Skrivande – Sida 18 – SVENSSONS SLÄNG

Så blev mitt 10-tal

Jag har förstått att det glada 10-talet måste summeras, annars finns man inte.
Såhär blev det:

Jobbet
Bad att få sluta som chef efter drygt fem roliga år.
Blev så småningom pensionär.

Löpningen
Blev lite långsammare.
Bytte från odubbat till broddar till icebug.
Kanade inte men långsamt.

Löparspråket
Uppfann träningsformerna svampjogg och gatuplock.

Politiken
Välfärdens avvecklare och klyftornas vidgare lade ut jobbet på entreprenad till en motvillig.

Hemmet
Under gräsmattan fanns en äng.

Bloggen
Började blogga.
För varje besökare som hittade Slängen hittade Facebook på en ny algoritm som gjorde den mer ohittbar. Ett påhitt som fick mina hittare att bli bara bättre och bättre. År efter år.

Jag ville inte bli stor.

Skrivandet
Stångades fortfarande med bokstävlarna och älskade det. Det sista året återupptog jag …

… asch, det tar vi sen.

Fritiden
Fritid? Jag är pensionär.

Trivs.

Fotnot: med pensionär menas i det här fallet en gôbbe, 68, med fast och jämn avföring, vilken pratar politik och slikt om måndagarna, går i skogen i grupp om torsdagarna, springer hit och dit i terränglådan ensam eller med en dragvillig några dagar i veckan, skriver blogg, leker på Facebook och Instagram, läser i bokcirkel, läser annat med, minst en klassiker i månaden men i verkligheten fler (Hamlet är cool), sitter i styrelsen i ett par kulturföreningar, säljer böcker på bokmässan, hittar på banor och sätter ut stolpar i skogen i friskvårdssatsningen Hitta ut, kåserar och pratar allvar på diverse scener, är med och administrerar två facebookgrupper (en om det viktiga ordet Jäspalt, en ännu viktigare om alla människors lika värde), skrattar tillsammans med fru, barn och barnbarn, talar allvar ihop med dem, gillar Västanå teater i Rottneros, Gamla Kraftstationen i Deje, Konsum i Forshaga samt demokratisk socialism, Werner Aspenström, sidensvansar, dumsnutar, Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty MacColl och ordet solidaritet.

En typisk tiotalist.

Skrivpaus

Nu tar jag paus här ett litet tag.
Har satt papper i skrivaren, känner hur det pirrar och behöver koncentrera mig.

Vi hörs.

### Humor som hälsokur

Om mig | Sju års klåda
Inlägg nr 2 020. (c) Sven-Ove Svensson

Kursplan för auktorisering av tolkar i värmländska dialekter

Första åtta breven

Min vän L får mig att inse att det inte finns några tolkar i värmländska.

Det är sådana gånger en ansvarsfull bloggare griper in. Här följer därför kursplan för auktorisering av tolkar i värmländska dialekter, första delen.

Får fritt användas då å då.

Kursbrev 1
Nej, värmländska finns inte. Inte i singularis. Vi har många dialekter i vår provins.

Ge exempel:
– Vart blir ”e mösse” ”e möss”? Vart blir ho ”e mö’öss”? Visa på kartan eller i naturen. Ta med kaffe.

Kursbrev 2
Gamla tiders värmländska dialektord. Finns dialekterna fortfarande, trots att det numera är få som säger ”ôrv”, ”mjölkpaller”, ”arsflo”, ”brûschle”, ”fällhogg”, ”kamp”, ”päppo”, ”slongkul”, ”lickerst” och ”överliv”?

Varför i så fall?

Kursbrev 3
Hur kommer det sig att folk från andra provinser gillar våra värmländska dialekter? Varför stänger däremot värmlänningarna själva av radion och tv:n så fort någon där säger ”äLgjakta” (tjockt L) eller ”feschli”?

Är detta fullt normalt eller ett socialt mindervärdeskomplex?
Hur har komplexet i så fall uppstått?

