Det är lördag. Läs inlägget från förra lördagen om du inte sett det förut. Åk dit. Människovärdet är ett och okränkbart.
REPRIS:
Hårdrock för mångfald
Etikett: Solidaritet
Faxade varenda räddningskår och bad om hjälp till barnen i Rumänien
Ligger sjuk och somnar om. Det är en världslig sak, att hosta slem dör jag inte av. När jag vaknar igen läser jag ikapp några facebookinlägg. Min vän Björn fångar det jag tänkt.
”När Rumäniens diktatur föll och landet blev fritt så var vi inom fackföreningsrörelsen snabba med att starta insamlingar till Rumäniens barn. Andra insamlingsorganisationer gjorde detsamma. Svenska hedervärda medborgare stod utanför butiker och ’tiggde’ pengar till de behövande i Rumänien. Om jag inte minns fel så var det även en insamlingsgala på TV. Ingen ropade då på tiggeriförbud, det var ju inte dom som behövde pengarna som tiggde.
Nu finns det människor från Rumänien på de platser där vi stod med insamlingsbössor tidigare. Då kommer kraven på tiggeriförbud från olika håll. Vad är skillnaden? Är det att vi nu tvingas se dom behövande i ögonen?”.
Bra skrivet, Björn Samuelsson. En gång var Björn med och arrangerade studieresan till Auschwitz som jag skrivit mycket om.
Faxade hela blåljus-Värmland
Rumäniens barnhemsbarn, det gick ett program om dem på svensk tv. Programmakarna hade hittat ren misär. Efteråt var alla goda människor upprörda. Då fick några av kamraterna på SOS-centralen i Karlstad, där jag jobbade, en idé. De skulle starta en insamling till dessa barn bland blåljusfolket.
Vana som de var att få något gjort hade de snabbt fått ut fax till varenda räddningskår, bärgare, ambulansstation och vad det nu fanns för resurser i länet till människans hjälp. Ställ upp, hjälp till, gör din insats! De här barnen behöver oss.
Sedan satte de igång med att ringa.
Lika som larmnumret
– Hur mycket har ni tänkt försöka få ihop i Värmland? frågade jag en av eldsjälarna.
– 90 000, svarade hon.
Det var en lämplig summa tyckte hon, eftersom det råkade vara det svenska larmnumret då på 1980-talet.
Efter några kvällar hade vi nått målet.
Vardagssolidariteten levde och ingen människa hade försökt förbjuda oss att tigga.
Hårdrock för mångfald
Skatorna har möte, grafiska i sin enkelhet. Dinosaurier kallar den kära vännen dem, de ser så ut när de flyger tycker vi och forskarna tror de är släkt med di gamle.
Enkelhet? Nåja. Den som har sett hur de kan ägna 45 minuter åt att villa bort en katt i trädgården kallar dem inte enkla. Fåglarnas grupparbete var perfekt, på slutet var jag helt säker på att de skrattade. Katten dröp iväg, helt uppstirrad.
Nu har de möte. Det är helgdag, snön är ett mjukt vitt täcke över Grossbolstorp och jag tänker på kärleken. En av mina favoriter har börjat blogga igen. Bodil Malmsten:
Det är väldigt glest med lyckodikter i världslitteraturen.
Lyckan skriver vitt.
Började rycka
Framför mig ligger traktens annonsblad, knappast enkelt i sin grafik. Jag blir så glad över budskapet på förstasidan. Hårdrock för mångfald, det skulle dinosaurierna ha känt till.
Det var en dag i fjol, har glömt vilken. Vi var nere i Forshaga, det pågick någon sorts dagar. Då hörde jag dem plötsligt. Några unga killar stod och spelade på torget vid vår lokala spelbod. Hårdrock så det började rycka i ben, vener och hjärnceller på den här 60-plussaren.
Inte begriper jag mig på hårdrock (fast jag har börjat gilla’t), men det här var ingen vanlig torgmusik. Spelglädje och talang begriper jag mig på. De kallar sig Wendorizer lärde jag mig efteråt.
Musik som manifestation
Nu går de vidare, de unga killarna. Jonathan Agorander, Aron Torstensson och Robin Bidgoli bestämde sig för att de ville göra något mer av sin musik. De ville bidra till acceptans och tolerans för mångkultur och mångfald, skriver de.
Just så. Vem har sagt att antirasism och mångfald måste bestå av långa teoretiska inlägg på facebook och bloggar och mer eller mindre högljudda manifestationer på gator och torg? Det kan vara en hårdrocksdag i kulturhuset i den forna bruksorten Deje också, med både inlägg och högljuddhet.
Avhoppad nazist berättar
Medan skatorna pickar solrosfrön i snön läser jag vidare om galan i Deje på lördag den 31 januari. Gratis inträde, börjar 12.00 och slutar 21.00, med pauser. Bland föredragen märks den avhoppade nazisten Peter Sundin som pratar om vägen ut, några pratar om sin skolresa till Auschwitz, andra om att komma som flykting till Forshaga och om att vara ensamkommande flyktingbarn. Allt är alkoholfritt och drogfritt och det finns möjlighet att köpa fika och mat under dagen.
Vänta, musiken för höge farao. Browsing Collection, Gonadetectomy, Insane, Serpenth och Wendorizer själva.
Musik är bäst när den vill nå’t. Det vill de här killarna. I höst och vinter har de jobbat häcken av sig för sin övertygelse.
Åk dit.
BAKGRUND: För två år sedan startade Robin Bidgoli och Aron Torstensson hårdrocksbandet Wendorizer. De är 15 år nu. Ett år senare gick Johathan Agorander med, han är 21. Killarnas engagemang för mångfald fick ett annat perspektiv då Aron och Robin fick åka på studieresa till Auschwitz med skolan via ABF. Med på resan var folk från olika föreningar, kommuner och fackförbund. Plus åtta elever från Deje, däribland Robin och Aron. De bestämde sig för att gå vidare med budskapet om mångfald och berätta vad de upplevt i Polen.
De kontaktade Studiefrämjandet där de redan kört studiecirklar med sitt band. Beslutet blev att starta föreningen Hårdrock för alla. Du hittar den på Facebook.
Under hösten har de gått föreningsutbildning och bestämt sig för att arrangera sin gala den 31 januari. Budget: 60 300 kr. Då har de ordnat bidrag från Alfa-stiftelsen, Forshaga kommun, olika privatpersoner och Studiefrämjandet. Målet är att det ska komma 100 ungdomar och att stärka mångfalden, antirasismen.
Bra jobbat.
Gillar’t.
Skrivarlärdom nr 1-50
Än är jag inte färdig författare men lusten att skriva vet jag en del om. Här är några erfarenheter som skrivare och skrivkursledare. Använd dem på ditt sätt.
Skrivarlärdom nr 1
Det är roligt att skriva.
Skrivarlärdom nr 2
Ibland vattnas det i munnen, ibland ger det gåshud.
Skrivarlärdom nr 3
Ska det vara någon nytta med orden räcker det inte att de är roliga och knottrar ditt skinn. De behöver ett syfte.
Skrivarlärdom nr 4
Bestäm vem du skriver för och vad du vill ha sagt.
Skrivarlärdom nr 5
Vill du att någon ska läsa din text? Försök få den publicerad.
Skrivarlärdom nr 6
Inget svar är också ett refuseringsbrev.
Skrivarlärdom nr 7
Säg aldrig till en författare på en fest att hon refuserat en av dina noveller till sin tidskrift.
Skrivarlärdom nr 8
Att få en dålig text publicerad är sämre än att få den refuserad.
Skrivarlärdom nr 9
Det finns inte mycket som slår upplevelsen att se sin text i tryck och vara nöjd med den.
Skrivarlärdom nr 10
Läs, läs och läs. Där har du din bästa lärobok.
Skrivarlärdom nr 11
Ett personligt språk kommer ur personliga erfarenheter.
Skrivarlärdom nr 12
Allt är material.
Skrivarlärdom nr 13
Alla kan bara inte förvalta det.
Skrivarlärdom nr 14
Det är ett tvång att skriva.
Skrivarlärdom nr 15
Det är en lust att ha det tvånget.
Skrivarlärdom nr 16
Skriv, skriv, skriv. Ingen idrottsman blir bra utan att träna. Ingen skrivare heller. Du ska svettas, det ska ta emot ibland. De benådade ögonblicken kommer men de kommer inte av sig själv.
Skrivarlärdom nr 17
Det är bara överdrivet romantiska romantiker som är emot skrivarkurser. Alla vi andra vet att teknik går att träna och entusiasm att väcka, i idrott såväl som i litteratur. Talang är medfödd men det litterära kunnandet faller inte från himlen, det kräver arbete och inlärning. Stefan Holm kunde inte hoppa höjd när han föddes
Skrivarlärdom nr 18
Träna gärna i grupp, skrivarkurser är bra för de flesta med öppet sinne. Det är nyttigt att försöka analysera andras texter och formulera sin syn. Ditt eget skrivande är ändå till sist en ensam process. Arbetet måste du utföra själv, språket kan ingen annan skapa åt dig.
Skrivarlärdom nr 19
Om skrivarkursen slutar med att alla skriver lika har den misslyckats. Då har ni varit dåliga deltagare.
Skrivarlärdom nr 20
Bästa sättet att undvika att härma andra är att läsa många.
Skrivarlärdom nr 21
Ha alltid block och penna på nattduksbordet. Kommer du på en formulering strax innan du somnar? Skriv ner den direkt, i morgon bitti har du glömt den.
Skrivarlärdom nr 22
Lär dig anteckningsprogrammet i mobiltelefonen. Det är också en bra plats för snabba noteringar och långsamma eftertänksamheter.
Skrivarlärdom nr 23
Här borde jag skriva något vackert om Moleskinblocken i mitt liv. Inget ger sådan lust åt skrivandet, hur kär jag än är i den 11-tums MacBook Air, 0,3-1,7 centimeter tjock, som stundom sover mellan mig och min fru när jag vaknar.
Skrivarlärdom nr 24
Bokstäver och ord är ingen medicin men ibland kan de lindra och läka. Att formulera frågan är början på en lösning.
Skrivarlärdom nr 25
Det finns folk som tror att en dikt inte kan stoppa ett besprutningsplan, stänga ett kärnkraftverk eller minska klyftorna i ett samhälle. De har fel.
Skrivarlärdom nr 26
Det kan gå.
Skrivarlärdom nr 27
Annars skulle inte så många diktatorer i världen vara rädda för att släppa kulturen fri.
Skrivarlärdom nr 28
Orden har gett mig massor med vänner och fått några få att bli fly förbaskade på mina tankar om rättvisa och solidaritet. Borde det ha hindrat mig? Nej.
Skrivarlärdom nr 29
Det är det viktigaste kravet på dina ord. De ska stå fria, utan annat uppdrag än det du själv ger dem.
Skrivarlärdom nr 30
Ibland får jag mothugg. Det är alltid lärorikt. Ibland ligger jag i fosterställning och mår illa av det, ibland stärker det mig i min vrede över orättvisorna och dumheten.
Skrivarlärdom nr 31
Ibland ger mothugget mig en djup funderare. Efter något dygn får det mig att försöka förena min egen tes och den andres antites till en syntes. Varje gång det händer blir jag mest förvånad själv.
Skrivarlärdom nr 32
Den trettioandra lärdomen är inte nedtecknad än. Jag har den på tungan men vänta, nu måste jag åka till jobbet. Jag återk…
Skrivarlärdom nr 33
Jag har jobbat 15 år på ett mellansvenskt kommunalt bolag, fem av de åren som medelmåttig chef på mellannivå. Tänk vilka medelbra romaner jag skulle kunna skriva utifrån de erfarenheterna. Jag tänker på processkartläggningen av den interna informationen. Jag tänker på frågan om åt vilket håll öronen ska vändas på kaffekopparna i skåpet i fikarummet. Tänk att äntligen få avslöja vem öronen är viktiga för.
