i mörkret under många år och att jag varit allt annat än en förebild för unga människor. Men faktum är att jag har många unga människor som faktiskt ser upp till mig. 



Sommaren 2013 hände någonting som fick mig att inse att Gud verkligen finns och att han älskar mig trots allt jag gjort. Där började en helt ny resa för mig. Jag döpte mig och kom efter en tid att bli medlem i Ichtus församling i Stockholm. Vägen är inte alltid lätt att finna. Men den finns! Jag faller ibland och har syskon i Kristus som hjälper mig rätt tills jag finner balansen igen. Jag har insett att min plats inte är vid politiken i framtiden utan jag ska använda min erfarenhet av mörkret till att föreläsa för ungdomar och ge unga människor som befinner sig där jag varit hopp! 



Jag förstår att alla inte är beredda att ge en sån människa som mig en andra chans. Det är okej. För Jesus gav mig en andra chans! 



Kärlek och frid över er alla!



Sebbe

Missade det i söndagsskolan
Detta tycker jag är vackert skrivet, så ateist jag är. Dessutom tror jag på förlåtelse. Det gör inte Charlie Weimers. Han missade den lektionen i söndagsskolan.

Synd… som vi säger på Grossbolstorp.

… och då har vi ändå inte sagt ett ord om Charlie Weimers roll en gång i det konservativa nätverket Engelbrekt som han var med och bildade. Svenska Dagbladet har berättat om det nätverkets interna debatt. Där, skrev SvD för ett antal år sedan, ”försvarar Charlie Weimers sverigedemokraterna. Han skriver att ’sverigedemokraternas kritik mot det mångkulturella samhället innehåller en del matnyttigt’, att liberalerna ’söker tysta debatten om integrationspolitiken’ och att en kritisk hållning mot det mångkulturella samhället inte är att vara högerextrem”.

Inte ett ord om det har jag hört från kandidaten Weimers i årets valrörelse. Det är skillnad på egna gamla synder och andras. Det är skillnad på egen enfald och andras mångfald.

Synd… som vi säger på Grossbolstorp.
Synd att inte Charlie Weimers är en läsare.

PS. I sista stund, precis när jag är klar med det här inlägget nås jag av ett glädjande besked. Det finns andra som inte är lika okristliga som Charlie Weimers och hans kristdemokrater. Dagen blir trots allt av, ABF tar över. Mångfalden vann över enfalden. Hurra! DS.

Mångfalden vann

 

 

 

 

 

 

 

 

Värmlands Folkblad 6 sept 2014:
Många slöt upp för mångfalden

”Mångfaldsdagen var en lugn historia fram tills dess att Kartellen äntrade scenen på lördagskvällen. 
– Charlie Weimers har rätt till en andra chans trots sin nazistiska historik, så samma borde gälla mig. Och vi har tagit avstånd från politiskt våld, säger förgrundsgestalten Sebbe Staxx till VF.”

Barnet som inte fick komma in i SD:s valstuga

Får meddelande från en släkting. En berättelse jag helst hade velat slippa att höra från mitt Sverige år 2014. Så här skriver hon:

Hej. Jag vill bara skriva några ord, vad som hände mina barnbarn i fredags eftersom du ofta skriver om invandrarfientlighet. Mina barnbarn är elva år och går i skola i (här skriver hon en svensk ort). Gjorde en utflykt till Sergels torg för att besöka valstugorna och ta reda på vad de olika partierna vill.

De blev väl mottagna av alla partierna och fick svar på sina frågor, men när de kom till SD:s stuga blev inte NN (hon skriver namnet) insläppt för att han var som en äldre kvinna sa: DU ÄR INTE SVENSK.

Vad säger Du? Du behöver naturligtvis inte skriva något om detta, tycker bara att jag ville berätta, och du kanske förstår att jag blev jätteförbannad. Barnens mamma, (hon skriver namnet), säger att det är ingen ide att säga något, för ingen lyssnar… Ha en fortsatt bra sommar.

Där slutar brevet.

Jag önskar att hon aldrig hade behövt skriva det. Allt jag tror på och skriver om handlar ytterst om det: Att en dag ingen enda människa ska behöva skriva ett sådant brev om sitt barnbarn.

Att inget enda barn ska behöva få ett sådant svar.