Tänk vad tiden går, säger Telefonören, tidigt en lördagsmorgon innan jag egentligen vill att det ska ringa. Ja-a, och tänk vad länge en är död, svarar jag.
– Eller hur. Det gäller att ta med sig nåt bra å läsa…
I hastigheten, framför badrumsspegeln, kommer jag bara på ett svar på hans infall.
– Å en bra dagkräm.
Telefonören svarar att det finns en bra en som heter Repair. Hur kan han veta sånt?
En sport och två träningsformer har jag uppfunnit.
Sport
Sporten heter automatgräsklipparfotboll, fast internationella förbundet funderar som bäst på ett namnbyte.
Träningsform 1
Min första träningsform heter svampjogg. När jag googlar ordet pekar första träffen på denna blogg. Då har ordet ändå levt sitt liv bra länge i mina träningsdagböcker och på facebook innan det dyker upp på bloggen.
Träningsform 2
Min andra träningsform uppfinner jag den 2 oktober. Jag är 63 år och behöver lite krydda i tillvaron. Löpträna är roligt men ibland går det rutin i mitt samliv med löparskorna, stigen och motionsspåret. En sådan dag är det. Skorna sitter på och gps:en har fått fin kontakt med satelliterna. Det är bara löplusten jag inte får kontakt med. ”Tölitt…” viskar en inre röst inom mig. Det betyder tjatigt och det ordet har jag nästan aldrig hört med springskorna på.
– Tölitt?!
– Hitta på nåt nytt, lura mig, viskar min inre löpare.
Då gör jag det. Lurar honom. Saken är den att när kroppen börjar bli trött brukar jag lura mig själv att jag bara behöver springa till nästa tall eller lyktstolpe. Dit bort orkar du. När jag kommer fram får jag höra att jag bara skojade. Det blir till att fortsätta. Nu gör jag likadant.
– Bara den här gatan, säger jag med bestämd röst.
– Går vi hem sen?
– Typ.
När Hagagatan är klar tar vi nästa. Och nästa. Själen glömmer bort att det var tråkigt i dag och kroppen springer som om varje gata vore den näst sista. Vi tar en till va? Snälla.
Så går det till när jag uppfinner träningsformen street scanning eller gatuplock som den heter på svenska. När jag publicerar detta bör inlägget bli den andra svenska googleträffen på ordet. (Det går att få en träff på fulsajten Flashback också, men där handlar det om värre kemikalier än mitt kroppsegna endorfin). Gatuplock, prova själv. Mitt mål är att plocka alla gator i Forshaga tätort, jag måste springa varje gata i hela dess längd och sedan rita in det på kartan. Gata efter gata.
Det kommer att ta ett tag.
Sedan ska jag berätta att jag bara skojade.
Jag har bytt åsikt några gånger. Om landsbygdspolitik, pacifism, kriget i Vietnam, synen på demokrati och två frågor till. Kanske tre. Tungvänd som en oljetanker men vändbar.
Fast en sak är säker. Det har aldrig hänt genom att någon har skrikit åt mig och klistrat på mig etiketter. På mig fungerar det bara med samtal, dialog, resonemang, samspråk, åsiktsutbyte och därefter lugn eftertanke.
Jag tror att samma sak gäller 100 procent av svenska folket. Inte 87.
Går vi att vända så beror det på samtal med någon som vill ha detta samtal.
Det här är en hälsning till alla som är som jag. Ni andra kan titta på bilden. Den är – ett kort. Fundera över könet på kreaturen eller nå’t.
Jo, vi andra. Nu är det såhär. Vi vill inte ha det som vi har haft det sedan 2006. Folk som går på en a-kassa som inte räcker till. Folk som går på en sjukkassa som inte räcker till. Folk som försöker få jobb som inte räcker till. Folk som försöker… ja, ni vet. Välfärden räcker inte till, för pengarna har välavlönat folk fått i jobbknyckaravdrag. Vanligt folk har inget värde längre, bara Entreprenörerna, Riskkapitalisterna och De Högavlönade och alla andra gynnade grupper med stor bokstav. De är inte många men orden är stora. 140 miljarder om året är mycket pengar.
Såhär gör vi. Vi får koncentrera oss. Kalla det enhetsfront eller taktikröstning eller vad du vill, men nu måste vi se till att rösta klokt. Vi som kallar oss vänster måste använda valsedlar som vi vet gör nytta. Vänster? Ja absolut. Gudarna ska veta att den etiketten brukar sättas på allt möjligt löst folk, värre tokstollar än den här demokraten, men i alla fall:
Vi kan räkna bort alliansen. Jag känner folk där som jag gillar, men deras politik gör oss alla till förlorare.
Vi kan räkna bort Miljöpartiet. Jag känner folk där som jag gillar, väldigt många miljöpartister (vem är inte miljövän), men problemet med det partiet är att vi aldrig vet vilket block det tänker välja, åtminstone lokalt i kommunerna och landstingen. MP går bort.
Vi kan räkna bort Feministiskt initiativ. Jag gillar Gudrun Schymans förmåga att kommunicera, hon är en av de bättre agitatorerna i landet, men den som bränner pengar får aldrig min röst. Man trampar inte i maten. Vem är inte feminist? säger du. Visst, men rösta inte på dem i alla fall. Inte nu. EU-valet var en sak, kul att Fi gick bra, men här handlar det om svenska folkets framtid de närmaste fyra åren. Rösta inte på Fi, det är en bortkastad röst. De kommer inte in och därför gör din bortslängda röst att alliansen kan vinna igen. Då vet vi hur det blir. Folk som går på a-kassa som inte räcker till. Folk som…
Två partier får jag kvar på min lista. Välj själv, jag kommer att rösta rött.
Främlingsfientlig är jag inte.
Jag tror på solidaritet.
Snart är det val och jag försöker tänka mig våra vanligare partiledare som figurer i böckerna jag har. Det får bli mitt alternativ till alla dessa valkompasser på nätet.
Alliansens sorgliga figurer
Fredrik Reinfeldt ser ut som Alfons Åberg. Fast helst vill han att vi ska tycka att han ser ut som Alfons pappa, eftersom pappan liknar Tage Erlander. Reinfeldt vill bli landsfader men den lätte går vi inte på. Pappan somnar ju på golvet så fort han ska lägga Alfons, sådana trötta politiker är ingenting för oss.
Göran Hägglund är Kejsarn av Portugallien. En rolig gubbe och snäll värmlänning, det är aldrig fel, men ingen skulle någonsin komma på tanken att göra honom till härskare på riktigt. Kejsarns familjepolitik gick heller inte så bra. Det blev lite galet. Ett vårdnadsbidrag räcker inte så långt.
Majoren, vad heter han nu, folkpartiledaren, han är grannen i Beck. Rejält stel i nacken, dyker upp när du minst vill det, har svar på allt men får inget vettigt gjort. Ställ ut’en på balkongen igen.
Annie Lööf ser ut som Pippi Långstrump men beter sig som Lotta på Bråkmakargatan. Du vet, hon som ställde sig mitt i gödselstacken i hällande regn och trodde att hon skulle växa av det. Inte växte hon.
Där har du alliansen. Inget självklart val, någon av dem. Böckerna är bättre.
Här slår det gnistor
Gudrun Schyman är majorskan i Gösta Berlings saga. Lät hon inte kavaljererna förstöra en hel förmögenhet, kanske? Ibland är det inte bara i fickorna pengarna brinner. Fast rapp i käften är hon och en stark kvinna, det behöver vi många.
Jonas Sjöstedt är trubaduren i Asterix-serien. En trevlig karl, omtyckt av alla, bara han inte sjunger. Så fort han försöker sjunga ut är alla de andra där och sätter munkavle på honom, binder fast honom i ett träd och vill inte vara nära honom. Behöver inte svensk politik någon som vågar sjunga ut?
