Kärlek – Sida 46 – SVENSSONS SLÄNG

Mejl om att bli vuxen

Funderar på att göra om lite i trädgården när jag blir pensionär.

Vuxenvarning. Jag har skickat ett mejl till Pensionsmyndigheten.

Min kära vän har inga problem med att förstå det orange kuvertet. Inte några andra kuvert som dimper ner till mig heller, fastän jag haft fler arbetsgivare och uppdragsgivare än det finns villor på vår gata.

Så himla besvärligt är det inte. Inte sedan jag väl skaffade e-legitimation och gick in på Min pension och tittade. Men vi har ett bedrövligt pensionssystem.

Jäkla fondmicklare.

Fem pocketböcker
Visst ser vi en del roliga poster när vi klickar fram listan över pensionsinstitut. Från ett av dem kommer jag att få 253 kronor i månaden. Livslångt. Det är vad några år som journalist i Småland skrapade ihop åt mig. Heja Vaggeryd, heja Klostergatan i Jönköping, heja Esplanaden, Huskvarna. 253 kronor är inte att förakta. Det får jag fem färska pocketböcker för, om jag cyklar till stan och köper dem. Eller väldigt många cykelturer ner till vårt prima bibliotek, där läsningen är gratis. Då kan jag fika på hemvägen och ta en tur i skogen efteråt.

Fikar jag hemma blir det rena förtjänsten.

Från en annan givare får jag 517 kronor i månaden, livsvarigt. Det är för åren på Statens Räddningsverk. De pengarna ska jag köpa filmjölk för, en insats som varit livräddande förr i detta hushåll. Räcker de till müsli också och en släktforskningscirkel?

Väldigt kluven
När jag skriver detta är det 199 arbetsdagar kvar, med semestern borträknad. Säg ingenting till chefen, han kan tro att jag är trött på jobbet och det är jag inte. Tvärt om. I själva verket är jag väldigt kluven. Lever jag den 12 januari 2016 så kommer det att kännas konstigt att inte gå till jobbet. Det är en tisdag. Vi brukar jobba på tisdagarna i vår släkt.

Mina trivsamma arbetskamrater.
Mina viktiga arbetsuppgifter.
Mitt kära höj- och sänkbara ståbord.
Min trådlösa mus.

Sista kalendern
Vem ska jag sedan prata strunt med vid förmiddagsfikat? Vem ska lära mig allt roligt? Vem ska jag tvinga att lyssna till de sju anekdoterna från min levnad?

Jag fick ett vänligt svar från Pensionsmyndigheten. En trevlig kvinna där tycker absolut att jag kan sluta jobba mitt i månaden, dagen innan jag fyller 65. Om jag vill. Fast själva pensionen betalar de ut månadsvis, den delar hon inte på.

Jag har börjat på den sista arbetsalmanacka jag tänker använda i mitt drygt 40-åriga arbetsliv. De sista dagarna i januari 2016 kör jag på frihand.

Det, mina barn, kallar jag vuxenvarning.

Faxade varenda räddningskår och bad om hjälp till barnen i Rumänien

Ligger sjuk och somnar om. Det är en världslig sak, att hosta slem dör jag inte av. När jag vaknar igen läser jag ikapp några facebookinlägg. Min vän Björn fångar det jag tänkt.

”När Rumäniens diktatur föll och landet blev fritt så var vi inom fackföreningsrörelsen snabba med att starta insamlingar till Rumäniens barn. Andra insamlingsorganisationer gjorde detsamma. Svenska hedervärda medborgare stod utanför butiker och ’tiggde’ pengar till de behövande i Rumänien. Om jag inte minns fel så var det även en insamlingsgala på TV. Ingen ropade då på tiggeriförbud, det var ju inte dom som behövde pengarna som tiggde.

Nu finns det människor från Rumänien på de platser där vi stod med insamlingsbössor tidigare. Då kommer kraven på tiggeriförbud från olika håll. Vad är skillnaden? Är det att vi nu tvingas se dom behövande i ögonen?”.

Bra skrivet, Björn Samuelsson. En gång var Björn med och arrangerade studieresan till Auschwitz som jag skrivit mycket om.

Faxade hela blåljus-Värmland
Rumäniens barnhemsbarn, det gick ett program om dem på svensk tv. Programmakarna hade hittat ren misär. Efteråt var alla goda människor upprörda. Då fick några av kamraterna på SOS-centralen i Karlstad, där jag jobbade, en idé. De skulle starta en insamling till dessa barn bland blåljusfolket.

