Jag började gilla musik.
Sedan fick jag se detta och ångrade mig.
Klicka inte på bilden. Klicka int…
Författare: Sven-Ove Svensson
Sprätt skit
The Allman Brothers. Ten Years After. Dave Edmunds. Rockpile. ZZ Top. Allman Brothers igen … och Elmore förstås, alltid Elmore.
Jag har inte varit snabb med att upptäcka dem, ska gudarna veta, men nu är jag på gång. Sprätt skit med gitarren, pôjker, sprätt skit!
Tänk att en skitig gitarr kan skaka om min själ så gôtt.
Passa dig, nu kommer dom
Gör en naturbetraktelse, skriver jag i kom ihåg-listan. Skriv nåt roligt. Skriv nåt annat, också roligt. Gärna jätteroligt.
Jo du, om det vore så lätt. Då skulle en robot kunna skriva världslitteratur. Fast fanken vet om de inte har börjat, maskinerna. En forskare på mitt närmaste universitet påstår att de redan kommit långt:
Ja ja, jag är inte så bekymrad. Vem har inte skrivit som en maskin, vissa tisdagar. Trötta tisdagar. Kan maskinerna ord som sneggelvesp och kakelugnsmakeriarbetarfackföreningsledamotsavgifterna kanske?
– Absolut. Snôrtagg också.
Schitt.
Strömhopp genom brinnande ringar
Ibland träffar jag på kristna som verkar tycka att de kan bete sig hur som helst, eftersom de anser att Vår Herre ändå förlåter dem, så fort de ber om det. Jag har svårt för den attityden.
Likafullt tror jag på förlåtelse, fast jag inte är kyrklig av mig.
”Jag litar inte riktigt på de där hastiga omvändelserna”, skriver en helt annan person i en facebookgrupp jag besöker. Hennes inlägg handlar om en ung man som hoppat av en nazistorganisation och nu far runt och propagerar mot sina forna vänner.
Det är där min förlåtelse kommer in. Visst, du får inte vara alltför godtrogen. Men den som under stort besvär och hot lämnar en våldsam högerextrem miljö förtjänar att hedras, tycker jag. Det kan inte vara lätt.
Säkert skulle jag också väga hans ord och handlingar noga. Men jag skulle inte börja med att stöta bort. Jag skulle börja med respekt och med att försöka lyssna och förstå.
Lättförtjänta pengar för en riskkapitalist
… när jag har kommit så långt i funderingen hamnar mina ögon på en artikel om Mattias X Lundberg, riskkapitalist och ägare till koncernen MXL. Koncernen har 14 företag varav de flesta sysslar med vård och omsorg för äldre och funktionshindrade i Gävle, Skellefteå och Umeå. Omsättning 120 miljoner kronor.
I fjol berättade han i en artikel i Dagens Industri att det var väldigt lätt att tjäna pengar i välfärden. Då blev han missförstådd. Folk trodde han ville skryta.
Nu lämnar Mattias X Lundberg moderaterna och söker medlemskap i Vänsterpartiet. Han har börjat tycka att det är viktigare med ett tryggt och bra samhälle för alla, än att bara tjäna pengar.
Jaha. Där kom han.
Hoppa nu pojkar
Ibland önskar jag att jag vore cirkusdirektör. En sådan där som fick lejonen att hoppa genom brinnande ringar. Fast i mitt fall är det nazister och riskkapitalister i välfärden jag skulle vilja ordna strömhopp åt. Hitåt.
– Hôpp’ nu pôjker. Såja. Slôss inte. Hôppa på nu, så får ni kaffe där borta till vänster se’n.
Klatsch.
Gammelmöten och nya tiders träffar
Jag är folkrörelsetypen. Finns det något jag gillar så är det ett bra diskussionsinlägg på ett möte, en klok förslagsställare som sparar sitt bästa argument till sist, en rapp mötesordförande med klubban som en hungrig hackspett i näven och då och då en pigg kontrapropositionsvotering.
Någon däremot?
Jag är sociala medie-typen också, det råkar hänga ihop för mig det där. Tiderna ändrar sig och ibland är det inte så dumt att försöka hänga med på det nya. För vad är det vi gör på ett traditionellt folkrörelsemöte? Vi samtalar, tar beslut, dricker kaffe och sedan går vi ut för att verkställa besluten.
Vad gjorde vi som skulle med och manifestera för mångfald och mot rasism på Stora torget i Karlstad den 29 december? Samtalade, tog beslut och gick ut på torget i tusental. Allt via en synnerligen välskött och lika välbesökt facebooksida på nätet. Det enda vi inte gjorde var drack kaffe.
En stor del av den gångna vinterns demonstrationer mot rasismen har organiserats just via facebook. Dessemellan ser jag hur allt från löpträning till skidresor och hembygdsforskning organiseras där. Den grå vardagen har också hittat dit.
Jag säger inte att det handlar om gammelmöten kontra nätmöten. Någon gång vill man träffa folk, länge leve det gemensamma kaffedrickandet! Allt jag säger är att vi inte ska förakta den nya tidens möjligheter. Det pågår faktiskt mer rörelse i folkdjupet än på länge, fast det inte kommer så många på mötena. Jag tror jag vet var människorna möts.
