Jo, jag vet att fotboll är en kampsport. Absolut. Gärna ett rejält hoppskott då och då, för killar och tjejer med spänst. Kämpa på.
Men snälla TV4 Sport, ninjakrigare, är inte det ändå att överdriva en liiiiiiten smula?
Etikett: Mediedjungeln
En hel spalt och jag håller med
Fackförbundspressen. En gång så viktig som organisatör och folkupplysare samtidigt som den var födkrok för många författare, när dess redaktörer köpte dikter och noveller för att ge svenska arbetare bra läsning.
Så brukar jag tänka.
Dessutom brukar jag tycka att de var rätt bra, förr. Även jag minns novellerna, läsningen. Men nu, brukar jag tänka, nu slås både tidningar och förbund ihop och fanken vet hur mycket skönlitteratur de trycker.
Fast vad vet jag, alla läser jag inte. Vi gör så här i stället. Jag själv är medlem i ett fackförbund vars tidning heter som förbundet. Vision. Här är ”innerspalten” från senaste numret. Jag sitter i badkaret och läser och inser att jag håller med om allting. Hela spalten. När hände det med en hel ”innerspalt” senast? Bra gjort, fackförbundsredaktör’n.
Bra sagt av dig också förresten, Maria Arnholm.
Svensk-engelsk läsövning i evighet
Jag råkar tycka att författare och musiker ska ha betalt för sitt arbete. Det som kallas upphovsrätt. Alltså fildelar jag inte. När så Spotify blev inarbetat tecknade jag småningom abonnemang. Hur krångligt det var och vad som hände när de lät en karlstadsbo med ett namn snarlikt mitt kapa mitt konto har jag berättat förr.
Jag är kund hos Telia. De hade ett erbjudande. De lovade ordna mitt konto hos musiktjänsten Spotify, så att jag skulle kunna lyssna på musik utan reklamavbrott mellan låtarna. Abonnemanget kallas Premium. Jag har betalat och lyssnat, det har fungerat. Lyssnat i datorn, lyssnat i tv:n och lyssnat i bilen.
I förra veckan stängdes jag så ner som premiumkund, fast jag betalat. Det som hände i stället var att Telia och Spotify tillsammans uppfann en evighetsmaskin. Telia – säger att jag har ett konto hos dem som jag betalat för, så det är inga problem hos dem. Spotify – säger att jag måste betala till Telia, för nu har Telia stängt ner mitt konto.
Jag vill gratulera dem båda. Det måste vara en lönsam affärsidé de har hittat på tillsammans. Jag betalar till den ene som säger att han har fixat abonnemang hos den andre. Den andre berättar artigt att den förste har stängt ner. Båda skyller på varandra och ber mig kontakta den andre.
Vem knyckte pengarna?
99 kronor i månaden, det blir många cd-skivor det, under en evighet.
PS. Jag är en tålmodig kund. Jag har mejlat. Många mejl. Jag har till och med klickat på den där länken som var särskilt gjord för sådana stackare som råkat ut för att Telia stängt ner deras Spotify-konto. Det fanns en särskild sådan, kanske för att den behövdes? Den var död. Stendöd.
Och – ja tack. Jag har en great day. Det är tyst och lugnt i hela huset. DS.
Tillägg 4 december:
Rätt ska vara rätt. Sanningen är att i dag på förmiddagen löste Telia problemet. Rätt konto tillbaka och jag är till och med lovad avdrag på räkningen. Känns bra. Så här skriver jag på Telias facebooksida, där jag också muttrat tidigare:
”Sitter på jobbet – och plötsligt har Telia löst mitt problem. Tack Ellinor P på Telias kundtjänst, just nu spelar jag The Doors till din ära. ”Hello, I love you”. Tack! Tid tog det väl och trött var jag väl – men nu är jag lycklig som en stare i mars. Ta en fika nu, det är du värd!”
Nytt hopp för svensk film
Ny svensk storfilm i 50-talsmiljö med framtidstro och berömd badscen:
Härifrån till eterniten
Åklagaren, polismannen, psykologen, försvarsadvokaten och justitierådet bakom vård- och rättsskandalen Thomas Quick spelar sig själva i svensk messmörswestern i sätermiljö:
För en handfull dårar
Åklagaren, polismannen, psykologen, försvarsadvokaten och justitierådet bakom vård- och rättsskandalen Thomas Quick spelar in snabb fortsättning på sin succémessmörswestern i sätermiljö:
Förträng dom högt
Den enda gången
En gång i livet blir jag citerad i Frödingsällskapets årsbok. Det var i dag, boken kom med posten. En populär före detta kulturredaktör citerar vad jag skrev när Mando Diao sålde Fröding till Volvoreklamen:
Jaha. Det var det. Det var ju snopet.