Skrivarlärdom nr 34
Nej visst nej.
Skrivarlärdom nr 35
Kopiatorrummet på våning tre och lilla konferensrummet på våning två låter inte alltför upphetsande som litterära miljöer. Inte mitt höj- och sänkbara skrivbord heller, fastän det är vinklat åt fel håll jämfört med alla de andra skrivborden.
Skrivarlärdom nr 36
Blev du lurad nu? Allt är material sa jag. Seriösa nattliga arbetsmöten på konferenshotell en kilometer bortom länsgränsen, för att färdigställa processkartor över interninformationen i företaget? Det kan bli hur läsvärt som helst, särskilt om du försöker skildra processen i processen. Den som handlar om hur en från början skeptisk gammal murvel långsamt börjar tycka att processmumbojumbot faktiskt kan vara matnyttigt, rätt använt. Ge mig ett Gant-schema och jag ska byta biljettmaskin i varenda gult fordon i hela mellansverige. Ge mig en exakt processkarta och jag ska förklara för vilken stöt som helst… asch, vi tar det sen.
Skrivarlärdom nr 37
Allt är material men alla vill inte använda allt. Är du av den snälla sorten så undviker du nyckelromaner. De elaka får göra på sitt sätt. Det går att vara ärlig och intressant även på påhittarsättet.
Skrivarlärdom nr 38
Hur du än gör kommer någon att känna sig utpekad. Jag skrev om en trevlig tjej med fotbollslår en gång för många år sedan. Då tog en helt annan flicka åt sig, tre mil norrut. Det grämer mig än.
Skrivarlärdom nr 39
Den upplevelsen är också material.
Skrivarlärdom nr 40
Fundera över skillnaden mellan att vara privat och personlig.
Skrivarlärdom nr 41
Kåsören Ingemar Unge skrev en gång att man inte ska använda sin text till privata vendettor, inget trams om sura expediter eller kypare. Tidningen är en för stark kanon.
Skrivarlärdom nr 42
Ingemar Unge har rätt. Det är bara små människor som hämnas via spalten.
Skrivarlärdom nr 43
Gör dig större än så. Du har inte skaffat ditt språk för att sikta på småfolk. Satir ska riktas snett uppåt. Åt andra hållet kallas det folkförakt. Varenda dag ser jag exempel på skrivare som inte fattat detta enkla.
Skrivarlärdom nr 44
Tror du texten är klar? Då är det dags att låta någon med distans läsa den, själv är du för nära den.
Skrivarlärdom nr 45
Enklast är att be någon annan läsa. Vill du inte det? Då får du låta den ligga till sig i datorn eller byrålådan ett tag innan du själv hinner få den rätta distansen.
Skrivarlärdom nr 46
När du skriver ska du älska din text, allt är bra, allt är möjligt.
Skrivarlärdom nr 47
När du tittar på den kritiskt efteråt ska du älska rödpennan och delete-knappen. Det är inte ditt urtagna hjärta du håller i din hand. Inte än. Än är det bara arbetsmaterial.
Skrivarlärdom nr 48
Läs texten högt. Då hör du.
Skrivarlärdom nr 49
Skriv.
Skrivarlärdom nr 50
Skriv om.
Talar vid nationaldagen.
Fler erfarenheter: Skrivarlärdom nr 51-59
Skrivarlärdom nr 60-68
Tyst minut i kanten av skogen
http://www.charliehebdo.fr/index.html
Torsdag, springer på lunchen. Härom natten fick vi drygt en decimeter snö, nu är den redan förvandlad till klafs. Ett ljudhärmande tillstånd som får varje steg att höras.
Då, i kanten av skogen, kommer jag på att det ska hållas en tyst minut klockan 12, för att hedra de döda i attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Snabb titt på klockan, hinner precis stanna i sluttningen och stänga av tidtagningen. Där står jag sedan i blöta löparskor med snömodd till anklarna, alldeles ensam mellan högresta granar, och tiger med nedböjt huvud.
Det är inte kristendomens fel att inkvisitionen plågade livet ur människor, tänker jag.
Det är inte kristendomens fel att Frankrike och Amerikas Förenta Stater förde krig mot det fattiga bondelandet Vietnam.
Det är inte kristendomens fel att Ryssland tvingat till sig delar av Ukraina.
Det är inte kristendomens fel att katolska präster förgripit sig på unga pojkar.
Det är inte kristendomens fel att jordklotet värms upp mer och mer i profitens namn.
Det är inte islams fel att terrorister tror att de kan skjuta ihjäl det fria ordet och den fria satirteckningen.
Du har din fria vilja, människa. Använd den. Låt aldrig 1,6 miljarder muslimer få skulden när några få, som vi inte vet vilka de är, bryter mot varje religion.
… tänker jag och tittar på klockan. Nu har minuten gått.
Har den äran på födelsedagen, Gun-Britt!
NWT 25 maj 2014.
Ser att en av mina facebookvänner fyller år i dag. Jag har några vänner som jag beundrar mer än andra, Gun-Britt Karlsson i Fensbol är en av dem. Här ett tips till er som beslutar om kulturstipendier i Torsby kommun, provinsen Värmland och vårt land:
– Det finns kvinnor också.
Vet ni inte vad Gun-Britt gjort och gör som förtjänar henne alla stipendier i världen, så bör ni snarast läsa på. Ni kan börja med en utmärkt artikel som Anette Persson skrev i Nya Wermlands-Tidningens söndagsbilaga på nätet den 25 maj i fjol.
Jag pratar förstås om Gun-Britt som tillsammans med livskamraten driver Heidruns förlag och bok- & bildcafé i Fensbol norr om Torsby. Ett givet utflyktsmål om somrarna, både för pajerna och scenprogrammen. Heidruns har snart gett ut 200 böcker och i år fyller förlaget 25 år.
”Utåt är hon kanske mest känd för sina goda bakverk. Men de som känner henne vet att hennes bidrag till verksamheten är betydligt bredare” skriver NWT. Själv utrycker Gun-Britt det så här i artikeln, apropå att livskamraten Bengt Berg syns mer utåt och hon själv finns mer i bakgrunden:
– Det har bara blivit så. Jag är praktiskt lagd och Bengt är social. Han är bra på ord och jag på siffror. Jag sköter prosan och han tar poesin. Men tillvaron är inte statisk och på ett litet företag gäller det att dra nytta av varandras olikheter och komplettera varandra. När han suttit i riksdagen är det jag som drivit förlaget.
Till synes outtröttlig
I artikeln beskrivs Gun-Britts liv från födseln i Ena mellan Sörby och Munkfors och flytten i barndomen till Västergötland. Jobb som hembiträde i Hagfors och Karlstad, lillvärdinna i Sälen, servitris i Marstrand, våningsstäderska på Park Aveny i Göteborg, köksarbete i Sigtuna, ekologiskt jordbrukskollektiv i norra Värmland, föreståndare för köket i Munkfors Folkets hus, cirkelledare i ABF i Karlstad, svenska för invandrare, arbete med utvecklingsstörda, solidaritetsprojekt för Nicaragua. Grupp 8, FiB/Kulturfront,
miljörörelsen, småningom flytt till Torsby och Heidruns.
Själv har jag glädjen att samarbeta med Gun-Britt. Vi är båda med och administrerar en antirasistisk grupp på Facebook. Även där är hon till synes outtröttlig, vare sig det gäller att introducera den här nykomlingen i administratörsgruppens små finurligheter eller att hålla ordning på skrivglada unga män vars sociala medie-egon stundom växer om fredagskvällarna.
Människovärdet är ett och okränkbart, det är det viktiga. Främlingsfientligheten måste bekämpas.
Värd båda två och ett stort tack
Grattis på födelsedagen, Gun-Britt. För mig är du värd både landstingets kulturstipendium och folkrörelsestipendium på en och samma gång. Samt, inte minst, ett stort kamratligt tack från alla oss som du gör livet vackrare, gladare och tydligare för.
För visst är du bra på ord med. Har du inte märkt hur många som tycker om dina kvällsbetraktelser efter ännu en engagerad dag?
Fina bilder till NWT-reportaget: Olle Persson
Mitt slitna gamla 2014
Kontorslandskap i Karlstad sommaren 2014. Någon ställde sin stol mitt i älven.
Det var det bästa av år, det var det sämsta av år. 2014. Två dagar i rad kom vänliga män och tackade för mitt skrivande, krönikor de hade följt till för tio år sedan. En tredje dag fick det främlingsfientliga partiet 12,86 procent av rösterna i riksdagsvalet. Medan jag gick ner tio kilo, satte millennierekord på milen och sprang alla gator i kommunens tätorter flyttade fattigdomen i Europa hit, till entrén utanför vårt Konsum. Det dåliga var inte att tiggarna kom hit, det var att de behöver tigga.
– Förbjud tiggandet… suckade de inskränkta, få.
– Förbjud fattigdomen, svarade folk med inlevelse.
Den här bloggen fyllde tre år och såg sitt tusende inlägg. Nå’t ska en bokstavsvän göra när huset blir tommare och jobbet bara är på 100 procent.
Här är några av inläggen i repris. Börja inte med att läsa dem. Börja med att gå med i facebookgruppen Front mot rasism och fascism. Vi är en bra bit över 16 000 medlemmar numera, det hände också 2014.
Bästa ordet är fortfarande solidaritet.
På allvar
Du har inte funderat på att tänka lite själv?
En särskild plats i helvetet
När Charlie Weimers missade förlåtelsen
Antirasistiska FAQ (del 3)
Tal på nationaldagen 2014
Jaså gick det att ta ett ännu dummare beslut…
Landet där de rika drar ifrån
På allvar
Fröken Onödigs torg
Resan hemifrån
Mina händers klassresa
På den sortens allvar
Tanke klockan 06.18 vid fyllda 63
Persbrandt ger oss nästa nyårsklocka
Nu hettar det till
På kylskåp
24:7-dieten (Bry dig inte om att inlägget är från 2013. Ät nu).
En dag då svenskar brukar äta tårta
Dags för nyval den 22 mars. Senast det skedde var sommaren 1958, vårvintern 1914 och våren 1887.
Hoppas de får sin belöning då som förtjänar det. Hoppas de senaste dagarnas lekstuga har öppnat ögon och visat vilka som leker politik – och vilka som menar allvar och bryr sig om pensionärer och arbetslösa och vill ta ansvar.
22 mars är ett populärt datum. Det är en av de dagar då flest svenskar firar födelsedag. (Fundera över vilka vilda riter det beror på). Jag vet vad jag hoppas föds den dagen.
Para rött och grönt får du se.
Var särskilt noga med den ena kulören.
Varför jag tror på dig, Människa
– Vilka av dina blogginlägg har varit mest besökta och delade på facebook?
– Det ena handlade om när min andra favoritbruksort Munkfors slogs för sin rätt med sången som metod. Vår egen värmländska sjungande revolution. Det andra kom härom dagen och handlade om tiggares och flyktingars människovärde.
Dialogen är påhittad men sann likafullt. Jag tycker det är så hoppfullt.
Det fantastiska Munkfors och mitt favoritord
Lärdom ett: ska du som bloggare nå ut, då ska du nästla dig in i det fantastiska nätverk som heter Munkfors. Jag har sagt det till mina vänner där förut och nu säger jag det igen: ni behöver inget facebook hemma hos er. Ni har ett bättre nät i vardagen. Grattis, älsker’t! Det räckte med att en god vän från väster om älven delade, sedan rasslade det till, för hon hade vänner som hade vänner som hade vänner och det verkar som om alla bryr sig om varandra mellan Råda och Olsäter. Vänner utombys har de också, förstås.