Miljöpartigossen, han är Kevenhüller i Gösta Berlings saga. Den geniale uppfinnaren söderifrån som fick sin gåva av skogsfrun för att han var artig och inte låtsades se hennes rävsvans när de två möttes på Karlstads torg. – Märk det, Kevenhüller, sade hon, hädanefter ska du med dina två händer kunna utföra vilket konstverk du vill, men blott ett av varje slag.
Det är därför hans partivänner måste byta samarbetspartners hela tiden i Värmlands kommuner. De kan bara samarbeta en gång.
Stefan Löfven, till sist, han är… ja, fundera på det du. Jag tar tacksamt emot förslag, bara du skickar med en motivering. Tamgåsen Mårten i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige? Kan inte flyga, men flyger ändå. Stålmannen? Känslig bara för kärnkr… förlåt, kryptonit. Obelix? Storstarken som kan fånga vildsvin och slå in spik med sina bara händer?
Där har du bloggens valkompass. Tänk efter ordentligt innan du gör ditt val, ta den karaktär som känns mest rätt för dig. Kom bara ihåg en sak. Du får betala dyrt i fyra år sedan, om du står där med fel figur i näven den 14 september.
Stå aldrig med fel figur i näven.
Programmet som inte blev av för att Charlie W missade en lektion i söndagsskolan.
I Karlstad skulle de ha haft en mångfaldsdag i morgon. Röda, blå och fi-politiker skulle ha pratat om mångfald och medmänsklighet, landshövdingen och en grupp ungdomar också, artister skulle ha spelat och dansat, i tio timmar skulle den drogfria festen ha pågått. Allra sist skulle gruppen Kartellen ha uppträtt.
Mångfald är en viktig sak, alla dagar. Antirasism är en viktig sak, alla dagar. Ibland är det klokt att samlas kring detta budskap en hel dag på Sandgrundsudden. Alla människor är lika mycket värda, människovärdet är ett och odelbart. Ibland bör vi säga det till varandra så det hörs. Vi behöver höra vackra ord.
Detta borde du prova, Charlie
Jag vet inte så mycket om Kartellen. Det gör däremot Charlie Weimers. Han är kristdemokrat och vägrade låta sitt parti delta om bandet gjorde det. Då ställde kyrkan in hela arrangemanget.
Själv går jag till Kartellens facebooksida. Facebook är något nytt som har kommit, Charlie Weimers. Du kan skriva sådant som du tycker där, så kan andra människor se vad du tycker. Eller om du har plockat svamp. Du borde prova det någon gång. Varför inte till och med läsa vad andra människor skriver? Du kanske har något kvar att lära, fastän du är en så fin kandidat?
Nu ser jag att Sebbe Staxx i Kartellen har skrivit själv på bandets sida på facebook. Så här skriver han:
Jag får många frågor angående hur jag kan säga att jag är emot våld på grund av min kriminella historik och innehållet i våra texter. Saken är att jag förstår era frågor. Sanningen är att jag befunnit mig i mörkret under många år och att jag varit allt annat än en förebild för unga människor. Men faktum är att jag har många unga människor som faktiskt ser upp till mig.
Sommaren 2013 hände någonting som fick mig att inse att Gud verkligen finns och att han älskar mig trots allt jag gjort. Där började en helt ny resa för mig. Jag döpte mig och kom efter en tid att bli medlem i Ichtus församling i Stockholm. Vägen är inte alltid lätt att finna. Men den finns! Jag faller ibland och har syskon i Kristus som hjälper mig rätt tills jag finner balansen igen. Jag har insett att min plats inte är vid politiken i framtiden utan jag ska använda min erfarenhet av mörkret till att föreläsa för ungdomar och ge unga människor som befinner sig där jag varit hopp!
Jag förstår att alla inte är beredda att ge en sån människa som mig en andra chans. Det är okej. För Jesus gav mig en andra chans!