Kursbrev 4
Nya tiders värmländska dialekter. På 1960-talet dök följande uttryck upp på Stora torget i Karlstad: ”Looka här’La!” (tjockt L, visst anglosaxiskt inflytande i uttryckets början).

Varför? Har du fler exempel på sådan nyvärmländska?

Kursbrev 5
Varför sysslade Bengt Alsterlind med fejk news (”nö’ljuging”) när han försökte inbilla svenska tv-tittare att ”tjipp” är ett lokalt hälsningsord, trots att detta aldrig existerat i någon enda värmländsk dialekt, ens i utkanten av Kil?

Kursbrev 6
Hur låter det när Bengt Alsterlind har för stora skor?

Svar: tjipp, tjipp, tjipp.

Kursbrev 7
Hur kan en värmlänning uttrycka att hon eller han är deprimerad?

Svar: det går inte att säga med ord på vårt språk, bara i handling. Gör inte det. Gråt inte.

Orden du tar till i mörka stunder kan vara nog så dystra. Men vår just då störande muntra språkmelodi gör att ingen människa tror dig i alla fall.

Du ska aldrig förschöke.
Vill du ha litte nävvgröt?

Kursbrev 8
Bor du i Karlstads tätort är det viktigt att u:et i ord som ”uuutanför muuunnen” verkligen uttalas 15 centimeter utanför munnen och inte 16. Det kan verka malligt annars.

Exempel:
– Uuu vecke fuuurt schuuul.

Mät gärna. 15 centimeter. Som mellan två potatisar i Kristinehamn.

De åtta värmländska dialektområdena: 1-2. Nordvärmländska mål: 1. Älvdalsmål, 2. Fryksdalsmål; 3-4. Västvärmländska mål: 3. Glafsfjordsmål, 4. Nordmarksmål; 5-7. Sydvärmländska mål: 5. Västliga mål, 6. Centrala mål, 7. Östliga mål; 8. Bergslagsmål. (Källa: Knut Warmland: Värmländsk ordbok).

### Ordförklaringar för folk bortom Töcksfors, Långflon, Gåsborn, Kilsbergen, Nybble, norra Lurö samt Tveta:

Vart: var
Mösse, möss, mö’öss: mössa
Ho: hon
Ôrv: orv, lieskaft
Mjölkpaller: mjölkpallar
Arsflo: ett lager av kärvar på loggolvet
Brûschle: släpa ihop stockar vid timmerkörning
Fällhogg: fällhugg
Kamp: häst (kastrerad hingst)
Päppo, även peppo: (finskt ord), tjock röra av lingon och skrädmjöl eller vatten och mjöl
Slongkul: i uttryck som ”som e slongkul”, som en slungad kula
Lickerst: bäst
Överliv: livstycke, yster, överdådig varelse
Älgjakta: älgjakten
Feschli: klen
Looka här’la: titta här då
Nö’ljuging: storljugande
Förschöke: försöka
Litte: lite
Nävvgröt: nävgröt (värmländsk nationalrätt, även kallad motti på svedjefinska)
U: oj
Vecket: vilket
Furt: fult
Schul: skjul

Svenskarna fortsätter finnas på sociala medier

Nej. Vi håller inte på och slutar använda sociala medier. 98 procent av svenskarna har internet hemma, 95 procent använder det och 83 procent av användarna finns på sociala medier.

Siffrorna kommer från Internetstiftelsen och deras årliga undersökning av svenskarnas nätvanor. Här är några fakta om vår nätanvändning i år:

98 procent har internet hemma.
95 procent använder det.

83 procent av användarna finns på sociala medier.
65 procent är där dagligen.

Andelen användare av sociala medier, över 12 år:
Av internetanvändarna finns 74 procent på Facebook, 51 procent dagligen.
Av de kvinnliga internetanvändarna finns 79 procent på Facebook. För svenska män är motsvarande siffra 69 procent.

