”Röststyrning”? Jaså du

Mobilselfie.
Mobilselfie.

En kväll upptäcker jag att det går att prata med mobilen. Det ska gå att få honom att spela musik, står det. Bara genom att be.

Bra. ”Starta Spotify!” utropar jag med stark och tydlig röst.

Då ringer han upp Peter Helmersen. Vem farao är Peter Helmersen? Vad gör han i min mobil? Javisst ja, han.

Peter har inte tid att komma och sjunga Dust My Broom, säger han. Inte ens Statesboro blues.

– Ring inte mer, muttrar Peter Helmersen.
– Du, det får du tala med min mobil om. Sånt bestämmer inte jag. Ringer upp är det han som gör. Hittar han inte Spotify då ringer han Helmersen.

Sjung Howling Around My Happy Home med Daniel Norgren åtminstone. Den fastnar så fint.

# Namnet Spotify är inte fingerat.
# Mobilen är av äppelsort.
# Rösten jag använde är en klassisk tidningsröst.

Fördelar & sägbarheter

Fördelen

Fördelar

Fördelen med korta rehabpass på 17 minuter är att en inte behöver något vätskebälte. Nackdelen är att en inte behöver något vätskebälte.

Fördelen med viss blåst och vinterkyla är att den får en att glömma den mänskliga kyla som visat sig hos vissa bokstavskombinationer under hösten. Jag tänker på sådana som GP, DN, SvD, SD, M, MP, FP, KD och S.

Fördelen med julbord på jobbet är att du kan bli trevligt avtackad. Sedan tar du det lugnt, de där 25,5 arbetsdagarna som är kvar. Eller? Nej, du gör en rejäl slutspurt, det är roligare.

Det får man säga

Livsmedelsaffären Pekås i Viken meddelar att de alltid varit PK och kommer att vara det till stängningsdags. Det får man säga i det här landet.

Vissa individer har inte alla sniglar saltade i det här trädgårdslandet.

En viss stress får man säga i det här handlandet.

### I Karlstad kostar 100 miljoner 51 miljoner.
### De styrande tror att man kan köpa ägg för tre kronor styck, sälja dem för 2 och göra rejäl vinst i borteräen.
### Även stadshus och marker, 100 för 51, kom och köp, skynda innan vi prutar.

Han som tar mina bokstäver

GovännerRättstavningsprogrammet i mobilen är en lurig typ. Skriver jag govänner ändrar han till ovänner. Berättar jag om firmans mappstruktur för min efterträdare på jobbet så ändrar mobilen till lappstruktur.

Som om jag skötte mitt jobb på lösa papperslappar. Jag är faktiskt ebbredaktör.

Ja, han brukar ändra till det nuförtiden. Ebbredaktör.
Ibland får jag för mig att det är nåt han vill ha sagt.

# Sinande, underskott, lågvatten.
# Synonymer till ebb, viskar maskinen.
# Då tystar jag honom med en enkel knapptryckning. Knappar bäst som knappar sist. Nu får vi se hur mobil du är.

Prylputtelöparens julafton

Den svenska löpartidningen Runners World frestar med löparens önskelista. 34 julklappar för folk som springer.

ÖnskelistaJag ögnar snabbt igenom listan och tänker att va’ bra. Där har jag dagens blogginlägg som i en liten ask. Gör narr, bara. Inte behöver jag nummer 9, antihåll-grejen där piggarna stimulerar akupressurpunkter i handen, kopplade till diafragma. Inte behöver jag nummer 19, orange sportbehå. Behåbehovet försvann praktiskt taget helt när jag 5:2-ade bort tio kilo. Inte behöver jag nummer 7, tvättväska, betydligt snyggare än en plastpåse. Inte ens den vindavstötande vinterkepsen för 350 kronor är absolut nödvändig för framgång på vintrig stig.

Ha, detta blir lätt.

Sedan läser jag listan mer noga. Hmm…

# Sixten Jernberg tränade i stövlar.
# Sixten Jernberg tränade i stövlar.
# Sixten Jernberg tränade i stövlar.

Den tysta minuten ropar

I tre dagar tiger datorn. Lika tyst är anteckningsprogrammet i mobilen. Då letar jag fram det älskade moleskinblocket och favoritpennan jag fick på kärlekssemestern i Paris.

Skriv, viskar de tomma bladen, skriv hälsar bläcket från vänstra stranden. Skriv om den människokärlek som lever. Skriv om volontärer och andra som arbetar dag och natt för gästfrihetens skull och för att det kunde ha varit vi som fått fly.

Skriv om hur det är vi som är de många. Vi som tycker att människovärdet är ett och okränkbart. Skriv om det vackraste ordet. Solidaritet.

Nu får du sluta vara bara ledsen. Det finns så mycket att vara glad och stolt över.

Ljusen brinner. Den tysta minuten i landet tiger högljutt, rött och varmt. Skriv att sedan ska vi inte vara tysta längre.

Skriv det.

Helt borta

Jag försöker minnas ett ljud. Jag hade det i bakhuvudet i går kväll och skulle berätta om det här, men det har gått och gömt sig. Förkommit, som fanjunkare M sa i lumpen.