Säg inte emot mig.
Tänk om jag har sparat det bästa argumentet till sist.
Snön kommer invandrande
Ormvråkarna cirkulerar över socknen igen, tofsvipan viiiiii-ar och nu ser jag en sparvhök skynda förbi grannens balkong. Han vill äta gulsparv och talgoxe, har han tänkt.
Snön har smäl… börjar jag skriva, men då börjar det yra och trafikradion rapporterar om lastbilar som kanat i diket. Ja, vad hade du väntat dig? Här på trakten är det mars i almanackan, inte maj. Det ska komma snö i mars.
Snön är invandrad precis som sommarregnen. Jag skulle inte klara mig utan den invandringen. Inte du heller. Väder och klimat vet inga gränser. De hör ihop, precis som människor.
När jag trär på löparskorna på lunchen har det slutat lukta vår ett tag. Snö! sniffar näsan och pekar nyfiket uppåt gatlyktan till. Den som kommunen har lovat laga nästa gång de gör ett större svep. Enstaka lyktor far de inte ut och lagar.
En vipas hjärta i vänster sko
Hur låter tofsvipan? Hon påminner om en katts jamande eller ett tv-spel, skriver någon på nätet. Ett kvidande läte som kanske gett upphov till namnet vipa? tror en annan. Legenden Erik Rosenberg beskriver det så här:
Veuv veú-vi vite vite ve-vu-víh.
Om du tänker spela om pengar ska du ha ett viphjärta i din vänstra sko. Då vinner du alltid. Hittar du en mångfärgad sten i en vipas bo ska du bära den med dig. Då kan du göra dig osynlig.
Jag tycker så mycket om den fågeln.
Ifall jag en dag lär mig flyga, så vill jag flyga som tofsvipan.
Gärna osynlig en stund, bara jag får vingar.
Lägger di inte beslag på penningera så ärrä feskera
Uddeholms vd tjänade 2,95 miljoner kronor år 2012. Konsum Värmlands vd 2,6 miljoner. Kvinnliga chefer i landet tjänar 1 700 kronor mindre i månaden än manliga. Det finns 12 500 chefer i Värmland. En man i Värmland har fått sina akvariefiskar beslagtagna av länsstyrelsen.
Ibland är det intressant att läsa sina länstidningar.
Jaså tog de fiskarna.
Hur många politiker behövs det?
Då och då dyker frågan upp i inlägg och debattartiklar. Det är dags för en kommunreform tycker debattören. Här på trakten finns det till och med de som vill göra en enda kommun av hela Värmland.
Då måste vi ställa oss den här frågan, tycker jag:
– Vad är bäst för mig som invånare och för hela det lokala samhället, när gatlyktan slocknar eller vattentornet töms? Hur stor behöver kommunen vara då, för att lösa uppgiften? Hur långt bort är det effektivt att sitta? Vad menar vi med effektiv demokrati?
Svaret får du om du klickar på länken.
Mitt svar, vill säga.
Senaste krönikan i Tankesmedjan Ida:
Hur många politiker behövs det?
Vapenskrammel och litterära övertramp
Äter på restaurang med klok person. Berättar att den heter Freden för att det blev fred med Norge en våning ovanför oss. Förhandlingsbordet står kvar. I detta hus blev Norge fritt land 1905.
F-r-e-d-e-n… stavar han eftertänksamt och är tyst en stund medan han ser sig omkring i lokalen. – Varför har dom då vapen på väggarna?
Vad svarar man på sådant? Han fick en sabel som höll ihop gurkskivorna också.
När Hotell Selma Lagerlöf i Sunne var nytt hade de en matta på golvet, där restauranggästerna fick trampa på vildgäss.
Våldsam bransch det där.
– Ja skulle skrive in dig i facket
När jag hade jobbat några dagar på sågen kom Gösta med ett papper i näven.
– Jag skulle skrive in dig i facket, sa han.
– Bra. Jag har inte tänkt åka snålskjuts på er andra.
Sedan var det klart. Visst ville jag göra facket till en starkare kamporganisation än den var ibland på olika nivåer i landet. Men det gör man inte utifrån.
I dag är det inte lika självklart för alla. Svartfötter, skulle Gösta ha sagt. Gulingar. Ni låter oss betala till facket och försöker ändå dra nytta av vad vi andra drar ihop.
Du lurar dessutom dig själv
Förutom att det är osolidariskt är det att lura sig själv. Ännu värre blir det förstås om hela arbetsplatsen står utan kollektivavtal. Förbundet Vision har räknat på vad kollektivavtalet är värt för olika medlemsgrupper:
”Hur mycket tjänar du på att jobba på en arbetsplats som tecknat kollektivavtal? Några tusenlappar, kanske du tänker. I själva verket kan det röra sig om 100 000 kronor per år.”
Läs mer
Miljoner att tjäna på kollektivavtal
Det här tjänar du