Kärlek och frid över er alla!
Sebbe
Missade det i söndagsskolan
Detta tycker jag är vackert skrivet, så ateist jag är. Dessutom tror jag på förlåtelse. Det gör inte Charlie Weimers. Han missade den lektionen i söndagsskolan.
Synd… som vi säger på Grossbolstorp.
… och då har vi ändå inte sagt ett ord om Charlie Weimers roll en gång i det konservativa nätverket Engelbrekt som han var med och bildade. Svenska Dagbladet har berättat om det nätverkets interna debatt. Där, skrev SvD för ett antal år sedan, ”försvarar Charlie Weimers sverigedemokraterna. Han skriver att ’sverigedemokraternas kritik mot det mångkulturella samhället innehåller en del matnyttigt’, att liberalerna ’söker tysta debatten om integrationspolitiken’ och att en kritisk hållning mot det mångkulturella samhället inte är att vara högerextrem”.
Inte ett ord om det har jag hört från kandidaten Weimers i årets valrörelse. Det är skillnad på egna gamla synder och andras. Det är skillnad på egen enfald och andras mångfald.
Synd… som vi säger på Grossbolstorp.
Synd att inte Charlie Weimers är en läsare.
PS. I sista stund, precis när jag är klar med det här inlägget nås jag av ett glädjande besked. Det finns andra som inte är lika okristliga som Charlie Weimers och hans kristdemokrater. Dagen blir trots allt av, ABF tar över. Mångfalden vann över enfalden. Hurra! DS.
Värmlands Folkblad 6 sept 2014:
Många slöt upp för mångfalden
”Mångfaldsdagen var en lugn historia fram tills dess att Kartellen äntrade scenen på lördagskvällen.
– Charlie Weimers har rätt till en andra chans trots sin nazistiska historik, så samma borde gälla mig. Och vi har tagit avstånd från politiskt våld, säger förgrundsgestalten Sebbe Staxx till VF.”
Ett viktigt påpekande i valtider. Se upp med vissa partier.
Där finns det orm.
(Bilden från Långsjöns kaffestuga vid väg 50 mellan Ludvika och Borlänge).
Får en väldig lust att citera bloggen från den 10 december:
Landskap är tid som inte har bråttom.
Klimat är väder som har tänkt på saken.
Kärlek är när varje sinne blir saligt så fort det får chansen.
Alla sinnen du har.
Så där fortsätter det sedan.
Dretvä’r är när det regnar fast du tydligt sa ifrån.
En del dagar i sommar och sensommar har jag tänkt att vädret kanske har bestämt sig nu och blivit klimat.
Vädret kan vi inte göra mycket åt men klimatet står på dagordningen, både den 14 september och alla andra dagar. Det kan vi faktiskt påverka.
Gör det.
Läser den lilla skriften Schyst! Den är så bra att jag egentligen hade velat citera hela.
Vem har inte varit på konferens, där det kommenderats ”bensträckare”? Vem har inte sett inbjudningar till konferenser där det lockats med chokladprovning om målgruppen varit kvinnor och whiskeyprovning om det gällt män? Vem har inte sett alla dessa bilder med kvinnor som passiva tillbehör till de aktiva männen?
Schyst! handlar om kommunikation, en mer jämlik sådan. Varje läsare, lyssnare och mottagare har rätt att känna sig inkluderad, värdefull och sedd, skriver Katarina Averås. Sant. Svårt men sant. Eller är det så svårt egentligen?
”Hudfärgade strumbyxor” finns inte
På mitt jobb brukar vi tänka på tre ledord när vi väljer bilder. Människa, värme och mångfald. Förr tänkte vi nog mest på plåt, om man ska döma av bilderna. Ändå är det inte plåt som bygger välfärd. Det är människor.
”Ordet hudfärg är inte en specifik färg i färgskalan. Hudens färg varierar ju från person till person. Därför blir det alltid fel när vi säger t ex ’hudfärgad krita’ eller ’hudfärgade strumpbyxor’”.
