Torsdag, på väg för att grilla korv i skogen med två av dem som ska ta över detta vackra klot. Trädpiplärkan sjunger, grönskan har hundra nyanser och liljekonvalerna hälsar att de snart vill göra ett par barnanävar svettiga. Men först säger jag till min unge vän:
– Nu är du så gammal så du kan tälja din grillpinne själv. Här är kniven. Tälj bort från kroppen, inte in mot dig.
Det är den bästa av förmiddagar. Lyckligare blir jag inte. Bara lika lycklig någon gång.
Mitt fackförbund skickar pressklipp. Det här sätter igång minnen:
”Arbetsliv: Arbetsglädje smittar http://www.prevent.se/Arbetsliv/Artikel/2014/Arbetsgladje-smittar/
Åtta av tio som trivs på jobbet uppger att de är lyckliga. Personer 50-64 år har roligare på jobbet, får mer uppskattning och trivs bättre med sina kollegor jämfört med yngre medarbetare. Men många är mer stressade på fritiden än på jobbet. Det visar en ny undersökning.”
Kära nån vad jag har skrattat på brinnande arbetstid. Sågen i Molkom, där skrattade vi hela tiden i gamla justerverket, när vår läromästare Gösta hittat på något nytt skämt eller bara stod i gluggen mellan andrakapan och mottagningen och gjorde grimaser.
Smålands Folkblad, där sportkillarna vräkte sportklyschor omkring sig så det stänkte i väggarna. Ett rungande slagskott och ett noll var ett faktum.Vi har tränat hårdare än någonsin. Den här insatsen måste vi försöka glömma så fort som möjligt.
P-O Nilsson, som alltid hälsade oss när vi kom tillbaka till redaktionen med ett muntert:
– Det är redan skrivet. Vi ringde vaktmästarn på idrottsplatsen. Kämpamatch för Vaggeryd. Vinna eller försvinna. Du kan åka hem.
P-O hävdade att allt han behövde för att skriva ner ett fullödigt matchreferat på två och en halv matsedel var det vita på en tändsticksask. Det värsta var att det var sant.
Plåster och kultur
Skratten och småleendena har fortsatt på mina arbetsplatser. SOS-centralen, vad roligt vi hade mitt i allt elände. Tänk om de som ringde på 90 000 hade vetat den där natten, att jag stod med en blivande morgonrock uppnålad på kroppen, medan jag och hon som sydde tog emot larm så ögona blödde. Jobbet blev gjort och rocken blev klar den med.
Då får vi inte glömma den gången när jag var riktigt färsk och skickade ut dygnsambulansen i Karlstad på prio 1: ”Förlamning, förlamning”. Den historien brukar jag få höra när vi möts på stan. Särskilt detaljen att de fick jaga den lame över åkern.
Visst har vi roligt på våra jobb. Det har jag haft. Ibland är humorn ett plåster, ibland bara livsstil och kultur. Klicka på länken nu. Vad har du för smittande roligheter för dig på din arbetsplats?
Dessa mobiler spelar mig hela tiden. Är det inte musik de spelar mig så är det spratt. Jag måste sluta skriva ”OK” till folk, det blir ”ÖL” varenda gång och pilsner messar jag aldrig om. Nyss skulle jag skriva ett kärnfriskt värmländskt ”Asch da” när någon råkade berömma mig.
Mottagaren undrade mycket över vad jag kunde ha menat med ”Aschberg da”.
Fast spännande kommunikation blir det. Vilka felord har du fått av din mobil?
Karta och kompass i varsin näve, gps-klockan tickar. Ännu några kontrollstolpar att plocka i den lokala friskvårdssatsningen, måndagen efter valet. Första kontrollen, stora stenen, går bra, andra också, punkthöjden. Nu, när jag spurtar i full och munter fart längs långsträckan på väg till sänkan, hör jag henne.
Hon som vi tycker så mycket om. Finns det enklare fågel att lära sig lätet på, när du en gång har läst om sångflykten? Det skulle väl vara göken då.
Mitt på stigen stannar jag. Vi har mötts förr i år, men nu är det som om hon talar direkt till mig från sin grantopp. Långsamt dalande neråt sjunger hon sin berättelse. Trädpiplärkan. Vår eviga utflyktsfågel, henne som vi hör hela tiden, nästan var vi än plockar fram vårt kaffe i sommarsverige.
– Stäng av den där klockan, ropar hon, men inte ens det kommer jag mig för. Jag står på stigen 130 meter norr om bäverdammen och bara njuter. Klockan tickar, vår tätortsnära skog är full av ambitiösa kontroller men inte bryr jag mig om dom.
Vår skog doftar liljekonvalj och mitt i doften bor en vän som vill prata med mig.