Inte modemet till vår första hemmadator, det lyckliga ljudet.
Inte den allra första PRO-kör jag hörde sjunga Elvis iförd jeansjackor och med stålkammar i bakfickorna.
Inte storspoven över Stormossen eller på gärdena ner mot Vibergssjön.
Inte knattret i radio när folk skulle rösta i Tio i topp.
Inte tonen jag spelade falskt vid musikskolans uppvisning på scenen i Lindforsparken 1963.
Inte fågeln som alla säger räknar till sju, inte trädpiplärkan, inte lövsångaren.
Skärmavbild 2015-10-17 kl. 10.27.37Inte ljudet från en Fram King Solifer i utförsbacke, medvind och med solen i ryggen, på väg med mig till Storfors för att köpa storstrut. Lång väg för en ordlek.

Nåt ljud var det.
Nåt som skulle ha satt igång känslor.

Det sprack. Nu sitter en här, ljudlös, och minns en enda sak. Den som bara finns i ett exemplar.

Tystnaden.

Internetfasta

När jag ser på tv har jag den bärbara datorn igång, ibland hinner jag surfa med mobilen också. Samtidigt. En annan är ju skärmbildad.

Men nu börjar det bli lite tjockt. Skärmfullt är inte alltid charmfullt. Så i dag flyttar jag ut från nätet. Internetfasta. Ett dygn utan dator och mobil, det blir hårt men kan gå.

MolnetJag har hört att det finns en natur där ute på andra sidan tröskeln, med fantastiska bilder. I direktsändning.

Tror det streamas på nåt sätt.

Gå, spring aldrig

Varning

En gång var jag till Amerika. Blev jag förvånad, som gammal demonstrant mot USA:s krig i Vietnam, över att folk var så trevliga? Nej. Men att alla direkt kom ihåg mitt namn var imponerande.
– Sven Svensson från Sweden, log de. Jaså finns du.

– Har du en bra advokat, Sven, sa brandmannen jag bodde hos.
– Nej. I Sverige skaffar vi advokat när vi behöver en och det är inte ofta, svarade jag.
Det blev han förundrad över.

Omtanke, rädsla och småpetighet
Nu har vi köpt gräsklippare. Instruktionen är en hel roman fylld av omtanke, rädsla och småpetighet. Vi inser snart att den beror på det amerikanska systemet. Tillverkaren är rädd för oss kunder. Rädd att vi ska stämma företaget.

Vi hårdpluggar sida efter sida. Sedan går vi omkring om dagarna och citerar förmaningar för varandra. Här är några:

Sätt upp långt hår och ta av alla smycken.
Bär inte löst sittande kläder, dragband eller andra föremål som kan trassla in sig.
Använd inte gräsklipparen iklädd korta skor, eller skor med öppen tå.
Använd korrekt personlig skyddsutrustning då du använder denna maskin. Utrustningen skall (minst) inkludera stadiga skor, skyddsglasögon och hörselskydd.
Dras startsnöret in snabbt (backslag), så hinner du inte med med armen. Det kan leda till brutna ben, frakturer, blåmärken och stukningar.
Klipp endast i dagsljus eller under fullgott artificiellt ljus.
Undvik bruk i vått gräs, om möjligt.
Håll dig alltid ur vägen för utblåset.
Gå, spring aldrig.

Än har vi inte vågat starta den.
Gräset växer medan vi mycket sakta går runt och håller oss ur vägen.

Utblåset, utblåset! Backslaget, backslaget!

I tvivlets nerförsbacke

… och så tvivlar jag, den stunden kommer alltid tillbaka. Utan tvivel är man inte klok sa Tage Danielsson.

Tvivlar på om jag ska fortsätta med bloggen, som jag tycker så få besöker men där statistiken hittar tusen och åter tusen. Tvivlar på om jag någonsin får mod att låta radera en hel webbplats som jag lagt ner så mycket arbete på. Tvivlar på ordets betydelse. Tvivlar på mitt ärliga uppsåt, är jag bara en simpel samlare av gillningar? En usel samlare av gillningar. Tvivlar på att …

Om jag åtminstone vore en tvärsäker och kategorisk typ, gärna småilsk för det mesta. Det skulle vara uppfriskande. Hata tv-figurer, avsky tre bokstäver i fel ordning. Men icke. Allt jag hatar är orättvisor, öråd och att kriminalreportrar kallar stölder för fräcka.

Asch. Jag struntar i grubblet och fortsätter. Det är klart jag kommer att skriva ända fram till pensioneringen och därefter med om jag kan. Det är ingen stor sak. Ingen liten heller. Jag kan inte låta bli.

Förlagen vill inte ha mig, gåvan är inte stor nog, det är som med löpningen. Sak samma, jag löper. Sakta men framåt, samlar mil efter mil i gps-klockan och ännu fler i själen. Lyckan är stor nog. Lusten.

Den har jag aldrig tvivlat på.

## Jag tycker inte längre att Vredens druvor är den bästa bok jag läst.
## Fortfarande bra tidsbild men personteckningen är platt.
## Håhåjaja, så lätt det är att se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget.