Löparlärdom nr 140-144

IMG_2333

Sitter i badkaret och kommer på en sak. (Har också lagt ut alla de tidigare bloggade löparlärdomarna under huvudlänken Löpa nu).

Löparlärdom nr 140: En dag i badkaret kommer du att upptäcka att du har en 85-årings lår. Sitt kvar. Tvätta håret, det går i alla fall fort.

Löparlärdom nr 141: Du är 65 år. Lår ska krympa. Tänk att du är etiopisk långlöpare. Har inte dom smala ben? Hinner inte dom fram fort?

Löparlärdom nr 142: Vill du inte åldras med värdighet finns alltid alternativet att styrketräna benen. Vi som var med i 80-talets joggingvåg brukar hitta en artikel om saken i Runners World varje år: Styrketräning för tunnhåriga. Än har ingen följt programmet. Numera tvivlar vi ändå liiite grand på att vi ska vinna maran vid nästa OS.

Löparlärdom nr 143: Muskelmassa ska krympa när du blir pensionär. Det är meningen. Kämpa gärna emot, ge aldrig upp. Men du måste också inse att det finns en mening med att nya generationer vinner. I långa loppet.

Löparlärdom nr 144: Själv springer jag uppför en backe då och då. Gång på gång uppför denna backe. Det känns fint i vaderna och symboliskt i skallen. Vad var det han hette? Sisyfos? Släng dig i väggen Sisyfos, här ser du en viting med östafrikanska lår.

Först upp vinner.

Vänta, vad ska du ha den där stora stenen med dig uppför elljusbacken i Forshaga för?

Släpp taget gubbe.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Försöker känna efter vad jag hatar

kallt-nat

Kallt nät, kall tid.

Det hatas, ser jag i blad och på nät. Hatas att en sångförfattare från Amerika fick pris, en viss amerikansk sångförfattare. Hatas att ett varuhusbolag, ursprungligen från Dalarna, satte ut en Lucia som inte var skär i skinnet. Hatas även av somliga som anser att hela den affären var en konspiration för att få hatarna att skapa uppmärksamhet åt varuhusbolaget. Hatas att en moské ska byggas nedströms oss, hatas att britter röstade nej, hatas att folk försöker kämpa så de som jobbar med tv-programmet Idol ska få betalt för sitt arbete, hatas att någon skriver mansplaining, hen eller dem. Hatas ”kulturkoftor”, hatas ”PK-vänster”, hatas november, december och januari. Hatas att statsministern varit svetsare, hatas att vissa av oss ger pengar till tiggare, hatas bilder på katter som trivs.

Hatas att en som är barfota pysslar i ett hus.

En dålig människa
När jag googlar på ordet solidaritet får jag två miljoner träffar men strax därpå en och en halv miljard träffar på ordet hat. (Och allt handlar sannerligen inte om engelskspråkiga hattar). Arma medmänsklighet.

Förundrad sitter jag vid mitt köksbord och försöker känna efter vad jag själv hatar. Svaret blir att jag är en dålig människa, jag duger illa till hatare.

Orättvisor.
Det är allt.

### I mitten av december har jag gillat 14 500 gånger detta år, hälsar Facebook. Det är för lite, nu ökar vi.
### Vi som är för någonting. För mångfald, för rättvisa, för tryckfrihet, för demokrati på nära håll, för solidaritet.
### Kämpa, för-älskare.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Rysk inblandning, dä ru!

vote-001

Rysk inblandning i det amerikanska presidentvalet? Inte vet jag. Nu ser jag i alla fall i nyheterna att president Obama har beordrat en undersökning av saken.

Till min enkla blogg har jag kopplat statistiktjänsten Google Analytics. Där ser jag hur många som besökt bloggen en viss dag och från vilken ort. Naturligtvis ser jag inte vilka besökarna är.

De senaste månaderna har jag fått märkbart många besök från Ryssland.

I statistikrapporten dyker samtidigt ett hackermeddelande upp. Det slutar med uppmaningen Vote for Trump. Rösta på Trump.

Om ryska hackare lägger ner energi på att krångla med min lilla sajts statistik. Hur mycket kraft har de då lagt ner på norra Amerika – och på vilket sätt?

För kännedom har jag inte röstat på Trump.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Lägg ut! Lägg ut!

ovre-hammarn

Läser August Strindberg och Göran Tunström och tänker att en klåpare som jag inte borde hålla på och försöka skapa romaner. De blir bara refuserade i alla fall.

