Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare står inför rätta för säkerhets skull. Han glömde.
Det kommer inte svenska medier att göra. Inte svenska folket heller. För säkerhets skull.
Minsta fjortonåring håller bättre reda på sin dagbok och sin mobil än vad nationelle papperstapparn, 62, gjorde med de säkra papper som helt säkert ingen nationell säkerhetspapperstappare får tappa.
För säkerhets skull. För hela nationens säkerhets skull.
Har du fler barndomsvänner, Ulf Kristersson? Är du helt säker?
Ge dom inga papper. Åk inte till några som helst kursgårdar.
”Å vi bar for förbi!” säger gästerna som plötsligt dyker upp i Gunnar Ehnes träffsäkra dikt Sammôrn dä ä. Själv far jag mer bokstavligt förbi. Det är världshändelserna jag far förbi. Mobilen orkar inte mer.
Den israeliska regimen begår folkmord på Gazaremsan. Den ryska skickar död och förintelse mot Ukraina varje natt. Galningen i Amerika gapar nya dumheter i min mobil så fort jag klickar på något klickbart. Nyss ville han minska amerikanernas medicinpriser med 1 000 procent. Den matematiken hade jag klarat bättre redan i 10-årsåldern.
Han for nog bara förbi lektionen i matematik, Donald Trump. Flera stycken lektioner missade han. Ingen missade så många lektioner som han. The bäst fårbiflajer evver.
Niclas Den Tredje Här hemma är det en minister som glatt förlåter egna barn en vandel han vill utvisa andras ungar för. Skillnad på folk, det är moderater bra på att skapa.
Strax därpå visar sig regeringens nye nationelle säkerhetsrådgivare – ”Niclas Den Tredje” – inte heller vara någon klippa till statstjänsteman. Att radera känsliga UD-mejl är inte gôrsmart i den positionen har jag hört.
Bada, gubbjäkel Sommaren smälter ihop väder och klimat, glaciärer dryper bort, sydeuropéer försmäktar och orkaner viner. Någonstans viner det.
Medan varje mellansvensk badsjö blir ljummen nog till och med för den här fryslorten bestämmer sig mobilen i min badkasse för att han har fått nog. Han orkar inte med fler världshändelser i slutet av juli 2025.
– Du har slut på surf… ropar han på en badstrand i Gräsmark, strax intill minnet av en bitter miljökamp i mitt liv. Nu orkar han inte bli klickad mer. – Bada gubbjäkel. I morgon kan det vara för varmt, så som din värld ser ut.
Det sitter en filur på min vänstra axel och viskar i mitt öra. – Kvinnor är klokare än män, viskar hon. Titta bara på alla opinionsundersökningar.
Inför fotbolls-EM sa hon samma sak om klokheten – och jag höll med. Damfotbollen är mycket roligare att titta på, för tjejerna fattar att man inte ska filma.
Så sa vi.
Ingen klagar Nyss var den kära vännen och jag till Göteborg och tittade på världens största handbollsturnering. Partille Cup. 1 272 lag från 35 länder spelade 4 288 matcher, oftast utomhus på konstgräs.
Nå, vi såg inte alla matcher men vi såg ett antal med en målvakt vi tycker om. Det var som handboll brukar. Kul att se på, bra stämning på plan, hårt ibland men ingen som klagade när de stöp.
Nästan inte en enda filmning. – Det visste jag väl, viskade rösten på min vänstra axel. Det brukar vara så.
”Börjat dyka” Då viskar han på högeraxeln att han faktiskt sett tjejer som börjat dyka i årets dam-EM i fotboll. – Vad säger du nu då? Kollar du inte på tv?
Men honom lyssnar jag inte på. Han är rädd för sandaler.
Jag ligger i hammocken och funderar över världen. Sol skiner, trädgårdssångare sjunger, prästkrage vajar och man får inte säga ”Vad var det jag sa”. Man får inte.
Inte om Nato-medlemsskap, självbestämmande och en egen svensk röst i världen. Inte om Dear Donald, ens.
Men ändå. Visst är det ett gulligt litet sms han skickade, Natochefen Rutte, till sin store ledare. Gulligt och pinsamt talande.
Det måste vara fler än jag som kommer att tänka på hyllningarna av ”Vår Store Rorsman Mao” 1968. Nu fattas det bara att Rutte gör en väggtidning också.
NATO:s generalsekreterare Mark Ruttes sms till Donald Trump:
”Herr president, käre Donald, grattis och tack för din avgörande insats i Iran – det var verkligen extraordinärt, och något ingen annan vågade göra. Det gör oss alla säkrare.
Du är på väg mot ännu en stor framgång i Haag i kväll. Det var inte lätt, men vi har fått alla att skriva under på 5 procent!
Donald, du har lett oss fram till ett verkligt, verkligt viktigt ögonblick för Amerika, Europa – och världen. Du kommer att uppnå något som INGEN amerikansk president på årtionden har lyckats med.
Europa kommer att betala på ett STORT sätt, som de borde, och det blir din seger.
Trevlig resa och vi ses på Hans Majestäts middag!”
Duktig vovve Undrar hur kravprofilen såg ut när den sms-pôjken anställdes? Fick han genomgå psykologiskt fyrfärgstest? De är visst väääldigt trovärdiga har jag hört. Precis som han:
”Det var inte lätt, men vi har fått alla att skriva under”.
Det är ljuvlighetens tid i vår trädgård och en skammens tid ute i världen.
Våra skatungar flyger, på ängen tävlar prästkragar, förgätmigej och smörblommor om att slå ut, vid lekstugan trippar sädesärlor och i skogskanten gal göken på sjunde veckan. Det finns bara ett ord för den ljuvligheten: Trivs. Jag trivs.
Nya döda barn Då piper det till i mobilen. Piper och piper, ständigt dessa skammens notiser. -Nya döda barn i Ukraina. -Ännu fler döda barn i Gaza. -Militär på väg mot folket i Los Angeles. -Massdeportationer från amerikanska arbetsplatser.
I fjol upplevde världen flest antal konflikter sedan 1946, skriver Institutt for fredsforskning i Oslo (Prio). Norrmännen räknar till 61 konflikter utspridda på 36 länder, från Sudan vid Sahara till Tigray i norra Etiopien, från västafrikanske Mali till Mindanao i Filippinerna.
129 000 döda.
Medan göken gal knappar jag på mobilen och försöker förstå hur många 129 000 medmänniskor är. Internet svarar att det är lika många som det bor folk i Karlstads och Arvika kommuner, men du får lägga till tätorterna Grums och Bäckhammar också.
Jag försöker föreställa mig alla dessa trakter helt utan människor. Jag försöker föreställa mig en kyrkogård med 129 000 nygrävda gravar på grund av kolonialism, imperialism, egoism och vanligt ohederligt folkförtryck.
Det går inte. Jag fattar varför men inte mängden.
Skamligt, skamligt, skamligt, skamligt, skamligt Det doftar skam om allt det dödandet. Precis som det doftar skam om den israeliska regimens sätt att räkna proportionalitet, där en död i Israel motsvaras av 53 döda i det sönderbombade Gaza. Svarar de på en terrorattack? Visst. Men 53 för 1 är likafullt en skamlig matematik.
Skamligt av Sverige att sluta ge stöd till UNRWA som försöker frakta mat till de som fortfarande lever i Gaza. Skamligt av Israel att hindra en värnlös båt med mat och volontärer från att försöka hjälpa de instängda i Gaza. Skamligt av mäktiga herrar i Kreml att skicka våg efter våg med död över grannlandet Ukraina.
Anteckningar inför möte om artificiell intelligens med Värmländska Författarsällskapet i kväll.
En tänkt dag i mitt liv:
När jag vaknade i morse plockade jag upp mobilen från nattduksbordet. Han kollade mig i ansiktet, såg att det var jag och loggade in.
Garmin-appen i mobilen hämtade uppgifter från klockan på min arm och konstaterade att jag sovit 6 timmar och 45 minuter. Mitt body battery var 98. Så pass laddad var jag.
En koll i mejlen visade att tre tveksamma mejl automatiskt sorterats in i skräpkorgen.
Jag klickade fram tidningen och läste en artikel. Den hade en sammanfattning som var skriven med hjälp av AI och sedan godkänd av journalisten. Jag kollade notiserna om sålda fastigheter i min kommun men hoppade över sportnotiserna. Även de småtexterna var sammanställda med AI.
Den blå pluppen Efter frukost tog jag en tur i skogen. Jag ville leta Hittaut-stolpar. En av kontrollerna var svår att hitta fast jag hade papperskarta och kompass med mig.
Då tittade jag på kartan i mobilappen. Där visade en blå plupp hur nära jag var och åt vilket håll jag skulle gå.
Nordost.
Bromsar in av sig själv På eftermiddagen for jag till stan, hit till mötet. Om jag hade velat så kunde gps:en ha visat mig vilken väg som var snabbast. När jag kom ut på 62:an gjorde den adaptiva farthållaren i min bil att den saktade in när bilen framför körde långsammare än jag.
Då jag kom till parkeringen här utanför kunde jag fråga Siri i mobilen: – Hej Siri. Hur använder jag AI i vardagen?
Alltså: jag använder AI hela tiden, utan att ens ha startat Chat GPT. Det tror jag dom flesta av oss gör.
Makten och kontrollen Min syn på AI kan sammanfattas i hur jag använder den adaptiva farthållaren på bilen.