83 procent av kvinnorna använder sociala medier, 79 procent av männen.

### Detta ändrar inte på det faktum att vi har en digital klyfta i Sverige. Den finns och behöver överbryggas.
### Men det visar att Facebook fortfarande är stort i svenska hem, handväskor och innerfickor.
### Senaste rapporten: Svenskarna och internet 2019.

Överheten målar över eländet

I dag ska jag uppträda med egna berättelser på Forsgården i Forshaga. Det får mig att tänka på 1990-talet, för en av texterna jag kommer att läsa är från 24 oktober 1990. Min krönika sändes i P4 Radio Värmland den morgonen.

Nu får de höra den igen.

Jag ska inte referera infallet om Grossbolspessimisterna här. Låt mig bara konstatera att två uttryck hade blivit populära samtidigt de åren: ”Tänk positivt!” och ”Jag blir så trött!”. Fundera en stund över varför de dök upp samtidigt.

Själv kommer jag fort fram till att optimistkonsult är en odräglig titel men det vore pessimistkonsult också. (Om man inte använder den på Ronny Erikssons sätt förstås. Klicka, se och hör!).

Jag tror förklaringen till de båda uttrycken är enkel. I tider av åtstramning ligger det i överhetens intresse att måla över eländet med överdriven positivism. Allt medan folkets sunda reaktion på hurtigheten är ett ärligt känt: ”Jag blir så trött!”.

Nu har du möjligen läst på Facebook att jag avslutar var och vartannat inlägg med det lilla ordet ”trivs”. Somliga har till och med börjat referera till det:
– Som en vän brukar skriva: Trivs.

Visst. Jag har den läggningen. Jag trivs med henne jag skrattar ihop med vid vår frukost. Jag trivs med nötväckan där ute, den blöta skogsstigen uppför Grossbolstorps höjder och programmet Anteckningar i min mobil. Trivs. Då skriver jag det.

Sjukdom och annat elände finns i våra liv med. Men de är privata och det skriver jag inte om. Förresten, du tror väl inte jag trivs med klyftor, våld mot kvinnor, främlingsfientlighet, Donald Trump, friluftsparadisvandaler och Jimmie Åkessons sambos kulturpolitik?

Jag blir så trött.

### Träffpunkt Forsgården under ledning av Christer Halvarsson.
### I kväll, torsdag, klockan 17.00.
### Kom gärna!

Spring i själen och ord i blick

Vaknar på hotell i säng med en kvinna. Lånar hennes tandborste.

Det har sannerligen varit intensiva dagar för en romantiskt lagd dubbel-68:a med spring i själen och ord i blick. Men låna en tandborste?!!

Tisdag. Sitter beredd vid telefonen. Ska Martin Schibbye ta sig till Karlstads Bokcafé? Behöver vi skjutsa honom till Örebro Central efter hans framträdande på stadsbiblioteket eller till Stockholm som vi också lovat, om det krävs?

Nej, olycka i Vingåker försenar hans tåg, programmet ställs in.
Tråkigt.

Onsdag. Bemannar kansliet på Föreningen Värmlandslitteratur. Lämnar ut böcker, pratar datoruppdatering, läser recensionsbok.

Torsdag. På förmiddagen ringer en vän, han har fått ett återbud. Kan jag ställa upp och underhålla om en vecka? Tack, gärna.

Därefter bilfärd till stan, den kära vännen och jag ska hämta en pall med böcker på Akademibokhandeln. Elva tunga kartonger.
– Får ni verkligen in allt detta i bilen?
– Dä’ lugnt.

Efter lunch är det journalistseminarium på universitetet om Livet på landet. Hälften av alla lokalredaktioner i Sverige är nedlagda. Förlorarna är medborgarna, media och demokratin.

När mörkret faller även bokstavligen rallar vi in de elva bokkartongerna i Nöjesfabriken och bort till Föreningen Värmlandslitteraturs stora monter. Hjälper till att duka upp inför fredagens och lördagens bokfestival.