Läser Carl von Linné och Göran Bergengren och tänker att naturskildringar är det ingen idé att jag sysslar med.

Läser krönikören Ingemar Unge i gamla nummer av Vi-tidningen och några av hans nya begåvade kolleger på nätet.

Varför ens försöka kvala in i division III när mästarna är så mycket bättre?

***

Men. Sätter igång datorn och skriver.

Om vi tar det rätt schematiskt över hur nivåer kan ligga i exempelvis en större kommun, så har förskolläraren låt säga 25 000, skolchefen 60 000 och kommunchefen 110 000 kr. Först dubblar du, drygt, sedan dubblar du det en gång till, nästan. Jag tror ju inte att alla ska ha exakt lika lön men skillnaden är för stor. Så oviktiga är inte förskolebarnen.

Nu, nu jädrar, tass tass tass på tangentbordet. En Facebookkommentar får det duga till. Lägg ut! LÄGG UT!

Glömmer äta.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

En enda notering

skarmavbild-2016-12-07-kl-08-06-21

Ända sedan jag slutade på sågen i Molkom har jag skrivit listor. Ett rörigt minne och ett antal rörliga jobb gjorde att jag måste. Det kom alltid nya sysslor under dagen.

Problemet var att dagens lista så ofta försvann mellan andra blad.

Då kom vår begåvade it-ansvarige för några år sedan och visade mig dataprogrammet som gjorde att jag både kunde skriva listan och ha den kvar.

Det programmet har jag fortsätt att använda, även efter sista arbetsdagens slut. En flik per månad, en lista per dag. (Jag har flikar för större projekt också. Stolpjakt, Konsumkrönikor och sånt). Lätt att använda, lätt att lägga in filer, bilder och skriva textutkast där. Enkelt att synkronisera mellan dator och mobil, så jag alltid når den.

Det är bara det att just i dag är jag lat. En enda sak på listan.
Gôtt.

### Vänta, jag ska vattna blommorna också.
### Här är en annan som gillar listor. Se Ulf Nordströms film på Youtube: Livets främsta redskap

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Ett B-lag blir till

andraklasslararnas-sista-sang

Livet har sina utmaningar. Drygt fem år var jag mellanchef och trivdes med det. Arbetskamraterna var duktiga och trevliga. Alla jobbade hårt och självständigt.

En gång om året kom den svåra dagen. Lönesamtalet. Jag brukade klä upp mig i kavaj, av respekt för situationen och den jag skulle tala med. De visste att det var därför.

Det tog ett tag, men så småningom hade vi lyckats jämna ut och höja lönerna bland dem någorlunda, ibland med hjälp av extrapotter som jag tjatade mig till uppifrån.

Nog om det, så hoppas jag varje mellanchef gör, med motiverade och högt producerande medarbetare som är värda det.

”Du får många tusen mindre”
Så gör inte svenska skolpolitiker och kommuner just nu.

Jag undrar hur vissa chefer inom skolan klädde sig inför de lönesamtal de hållit den senaste tiden? Då när de skulle berätta för skolans lärare att:
– Du får nästan inget.
– Du får 2 500 kronor mer. Eller ja, plus de 5 000 mer du hade redan innan.

Hur kan offentliga arbetsgivare bete sig så fruktansvärt illa och klantigt att de i ett par raska drag skapar ett A- och ett B-lag i lärarrummet? Skapar den nya gruppen ”sämstalärare” eller ”andra klassens lärare”. När skolans syfte samtidigt är att lära eleverna att alla människor har samma människovärde.

Hur kan rödgröna politiker göra det?

Jag vill helst inte svära här i spalten men just nu är det så illa att jag inte äger svärord jävliga nog. Lyssna på Catta Jonssons ledsna sång i stället, till Mikael Wiehes melodi.

Isberg har vi på närmare håll än i Nordatlanten.

Andraklasslärarnas sista sång

### Tack till Gun-Britt Karlsson som tipsade om låten.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Skatan och motljuset

skogsfika

Ute på lång skogspromenad med min vän M. De promenaderna ska jag berätta mer om en annan gång, om luren och gropen och … men det tar vi då.

Nå. Efter två och en halv timme i markerna kliver vi ut ur granskogen intill min gata. När vi passerar pulkakullen kommer en vacker kvinna i sina bästa år vandrande söderifrån med två hundar.

Kamrat M och jag ser likadant på livet, fotograf är han dessutom, så han utbrister spontant:
– Va grannt! Skata i motljus!