Vana som de var att få något gjort hade de snabbt fått ut fax till varenda räddningskår, bärgare, ambulansstation och vad det nu fanns för resurser i länet till människans hjälp. Ställ upp, hjälp till, gör din insats! De här barnen behöver oss.

Sedan satte de igång med att ringa.

Lika som larmnumret
– Hur mycket har ni tänkt försöka få ihop i Värmland? frågade jag en av eldsjälarna.
– 90 000, svarade hon.

Det var en lämplig summa tyckte hon, eftersom det råkade vara det svenska larmnumret då på 1980-talet.

Efter några kvällar hade vi nått målet.
Vardagssolidariteten levde och ingen människa hade försökt förbjuda oss att tigga.

Respekt för människan

Ja, jag tycker att de är välkomna. Nej, jag vill inte att vissa kommuner ska ta emot alla men Sverige är stort, än finns det utrymme. Åt tiggarna? Åt flyktingarna från krigen? Gärna, fast nu var det vargen jag tänkte på.

När tillvaron blir absurd måste jag småle. Jag kan inte låta bli. Det var därför jag skojade kärvänligt i går med ett av jaktargumenten. I mina öron låter det dråpligt att vargen ska dödas så han lär sig att bli skygg.

Nu är jag både hundrädd och full av respekt för den som är rädd för ulven. Precis som jag känner respekt för jägar’n som värnar om sin jakthund och som tycker han har fått sin livsstil förstörd.

Respekt.
Det är samma skog vi tycker om.

Rätt att jaga?
Är det rätt att jaga vargen? Kanske. Zoolog är jag inte och kan inte bedöma hur många djur som behövs för att stammen ska överleva. Men masskommunikation och stämningar i folkdjupet vet jag en del om.

Kanske är det nödvändigt att skjuta ett antal vargar, för att folk ska acceptera en vargstam i vår skog. Kanske har Värmland för stor andel av stammen. Kanske går det till och med att göra vargarna mer skygga genom jakt.

Kanhända behöver vi försöka göra det, för allas bästa. Jag tror det.

Fast då, kära jägare, får ni nog spara några överlevare som kan berätta för kommande generationer av vargar vem som är Värmlands farligaste djur.

Annars är ni dåliga skjutjärnspedagoger.

Förunderliga 40 år

Vaknar med skrivlust och inser att det är jubileum. Nu har jag levt på pennan och tangentbordet i 40 år. Förunderligt. Att få syssla med något så roligt och få betalt för det.

Tack bokstävlar.
Tack läsare, lyssnare och tittare.

I morgon ska det handla om risk och inte vilken risk som helst.
Satirisk.

Hållning.
Vassa sidan upp.

Fotnot: på den här adressen får jag inte betalt,
tvärtom, bloggen kostar mig tre kronor om
dagen men de betalar jag med andra ord.

Skrivarlärdom nr 51-59

Jag fortsätter att samla mina lärdomar. Börjar inse att det är för mig själv jag gör det.

Skrivarlärdom nr 51
Stryk alla småord och tomgångsord. En del kommer du att sätta tillbaka men innan dess har du blivit förvånad över hur många ju, alltså och så texten klarar sig utan.

Skrivarlärdom nr 52
Stryk alla adjektiv. Det är orden i ramsan: Adjektiven sen oss lär, hurudana tingen är. Vi har redan en Ranelid, det räcker.

Skrivarlärdom nr 53
Stryk alla ord som ber om ursäkt. Varje text som inte handlar om obeslutsamhet blir starkare utan väl, ganska, lite, rätt och smått.

Skrivarlärdom nr 54
Stryk alla förstärkningsord. Fundera över att mycket kan fungera som en försvagande förstärkning. En mycket elak människa. En elak människa. Vilken beskrivning är kraftfullast?

Skrivarlärdom nr 55
Döda dina älsklingar. Det kan vara en romanbörjan du blivit alltför förälskad i, ett uttryck som bara du själv tycker är roligt, en skruvad metafor. Döda!

Skrivarlärdom nr 56
Berätta inte, visa. Ja, det är Hemingway som brukar få äran för uttrycket. Don’t tell ’em, show ’em. Gör det. Det är inte gestaltning att skriva Vi plockade blommor på ängen. Visa vilken äng, vilka blommor och vilka färger och dofter.

Skrivarlärdom nr 57
Följ inte alla regler som beskäftiga gubbar hittar på i sådana här listor.