Nu kan läsarna komma!

Fredag. Bokfestival. Pratar, träffar folk, lyssnar på uppläsningar, köper böcker, pratar, lyssnar, träffar folk. Timme efter timme efter timme. Köper böcker. Anders Björnsson: Svindleriets ädla konst. Den visste jag inte att jag behövde. Pratar, träffar folk, trött trött trött i benen.

Lördag. På morgonen är cellerna fortfarande fulla av bokfestival. Då rensar jag skallen med en lätt joggingrunda på kända stigar. Kända? Nja, riktigt så blöta har jag sällan sett dem, vattnet forsar nerför Grossbolstorps höjder.

Tillbaka till bokfesten i Karlstad. Nu hör vi Ninni Schulman berätta om Tinglöf, urmakaren i Ekshärad som fick för lite betalt och därför såg till att kyrkuret han byggt stannade samma dag han dog. Precis som han lovat. Hennes nya kriminalroman handlar om bygdespelet kring Tinglöf. Och om lokalredaktionen i Hagfors jag besökt så många gånger.

Nästa program handlar om Karlstads revytradition som Gunvor Nyman och Staffan Lindström skrivit bok om. Peter Franke intervjuar dem och undrar liksom vi om det finns fler städer i samma storlek där det spelats nyårsrevy i 80 år?

Vi pratar med ännu fler vänner, sedan snabb lunch på stans äldsta pizzeria innan vi checkar vi in på hotell. Rum 120 är tillägnat ordet hos Gustaf Fröding, det känns rätt denna helg. Anna Rongedals design är underbar.

Vi slappar på rummet under Lars i Kuja och andra diktord. Då får jag ett nytt erbjudande i mobilen, att komma och prata om mitt skrivande.

Kan jag klockan 14 den 15 april 2020?

Ja tack.

Efter någon timme klär vi oss fina och far till stans vackra teater. Wermlandsoperans Albert Herring är precis så bra och rolig som man sagt oss. Den oskuldsfulle unge herr Strömming blir vald till Lucia just för sin oskulds skull, men får julmusten spetsad och vaknar småningom något mindre oskuldsfull.

När var vi på opera senast? Vet inte. Detta gör vi om!

Tillbaka till hotellet. Biffplanka med köttbit som får smaklökarna att kvittra.

Söndag. Vaknar på hotell i säng med en kvinna. Lånar hennes tandborste, sånt har jag hört om.
… ja ja, lugn nu, jag har glömt min egen. Vi blev kära redan 1967, så hon säger att det går bra. Värre dramatik är det inte. Hon får borsta först, man är väl gentleman.

Hotellfrukostar är alltid hotellfrukostar och själv doftar jag damdeodorant i filmjölkskön. Kroppen fortsätter dofta damdeodorant även i ägg- & bacon-kön samt vid kaffeautomaten. Hela tiden ser jag hur de andra gästerna på hotell Gustaf Fröding känner igen doften av nyponros när den når dem. Vart jag än går märks det.

– Ni har väl läst Frödings dikt om nypenrosa? säger jag till två damer, 65 plus. Då glor de underligt på mig.

Efteråt provar jag Ruds motionsspår för första gången i livet. Än doftar min långsamma lekamen nyponros och vårdande formula. Det hör jag att alla jag möter märker. Vad hundan är ”vårdande formula”?

Fast – vem har sagt att du måste göra packningslista när du ska bo på hotell bara två mil hemifrån? Necessären hänger packad och klar i vårt badrum på Grossbolstorp, med både tandborste och doft av karl. Sånt är världsligt. Kul att bo på hotell så nära hemmet, när gjorde vi det sist?

Hotellvistelsen, operabiljetterna och festivalpassen har vi fått i present, har jag sagt det? Tack än en gång, det var underbart!

Allra sist far vi hemåt och besöker julmarknaden på vår hembygdsgård. De har en temautställning varje år. I år är temat vävnader och den kära vännen har fått med både kurspärm och alster från vävkursen hon gick 1974. Nu läser vi hennes berättelse igen och studerar trädet och alla de andra grejorna hon vävde.

Själv tittar jag särskilt på fotona jag tog på henne i snickarbyxor, när hon vävde början till vår familjehistoria. Fint.

I dag. Tiden går, nu är det redan i dag. I dag ska jag läsa om konsten att svindla. Där har jag ännu en del att lära. Aj du, det gick inte, boken är upptagen av hon med tandborsten. Hmmm. Då plockar jag fram Bengt Bergs nya diktsamling ur en av festivalkassarna i stället. Boken heter Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet och jag fastnar snart på sidan 96:

Stannar till och baxar en tordyvel
på rätt köl
man kan ta vilken som helst
av dikterna alla
handlar de om att baxa
en tordyvel på rätt köl
innan grävlingen och sopbilen
hinner hit.

Tack för ordet. Nu ska jag vila till jul.

Nu är tid att adoptera ett ord

Varje gång Svenska Akademien ska ge ut sin ordlista gallrar de bort tusentals ord. I senaste numret av Språktidningen räknar tidskriftens chefredaktör Anders Svensson upp 1 001 ord som är hotade.

Det finns ett bra sätt att rädda ett ord som är på väg att bli bortglömt. Använd det! Eller varför inte adopterar de ord du vill ha kvar?

I Språktidningen nummer 8/2019 gör Anders Svensson ett experiment. Han tar alla ord i senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och identifierar sedan 1 001 ord som bara använts sporadiskt eller inte alls sedan 2015 när boken kom ut. Det gör han genom att jämföra med språkbruket i massmedier och andra texter som bloggar, myndighetstexter och inlägg i sociala medier. Allt för att ta reda på vilka ord som är på väg att försvinna ur allmänspråket.

Sånt kan du göra, när du har en datamaskin.
Vete hundan hur det går till.

91 av de hotade orden
Jag tänker inte räkna upp alla 1 001 ord från Språktidningens lista men här är några av dem:

Allmogeblå, allrakäresta, andebesvärjelse, anförtroende, antibyråkratisk, attentator, bekyttad, beskänkt, bettla, buskagitation, buskpropaganda, dagakarl, drul, dyrortstillägg, eggjärn, finanssmälta, fonotek, frasmakeri, fuldelning, fåk, galgfågel, glansdager, gudabeläte, habitué, hankig, hugsvala, hurril, illfundighet, indignationslitteratur, jaktbarhet, julboksflod, jämmerskri, kalsongbadare, kollationera, kvickhuvud, kälkborgerlighet, lunnkälke, lustförnimmelse, lynnesutbrott, låtgåpolitik, madapolam, mallstropp, nek, nipperask, nipperskrin, nippertippig, ogill, oändlighetsperspektiv, packisbälte, pappersparagraf, parlamentärsflagg, pigtjusare, plankning, polsketakt, prästagäll, publicitetshungrig, punschpatriotism, raglanskuren, ramponering, rulta, rövarromantik, sabadillättika, sagoomspunnen, senknut, sinkabirum, skalkas, skula, skumögdhet, smygkontorisera, snarfager, tendensdiktning, trollfilter, umgängesvett, undsättningsexpedition, ungdomssvärmeri, ungflicksaktig, vanhävdad, vesen, vålm, väskdängare, wigwam, xylografi, ynglingaår, ynnestbevis, yrkesgemenskap, åkarkamp, åkerspöke, ångackumulator, ärkenöt, ömskinnad, överloppsenergi.

Själv vet jag genast vilka jag ska adoptera: allmogeblå och bekyttad.

Vänta, vi lever faktiskt i klimathotets 2019. Jag får lov att ta med ordet packisbälte också. Inte vet jag om ett sådant bälte är just allmogeblått men bekyttad gör det mig sannerligen.

Suck.

Ordförklaringar:
Allmogeblå – milt blått, typiskt för äldre inredningssnickerier och möbler.
Bekyttad – rådlös, rådvill, orolig, ängslig.
Packisbälte – bälte av hoppackad och sammanfrusen drivis, till exempel vid Arktis eller Antarktis.

Kärleken är släkt med yttrandefriheten

Ibland blir jag högfärdig och får för mig att jag tillhör kommentariatet. En sån där som sitter på vår tids ljugarbänk och berättar för alla som passerar hur det är. Hur det verkligen är.

På bänken på nätet.

Sådana som jag förklarar allting som finns, från rotmosets betydelse till den sverigedemokratiska övertygelsen bland 25,54 procent av de röstande i Dejefors valdistrikt.

Tror jag.

Men men. Motvilligt måste jag medge att självbilden ljuger. Vi har långt kvar innan vi har nått så långt, bloggen, Facebooktrådarna och jag.

Ångande gruppsex i lera
Inte har jag kommenterat stollen på kinesiska ambassaden som tror att Sverige är Lilla Hongkong.

Inte har jag förklarat rasismen på fotbollsläktarna i Bukaresttrakten och varför Rumänien bör portas från all hederlig fotboll tills läktarna lär sig.

Inte har jag skrivit om Uffes, Ebbas och Jimmies svettiga gruppsex i blåleran.

”Blålera. Vardaglig benämning dels på lera i sjöars och vissa mossars bottenlager, dels på en del moränleror. Karakteristisk är den blågrå färgen som vanligtvis kommer av att järn i avlagringen föreligger i reducerad form. Efter genomluftning blir blålera gråaktig eller gråbrun.” (Skogen.se)

Observera vilken färg blåleran slutligen antar, när den genomluftas. Brun, det var väl tråkigt, ni hard core-kristna? Så dumt det kan bli. Jesus själv ville ju dela fiskar och bröd med varenda mänska han såg, till och med långt bort i bergen. Gemensamt, tillsammans, socialt.

Gud så 00-tal.

Sjöstedts stolleprov
Nej, det finns mycket jag borde ha kommenterat. Varför Vänsterpartiet släppte Amineh Kakabaveh, där ställde jag bara frågan. Varför s-kvinnor i Hudiksvall inte får älska vem de vill, där behöver frågan inte ens ställas. Det partibeslutet är fascism, ren fascism. ”Individen är intet”.

Inte heller frågade jag varför Jonas Sjöstedt, som stundom verkar vara en klok person, kunde hitta på stolleprovet att vilja göra knarket lagligt.

Varför L har problem med fyraprocentsribban? Fråga inte så dumt. Varför C kallar sig borgerligt numera? Fråga inte. Varför MP kastat sig i famnen på di blåe på så många håll? Där handlar det om ren rödgrönfärgblindhet. Plocka aldrig hallon med en miljöpartist. Hen ser inte vad som är grönt ens.

Ditt nya partiprogram?
Det var fortfarande rätt av Löfven att gå med på januariöverenskommelsen. Men det var förbaske mig inte rätt att göra den till partiprogram sedan.

Vad vill du egentligen, Stefan? Hur skulle du vilja ha’t? Har ingen berättat för dig att klyftorna växer och Sverige spricker? Kunde du inte åtminstone ha stoppat dårarna i Hudiksvall?

Kärleken är släkt med yttrandefriheten, vet du inte det?

### Här tänkte jag avsluta med något skojigt. Det har jag hört att riktiga bloggare gör.
### Sökte alltså på Youtube på de två lämpliga orden ”rätt roligt”.
### Fick träff på fem löpskolor… Mobiljäkeln är en spion 😡

Vad glada de ska bli på Konsum

– Ja tack. Gärna.
Det är så vi brukar svara, när barnen knackar på och vill sälja jultidningar. En har ju stått där själv, förhoppningsfull.

Grannbarn har sålt, numera även barnbarn. Vi brukar se till att köpa om vi kan, gärna något nyttigt, ofta den tänkta julboken om den finns i katalogen.