Kvinnan med hundarna ser inte att det verkligen går en pica pica med lång stjärt på toppen av pulkakullen (det är den han menar), men hör oss gör hon ju. Hon ser full i skratt ut.
– Ja på kullen ja! ropar jag.

Det räddar inte situationen.

skatsparHem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Helgen v. 48

Helgen v. 48

Nu har det gått ett år till och jag ser det som min självklara plikt att publicera länk till Sveriges bästa musikvideo igen: bob hund Helgen v. 48 Klicka och njut.

Ett år skrev jag att låten sätter sig som en älgfluga i nacken. Det står jag för. Undrar hur de gör, de som ordnar en särskild fest denna helg varje år, bara för låtens och videons skull?

Misstänker att det blir dans.

Extra, Extra! Så kom filmen till
Till dig som hållit ut och tittat på videon varje fredag v. 48, när jag lagt ut den. Här är extramaterial, lite fredagsgodis. Historien om filmen som bob hund återanvände. Han heter Kjell, han som fyller 30 år den 1 december 1973 och firar det på filmen. Just det, v. 48! Det ÄR en 70-talsinspelning.

Karln som filmar allt i en enda tagning är kändis i filmvärlden i dag. Läs mer i Expressenkrönikören Lars Lindströms betraktelse: Lars Lindström: Helgen vecka 48

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Hur du sällan vinner opinionskrig

knuten-nave

Ska man kasta föremål på folk, för den goda sakens skull? Ibland är det nyttigt att tänka efter. Nu har jag gjort det.

Debatten bröt ut för ett tag sedan. De bruna i Norden ville demonstrera i Stockholm, tätt intill den judiska synagogan dessutom, och polisen hade vänligheten att säga ja till färdplanen.

Naturligtvis planerades en motdemonstration. En sådan organiserades också av organisationerna Rött Forum, Seko Stockholm, Hotell- och restaurangfacket Stockholm-Gotland, Unga Elektriker, Unga Byggare, SSU Stockholm, Ung Vänster Stockholm, Studenter mot Rasism, Vänsterpartiet Storstockholm och Feministiskt Initiativ.

Så långt var frågan enkel. Låt inte de bruna tåga utan att protestera. Låt polisledningen få höra vilket historielöst beslut det var att tillåta dem att samlas precis intill judiska församlingen.

Silberstein: Håll nazisterna borta från synagogan
AB: Nazisterna kräver att vi är tysta

”Släng snö på’rom!”
Nu råkade det ha snöat rejält i Stockholmstrakten. Ett sådant där rikssnöväder som gör att även vi snölösa ute i landet tycker oss höra skorna knarra när vi går ut. Ett som får huvudkommuninnevånare att tro att det var de som först tänkte tanken om jämlik snöröjning.

– Vi kastar snöboll på’rom! tyckte en förhoppningsfull svartklädd ung man i ett socialt medium någonstans. De svarta planerade sin egen bråkigare motdemonstration. Snart var debatten igång. Jag reagerade väl som många andra spontana typer, först.

Kul. Gör’t. Släng snö.

”Var inte snälla”
Den känslan gick över på femton sekunder. Då hade jag insett att en kastad snöboll mot ett brunt tåg inte är som vilken lekfull snöboll som helst. För att citera mig själv:

”Det blir säkert jättekul för stunden att kasta de där snöbollarna. Det kommer säkert att få uppmärksamhet. Men aktionen är otaktisk så det skriker om det, av två skäl:

1. Den riskerar att bidra till en våldsspiral. Nästa gång snöbollar med stenar i, gången därpå stenar utan snö runt, gången därpå… Oavsett vilken sida som står på tur att eskalera. Vi ska inte medverka till en sådan utveckling.

2. Den kommer att ge oss massor av negativ uppmärksamhet och stöta bort folk från den antirasistiska fronten. Det har den redan gjort. De här bilderna kommer att fastna på näthinnorna hos många som hade varit möjliga att vinna för vår sak. Folk som inte gillar gatuslagsmål.

Snällhet mot rasisterna i november 2016 är att ge dem ett snöbollskrig i julklapp. Var inte snälla.”

Bilderna talar till magen
Nu har jag tänkt färdigt. Jag har inte ändrat mig. Ty vilken bild gav våra lättledda svenska riksmedier av den där lördagen? Bilden av snöbollar (och knallskott) som flyger genom luften. Bilden av svartmaskerade kastare.

De bilderna talar inte till förnuftet, de talar till magen. Det ser en ju vilka som är huliganer där.

Opinionskrig vinner du sällan genom kast med liten boll.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra