Skrivande – Sida 55 – SVENSSONS SLÄNG

Att sätta stämplar på folk

Ett tecken på bristande empati kan vara om du går omkring och stämplar andra människor. Stämplar dem med trötta modeuttryck som ”PK” och ”offerkofta”. Det dryper av hån kring båda.

”PK”. En örfil högerifrån. Kanske är du rädd innerst inne att folk ska tycka att din egen åsikt är klandervärd?

”Offerkofta”. En lätt käftsmäll. Tänk om den förminskar och nedvärderar andra människors ledsenheter? Hur kan du veta att den andre inte är förtvivlad?

En gång i tiden ville de styrande i en värmländsk socken att traktens fattiga skulle bära särskilda tygmärken, så folk kunde se vad de var för ena. Det är så jag ser på de här uttrycken också, när de används som argument och stämplar. Kanske är du aningslös. Kanske är du inte. Tänk om båda orden stämplar dig själv med, i samma sekund.

Tänk om de berättar att du inte bryr dig.

Tillfälligt stängt

Läs Vredens druvor av John Steinbeck så länge.
Kanske Bodil Malmstens Så gör jag – konsten att skriva.

Gå ut en stund.

Hur många delar ditt inlägg?

Det här är ett tips för dig som gillar att länka din sida eller ditt inlägg på exempelvis facebook och sedan vill veta hur många som delar och gillar samma länk.

Jag har hittat en bra räknare, det är det jag vill berätta.

Exemplet 29 december
Låt oss alltså säga att det var en varm och skön manifestation för mångfald och mot rasism i Karlstad den 29 december. Varm, mitt i snålblåsten. Låt oss också säga att jag gjorde ett inlägg på bloggen om manifestationen och länkade den på facebook. Med en enkel mobilbild på plakatet med texten Karlstad ♥ Kärrtorp.

Jag länkade blogginlägget på min egen facebookvägg och på två antirasistiska sidor på facebook. Snart började det komma besökare, det såg jag genom Google Analytics. Men hur många gillade och delade?

Ikoner för att gilla och dela
Sedan en tid har jag gjort så att folk kan dela och gilla mina inlägg. Längst ner på varje blogginlägg ligger sådana ikoner. När jag nu skriver nästan varje dag och lägger ner mycket tid på det, så vill jag också veta vad som händer med texterna.

Hur många besök jag får berättar gratisverktyget Google Analytics. Men vad händer mer? Är det andra människor där ute som delar vidare utan att jag märker det? Vad betyder egentligen en siffra efter ikonen Like längst ner till vänster på inlägget?

Besöken är förstås alltid fler än gillningarna, men det är en annan historia. Vid det här laget börjar jag lära mig vad som gör att jag får gillningar, men den dagen jag anpassar skrivandet efter det är jag illa ute. Då blir bloggen ointressant.

Lysande hjälpreda
Här är den gratis hjälpredan jag hittade, den är lysande:
http://www.sharedcount.com

Jag klickar på länken och skriver in den exakta adressen till blogginlägget i sökrutan som kommer upp. I mitt fall adressen: https://sven-ove.nu/?p=7950 Därefter klickar jag på knappen Submit. Under Facebook får jag då det här resultatet:

Likes: 1072
Shares: 69
Comments: 28
Total: 1169

På mitt blogginlägg står det att jag har 1.1 K gillningar. 1,1 tusen. Men den siffran (1 169) innehåller alltså egentligen inte bara gillningar (likes), den innehåller också 69 delningar och 28 kommentarer.

En bra dag för min hobby tycker jag, som inte lagt många strån i kors för att sprida bloggen brett. Framför allt ett matnyttigt hjälpmedel.

Gillar det.
Gillar ännu mer att så många var med på Kallsta’ torg och sedan ville dela mitt inlägg, för den goda sakens skull. Den är viktigare än verktyg.

Uppdatering, september 2017: sedan jag skrev inlägget har Sharedcount tyvärr slutat fungera så väl som jag beskriver det ovan. Numera ser jag inte samma detaljerade resultat.

”Mycket skulle tigas om, om inte VF fanns”

Skärmdump från www.vf.se:

Värmlands Folkblad tar ställning. Tack för det, solidariteten lever!

Människor har rätt att bli behandlade som folk när de arbetar och få lön när de ska. Människor har rätt att älska varandra, hur de än är skapta mellan benen.

De olympiska spelen har rätt att få bo på platser där mänskliga rättigheter bor.

Bäst i dag

Bästa citatet jag hittat i svenska medier i dag:

”Stora idrottsevenemang arrangeras numer tydligen företrädesvis av arbetarplågare i hel- och halvdiktaturer. Det känns bedrövligt.”

(Sven LO Johansson, krönikör i Värmlands Folkblad).

En vän till mig har startat facebookgruppen Vägra titta på OS i Sotji. När detta skrivs är de 185 medlemmar. Själv sliter jag med frågan, idrottsintresserad som jag är. Det lutar mer och mer åt att även jag stänger av tv:n och leker mina egna olympiska spel i stället, utan järnspett. Nån som ska med på lite slopstyle bortåt lekparken till?

Eller demonstrera mot hel- och halvdiktatorer.

Att låta sin massa swiren

Varifrån kommer uttrycket rulla hatt? Varför sa folk leva loppan förr? Hur uppstod frasen leva rullan? Vad kommer svira av?

Ibland är det spännande, vårt språk. Därför sitter jag i bästa tänkarfåtöljen, tidigt om söndagsmorgonen, och gör det som fjärdeklassarna kallar forska. Wikipedia? Nja, den sajten litar jag inte på. Inte sedan en ung man berättade att de var några killar på Chalmers som brukade roa sig med att lägga in fel uppgifter där. Wikipedias förklaring känns inte helt färdigforskad:

Rulla hatt är ett uttryck vilket betyder att roa sig på krog, diskotek eller liknande. Uttrycket borde härstämma från 1900-talets början då herrarna ofta var prydda med hatt och frack. Kupletter med dåtidens kändisar som Karl Gerhard, vilka snurrade sin hatt runt pekfingret, kan vara upphovet.

Härstämma? Roligt ord i sammanhanget.
Förklaringen tror jag inte ett dugg på.

En hattmakarterm?
Då litar jag mer på Svenska Akademien. I ordboken skriver de att första noteringen för rulla hatt är från tidningen Söndags-Nisse år 1864. Inte början av 1900-talet som Wikipedia-gossarna tror.

Kanske är det en yrkesterm från hattmakarskrået? Hattmakarna hade rulljärn som de skålade hattarna med och pressade rulékant. Vad nu det är. Kanske var det de som först rullade hatt?

De svirande lågtyskarna
Forskningen går vidare. Nu googlar jag på svira och leva loppan. Helgen har inte sett oss rulla mycket till hatt, tvärt om, jag ska strax ut och springa. Du kan svira då med för övrigt i halkan, i betydelsen kana omkring. Svira på lågtyska betyder fara hit och dit, det var från Tyskland vi fick ordet.

Varför jag söker på just de här uttrycken? Lugn, det är bara den kära vetgirigheten. 5:2-dieten går vidare, min kroppsmassa har parkerat under 80-strecket även vanliga matdagar nu, det är gôtt.

Då håller det inte att låta sin massa swiren.

Den näst mest delade

De lever sitt liv där ute i cyberrymden. Påverkarna. Själv har jag skrattat åt reklamfilmerna för kollektivtrafik, var de belgiska? Jag har förundrats över Van Damms episka split, muttrat över månglarna som sålde Fröding till Volvo, lyssnat till historien om hur en fotbollsspelare från Rosengård ringde samma bilföretag och undrade om de inte ville göra en liten film…

– Arvode? Tja, har ni 10 miljoner? Har ni tolv?

Sedan såg jag den här. Du har förmodligen sett filmen tidigare, men jag lyckades missa den. Personligen avskyr jag de mer vanliga Dolda kameran-programmen, eftersom idén alltid används för att göra narr av folk.

Inte här. Filmen är gjord med värme. Så är den också den svenska reklamfilm som är näst mest delad i sociala medier, bara Van Damm-filmen är mer spridd.

Titta nu:
Photoshop Live Street Retouch Prank

Ta gärna den här med när du ändå håller på, det är ju fredag:
Markoolio skojar med Zlatanfilmen

Takknocken och sanddynorna

Det började brinna i takknocken, skriver den ena länstidningen medan den andra minns hur gamla VW-buggies intog sanddynorna på 1960- och 70-talen.

Tak-knock? Långa gossars hårda slag?
Sand-dynor? Kuddar att värma i mikron och lindra smärtan med efter en rejäl takknock?

Return december
Asch, jag ska inte säga något. Vem var det som stod en halv arbetsdag och ändrade ortnamnet Angerdshestra till ”Angeredshestra” i Smålands Folkblads predikoturer inför allhelgonahelgen 1975? Bara för att jag hade bott två terminer i Göteborg. Vem var det som ville att matlagarna i Jönköping med omnejd skulle hälla ”knörvel” i maten? Eller försökte göra Fryksdalsbanan smalspårig 1980. Eller trodde att Elvis sjöng ”Return december”. Det var lilla jag det.

Hur då tillbaka i december?
Jag fattade aldrig riktigt hur Elvis tänkte där.

