Sven-Ove Svensson – Sida 111

Tycker du om djur men inte om människor?

Vår familj har nästan alltid haft katter och älskat dem. När jag var barn bodde vi på en liten bondgård där i stort sett vartenda kreatur hade namn och blev kliat bakom öronen. Vi tyckte om djur, det gjorde alla våra grannar.

Det var så vi såg på livet.

Sedan dess har jag svårt för folk som gillar djur men inte människor. Räcker inte din kärlek till båda är du inte mycket till människa.

Därför är det bedrövligt hur den unge eftersöksjägaren i Kil utanför Karlstad blivit utsatt, nu igen. Det är dessutom illa att Naturskyddsföreningen och andra liknande organisationer inte tar avstånd från våldet, vad jag kan se.

Jag är medlem i föreningen men håller på att tröttna, i takt med att den vägrar ta sitt ansvar.

Överfallen, bilen bränd
Häromdagen blev den unge mannen överfallen och nedslagen utanför sin bostad. Innan dess fick han sin bil vandaliserad. För ett år sedan blev han mordhotad och han har fått ta emot många andra hot per telefon. En tidigare bil blev först repad och fick framrutan krossad, senare eldades den upp.

Allt för att han genomförde sitt uppdrag från oss andra och avlivade en trafikskadad varg för ett år sedan. Befriade den från smärta och framtida svält.

Allt för att någon eller några inte läst sin läxa, den om människosynen men också om djurvården. Den dag våra eftersöksjägare slutar städa upp efter trafiken kommer Sveriges skogar att vimla av trafikskadade älgar, rådjur, vildsvin och rådjur.

De djuren kommer att lida.
De kommer inte att få någon lindring.

Skamligt.

Helt enkelt underbart

2017 blir ljust och vackert.
2017 slipper en skämmas för hur vårt land tar emot människor på flykt.

2017 blir ett solidariskt år.
2017 slipper vi se klyftan mellan fattiga och rika öka.

2017 blir ett folkvettets och gästfrihetens år.
2017 slipper en se unga män bli hemskickade till länder där de riskerar att dödas.

2017 blir ett humorns och det kära skrattets år.
Själv kommer jag att lära mig stava till gittarr och aborre 😉 och de som kan fälla bomber kommer att lära sig låta bli.
2017 kommer krigsrubrikerna att sluta handla om krig.

2017 blir varenda mänska klokare, hennes hudfärg ointressant och hennes människovärde okränkbart.
2017 börjar klimatet på klotet friskna till så sakta.

Folk jag känner och många andra blir också friskare, hurra!

2017 får även kvinnor i min kommun arbetskläder, fast de inte fraktar sanden, bara leker med barnkommunens barn i den.

2017 blir jämt gôrbra. Min kondition blir som på en 63-åring, min dator får århundradets skrivlust i flera månader, min matlagningskonst går från falukorv till smoothie, solskensjuice, ja rent av grönsallad med fetaost, ty mod får jag kilovis.

Släng er i väggen vildsvin, annars hamnar ni också i pannan.

2017 kommer att levla, som vi säger på Grossbolstorps höjder.
2017 blir verkligen ett år att mejla hem om.
2017! Piggt #som17.

***

Har jag tänkt.

Vemod över tysta kanoner

Ett annat år.

Det är en vemodig sak att mitt mest besökta blogginlägg 2016 var det här: En särskild plats i helvetet

Vemodigt för att det skrevs 2014.

Vemodigt för att det tydligen ansågs aktuellt i svenska skidspår i vintras med. Någon måste ha länkat det och fixat alla besöken, jag gjorde det inte.

Vemodigt när jag tittar ut på midvintergrönskan, vemodigt när jag dessutom vet att snökanonerna vid vår friluftsgård står tysta i vinter på grund av vattenbrist. Vemodigt.

Hot mot trivsam årstid
Vi får ta nya tag, inte bara mot det mellanmänskliga klimathotet, det finns ett hot mot en av våra trivsammare årstider också.

Gott Nytt Kampår, alltså. Nu vänder det.
Tjohoo!

### Rubriken på inlägget från den 1 februari 2014 är en travesti på Liza Marklunds & Lotta Snickares boktitel Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

”Skicka dom till Palme-utredningen”

Jo förstår ni barn, på den tiden fanns det en sorts plattor som kallades disketter. Dom var stora som nygräddade plättar och många som tusenbröder. Skulle vi säkerhetskopiera allt från en dator gick det åt 18 stycken. Eller 20. Sånt pysslade vi med på nätterna.

Saken är den att jag har varit och tömt bankfacket. Nordea håller på och lägger ner på vår ort, sådär som banker gör, och då måste boxarna bort. Tack och hej.

Det blir en intressant stund när vi kommer hem och får se allt det vi slumpmässigt sparat för livet i bankens valv. Femtiosex disketter, fem C4-kuvert, fyra cd-rom-skivor och tre usb-minnen. I kuverten ligger betyg och husköparpapper, den delen av inventeringen går fort. Men vad ska jag göra med alla mina disketter? Femtiosex stycken, hur tänkte vi när vi bar dit dom, bunt efter bunt?

– Skicka dom till Palme-utredningen! säger en trevlig karl på Skatteverket som jag råkar berätta för, medan han letar efter en uppgift åt mig.

Det är ju ett sätt förstås.

Den natten gick fort
Då minns jag den där stora klumpen som gömmer sig i hörnet längst in under en bordsskiva i arbetsrummet. Är inte det en tjockdator? Gillar inte tjocka datorer platta disketter? Det kanske faktiskt går att läsa en gång till vad jag sparat för livet?

Mycket riktigt. Tjugotre (!) av disketterna gick åt när jag kopierade en hel datorhårddisk år 1998. Den septembernatten gick fort. Flytta markör, klicka och Spara som, flytta markör, klicka och Spara som. Så levde vi våra liv den gången. Spara som och ny diskett, Spara som och ny diskett.

Någon som vill ha en 18 år gammal fil med lokalradiokrönikor nerskrivna på hemgjord dialekt? ”Ärrä bra märrä?”. Någon som behöver manuset till en skrift för olika fackförbund om yttre miljö och arbetsmiljö? Jag har även en diskett med uppläsningar och föredrag från 1980- och 1990-talen, om du är intresserad.

Endast en ägare, prästkörd.

Släng aldrig nå’t!
I mina byrålådor har jag ytterligare tre kilo disketter, alla med Viktigt Material För Framtida Memoarer, tihi.

Det gick förresten inte att läsa disketterna. Än har jag inte fått igång den tjocke men vi jobbar på’t.

En ska aldrig slänga sladdar.

### Till dig, du orolige som undrar hur det går för oss nu, utan bankfack någon vecka:
### Vi har inte många ”guldklimpar”, det är inte vår stil. De vi har finns på annan ort. Har en jobbat på SOS-central och Räddningsverk så har en.
### Disketterna är inte stöldbegärliga, hör jag på byn. Inte ens den med mappen Div text. Det är bittert – men tack för omtanken 🙂

Mellan redan och fortfarande

Solen går upp och frukosten går ner. Innan du hinner tugga färdigt har ett år till gått.

Det är inte så noga med årtal. Jag föredrar årsringar, flyttfågelcykler och andra mer naturliga påminnelser från den tid som hela tiden kommer till oss. Tiden går inte, hon kommer till oss.

Livtets eget komma-tecken.

Duktig gubbe
Läser du mitt förra inlägg så hittar du två nyckelord i texten. Redan och fortfarande. Mellan de två orden lever vi större delen av våra liv.
– Å vad duktigt, kan du redan gå.
– Å vad strongt, kan farbror fortfarande gå.

Byt ut gå mot att cykla, göra bechamelsås eller ha sex, perspektivmarkörerna är de samma.
– Jaså, det klarar du fortfarande. Duktig gubbe.

Till fiskbullar antar jag?

Där går det livat till om dagarna

Det är någonting med perspektivet och jaget.

Å ena sidan är du dig själv, det har du varit sedan elvaårsåldern. Nyfiken, kort stubin, naturintresserad. Eller hur nu just du blev.

Å andra sidan ser du världen genom nya glasögon hela tiden. Du blir äldre, får nya erfarenheter och flyttar ditt perspektiv. En dag är plötsligt 50-åriga damer riktigt snygga, det var de inte 1964. En dag är pilfinken inte alls lika tråkig som du har tyckt.

En medelålder
Kommen så långt tar jag fram Olle Holmberg ur bokhyllan, avdelningen böcker med korta texter och eftertänksamheter. Boken jag får tag i heter Tankar i en husvagn och på sidan 122 har han hittat en intressant ålder på en människa:

”Han var, då vår berättelse börjar, någonstans i den ålder då ingen längre sa till honom: ’Vad du är duktig som redan kan gå’ och ingen ännu hade börjat säga: ’vad du är duktig som fortfarande kan gå!’”.

Där.
Där går det livat till om dagarna.

### Eller på sidorna 82 och 136:
### ”Med löpning, släggkastning och vedsågning tränar jag den tvärstrimmiga muskulaturen som är handlingsmuskulaturen; med vrede, sorg, kärlek och religion den glatta, inälvsmuskulaturen, känslolivets säte och underlag.”
### ”Då och då grips jag av häpen tacksamhet vid tanken på alla de goda människor som finns i världen, kloka, rättsinniga, i själen smyckade med skönhet. De visar vägen när man frågar dem, och gör det rätt. De lämnar tillbaka hittegods. De överfaller inte värnlösa. De är inte utklutade, fullklutade, falskklutade, utan ser ut för vad de är.”

Löparlärdom nr 145-146

Löparlärdom nr 145: Det konstigaste nyordet i rännandets historia är löplopp. Ändå ser jag det överallt. Ordet låter som simsimning, hopphoppning och stavstavning. Vem hundan vill bli en lopplöpare?

Hu.

Löparlärdom nr 146: Ett påhitt i tiden som gör mig kluven är löpgrupper som kostar pengar. 1 495 kronor för att få vara med och springa med en träningsgrupp i Stockholm hösten, vintern och våren 2016-2017. 998 kronor för att få springa 15 gånger i Karlstad.

Vilka klämmigt ojämna summor förresten, hur kom ni på dom?

Folk måste leva, jag vet. Inte har jag några problem med att den eller den landslagslöparen tar betalt för ett inspirationsföredrag eller en tränare för en heldagskurs. Men halvannan tusenlapp per deltagare för en träningssäsong? För själva kutandet? Då börjar jag få dålig smak i käften. Aldrig skulle legendariska idrottsledare som Sören Johansson i min barndoms SK Örnen eller Christer Fabricius i min nuvarande klubb ta betalt för att leda oss vecka efter vecka. Fast de slitit år efter år efter år med sin förening. Den tanken är otänkbar för mig.

Nybörjare ska använda sina pengar till bra löparskor. Inte till fakturor från entreprenörer med logotyper.

Jag litar inte på löptränare som har en logotyp.

Trevlig Mångfaldsrik Midvinter!

Trevlig mångfaldsrik midvinter på dig, vare sig du firar en lycklig födelse i Betlehem genom att bära hem en gran på gammalt tyskt sätt, klä ut far till stor tjock tomte efter idé från en snäll turk och titta på en arg tecknad amerikansk sjömansanka med naken underkropp – eller högtidlighåller något helt annat, som just du tycker passar bra när mörkret börjar krympa.

### Snart är det ljust hela natten igen.
### Njut av mörkret nu. Det behövs, det med.

När jag får lust att beställa traktorkursen

Jag kan inte släppa tanken på den där Hermodskursen som pappa anmälde sig till. 35 kronor kostade den, i almanackan stod det vårvintern 1949 och strax skulle de flytta till gården Almar.

Hur kan man lära sig köra traktor per post?

Traktorer och traktorredskap hette brevkursen. Det ser jag, för jag har själva kursgarantin från 3 mars kvar. När pappa hade betalat fick han ett garantiintyg på att kursen skulle bli av. Ordning och reda.

Tänkte de köpa traktor, lagom till att de började arrendera det nya stället, mina föräldrar och farföräldrar? Farfar var hästkarl. Vår snälla Sessan fanns kvar långt efter 1949 och jag minns fortfarande turer med häst och vagn till järnvägsstationen i Skåre norr om Karlstad. En gång ställde pappa mig i ett stort cementrör på flaket till vagnen som Sessan drog. Skåreborna log och vinkade när de såg mitt huvud sticka upp. Röret skulle bli brunn när vi täckdikade Almar.

En Fordson Major hade vi i mitten av 50-talet, det minns jag. Köpte de den när pappa läst kursen? Namnet uttalades alltid på kallstamål, som om traktorn var gammalt befäl på I2 i stan. Ma-jooor. Så uttalar jag den traktorn än. Fårdsånn Ma-jooor.

Finns på antikvariat
Jag söker på nätet. Till min förvåning hittar jag kursen på antikvariat Röde Orm, inbunden med alla tio kursbreven. 200 kronor. Ska jag slå till? Det blir en julklapp till mig själv och så får jag samtidigt veta hur det gick till när pappa lärde sig köra traktor i Värmland via brev från Malmö.

Funderar. Hur mycket var 35 kronor 1949? Lika mycket som 629 kronor i dag, påstår nätet. Året därpå var lönen för ett manligt dagsverke 18 kronor och 8 öre, berättar en bok jag faktiskt har. Ett kvinnligt dagsverke gav 15:29, världen var inte rättvis då heller.

Vid det här laget är jag besatt av pappas kurs. Jag är precis på vippen att slå till och göra affär med Röde Orm när en tanke slår mig. På pirriga ben skyndar jag till nedersta hyllan i gästrummet. Det är där pappas jordbruksböcker står. De som han sparade i alla år, fast vi slutade med jordbruket 1968.

Jag har den redan
Mellan Kaninskötsel och Husdjurens sjukdomar hittar jag den. Rött klotband, välbevarad: Traktorer och traktorredskap. Fick han boken efteråt, när han gått själva kursen? Kursbreven fick de ju ett i taget. Skickade Hermods boken när deltagarna läst alla tio breven och postat sina svar?

Brev 9, fråga 1, 5 och 6:
Förklara, varför remskiveeffekten i regel är mindre än motoreffekten.
Hur skall a) skivristen, b) skumristen på en traktorplog ställas in?
Hur justerar man utlösningsanordningen på en Sesamplog om utlösning sker alltför lätt?

Det är en speciell känsla att hålla i boken. Vad drömde pappa, när han läste om nedre dödpunkten, gummihjulstraktorer och start av kall motor? Jordbrukets mekanisering hade redan börjat, några år senare skulle den bidra på allvar till flykten från landsbygden. I slutet av 1960-talet, när vi själva blev en del av statistiken, lades det ner 25 småbruk per dygn i Sverige.

Våren 1968 var vår gård en av de 25, då hade vi flyttat från Almar.
Jag har inte slutat göra uppror än.

Allt börjar med solen
Självklart kan du inte lära dig köra traktor per korrespondens. Det begriper agronom Karl-Åke Svensson mycket väl. Det är han som skriver kursbreven i brevkursen Traktorer och traktorredskap åt Hermods. De tio kapitlen i det röda klotbandet är läsvärda än i dag. Han börjar ambitiöst med själva energin och sedan är kursen i gång:

”Energi betyder egentligen verksamhet eller handlingskraft, och man brukar också säga, att energi är förmåga att utföra ett arbete. För att en tyngd skall lyftas från marken, måste en ansträngning göras, ett arbete uträttas. Om en kropp har lyfts ett stycke från marken, har den fått förmåga att lyfta en annan lika tung kropp, därigenom att den själv ånyo sänkes till marken.”

”Den egentliga energikällan för oss är solen. /…/ Det är denna energi, som utgör förutsättningen för allt liv på jorden.”

”Inom kommunikationsväsendet har förbränningsmotorn åstadkommit en verklig revolution. Man behöver endast tänka på de milliontals automobiler och liknande fordon, som äro i bruk, för att inse motorernas betydelse inom detta område.”

”En förbränningsmotor utvecklar vid ett visst tillfälle en effekt av 1 350 kgm/s. Beräkna effekten i hästkrafter.”

”De viktigaste motordrivmedlen äro bensin, sprit-bensinblandningar, motorfotogen och motorbrännoljor.”

”Förgasarmotorn är den vanligaste traktormotorn.”

”Är motorn fullt varm, kan den startas direkt på fotogen. Om motorstopp inträffar under körningen, behöver man sålunda inte använda bensin vid starten.”

Stort till smått, smått till stort
Jag har aldrig varit intresserad av motorer, inte sedan mopeden fullgjort sin nytta. (Kära nån, den kära vännen och jag har 50-årsjubileum till sommaren). Traktorer gillar jag mer nu än då, för nu skyller jag på dem när jag vill se Bonde söker fru. Fast visst tänker Karl-Åke Svensson som jag:

”Om motorn inte går i gång vid startförsök eller plötsligt stoppar under körningen, gäller det att snabbt finna orsaken härtill. För att lättast finna felet bör Ni följa ett visst system.”

I kursbrev 10 hittar jag skissen över hur rundharvning går till. Den speciella form av färdande på fosterjorden som jag ägnat många dagar av mitt liv åt och som gjort att jag bestämt mig för att aldrig någonsin klippa gräsmattan på det sättet. Fast det vore effektivast.

Sådana här finurligheter vimlar boken av:
”Om ackumulatorbatteriets poler sakna märkning, kan Ni lätt kontrollera vilken som är plus- eller minuspol, genom att fästa en järntråd vid vardera polen. Trådarna hållas på något avstånd från varandra i en kopp vatten tillsatt med en nypa salt. Den tråd, som lämnar gasblåsor, sitter vid minuspolen.”

Eller den här, underbara:
”Det är ganska vanligt, att man använder för stora redskap till små traktorer, under det att redskapen till stora traktorer ofta väljas för små.”

Intönäsch’önell
I början av inlägget berättade jag hur vi bönder i Grava socken uttalade traktormärket Fordson Major i mitten på 1950-talet. Det var inte menat att förklena oss och våra grannar. Vi producerade mat och få av oss hade gått ens en kortare studiecirkel i engelska den gången. Vi gjorde mat, det var vad vi gjorde.

Karl-Åke Svensson inser problemet. Traktorer har en tendens att ha engelska namn och deras användare i slutet av 1940-talet har en tendens att inte ha läst engelska. Nå, han tänker som jag. En får inte göre fôlk bet. Här är hans förslag till uttal, nederst på sidan 3 i brev 7. Jag älskar honom för det:

”1 Uttalas intönäsch’önell, 2 fa’måll, 3 keis, 4 ålli’vö, 5 all’is tja’mös, 6 dir, 7 mäss’i härr’is, 8 kätt’öpillö.”

Tänk den som hade en kätt’öpillö.

Ditt barnahår hälsar

Måndag. Klipper mig på morgonen, skojar med frisören om mitt allt glesare hår. Hemma igen, går igenom en kartong efter pappa. I kuvertet med en traktorkursgaranti ligger den.

En hårlock.
Den är min, står det med prydlig handstil på baksidan av garantipapperet.

Alla dessa hälsningar.
Alla sammanträffanden.

Ditt barnahår hälsar.

### Det är skillnad på kärleksfull saknad och kletig nostalgi. Fortfarande tänker jag ibland att ”detta ska jag ringa pappa om”.
### 1949 gick han en 35-kronors brevkurs i Traktorer och traktorredskap. Med garanti.
### Två år senare fick han en son, som en frisör på Östra Torggatan i Karlstad en gång skulle komma att klippa i örat. Hur lärde de ut traktorkunskap per brev? Vad drömde pappa när han läste Hermodsbreven?

Det ska jag ringa honom om.