1. Jag tycker den är ett nyttigt hjälpmedel. Den saktar in bilen när det behövs. 2. Men – jag ser till att hela tiden själv ha makten och kontrollen. Skulle han göra fel så bromsar jag själv.
Så ser jag på AI: AI är bra att ha. Det gör jättemycket nytta. Men en sak är viktig. Människan måste ha makten och kontrollen.
Från idrottsrörelsen till frikyrkan. Från ensamkommande flyktingar till folk som tagit emot dem i sina hem. Det var stor bredd vid lördagens manifestation på Stora torget i Karlstad.
Gott om folk på torget, ett myller av talare och jag kommer att tänka på farmor. – Det kunde ha varit vi, sa hon och öppnade sitt hem för ett finskt krigsbarn.
Den berättelsen lever i släkten. Efter tiden hos farmor Gerda och farfar Einar höll Ilari kontakt så länge de levde. Farmor skulle ha varit stolt över samlingen på torget.
Tre saker vill jag ha sagt Strax innan jag ska ut på scenen har jag 111 i puls. Sedan hälsar konferencieren Ingrid Ranke mig välkommen och jag tar klivet fram till scenkanten.
Det här är talet:
Tal vid flyktingmanifestation på Stora torget, Karlstad, 3 maj 2025
1. För 12 000 år sedan var det två kilometer tjock is här. Två kilometer. Det är som härifrån och bort till Rudsberget. Fast rakt uppåt.
Min släkt sprang inte omkring där uppe på isen den gången. Inte era släktingar heller.
Det är det första jag vill ha sagt. Vi är alla invandrare. Utan invandring hade ingen av oss stått här.
2. För en tid sedan la min vän Björn ut siffror på Facebook. Statistiska Centralbyråns siffror över hur många anställda inom svensk sjukvård 2022 som var födda utomlands. Han hade hämtat dem från Katalys rapport Vinsten med invandring som kom nyss. Läs den.
39 procent av specialistläkarna var födda utomlands 27 procent av ST-läkarna 17 procent av AT-läkarna 42 procent av övriga läkare 16 procent av dom grundutbildade sjuksköterskorna 37 procent av undersköterskorna i hemtjänst, hemsjukvård och på äldreboenden
Det är några exempel. Tillsammans är dom 170 000 personer. 170 000 proffs och medmänniskor från andra länder som ser till att svensk sjukvård fungerar.
Nu hotas många av dom av utvisning. Trots utbildning och fast anställning. Trots att många har familj här.
Utan dom vårdanställda skulle inte jag stå här i dag. Inte utan den grekiske urologen och sjuksköterskorna och undersköterskorna från flera andra länder. Du behöver inte göra många besök inom svensk sjukvård innan du träffar välfärdsarbetare som inte heter Andersson eller Johansson.
Det är det andra jag vill ha sagt. Folk som har invandrat räddade inte bara mitt liv för två år sedan. Dom räddar svensk sjukvård. Varje dag gör dom det. Tack för hjälpen, säger jag.
Jag vill leva.
3. För 1200 år sedan fick vi ett nytt ord i vårt språk. Ordet fly. Då dyker det upp första gången. Ristat i runor på en berghäll i Oklunda, Östra Huseby, Östergötland. Han hette Gunnar, han som flydde dit.
För så är det med ord. När vi behöver ett nytt så skapar vi det.
1710 fick vi ordet flykting. Tyvärr har vi behövt det ordet alldeles för länge som världen ser ut. Definitivt alldeles för mycket på senare tid.
I januari 1946 fick vi ännu ett nytt ord. Baltutlämningen. Det var inget stolt ord. Men skammen är inte mindre i dag. I Värmlands Folkblad kunde vi läsa för några veckor sedan om Klara och om flyktingen Ali från Afghanistan.
I sju år bodde han hos hennes familj i Karlstad. Pluggade, jobbade, rotade sig. Hela tiden med osäkerheten hängande över sig. Kommer jag att få stanna i Sverige?
Till slut tvingades han fly när lagen ändrades. Kvar lämnade han sin svenska familj i sorg och vrede. – Det känns som han har dött, fast han lever, säger Klara i tidningen.
Det är det tredje jag vill ha sagt. Vår tids behandling av unga flyktingar som Ali är förfärlig. Att först utbilda dom och ge dom jobb, vänner och hopp – för att sedan slita upp dom och visa ut dom. Till ett okänt öde.
Efter 7-8-9 år här hälsar Sverige sina flyktingar: – Vi bare skôja. Ni va’ inte välkomne faktist …
Den behandlingen är en skam. Det kapitlet i historieböckerna kommer att vara skamligare att läsa än om baltutlämningen. Och den var skamlig nog.
Skäms Sverige. Skäms svenska makthavare.
Det finns ett gammalt fint ord som stavas soli-dari-tet. Lär er det ordet igen, makthavare. Soli-dari-tet.
