Inskränkningar i personalen

BlomsterPå grund av inskränkt personal (bloggaren personligen) tvingas Svenssons släng minska på utgivningen. I fortsättningen blir det ett inlägg om dagen måndag, onsdag och fredag. Vare sig det behövs eller ej.

Under icke utgivningsdag rekommenderas gamla inlägg från december eller maj år 2012. Exempelvis. Eller sidan Löpning från länkarna ovan, en äldre Sunnekrönika om en premiär. Kanske blogginlägget från den 18 september 2014? Vad vet jag.

Inskränkningen hos personalen består av förvärvade vårkänslor, entusiasm och eufori. Tjoho.

Lägger på hög

KonstruktionDe senaste dagarna har webbhotellet där bloggen ligger haft problem. Det har blivit attackerat utifrån, vilket gjort att det tidvis varit svårt att besöka både den här webbplatsen och andra. Därför gör jag ett uppehåll nu men inte för att ge efter för idioter. Jag samlar infall på hög så länge.

Gå ut i solen, det är vår kamrater, medborgare och andra filurer! I går såg jag hur mina båda svanpar är på plats igen och tofsvipan fladdrar i kommunen.

Skogen sjunger.
Ett varv till, sjunger skogen.

– Du är ju rent utomparlamentarisk

Vita tak

– Utomparlamentarisk? Absolut. Det mesta jag tycker om är utomparlamentariskt.

Flocken av sidensvansar i december, rådjurens stig på vår tomt, provsmakningen av sillsallad dan före dan, Lars Lerins akvareller, Aspenströms rader om skorna som står vid dörren och längtar ut, Bengt Bergs om hundskallet som soundcheck inför älgjakten. Soluppgången över Blånande bergen.

Vinterns första snöpulsjogg på obanad stig, snön vräker ner, blöt upp till vaderna. Allman Brothers liveinspelning från Filmore East. Att se en metallskimrande parasitstekel såga sig ner i halvgammal stubbe bakom lekstugan. Grilla korv i vilda skogen. Stå på scenen själv när texten bär. Hitta en orienteringskontroll. Få till en formulering.

– Familjen. Men den räknas väl som parlamentarisk?
– Vi har ju papper på’t.

Kornknarr i juninatt.

Underliga lekar jag minns

Billy

 Sjungande fisk.

Jag försöker inte vara originell för dess egen skull. Det hör ungdomen till, när du går med två teskedar och tre hjärter ess i höger byxficka och tycker det är viktigt. Vi är alla udda, det finns inga genomsnittsmänniskor.

Fast visst blir somliga dagar mer udda än andra gråvädersdagar. Här är ett par av mina lekar genom åren, du har säkert dina:

◊◊◊  Tränat på att cykla och äta pinnglass längs fem kilometer grusväg från lanthandeln i Bäckelid och hem till Nybyggeras. Utan att hålla i styret. När glassen var slut skulle pinnen roteras på längden i munnen utan hjälp av hand. ◊◊◊  Tävlat med yngre syskon i skidskytte i brant nerförsbacke. Hemgjord pilbåge, avklippt spik som spets på nytäljd träpil. ◊◊◊  Klättrat uppför 35 meter höga lerbankar vid Rosenlund i Jönköping utan att Billy Bassfalla ner och dö ett enda dugg. ◊◊◊  Stått på elva scener och låtit sjungande fisk framföra Take me to the river. Fisken gillade det. ◊◊◊  Sprungit och gått från Långflon i nordligaste Värmland till Stora torget i Karlstad, via Bjurberget, Röjdåfors och Kil och berättat om det varje dag i tidning. ◊◊◊  Fått en chefredaktör och en vargkännare att åka tur och retur Karlstad-Nyskoga, 14 mil och två kilometer i sommarnatten, enkel väg, för att titta på död rävunge. Jag påstod att det var död varg, det tyckte de med när de såg bilden, så vi for. Värmlands första döda varg i modern tid var en räv och det var jag som upptäckte den. ◊◊◊  Blivit arg och gått hem till fots från Karlstad till Forshaga, 21 kilometer, i vit kortärmad skjorta och med attachéportfölj för att jag inte fick betala med check på bussen. ◊◊◊  Sprungit 200 varv på skare eller i tjugo centimeter djup snö, en tvåhundrafyrametersbana på undanskymt gärde vid vår friluftsgård. ◊◊◊  Sprungit alla gator som var utritade på tätorterna på vår kommuns turistkarta, Forshaga 2014, utom de två som inte fanns. ◊◊◊  Samlat sedda nummer på svenska bilnummerskyltar, från 001 och uppåt till 433, just nu. ◊◊◊  Stått på Mariebergsskogens scen i Karlstad och läst dikter iförd snäva löparshorts och Götajoggen-nummerlapp, på begäran från tv-producent. ◊◊◊  Stått på scenen vid Åttorpersonalfest, iförd 1978 års bruna velourdress 24 kilo senare, liknade en mogen bajskorv. ◊◊◊  Lärt elva katter att ligga och sova på rygg med benen rakt upp i luften. ◊◊◊  Kunnat låta som orre. ◊◊◊  Kunnat vissla som visselpipa. ◊◊◊  Haft det enda tänkbara nummer i lumpen som en soldat med civila initialerna SOS bör ha. 112.

