Etikett: Lärdomar

Den omänskliga selektionen

IMG_1223

När de ber dig visa leg i krogdörren: det handlar om selektion.
När de ber dig visa leg på Systembolaget: det handlar om selektion.
När de ber dig visa leg på biografen: det handlar om selektion.

Tänk om det har funnits en omänsklig selektion? Tänk om det finns en nu med? En som sorterar bort, inte nödvändigtvis den som är för ung – men den som bäst behöver komma in?

Tänk om det är de stängda dörrarna som håller kylan instängd, här inne? Det har blivit så kallt.

### Selektion har av tradition ibland bedrivits på perronger.
### Där bussförare tvingas spela poliser får snart poliser köra buss.

Ny plats vid köksbordet: lägesrapport 2

Förhandlingarna om mitt byte av plats vid köksbordet fortskrider. Vid andra plenarmötet den 4 januari förekom följande uppriktiga åsiktsutbyte:

Hon:
– Det är inte det att jag vill att jag ska byta.
Han:
– Men vad vill du då?
Hon:
– Jag vill att du ska byta.
Han:
– Hur tänker du då? Ska jag sitta på diagonalen?

Nämnde jag att förhandlingarna är öppenhjärtliga? På diplomatspråk betyder det… asch, dä kvetter. Det ger märg åt äktenskapet.

Så fick vi en dubbel förvåning, denna vinter, efter all vår tvekan. Hur är det folk säger i trafiken? Dä’ den som möter som ska väje.

# Det är klart att även jag borde diskutera Sveriges och Danmarks tävling i legitimationstvång. Eländet drabbar folk som inte har något bord att skoja om.
# Jag orkar bara inte, det är ett så bedrövligt svenskt lappkast.
# Just nu har jag tre skäl till att inte gå med i det parti jag egentligen vill sympatisera med. Europeiska unionen, kärnkraften och främlingsbortmotandet.

Ny plats vid köksbordet: lägesrapport 1

-Hur går det? undrar bekymrade vänner på sociala medier. Jag har ju lovat att förvåna mig själv år 2016. Då ska jag byta plats vid köksbordet, för första gången sedan hösten 1974 när vi fick gemensamt hushåll.

Jotack, jag har klarat det fint. Jag är förvånad själv. Den här karln har inga problem med att flytta till den andra sidan, så att hon som jag älskar ska se gångvägen och fågelborden bättre. Då kan vi alla dessutom ta oss förbi bordet lättare, om vi ska till köket, nu när inte jag sitter i vägen. Med vi alla menas hon som jag älskar. Det är när jag sitter i vägen jag är i vägen. När jag inte sitter i vägen är jag inte i vägen.

Förvåningen kommer när det inte är jag som protesterar utan hon.
– Men kära nån, säger jag bevekande, du har ju alltid sagt att du vill byta, så du ska kunna…

Det har hon inte alls.

*

Förhandlingar har inletts under öppenhjärtliga former. Vi har kommit så långt att vi är överens om formen på förhandlingsbordet. Det liknar vårt köksbord.

Under tiden kommer min röst från en obestämbar plats i rummet.

Rasisternas intranät

Skärmavbild 2015-10-30 kl. 17.32.58För tre och ett halvt år sedan var det Värmlands Folkblad som tog beslutet. De stängde kommentarsfälten till sina artiklar efter allt näthat. Ett beslut jag aldrig ångrat, säger tidningens chefredaktör Peter Franke.

Nu har tidningskoncernen Mittmedia tagit samma beslut. Läsarkommentarerna har spelat ut sin roll, säger Daniel Nordström, chefredaktör på Arbetarbladet i Gävle.

Det är tyvärr en nödvändig och bra åtgärd. Svenska tidningar har alltför länge hållit rasister och andra näthatare med gratis intranät och talarstol.

# Här berättar Daniel Nordström om saken:
# Kommentarsfunktionen stängs – vi öppnar för en ny dialog.
# Artikel i tidningen Journalisten.

Konsten att förvåna sig

Vanan

Då och då bör du förvåna dig och din omgivning. Det gäller inom alla områden.

Problemet är bara att jag känner den jäkeln. Hur ska jag någonsin kunna få mig själv att höja på ögonbrynen? Kräva fler poliser på gator och grusvägar? Redan gjort. Börja inse att ABBA skapat en och annan hörbar låt? Redan gjort. Skaffa benlindor och bli blåmoderat? Nåja, det finns gränser.