Funderar på att gå till bokhyllan och leta fram Berit Ås.
Helgen v. 48
För några år sedan hittade jag den här låten. Då fick jag den på hjärnan. Bob Hund är inte en grupp jag studerat närmare men helglåten sätter sig som en älgfluga i nacken.
Älskade video. Det finns folk som har en särskild fest denna helg varje år, ungefär som andra gör med Grevinnan och betjänten. Låten heter Helgen v. 48. Bara v.
Länk: bob hund Helgen v. 48
Gubbgriniga veckan V: Hårda pojkar retas
Viasats marknadsförare är hårda pojkar. Inget dalt där inte. Så nu har jag fått ett brev där de berättar att jag kan se på deras sportsändningar gratis en hel månad. Det är normal reklam. Men – för att visa exakt hur hårda de är skickar de dessutom med en låtsasbiljett till OS-invigningen i Sotji den 7 februari. Den biljetten är verkligen bara på låtsas, för detta är de hårda pojkarna. Med stora bokstäver står det: (INGÅR EJ I FRIMÅNAD).
Hårda pojkar retas. Uppkäftigheten personifierad. Kunde ni inte skrivit ”HA HA DU KAN INTE SE OS, DU KAN INTE SE OS, DU KAN INTE SE OS! också. Helst med tre utropstecken, det är riktigt fult.
Småglin
Gudskelov är jag äldre än er, småglin. En annan minns hur det var när ishockey-VM samlade hela svenska folket framför tv-apparaterna. Innan idrottens pampar sålde den sporten till en kanal ingen människa hade.
Tror jag ska skicka brev till Viasat. Med versala bokstäver inom parentes: (INGÅR EJ BLAND DE KANALER JAG KAN TÄNKA MIG ATT BETALA FÖR).
Ni vet att versaler betyder att man skriker, va? Versaler, det är de där stora bokstäverna som barn brukar lära sig först.
Gubbgriniga veckan IV: Jag varnade faktiskt
Nu är det åratal sedan jag första gången tog upp det. Snälla värmlandsjournalister, skrev jag, ni får faktiskt lov att sluta skriva ”en fräck stöld” i alla era nyhetsartiklar om tjuvar som tjuvat.
Vet ni något som vi andra inte vet, ni? Finns det stölder som inte är fräcka? Sa inte er farmor till er att det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål?
Nå, jag varnade er. Titta nu hur det gick.
Varenda papperstidning i riket ligger skrynkligt till.
Gubbgriniga veckan III: Tre kronor brinner
Ler kärt när journalister med månadslön skriver krönika i tjänsten och kallar gratisbloggare för proffstyckare. Inte ska ni vara så anspråkslösa, go’vänner, det är ni som är professionella.
Jag tar inte åt mig.
Själv är jag hobbyskribent på bloggen min. Egentligen skulle den inte heta Svenssons släng, den borde heta Tre Kronor brinner. Tre kronor om dagen är vad den kostar mig. Det kan det vara värt att bli skälld proffstyckare av folk som får betalt.
Strunt i pengarna, så länge jag själv brinner för min hobby. Det är dyrare att spela golf.
Nu rök det en krona igen. Tjo!
Gubbgriniga veckan I: Klippta och skurna
Kvällstidningschefer som lever för att se sin tidning bli först i världen med artikeln om saxen som klippte finansministerns hästsvans – kanske har hamnat fullkomligt rätt här i världen.
Exakt rätt, som klippta och skurna för just det ögonblicket. ”Vi gör en grej på saxen!”. Det kanske var precis den drömmen de drömde när de var 23 och kom in på journalisthögskolan.
Eller inte.
Tänk om det var en helt annan dröm som dog, när saxen blänkte i bladet och de blev nyttiga idioter allihop?
Fotnot: En nyttig idiot är en person som går andras ärenden utan att veta om det. Exempelvis genom att få svenska folket att prata om finansministerns kapade hår i stället för hans nedskärningar.