Tage hade rätt
Jag har ett nytt projekt på gång, vi får se om det blir av. Homo ludens, den lekande människan, ibland vill jag vara hon utan att för den skull jäkta efter originalitet. Det får ge sig själv i så fall. Ställer mig på diktarscenen i löparshorts för en tv-bilds skull gör jag inte igen.

Tage Danielsson hade rätt, utan tvivel är man inte klok.

Mest udda jobbet
Det mest udda jobb jag gjort som anställd var när vi passade elektroniska leksaksdjur, tamagotchi, på brinnande arbetstid. Det var ett evigt blinkande och pipande när några av dem ville bajsa, äta eller leka. Allt gick bra, ingen tamagotchi dog på mitt skift.

Chefen visste ingenting.
Chefer ska inte veta allting.

Han kanske trodde det var ett räddningsverk han ledde.

När jag vill bli som Lars-Tommy

Odling

Ibland önskar jag att jag kunde provocera som Lars-Tommy Hedelindh. Smälla till med nåt braskande så det blev lite liv i luckan.

Sedan tänker jag efter en stund till. Jo men det kan jag ju. Jag har gjort det förr och kan göra det igen. Vem vill inte vända upp och ner på samhället långt mer än Lars-Tommy har tänkt sig, han härjar bara om småttigheter. Jag vill ju drämma till med
förfärligheter som att ha kvar värnplikten och en viss vargstam men inte kärnkraften, Skeptiskinte monarkin, inte medlemskapet i Europeiska unionen, inte orättvisorna mellan könen, inte rasismen och främlingsfientligheten, inte SD i riksdagen, inte låta folk köra i 80 när det är 100 men bara en fil på vajervägar, inte låta tanter och farbröder promenera i skidspår, inte tills vidare-anställa reportrar som skriver ”ett fräckt inbrott”, inte sälja ut alla svenska folkets gemensamma tillgångar, inte låta en procent av jordens befolkning äga hälften av dess rikedomar.

Fast det vill kanske han också, när jag tänker efter.
Han kanske är överens om det mesta?

Sanningen är att det vore lätt att provocera. Jag är inte dummare än att jag vet hur det går till. De orden finns i min dator med.

Jag har bara inte lust.

Fotnot: Lars-Tommy Hedelindh är en påhittad figur, släkt med hemlige Mållgan.

På gränsen till det privata

Lampa

Det här är en blogg om att skriva, springa, leva… ja, du ser beskrivningen upptill. Du hittar inga bilder från mitt privataste liv här, personlig vill jag vara men det finns en gräns.

Ett av de vanligare orden i mina facebookkommentarer är ”Trivs”. Det är sant varenda gång, jag brukar vara glad. Den kära vännen och jag har bestämt att vi ska skratta tillsammans minst tre gånger om dagen. Än har det aldrig varit några problem. Det går att skratta, även de tyngsta av dagar.