Skrivarlärdom nr 58
Gör dina egna regler.

Skrivarlärdom nr 59
Bryt mot dem.

Fler lärdomar:
Skrivarlärdom nr 1-50 Skrivarlärdom nr 60-68

Skrivarlärdom nr 1-50

Än är jag inte färdig författare men lusten att skriva vet jag en del om. Här är några erfarenheter som skrivare och skrivkursledare. Använd dem på ditt sätt.

Skrivarlärdom nr 1
Det är roligt att skriva.

Skrivarlärdom nr 2
Ibland vattnas det i munnen, ibland ger det gåshud.

Skrivarlärdom nr 3
Ska det vara någon nytta med orden räcker det inte att de är roliga och knottrar ditt skinn. De behöver ett syfte.

Skrivarlärdom nr 4
Bestäm vem du skriver för och vad du vill ha sagt.

Skrivarlärdom nr 5
Vill du att någon ska läsa din text? Försök få den publicerad.

Skrivarlärdom nr 6
Inget svar är också ett refuseringsbrev.

Skrivarlärdom nr 7
Säg aldrig till en författare på en fest att hon refuserat en av dina noveller till sin tidskrift.

Skrivarlärdom nr 8
Att få en dålig text publicerad är sämre än att få den refuserad.

Skrivarlärdom nr 9
Det finns inte mycket som slår upplevelsen att se sin text i tryck och vara nöjd med den.

Skrivarlärdom nr 10
Läs, läs och läs. Där har du din bästa lärobok.

Skrivarlärdom nr 11
Ett personligt språk kommer ur personliga erfarenheter.

Skrivarlärdom nr 12
Allt är material.

Skrivarlärdom nr 13
Alla kan bara inte förvalta det.

Skrivarlärdom nr 14
Det är ett tvång att skriva.

Skrivarlärdom nr 15
Det är en lust att ha det tvånget.

Skrivarlärdom nr 16
Skriv, skriv, skriv. Ingen idrottsman blir bra utan att träna. Ingen skrivare heller. Du ska svettas, det ska ta emot ibland. De benådade ögonblicken kommer men de kommer inte av sig själv.

Skrivarlärdom nr 17
Det är bara överdrivet romantiska romantiker som är emot skrivarkurser. Alla vi andra vet att teknik går att träna och entusiasm att väcka, i idrott såväl som i litteratur. Talang är medfödd men det litterära kunnandet faller inte från himlen, det kräver arbete och inlärning. Stefan Holm kunde inte hoppa höjd när han föddes

Skrivarlärdom nr 18
Träna gärna i grupp, skrivarkurser är bra för de flesta med öppet sinne. Det är nyttigt att försöka analysera andras texter och formulera sin syn. Ditt eget skrivande är ändå till sist en ensam process. Arbetet måste du utföra själv, språket kan ingen annan skapa åt dig.

Skrivarlärdom nr 19
Om skrivarkursen slutar med att alla skriver lika har den misslyckats. Då har ni varit dåliga deltagare.

Skrivarlärdom nr 20
Bästa sättet att undvika att härma andra är att läsa många.

Skrivarlärdom nr 21
Ha alltid block och penna på nattduksbordet. Kommer du på en formulering strax innan du somnar? Skriv ner den direkt, i morgon bitti har du glömt den.

Skrivarlärdom nr 22
Lär dig anteckningsprogrammet i mobiltelefonen. Det är också en bra plats för snabba noteringar och långsamma eftertänksamheter.

Skrivarlärdom nr 23
Här borde jag skriva något vackert om Moleskinblocken i mitt liv. Inget ger sådan lust åt skrivandet, hur kär jag än är i den 11-tums MacBook Air, 0,3-1,7 centimeter tjock, som stundom sover mellan mig och min fru när jag vaknar.

Skrivarlärdom nr 24
Bokstäver och ord är ingen medicin men ibland kan de lindra och läka. Att formulera frågan är början på en lösning.

Skrivarlärdom nr 25
Det finns folk som tror att en dikt inte kan stoppa ett besprutningsplan, stänga ett kärnkraftverk eller minska klyftorna i ett samhälle. De har fel.

Skrivarlärdom nr 26
Det kan gå.

Skrivarlärdom nr 27
Annars skulle inte så många diktatorer i världen vara rädda för att släppa kulturen fri.

Skrivarlärdom nr 28
Orden har gett mig massor med vänner och fått några få att bli fly förbaskade på mina tankar om rättvisa och solidaritet. Borde det ha hindrat mig? Nej.

Skrivarlärdom nr 29
Det är det viktigaste kravet på dina ord. De ska stå fria, utan annat uppdrag än det du själv ger dem.

Skrivarlärdom nr 30
Ibland får jag mothugg. Det är alltid lärorikt. Ibland ligger jag i fosterställning och mår illa av det, ibland stärker det mig i min vrede över orättvisorna och dumheten.

Skrivarlärdom nr 31
Ibland ger mothugget mig en djup funderare. Efter något dygn får det mig att försöka förena min egen tes och den andres antites till en syntes. Varje gång det händer blir jag mest förvånad själv.

Skrivarlärdom nr 32
Den trettioandra lärdomen är inte nedtecknad än. Jag har den på tungan men vänta, nu måste jag åka till jobbet. Jag återk…

Skrivarlärdom nr 33
Jag har jobbat 15 år på ett mellansvenskt kommunalt bolag, fem av de åren som medelmåttig chef på mellannivå. Tänk vilka medelbra romaner jag skulle kunna skriva utifrån de erfarenheterna. Jag tänker på processkartläggningen av den interna informationen. Jag tänker på frågan om åt vilket håll öronen ska vändas på kaffekopparna i skåpet i fikarummet. Tänk att äntligen få avslöja vem öronen är viktiga för.

Skrivarlärdom nr 34
Nej visst nej.

Skrivarlärdom nr 35
Kopiatorrummet på våning tre och lilla konferensrummet på våning två låter inte alltför upphetsande som litterära miljöer. Inte mitt höj- och sänkbara skrivbord heller, fastän det är vinklat åt fel håll jämfört med alla de andra skrivborden.

Skrivarlärdom nr 36
Blev du lurad nu? Allt är material sa jag. Seriösa nattliga arbetsmöten på konferenshotell en kilometer bortom länsgränsen, för att färdigställa processkartor över interninformationen i företaget? Det kan bli hur läsvärt som helst, särskilt om du försöker skildra processen i processen. Den som handlar om hur en från början skeptisk gammal murvel långsamt börjar tycka att processmumbojumbot faktiskt kan vara matnyttigt, rätt använt. Ge mig ett Gant-schema och jag ska byta biljettmaskin i varenda gult fordon i hela mellansverige. Ge mig en exakt processkarta och jag ska förklara för vilken stöt som helst… asch, vi tar det sen.

Skrivarlärdom nr 37
Allt är material men alla vill inte använda allt. Är du av den snälla sorten så undviker du nyckelromaner. De elaka får göra på sitt sätt. Det går att vara ärlig och intressant även på påhittarsättet.

Skrivarlärdom nr 38
Hur du än gör kommer någon att känna sig utpekad. Jag skrev om en trevlig tjej med fotbollslår en gång för många år sedan. Då tog en helt annan flicka åt sig, tre mil norrut. Det grämer mig än.

Skrivarlärdom nr 39
Den upplevelsen är också material.

Skrivarlärdom nr 40
Fundera över skillnaden mellan att vara privat och personlig.

Skrivarlärdom nr 41
Kåsören Ingemar Unge skrev en gång att man inte ska använda sin text till privata vendettor, inget trams om sura expediter eller kypare. Tidningen är en för stark kanon.

Skrivarlärdom nr 42
Ingemar Unge har rätt. Det är bara små människor som hämnas via spalten.

Skrivarlärdom nr 43
Gör dig större än så. Du har inte skaffat ditt språk för att sikta på småfolk. Satir ska riktas snett uppåt. Åt andra hållet kallas det folkförakt. Varenda dag ser jag exempel på skrivare som inte fattat detta enkla.

Skrivarlärdom nr 44
Tror du texten är klar? Då är det dags att låta någon med distans läsa den, själv är du för nära den.

Skrivarlärdom nr 45
Enklast är att be någon annan läsa. Vill du inte det? Då får du låta den ligga till sig i datorn eller byrålådan ett tag innan du själv hinner få den rätta distansen.

Skrivarlärdom nr 46
När du skriver ska du älska din text, allt är bra, allt är möjligt.

Skrivarlärdom nr 47
När du tittar på den kritiskt efteråt ska du älska rödpennan och delete-knappen. Det är inte ditt urtagna hjärta du håller i din hand. Inte än. Än är det bara arbetsmaterial.