Bäst av allt var att detta hände när jag försökte skriva seriöst om ett vanligt enkelt nöjesarrangemang som nådde djupt i en lokal folksjäl. Det var den lilla ortens kamp mot de stora jättarna.
Lärdom två: solidariteten lever. Jodå, det dyker upp en och annan människa i trådarna om tiggarna som är rädd för att möta en stackars hungrig romsk rumän på backen i kylan utanför sin matbutik. Det är klart att jag kan förstå den rädde, på ett sätt. Situationen är ju så förnedrande, både för tiggaren och för den mätte medelsvensken. I hundra år har vi varit ovana vid tiggare i det som blev ett folkhem. Förr fanns de här med och många fattiga svenskar fick resa utomlands för att överleva, men det minnet var glömt.
Själv röstade jag nej till EU och skulle göra det i dag med. Men ni som vann, det var ju det här ni ville ha. Europeisk rörlighet. Fria européer med tiggarmuggar utanför Konsum och ICA. Förlåt, nu trillade jag dit, men hade ni väntat er att bara rika nordeuropéer skulle hitta hit? Sådana där som går in i butikerna och handlar? Snopet va’? Europa var inte vara Västtyskland, det var de förföljda romernas Rumänien också.
Vad pratet kan göra
Solidariteten lever. När jag skrev om myterna kring tiggare och flyktingar fick jag fler besök än någon gång tidigare, fler som delade. Det fortsatte i dagar och nätter. Min blogg är liten, snälla nå’n jag har inga mäktiga medievänner, men just då (och när jag skrev om den rosa körens kamp för munkfôrsingarnas självkänsla) blev den stor en kort stund.
Jag älskar er, vänner. Ni trogna besökare och ni tillfälliga.
Ni rädda och förvirrade är också välkomna. Jag kommer inte att hålla med er om tiggarförbud och hemskickning av folk men vi kan väl prata om saken.
Låt oss vara människor en stund.
Det är samtalet som gör oss till människor.
Du har inte funderat på att tänka lite själv?
Det finns folk som tror att det går att tjäna ihop till dyra bilar genom att komma hit och tigga. Min uppmaning till var och en som sprider den myten vidare från 30-talets nazister är:
– Sätt dig utanför Konsum i Forshaga åtta timmar en tisdag i november, får du se hur många mercor du får ihop.
Det finns folk som sprider myten om hur mycket bidrag våra asylsökande får. Bättre betalt än oss som jobbar, skriver de på facebook. Mitt förslag är:
– Läs det här. 71 kronor dagen, är det bättre än din lön?
Du blir inte rik på att åka till det kalla Sverige och sätta dig i ett gathörn eller i ett av Bert Karlssons råttbon.
Vad ska pappa skylla på?
Myten om bonsai-katten i glasburken var inte heller sann. Gudrun Schyman vill inte förbjuda skägg. Anders Borgs hästsvans har inte gått för 2,3 miljoner dollar på kinesisk auktion. Vittnen i ”våldshissen” förstod direkt att ”misshandeln” var fejk.
Inte ens jultomten finns. Dessutom blir det svårare och svårare för din pappa varje år, om aftonen den 24 december när han ska ut och ta på sig tomteskägget. Vad ska han skylla på? ”Köpa en kvällstidning”?
Kvällstidning? År 2014? När varenda unge läser kvällstidningen i iPaden?
De som går ur kyrkan i Kil
Till sist några ord om de okristliga som nu går ur Svenska kyrkan för att kyrkan i Kil lever upp till kärleksbudskapet och hjälper några stackars romska medmänniskor som behöver det:
– Ta initiativet, kyrkoherden. Gör’t. Vänta inte på att de okristliga själva ska be att få gå ur. Jag vet vad de är för några. De är organiserade. En kompis till mig har sett hur flera av dem som nu vill gå ur kyrkan kommer åkande i fina Mercedesbilar varje morgon. Dyra mobiler har di också.
– Uteslut dom! Vänta inte.