Jag vill också ha en sångflykt.
Måndag i min värld, valvaka på tv i natt. Under valrörelsen har svenska folket höjt sin röst i avsky inför dem som vill göra skillnad på folk utifrån hudfärg och ursprung. På gator och torg har ryggarna vänts mot de främlingsfientliga. Det är jag stolt över.
Resultatet? Protesterna gjorde nytta. Så som det nu ser ut kom många svenska antirasister in i EU-parlamentet.
Det gjorde även några främlingsfientliga. Låt oss alltså fortsätta att vända dem ryggen. Människovärdet är okränkbart.
I kväll ska jag springa, har jag tänkt. Skogen i min närhet är full av orienteringsstolpar från friskvårdssatsningen Friska Forshaga. De är målade i olika färger men har samma värde allihop. Jag blir lika glad för varenda en som jag träffar på.
Gôtt.
Texten på plakatet ovan dök upp i flera demonstrationer
den senaste veckan. Den är bara så lysande!
I dag är det lätt att blogga, för budskapet kan bara vara ett. Gå och rösta i morgon om du inte redan gjort det. Hur du röstar är inte min sak, men mitt skarpa förslag är att du ser till att inga främlingsfientliga, rasister eller för allt i världen nazister hamnar i EU-parlamentet. De har inte där att göra, inte där heller.
EU är inte min organisation, jag röstade nej till svenskt medlemskap och har inte ändrat mig, men jag tänker förbaske mig rösta på någon jag tror på hellre än att ligga på sofflocket. Till och med i det demokratiska underskottets Europa.
Gå sedan ut i trädgård, skog och mark eller allt det i tur och ordning om du kan – och njut av den fina försommaren. I går kände jag doften av liljekonvaljer när jag cyklade hem genom södra Klarälvdalen. Många andra dofter med. Var det verkligen en näktergal jag hörde på morgonen på väg till jobbet? Jag tror det. Han låter som en yster plåtslagare, men vem behöver inte ystra plåtslagare ibland?
Tiden är inte rolig alla dagar, men hon är vacker nu. Tack svenska folket genom alla år som kämpat så vi kan ha kvar vår allemansrätt. Nu tar vi kampen för mångfald, medmänsklighet, antirasism och mänskliga rättigheter också.
Tjoho!
Ibland är man på kurs. Inspirerande kurs. Ibland får man då se en film som man inte har sett förut. Ibland tänker man att ens vänner kanske inte heller har sett filmen tidigare?
Länk: Den här filmen
Vad tror du kursen som jag gick i går handlade om?
Rolig idé som riksdagskandidaterna Annalena Hultman (M) och Håkan Svenneling (V) fick, när de gjorde en podd ihop. Tala om att bryta ramar. Fast 42 minuter var lite långt …
Telefonören ringer.
– Bra det där du skrev om sensationslystna journalister, säger han.
– Nej, svarar jag, det var åt skogen.
– ?
– Ja men snälla du, det var tanklöst skrivet. Den nyhetsmurvel som inte letar efter sensationer har inte i journalistiken att göra.
Är det något som bör berättas, så är det sensationer. Sanna, verkliga sådana. Det är dags att reportrarna i riket tar tillbaka det där skällsordet och vrider det rätt. Stolt sensationslysten! ska det stå på deras rockslag. Jag vet massor av sensationer som var bra att de kom ut i ljuset.
– Allt är väl inte sensationer?
– Nej. Men längta ska de och lystna ska de vara. Som hungriga vargar ska de jaga.
– Dregla?
– Hela tiden.
När målvakterna stod i mål
Sedan pratar vi om hur fräscht det känns med ett ishockey-VM i gröna försommar’n. Telefonören längtar efter Sovjet i klapp-klapp-form och själv minns jag hur Nisse Nilsson tog pucken bakom egen kasse och dribblade sig igenom först det egna laget och sedan motståndarlaget, innan han satte pucken otagbart i mål. VM-match efter VM-match.
– Såna motståndarlag gör di inte längre. Minns du att målvakterna stod upp?
Det minns han tydligt. Och hur de dreglade.
Hittar en grupp på facebook för gamla förlegade ord.
Förlegade? Minst hälften använder jag än.
Vad är det för fel på klatschig, tjyvtjockt, telefonkiosk, musikaffär, det allmänna, spjuver, mankemang, armbandsur, långfilm, närgången, kurtisera, bandyrör, läskpapper, personsökare och återstoden?
Ongjäkler.
Fast det heter inte personsökare, det heter pipen.
Du tar nån på pipen.
I år får vi en lååååång höst. Almanackan jag köpte har två augustimånader. Fast det är klart, nu blir det fyra extra helger också.
Då blir det roligt.