Ytlig är jag inte. Bekymren lever och svärtan finns, tro inget annat. Ibland tycker jag att vi har fått mer än vi förtjänar av ledsamheter. Vi försöker bara inte låta dem styra. Dessutom är de flesta bekymmer för privata för att höra hemma här.

Det går en gräns.

Löper bland vikingar och grekiska marmorlejon i Venedig

Springer med en vän som jag inte löpt landsväg med förut. Ska vi ta vägen från Österdeje till Hösserud? frågar han. Ett bra förslag. Det är en härligt kuperad och krokig gammal historisk vägsträcka från ostkanten av min kommun, delvis naturskön, och namnet Hösserud har jag inte hört förut.

I vår familj kallar vi den platsen julaftonsmossen, eftersom vi plockade hjortron där en gång, som inte fick ätas förrän på julafton. Hösserud? Hur fick de gårdarna sitt namn? Rud betyder röjning, precis som ryd, red, röd, råda och rödja. Men Hösse?

En släktforskningssida på nätet hänvisar till en sockenbok för Alster. Enligt den kommer Hösse av fornnordiska haus, huvudskål. Visst, gården Hösserudskullen ligger på en höjdknalle, men inte liknar den någon huvudskål. Jag tvivlar. Säker är jag inte men jag tvivlar.

LejonetRistade sitt namn med runor
Då tror jag mer på marmorlejonen i Venedig. De blev ditfraktade från Pireus i Grekland år 1688 men är äldre än så. Någon gång på 1000-talet har en viking stått i Grekland och ristat sitt namn med runor på stenlejonet. Såhär skriver Institutet för språk- och folkminnen:

”Haursi, som uppträder på den äldsta ristningen, är troligen identiskt med ett ord med betydelsen ’bock’. Det är ett namn som är säkert känt endast från uppländska runristningar. Om namnet hade överlevt till våra dagar skulle det ha haft formen Hörse eller Hösse”.

Kan ha levt vidare
Där kom det. Mansnamnet Hösse. Nu menar jag inte att den skrivglade greklandsresenären for hem och röjde sig en gård i Alster för tusen år sedan. Jag menar bara att om förnamnet fanns på hans tid kan det ha funnits senare med.

Sådant pratar vi om, medan vi kutar uppför backar, förbi milstenar från 1700-talet och sjöutsikter från istiden. Ett rådjur har gjort spår i snön. En nötväcka sjunger. Tass tass tass viskar fyra löparskor mot den vita vägen.

Eller så har jag fel. Det har hänt den här huvudskålen förr.

Sanningen om datorfläkten

Åsa RMåste en talesman för snuten
sätta tejp för tyckartruten?
Räkna till hundra när han blir arg
på tiggare, miljöparti och varg

Ute tystnar varje vind
Datorn fläktar om Tommy Lindh

Kollegan i Växjö blev idol,
nätet blev sättet att nå ett mål
I Värmland blåser en annan vind

Datorn fläktar om Tommy Lindh

Viktor Root

Värmlandspolisens talesman Tommy Lindh har hamnat i blåsväder privat, sedan han skrivit på facebook om miljöpartiets syn i vargfrågan och tidigare uppmanat folk att inte ge pengar till tiggare. 

I Växjö har polisen haft stora framgångar med att använda Facebook som ett hjälpmedel i tjänsten. Scott Goodwin, deras speciella facebookpolis, har blivit en kändis på stadens gator. Växjöpolisens sida på Facebook har över 64 000 gillare. 

Facebooklänk: Polisen i Växjö/Alvesta

Fyra oskrivna mästerverk

Snö på grenarJag har varit på konferens i två dagar på ett av mitt livs smultronställen och inte hunnit skriva någon lördagsbetraktelse. Här är fyra ämnen jag hade att välja mellan:

– 64. Nu får jag snart sno på om jag ska bli litterärt underbarn.
– Vägen till helvetet är skyltad på värmländska.
– Du löper större risk om du inte löper än den risk du löper om du löper.
– Funderar allvarligt på att bilda facebookgruppen Vi som … och längre kommer jag inte.

Välj själv vilken du föredrar och tänk ut fortsättningen. Personligen är jag rätt förtjust i tvåan. Nej, trean …fast det är klart, fyran…

Asch, dä kvetter. Det kommer nya dagar.
Det är jag så glad för.

Hur tölig måste en kattbild vara?

Blitt vitt

Har hostat i en vecka och sett världen genom fönsterrutan. Vatt blitt, blitt vitt. Roligare blir jag inte efter ännu en hostnatt som fick gästkatten att jama högt i sympati nerifrån badrummet.

Jag går hem hos katter. Spädbarn och katter förstår mig, jag gör mig inte till för dem. Lägg dig i mitt knä så blir du huvudperson.

FREDAG. Träffar läkare som gör mig glad. Får många muntra tillrop av bloggläsare om mitt pensionsinlägg.

Det ska nog gå att få tiden att gå även efter 65. Några av mina läsupplevelser varje dag kommer från moget folk som vägrar förtröttas. Kära löpargudar, skrattargudar och skrivargudar, ge mig ett par matskedar av B:s, U:s, G:s och L:s glimt och gnista.

Hårdrock för mångfaldLÖRDAG. Åker en mil norrut längs vintervägar till Deje kulturhus. Tre unga killar ordnar Hårdrock för mångfald och vi älskar det. Berörs av berättelserna från tjejen från Somalia som inte hört från sin mamma och sina syskon på en månad, från den unge mannen från Syrien som vill bli Sveriges bästa ögonläkare, från den avhoppade nazisten som småningom lyckades byta värderingar därför att en värmländsk polis såg människan bakom fördomarna, från hårdrockskillarna själva som gjort sina unga livs viktigaste grupparbete. Hittills.

Vi är inte mot, säger Aron, Robin och Jonathan flera gånger, vi är för. För mänsklig mångfald.

Fet typSÖNDAG. Kämpar med datorvård och märker att jag borde göra om omslagsbilden till Facebook där jag springer över ängen. Tio kilo mindre är ett angenämt problem. Kanske kunde dra in kinderna också.

För tredje gången gal hanen att Göran Hägglund har humor, jag blir så trött på den galningen. Ja, han har humor, det har Carl Bildt med. Det förlåter ingenting. Inte den enes vårdköer och apoteksfördärv, inte den andres oljeaffärer i diktaturens utmarker.

Jag vill skratta med folk, inte åt folk.

TIDIGARE FÖRRA VECKAN. En kväll var min vän psykologen i tv. Han fick kommentera trycket som vissa känner inför träningsvågen i världen och tala om den roliga facebookgruppen Minst 100 psykbryt innan midsommar, som någon bildat. Då skrev jag själv på facebook, hoppas glimten syns:

Ser att vissa inte förstår att vi är några som gärna behöver facebookgruppen 100 pass innan midsommar för att må bra. Den är på lek men den tvingar oss att röra oss även regniga tisdagar. Fyra pass i veckan, en del i form av raska promenader, är det så farligt?

Ser att vissa inte förstår att det är helt lagligt att kombinera de 100 passen med medlemskap i grupperna 100 öl före midsommar, 100 psykbryt innan midsommar, 100 töliga kattbilder innan midsommar eller 100 knappt ätliga måltider innan midsommar.

Ser att vissa inte förstår. Otur.

MÅNDAG MORGON, I DAG. Hostar fortfarande, törs inte springa. Många av mina bästa psykbryt har kommit när jag inte fått träna. 100 psykbryt innan midsommar var en kul idé, synd bara att vissa inte förstår att den stora leken är löpträningen. Löparen om någon är Homo ludens, den lekande människan.

Spännande med grupperna 100 töliga kattbilder innan midsommar och 100 knappt ätliga måltider innan midsommar. De namnen hittade jag på själv, snart finns grupperna på riktigt. Det känner jag inom mig.

Löpning och lekfullhet har räddat liv och förstånd på många människor. Det är nyttigt att springa sig trött ibland och rensa skallen. På köpet har du kommit ut och fått se naturen byta om när blött blitt vitt.

KattbildHur tölig måste en kattbild vara för att få kallas tölig enligt internationella Grossbolstorpsreglerna? Knepigt. Inte blir det lättare av att jag känner typen som skriver reglerna.

Den ä’ tölig han.

Tölig: värmländska för tjatig, tråkig.