– Köp ordentligt nu! brukar den storslagnare av oss säga till hemmavarande maka/make och plira i samförstånd mot den unge försäljaren.

Någon månad senare är det leverans och den kära vännen kan swisha. Det är så en får julen att rulla i ett samhälle.

Beställde förstoringsark
I år var ingen skillnad. Jo, förresten, vi har märkt att det har börjat bli färre böcker i katalogerna. Nå, den där almanackan ville vi ha i år igen. Nummer 19. 365 sidor sudoku också, den beställer vi alltid. Bra att ha på toaletten ifall en ska dit.

Sedan beställde den kära vännen förstoringsark för plånboken och silikonöverdrag att lägga över matrester också. Det var nytt.

– Vad sa du? ”Förstoringsark för plånboken”?! Tror du pengarna växer om dom ser större ut?

– Tokfrans. De är så en ska kunna läsa det finstilta på etiketterna på Konsum och annat håll. Tänk dig förstoringsglas som du lägger i plånboken, fast dom ser ut som ark.

Jag tänker och tänker. Plånbok? Var det en sån där sak i läder som en hade förr, när en fick lönen i form av sedlar och mynt i ett avlångt ljusbrunt kuvert?

Titta på webben vad ni vill ha
Nu är det så att vår beställning skedde i nådens och nätets år 2019. Försäljaren, ett barnbarn vi känner väl, bor på annan ort men hade ringt och berättat.

– Vill ni köpa jultidningar? Ni kan gå in på webben och titta vad ni vill ha.
– Så bra. Då gör vi det. Så hör vi av oss till dig, när vi vet vad du ska beställa.

När du går in på nätet och ska beställa nummer 19. Familjens kom-ihåg – Kalender för år 2020 så är det bra om du väljer samma webbplats och samma jultidningsförlag som barnbarnet verkligen säljer åt. Till exempel kan man välja julforlaget.se. Det är en fördel, eftersom det är dom han jobbar för.

Nu gjorde vi inte riktigt så. En ska inte vara pedant. Vi valde i hastigheten jultidningsforlaget.se, för det tyckte vi lät väl så rätt. Glatt prickade vi för nr 19, nummer 21 och flera andra fina grejor på den sajten och ringde vår unge försäljare. Han prickade in ordern på sin lista och beställde.

Hos sitt jultidningsförlag.

Att se lite roligare ut
Häromdagen fick vi vår leverans, alltid lika trevligt. Då visade det sig att Sudoku 365 blev en stor låda med julpyssel i form av polardjur som jag ska leka med på toaletten det närmaste året, ifall jag ska dit. Silikonöverdraget till matrester blev en grönsaksstrimlare.

”En supersmart slicer med ett enda mål: att få morötter, gurka och andra grönsaker att se lite roligare ut.”

Bäst tycker jag nog om den kära vännens förstoringsark för läsande av Konsumpriser, som i verkligheten blev till ett annat ljust och vackert minne. Jag ser redan framför mig hur vi trevar oss fram bland välfyllda hyllor i vår Coop-butik och lyser på etiketterna med familjens nya nummer 14, Dekorationsslinga warm white.

”Dekorativ ljusslinga med 40 stycken LED-ljuspunkter för inomhusbruk. Ljuspunkterna har ett mellanrum på 5 cm och lyser i ett trevligt varmvitt ljus vilket skapar en härlig julstämning i hemmet.”

Vad glada de ska bli på Konsum.
Jag tror personalen kommer att sjunga för oss.

Folkrörelse för kullhalkade

En spännande del av språket är våra ortnamn. Detta att platser faktiskt kan heta Leverhögen, Spraxkya, Brännvinsön, Vätskavattnet eller Smörhålan.

Ibland har jag ägnat halva nätter åt att leta efter sånt. Fattigskogen, Ensamheten, Brödlösera, Brödburken, Eländet, Rika fruns källare, Vänstern, Mitti-Mellansjön, Skratthagen, Tillfället, Typen, Stollebråten och Tillflykten.