Skrivarlärdom nr 48
Läs texten högt. Då hör du.

Skrivarlärdom nr 49
Skriv.

Skrivarlärdom nr 50
Skriv om.

Talar vid nationaldagen.

Fler erfarenheter: Skrivarlärdom nr 51-59
Skrivarlärdom nr 60-68

Exalterad?

Illustration i Elsa Beskows bok Olles skidfärd.

”När jag var liten och ända tills nu har jag blivit glad, ja nästan exalterad när de första flingorna har fallit” skriver min vän Lars Nilsson på Facebook.

Ja. Just så. Jag var barn och stod med näsan tryckt mot rutan varje kväll från början av november. Hoppas, hoppas vi får snö… Olles skidfärd, som bilderna i den boken såg min dröm ut. Ganska ofta blev den sann.

Jag drömmer den än.

En annan upplevelse som sitter djupt i själen är korvgrillning. Att gå ut i skogen, oavsett årstid, tända en brasa, tälja en grillpinne och grilla korv. Väcka jägaren & samlaren inom mig, minnas alla Hjortfot-böckerna och alla goda svenska naturskildrare för vilka brasan alltid är munter. Brasa och munter, de orden är tvillingar. Trillingar förresten, det finns ett ord till.

I går gjorde vi det igen.
Tack liv, tack skog.
Tack Konsum Värmlands charkfabrik.

Exalterad. Just så.
Sa jag att det snöade?

Din definitiva jävel

Bilden är tagen innan snön föll.

Årets sista dag 2014. Jag är nästan två år äldre än ordet ”nyårslöfte” läste jag någonstans.

Det tror jag inte på. Den företeelsen är äldre än så, även om löftet blev litterärt när Stig Dagerman skrev dikt om saken på nyårsaftonen 1952. Något år senare bröt han sitt ord från dikten i Arbetaren och tog verkligen livet av sig.

Vilket roligt möte
I fem och ett halvt år har jag funnits på facebook, tyst i början men det vände min omgivning på. Du får vänner där. De finns.

Vid min ålder dör en vän ibland. Döden, du din definitiva jävel. Tre stycken facebookvänner borta, en vartannat år. Det kunde ha varit värre, det är lika illa för det.

J, B och R. Så lika och så olika. Tänk vad roligt de skulle ha haft om de träffats. Jag vet vad vi kunde ha pratat om.

– Den är skriven för dig den där rollen, sa B när jag spelat smed i Älvdalssagan fast jag inte tordes. Det är det vackraste någon man har sagt till mig.

Livet, detta preliminära.
Bröd och skådespel skulle vi ha pratat om.

Stängt på grund av midvinterblot

Stängt ett tag på grund av den fornnordiska seden att fira midvinterblot, den tyskschweiziskfranska att ta in ett träd och hänga glittrande föremål i det, den turkiska att klä ut en lämplig vuxen till tjock gubbe med skägg och den urgamla svenska att titta på en arg tecknad amerikansk sjömansanka utan kläder på underkroppen. Vänta, det var en lycklig nedkomst i Nasaret också.

Kulturen vet inga gränser.

God Jul eller vad du kallar midvinterfesten. Ät mycket gröt. Prata med riktiga människor. Tid är en vacker gåva.

Snart är det … asch, dä kvetter.

När jag får tid

När jag får tid ska jag gå ut och känna hur det doftar snö i luften.
När jag får tid ska jag lägga ut äppelbitar på marken till koltrasten, det tycker han om.
När jag får tid ska jag läsa en bok som handlar om en enda dag i juni 1904 i Dublin.
När jag får tid ska jag ringa en vän.
När jag får tid ska jag gå till gravarna och tänka på dem som jag skrattat så mycket med.
När jag får tid ska jag tänka tre kloka tankar som jag inte tänkt förut.
När jag får tid ska jag höra en melodi som jag inte visste fanns.
När jag får tid ska jag lära mig knyta skosnörena så som andra människor gör det.
När jag får tid ska jag rensa i lådorna i garaget och slänga onödiga papper här inne med.
När jag får tid ska jag lära mig hur steglitsen låter och vad den vuxna myrlejonsländan sysslar med på nätterna.
När jag får tid ska jag skriva ett pappersbrev till en människa och posta det i en låda.
När jag får tid ska jag se midnattssolen.
När jag får tid ska jag somna samma dygn som jag gick upp.

När jag får tid ska jag förändra världen, särskilt dumheterna.
Har du tid att hänga med?