Varför är det roligare när det blir fel än när det blir rätt? Är det för att vi blir rädda och drar mungiporna bakåt, som en hund beredd till försvar?

Ja.

Vart tog alla korkade kvinnor vägen?

Nyss fick jag mig en stunds härlig snöskottning i mellansvenska midvinterkvällen. Kanske gör trötta muskler mitt sinne avtrubbat? Strunt i det. Just nu tror jag att karln har rätt. Det är för få korkade kvinnokaraktärer i reklamen och populärkulturen. Av någon anledning törs kreatörerna inte skoja med kvinnor, så som de gör med män. Kvinnorna slätar de ut.

Detta är ett förtryck.
Status har du när du blir skojad med.

”…så fort de slutar driva med dig ligger du risigt till jämlikhetsmässigt”.

Inga kvinnoparodier
Läs Tomas Bacoccolis krönika och fundera på saken. Bry dig mindre om kommentarerna, för sådana blir ibland inskränkta när det handlar om könsroller. Att han tar fram högerns gamla stämpel ”PK” gör mig ännu tröttare än snöskyfflandet, men om vi bortser från den klyschan undrar jag om inte karln har en poäng:

”ICA Cindy slutar. Ingen nyhet kanske. Vad som däremot skulle vara en nyhet är om fler tillrättalagda, politiskt korrekta reklamkaraktärer skulle göra det också. Samtidigt. Snälla. Var har parodier på kvinnor tagit vägen? Det vore skönt med några korkade, lite mer befriande, karaktärer framåt. Av det kvinnliga könet alltså.”

Här har du hela Tomas Bacoccolis text från gårdagens Dagens Media:
Genomskinliga slöjor är skit som rinner neråt

Ingen egen komplett analys av brasan

Mothugg. Alltid lika nyttigt. Det är i samtalet vi möts och kan utveckla vårt tänkande.

17 år, gymnasiet, pacifist. Då hamnar jag i ett diskussionssuget gäng med kaffekopp i näven och Vietnamkriget framför ögonen. Hur skulle det kunna hjälpa vietnameserna att kämpa utan vapen mot världens starkaste militärmakt? Det är ett befrielsekrig vi talar om.

Så jag ändrar mig.

21 år, nymuckad, nyanställd på det sågverk där jag redan jobbat på skollediga stunder i många år. Långsamt och eftertänksamt stärker gubbarna på sågen mig i synen på rättvisa och solidaritet men demokratin har jag varit otydlig om. Innan jag är någorlunda duglig i gamla justerverket har de vänt mitt sinne.

Så de ändrar mig.

55 år och tror fortfarande att den där norske experten hade rätt. Att det finns ett ord i svenska språket som kommer från svedjefinnarna. Tjottahejti. Norsken jag hörde långt tidigare förklarade att ordet kommer av svedjemetoden huhta, och att svedjefallen ibland kunde ligga riktigt långt borta på skogen. Nu övertygar den värmländske språkvetaren Knut Warmland och hans kollega i tv-rutan Fredrik Lindström mig om att detta inte är sant. Det kommer av Tahiti eller Otaheiti som europeerna sa först. Jag tror Warmland och Lindström har rätt, fast jag pinsamt nog har återberättat den svedjefinska varianten många gånger.

De ändrar mig.

Måste förklara bättre
Nu har jag fått mothugg igen. En besökare på bloggen tycker att jag är postmodernistisk som länkar till sådant jag bara tror är sant. Tror. Jag får bli tydligare, det är lärdomen. Jag måste förklara bättre vad jag menar med att länka till andra på internet.

En länk är en länk och till sist måste vi alltid avgöra själva vad vi ska tro. Sanningen är sällan svartvit, vi får bestämma oss för vem vi tror är mest sann. Ibland länkar jag dessutom till sådana jag inte alls håller med, för att du som besöker min blogg ska få chansen att se argumentationen. Så där är det alltid för mig med litteraturtips. Läs – men tyck själv. I min bokhylla finns såväl Karl Marx som Gösta Bohman, Bibeln och Mormons bok. Läs.

All äkta kunskaps ursprung är direkt erfarenhet var det någon som skrev. Kanske, fast beror inte det också på hur vi tolkar – och hur vi minns? Ingen människa kan göra en fullständig undersökning varje gång av vad som är sanning i varje fråga. På Räddningsverket fick jag lära mig att en eld kräver tre saker: brännbart material, oxidationsämne som exempelvis syre samt tillräckligt hög temperatur. Är detta sanning? Jag tror det men jag har aldrig gjort någon egen komplett analys av brasan.

Undrar vad det innebär att vara postmodernistisk?