Sist jag letade hittade jag 13 platser som heter just Tillflykten. Fundera över hur folk hamnade där, du. ”Hur hava de det i Tillflykten, hava de piano?”.

Rappare i truten
Folks sätt att uttala sina ortnamn rationellt är också kul. Varför säga ”Karlanda” när ”Kalan” går fortare? Varför ”Åkers Styckebruk” när ”Åker” ligger rappare i truten? Åmotforsborna, säger inte de ”Åmot” av samma skäl?

Varför välja allvarsamma ”Kristinehamn” när självironiska ”Krillehôla” studsar så gôtt ur mun? Vem använder det rikssvenska ”Lyckan” från kartan när alla som bor där vet att det heter ”Löcka”? (Åtminstone det i Väse).

Vem säger ”Sundhultmon” mitt emot Sysslebäck? Det heter ju ”Kuba”.

Blir till beteenden
Orter är mer än sina namn. Ibland blir de till beteenden också. Var det inte i Halland alla långtradare tutade på ett visst ställe, för att det bodde en nazist i huset? På andra håll finns det offerkast. Folk kastar kvistar där någon dött en våldsam eller tragisk död. Ibland pågår seden i hundratals år.

Seden i Lyckan, söder om oss, är ännu mer speciell. Hur uppstod den? Här ska du hålla andan. Du börjar vid ortskylten Lyckan och sedan får du inte andas igen förrän du passerar nästa Lyckan-skylt, på andra sidan byn. Klarar du det får du önska vad du vill, men du får inte berätta för någon vad du önskat.

Vår kommun har sin egen andhållplats. Sånt fick vi aldrig lära oss i körskolan.

Vill döpa om rondellen
I Nyängsrondellen utanför Grums kör folk omkull med motorcykel. Det är inget att skoja om, men det händer. När det hände fler än en, uppstod en folkrörelse. Nämligen bland halkare som vill byta namn på rondellen. Så här skrev signaturen Lappen i motorcykelforumet Harleyforum.se klockan 01:11 den 27 augusti 2011:

”O’hoj!

Jag är ny här på forumet, och även ny Harleyåkare. Jag har åkt mc sedan 18års åldern (1994) men det var först sommaren 2010 som jag uppfyllde min pojkdröm, en FatBoy -99 som går under namnet Bobbo.

Jag tror tyvärr inte att jag kommer att kunna vara till så stor hjälp för er andra, men hoppas kunna utbyta lite erfarenheter och ev hämta tips från er.

Nu på försommaren kraschade tyvärr jag och Bobbo i Nyängsrondellen i Grums (som numera heter wounded knee) och Bobbo har inte återhämtat sig än. Men i början av nästa vecka ska han vara tillbaka!!!

En mycket tråkig historia men absolut en av minna starkaste MC minnen. Helgen det hände var det fest hos en närliggande klubb och samtliga Harleyåkare stannade och erbjöd sin hjälp!!! Faktiskt en mäktig känsla.

Om du är en av dem som stannade 1000 tack!

/ Lappen

Läste du parentesen? Wounded Knee. Jo, så är det. En annan motorcyklist halkade också i rondellen där E18 och E45 möts. Min lokalradio berättar om honom på Facebook:

”Kenneth Bornstedt från Sunne gick omkull med motorcykel i Nyängsrondellen i Grums och skadade knät, och efter lite efterforskningar hittade han fler motorcyklister som halkat till i samma rondell. Då bestämde han sig för att försöka döpa om rondellen till Wounded Knee i flera kartappar. Om han får bestämma ska det bli trafikplats Wounded Knee, om det blir verklighet återstår att se.”

Lobbyarbetet pågår för fullt men än har Trafikverket varit kallsinnigt. Det har inte kartapparna. Där hittar du Wounded Knee lite överallt.

Busigt.
Fast allra mest gillar jag att alla stannade.