Det är svårt för ett kontrollfreak att gå utanför ramen. Kära nån, jag har ju en packningslista klar i datorn jämt. Sitter alltid på samma plats vid köksbordet, dukar alltid frukost på samma sätt. Hur kan man lura en sån?

Det är då jag kommer på hur jag ska förvåna mig. Jag säger inte hur men lätt blir det.

Asch, ja berättar’t, det kvittar.
Jag ska byta plats.

Hu.

## Wikipedia tänker till:
## ”Vanor formas genom att man utför dem”.
## Jaså.

Håll ut med att hålla igen

Rehablöpning står det i almanackan. Tre gånger i veckan detta underliga ord. Håll ut med att hålla igen kunde det också stå.

Livet gav mig benhinneinflammation, för det hade jag aldrig haft. Det tog jag som en ursäkt för att hålla upp med all konditionsträning. Den här hösten har det funnits annat att tänka på, både privat och där ute i stora verkligheten. Jag kunde ha simmat eller cyklat, men lät bli. Kanske behövde kroppen sin vila när inte själen hade tid med det? Kondition är färskvara, men det går att skaffa ny. Jag tränar för att träna, det är gôtt nog.

Två månader utan ett enda pass, det var en udda upplevelse. Sedan var jag symptomfri, men idrottsläkarspalterna tyckte att jag borde skynda långsamt, så inte skadan skulle komma tillbaka. På ivriga ben gav jag mig ut på gatan, ängen och elljusspåret här hemma.

En minut rask promenad, en minut lättjogg, en minut rask promenad, en minut lättjogg. Tio minuter totalt, inte mer, precis som doktorn hade skrivit.

Har jag någonsin varit ute på en så blygsam träning, sedan första joggingpassen när jag gjorde löparcomeback vid hembygdsgården i Sunne våren 1980? Knappast. Inte ens då förresten.

Trappar upp
Skorna längtar utEn minut rask promenad, en minut lättjogg. Där är jag nu. På tio veckor ska det trappas upp, tills jag törs springa sammanhängande i 30-40 minuter igen. Håll ut med att hålla igen, håll ut med att hålla igen… Just nu är jag uppe i 22-minuterspass och den här veckan får jag springa i två minuter tre gånger mellan gångminutrarna.

Då känner jag mig riktigt busig.
En gång gjorde jag till och med en liten rusch.

Gråsparven, Aspenström och Berit Ås

Morgonhimlen

Morgon i december. Läser Werner Aspenström i soluppgången. Ovanför Bjurerud långt borta i öster är himlen orange, blå och annat nymålat men i min skalle surrar en flock gråsparvar.

Gråsparven sörjer inte hästlorten.
Den spiller inte tid på framtidsforskning.
Den burrar upp sig, väsnas, parlerar,
dagsdebatterar, hoppande från gren till gren.
I skruvisens vinter
håller den spiksoppan varm.

Då slår det mig att detta är en intressant fågelvinter, vi har fått gråsparven tillbaka på tomten. Var det 15 år sedan sist? Han far omkring bland pilfinkarna och leker att han är med i Agenda.

Det gör inte finkarna.
De har annan härskarteknik.

# Berit Ås räknar upp fem härskartekniker.
# Osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.
# Senare har hon lagt till ytterligare två.

Rapport från det svenska andrummet

Ibland kan det kännas värre ändå, efter att du haft ett samtal som du gruvat dig för i 67 dagar, eftersom det känns snopet att du väntade så länge.

*

Ibland kan du vakna mitt i en dröm där sex feta änder bor i ett andrum längst bort i en påhittad åsiktskorridor och alla i andrummet ser mer och mer ut som Jimmie Åkesson och försöker lära sig kvacka på dålig danska.

*

Ibland är det en alldeles vanlig dag också, då vanliga människor går runt och glor på telefoner. Vanligt folk har en arbetskamrat som har samma ringsignal som deras egen sambo. Så har de det. Du känner igen dem på hur de rycker till.

Danskare och danskare låter det svenska andrummet.

## Leendet är det mobilaste vi har. Kroppens egen smiley.
## Ibland är det roligare att glo på en filur än på en lur.
## Varför bytte jag ämne?