”Leende kvinnor med huvudet på sned och män med rättfram självsäker kroppshållning är vanligare än tvärtom. För att få till en förändring behöver vi alla bli medvetna om den obalans som ofta finns. Regissera för mer jämlikhet.”
”Fundera över ur vilket perspektiv bilden tas. En person som fotograferas uppifrån kan upplevas som förminskad. Tar du bilden ur grodperspektiv kan du i stället få en person på bilden som signalerar makt och överlägsenhet.”
”Namnge kvinnor och män på samma sätt – alltid med både för- och efternamn första gången, därefter med antingen båda namnen eller bara förnamn.”
”Om det är du själv som ska fotograferas – tänk på hur du vill uppfattas. Är du kvinna händer det oftare att du ombeds att ’göra något roligt’ eller att fotografen vill arrangera en bild som inte har något med budskapet att göra. Är du däremot man handlar kanske fotografens regi istället om att få dig att framstå som stark, beslutsam eller i en maktposition. Ställ aldrig upp på något du inte själv vill.”
Lek inte med maten
Mitt eget hatobjekt i genren välmenta men missriktade bilder är alla dessa fotografier på bönder som står med havre till hakan, långt ute i åkern. Vilket budskap har inte en sådan bild. Fundera över det. Fundera över vad min farfar bonden sa till mig, när jag själv sprungit i havreåkern. ”Man leker inte med maten”. Farfar hade rätt förstås och fotograferna fel. Bönderna med, som går ut och ställer sig mitt i maten.
Här intill är en bra bild på farfar, fotograferad med 1937 års teknik, både hos den kloke fotografen och gode bonden. (Bilden är inte ur Schyst!).
Det finns så mycket som går att göra rätt eller fel. Läs Schyst!, jag tror att den får dig att tänka. Skriv och säg hellre förskollärare än dagisfröken, justerare hellre än justeringsman, riksdagsledamot hellre än riksdagsman.
Där, just där, föreslår skriften att jag ska säga brandsoldat i stället för brandman. Nja, jag har jobbat i den branschen. Militärer vill de inte vara, det kan den här bloggaren intyga. En morgon gjorde jag nyvaken entré på brandstationen vid Rankestrasse i Berlin, där vi vänligt nog fick bo gratis inför Berlin Marathon. Först gjorde jag militärt ställningssteg inför de tyska brandmännen, sedan hävde jag ur mig på bästa lumpensvenskan:
– Soldat Svensson anmäler sig!
Det var inte populärt.
Hur hinner du som manlig chef?
Läs den här skriften. Fundera över varför – och om vem – vi använder ord och uttryck som ”skriva på näsan”, ”pondus”, ”söt”, ”gullig”, ”stark” och ”manlig”. Hur ofta får en karl frågorna:
– Hur upplever dina arbetskamrater det att ha en manlig chef?
– Hur hinner du som manlig chef ta hand om dina barn?
Ord och bilder spelar roll.
FAKTA:
Schyst! En inspirationskälla till jämlik kommunikation, Region Värmland 2014. Text Katarina Averås, bilder Øvind Lund. Beställ den som gratis trycksak här och läs hela som pdf här.
Nu tar bloggen semester. Det finns för många svampar, smultron och hallon att hämta.
Jag kommer nog att bunkra en och annan text i datorn under tiden, kanske behöver jag dem efter sommaren. Men det återkommer vi till.
Bada nu. Se Västanå teaters uppsättning av Nils Holgersson, det gör vi i år igen. Tror det kommer att bli folk av pojken Holgersson den här gången med.
Ät mera svamp.
Mina berättelser från Västanå Teaters publikskola
inför Nils Holgerssonföreställningen i fjol:
1. Sveriges första värstingresa
2. Nils Holgersson när bilarna brinner i Husby
3. Berättelsen om en lada som spelar teater
4. Genrep och tamgåsen flyger
