Kreativt folk – Sida 30 – SVENSSONS SLÄNG

Vi bakspårar i flera kilometer

Först kommer det ett kufiskt mejl. Jag blir hämtad måndag 07.45 står det. ”Resan går mot startpunkt där det är 90 grader. Vandring sker längs S-å och vi passerar B-by med spökambitioner. Här härjade en gång ulven. På sluttampen får vi knapra på vörten. Gångtid 2,5 timme. Medtag fika.”

Inget konstigt med det meddelandet. Det är så det brukar låta när vi bjuder in varandra, Vandraren och jag. Den här gången är det hans tur. Gissningsleken i förväg är en del av upplevelsen.

Jag lägger pannan i fyra veck och klickar fram kartan på skärmen. By med spökambitioner, den var lätt. Startpunkt 90 grader, hmm, han måste mena en bastu. Klick klick, surf surf, inte hittar jag någon bastu hos det byalaget. S-ån heter Skymmelån, det namnet finns det bara ett av i hela landet. Knapra på vörten? Vi ska alltså vandra nära Västra Örten sista biten.

När jag hittar vägen längs sjön så upptäcker jag startpunkten med. Strax intill Södra Hällekilsättern svänger landsvägen 90 grader, som grusvägar gärna gör mellan Örtensjöar och hyperitberg. Där!

Fördärvarbacken blir brantare
Fem över halv åtta står jag redan färdig på min garageuppfart med ryggsäcken laddad. Två smörgåsar (ost och skinka), kaffetermos, vikmugg, två clementiner, sittunderlag, kikare, mobiltelefon, kontanter och bankomatkort. Allt du behöver för ett enkelt liv i skogarna kring Butorp.

Vandraren kommer och kör oss från Forshaga till Deje och Mölnbacka. Nedanför herrgården svänger vi norrut mot Genbäcken. Här är det fortfarande is på vägen och vitt i markerna trots några plusgrader. Fördärvarbacken blir brantare när den är hal och utanför bilrutan passerar Torsberget, Korpberget, Lyckan, Skovelåsen och Edebysätern.

Det är säterland vi hamnat i, precis som jag trodde. Mycket riktigt, när vägen svänger 90 bromsar han från 60 till 0 och parkerar.

Ingen vanlig hund
Vi har en dröm. Vi vill se vildsvin. Det kommer inte att lyckas i dag heller. Varg då? ”Här härjade en gång ulven” skrev inbjudan. Som om inte jag skulle minnas vad idrottsföreningen i Butorp hette. Ulven. Klubbens tyngdlyftare Bosse ”Butorparn” Svensson tävlade i landslaget för drygt 50 år sedan.

När vi kliver ur bilen finns flera vargobservationer från trakten noterade på webbplatsen Skandobs, men det vet jag inte än. De fördelar sig nära Skymmelåns krokiga dalgång från nordväst till norr och nedströms hit, det vet jag heller inte.

Jag vet bara att jag står i snön, ett par meter in på körvägen mot Hällekilssättern, och att mina vandrarkängor är elva centimeter breda. Hundspåren bredvid högerfoten är lika långa som kängan är bred.

Detta kan inte vara några hundspår. Tror du det, Vandrare, tror du på hund?

Ne-ij.

Bästa fyndet
En enda gång har jag sett vargspår förut. Det var ett par översnöade fät vid friluftsgården hemma. Nu är jag långt hemifrån och här är det färskvara vi talar om.

Rutten har min kamrat bestämt för länge sedan. Då anade han inte att vi skulle få sällskap av ett kraftfullt vargspår. I flera kilometer bakspårar vi ulven, medan bilvägen övergår i stig och korparna ropar i den planterade granskogen bredvid Skymmelåns meanderslingor. Vid ruinerna av Skomakartorpet fortsätter spåret, vid resterna av Jan Perssättern likaså. Granskogen är djup. Det där djuret har inte haft sällskap av någon människa, allt vi ser är ett älgspår åt andra hållet. Detta måste vara en Butorpsulv.

Bästa fyndet i vinter.
Äntligen!

### Vi fortsätter i flera timmar till, skådar meståg och spillkråkor och beundrar den häftigaste hyperitbranten i kommunen, passerar Butorps put and take-fiskeställe, fikar, lyssnar på smältvattenbäckar och vandrar allt raskare hemåt igen genom Översockna.
### Vid husruinen Nabben ”bodde här en tid lärare L. M. Palmkvist”.
### Gullhättkullen är ett så vackert namn.

Herr Ångervik

För ett år sedan tog han namnet ”Bergvik” efter ett köpcentrum utanför Karlstad. Det var uppriktigt sagt rätt löjligt.

Nu har han ångrat sig. ”Stäng ner varenda köpcenter”.

Dagens pikanta affärsnyhet handlar om klädföretaget Odd Mollys grundare Per Holknekt. I april ifjol nyinvigdes Bergviks köpcentrum. Som ditlockat dragplåster lät karln sig adopteras av det renoverade köpcentret. Samtidigt tog han ”Bergvik” som mellannamn. Ceremonin leddes av forne tv-kändisen Bengt Alsterlind.

Adopterat en kändis hade inget köpcentrum gjort förr, tyckte Bergviksfolket den gången.

Gissa varför. Jag säger ju att det var löjligt. Fil är fil och fläsk är fläsk, även om det står en Holknekt och dunkar dig i ryggen när du köper’t.

Nu vill han stänga hela härligheten
Nå, tillvaron har humor så nu har han ångrat sig. Häromdagen lade Per Bergvik Holknekt ut ett meddelande på sociala medier:

Kära politiker. Stäng ner varenda köpcenter utanför våra städer. Återskapa innerstadens gemenskap. Ut med blomlådorna, ge tillstånd till massor av uteserveringar. Gör gatorna i kärnan till gemenskap, den vi tappat helt.

Hoppsan. Räckte inte kontraktet längre? Hur är det kärleksfulla föräldrar brukar säga till sina barn? Du är min unge, vad du än ställer till med.

Det ska bli intressant att se hur Bergvik gör med den adopterade Per Holknekt. Är han fortfarande välkommen hem? Hur tänker de i så fall fira den förlorade sonens hemkomst? Är ceremonimästare Alsterlind vidtalad?

– Hej å välkomna till Hajk. Ida’ ska vi tala om korttidsvik, men inte vilket vik som helst utan ett Berg-vik.

Nej, det är han nog inte.

Bilden från fjolårets ”dopceremoni”
med Alsterlind och Holknekt är från vf.se

En dag på ”Skidbibblan”

En dag åker jag till Deje, eftersom några jag känner vill åka utför och behöver låna grejor. Mitt mål är ”Skidbibblan”. Nu växer den för fullt över landet, föreningen Fritidsbanken som några entusiaster i vår kommun startade.

Entusiaster med hjärta.

Februari i Mellansverige. En sådan där grå vardag som moderna medier normalt har svårt att klara av. Den passar inte riktigt in på nyhetsdefinitionen. Fast det här vardagsprojektet har lyckats bra med att skapa uppmärksamhet.

– Tänk va’ många som har fått hjälp, säger Sven-Erik Persson och bjuder på kaffe. Sedan berättar han om elever som förr stannade hemma från idrottsdagarna, eftersom de inte hade råd med utrustningen. Om ungdomar på HVB-hemmen som nu kan vara med och åka skidor eller spela fotboll. Om barnfamiljer som sparat pengar på att slippa köpa nytt.

30 mötesplatser
För fyra år sedan invigdes den första Fritidsbanken i bruksorten Deje. Då hade insamlingen av fritidsutrustning pågått några månader och det var dags att börja låna ut grejorna. TV hade gjort reportage och folk tittade intresserat på det lilla tegelhuset på Korsvägen när de for förbi.

Utrustning hade de men skulle någon komma och låna? Svar ja, det blev succé och idén spred sig. I dag finns Fritidsbanken på 30 platser i landet och fler är på gång. Här kan du se vilka orter Dejeinitiativet nått hittills: fritidsbanken.se. På Facebook hittar du Dejeentusiasterna här.

Fritidsbanken är inte bara ett ställe där du lånar sportprylar, menar grundarna. Det är en mötesplats där villkoren är lika för alla. Det spelar ingen roll var du är född, hur gammal du är, vilket kön du har, om du är rik eller fattig, tjock eller smal. Alla får låna. Allt är gratis. Så har det varit sedan starten och så ska det förbli.

Fritidsbanken i Deje lånar ut en hel del, berättar de på sin Facebooksida. Skridskor, inlines, längdskidor, slalomskidor, pjäxor, snowboards, fotbollsskor, hockeyutrustning, cyklar, ridstövlar, skateboards, gymnastikskor, bärryggsäckar, liggunderlag och klubbor. Med mera.

Mer spontanidrott, bättre miljö
– Använder du bara skridskorna en gång vart fjärde år? Då är det väl bättre att de finns på Fritidsbanken, där de kan lånas ut och användas kontinuerligt, än att de bara tar plats i din källare? När det är dags att åka lånar du ett par. Helt gratis.

– Det är tack vare folk som tänker så som Fritidsbanken finns. Utan privatpersoner som skänker utrustning hade vi ingen verksamhet.

Om detta pratar Sven-Erik Persson och jag, medan han skruvar med ännu ett par slalombindningar.
– Hur mycket var det han vägde, sa du?
– Tretti kilo.

### Fritidsbanken lånar ut sport- och fritidsprylar gratis i två veckor.
### Föreningen tar vara på utrustning som privatpersoner inte längre använder. Det bidrar till ökad spontanidrott och ett hållbart samhälle.
### Fritidsbanken fick Årets hederspris på Återvinningsgalan 2013, Svenska Barnidrottspriset samma år och blev utsedd till Årets initiativ på Civilsamhällesgalan 2016.

Lönknyckarfirmor

Har du sålt dig?

Det hoppas jag inte. Inte din själ. Däremot hoppas jag att du har kunnat sälja din arbetskraft. Vi gör ju det när vi får jobb och skriver på avtal med arbetsköparen. ”Jag ger dig mina musklers och hjärnvindlingars arbete, du ger mig en skälig lön den 25:e varje månad”.

Om du inte jobbar åt dig själv, vill säga.

Stal hans livs stund
Bensinfirman med det outtalbara namnet var fulare. Den tog vad den ville ha. Gratis.

– De har stulit mitt livs största idrottsögonblick, säger forne höjdhopparen Stefan Holm. Varumärkesintrång hävdar han. Bensinkedjan använde hans guldhopp i Aten-OS i en reklamjingel. Huvudpersonen kallas visserligen Stefan Wong och hoppar inte, han tankar bensin.

Du får inte använda någons bild eller namn i reklamsammanhang utan att den personen går med på det, förklarar Holm.

– Mycket får man stå ut med som offentlig person. Men ska ett företag tjäna pengar på mig utan min tillåtelse? Där går gränsen!

Fick aldrig chansen
Varför kommer jag att tänka på Volvo? För några år sedan köpte de Mando Diaos vackra inspelning av Strövtåg i hembygden och använde den i en bilreklam. Utan att fråga upphovsmannen Gustaf Fröding om lov.

Lagligt i det fallet, eftersom han varit tillräckligt död tillräckligt länge, men knappast moraliskt. Få av oss tror att Fröding ville att raderna om hembygden och den sjuke fadern skulle användas för att försälja fortskaffningsmedel.

Han fick aldrig chansen att protestera. Inte Stefan Holm heller.

St1? Uttalas det ”Stett” eller ”Stone” eller ”Sten”?
En gång frågade jag en anställd.

Hon visste inte.

Döden på nätet

1. Skälet

Början till tidningsdöden kom när den första dagstidningen i världen lades ut gratis på webben. Den kom när Google började sälja annonser och när Facebook gjorde det. Där rök det miljoner.

– Hur är det borta i din filterbubbla, grått och fuktigt där med?

Inget svar.
Ingen hör.

Dom har ju sina mobiler att titta på.

2. Makten

Jag kan se ett problem om kommunikatörer, i myndigheter, på uppdrag av politiker och andra makthavare, tar över en allt större del av kommunikationen. Det skriver en vän på Facebook och fortsätter: För det är väl så att den som har makten över orden också har makten över våra tankar?

Som journalist har han fått lov att fundera över detta. Jag svarar att han har rätt om makten över orden men att huvudfrågan är att granskarna blivit färre och att det mår demokratin dåligt av.

Sedan bråkar frågan i mitt bakhuvud en halv dag. Till slut får jag ge mig till att börja räkna procent. Låt oss utgå från ett värmländskt kollektivtrafikbolag som jag väl känner till. Det ägs av kommuner och landsting och har sex kommunikatörer anställda under mina sista år där. Vi sex sysslar med att göra layout på trafikplanerarnas tidtabeller och publicera dem i olika kanaler. Vi sysslar med att berätta för våra resenärer hur våra bussar och tåg går, vad det kostar att åka och var du kan köpa din biljett. Vi sysslar med att åka länet runt och skaffa försäljningsställen och utbilda dess personal. Vi sysslar med att organisera en app, en webbplats, en Facebooksida och ett Instagramkonto. Det mesta vi lägger ut där är ren information om turer, tider och priser.

Jo, just det, vi sysslar med presstjänst också. Den som min journalistvän ibland stöter på. Presstjänsten består mest av att skriva pressmeddelanden, se till att journalister får kontakt med rätt person i företaget och hjälpa våra chefer att svara på insändare.

Låt säga att den delen tar en sjundedel av en tjänst och att det är allt vi lägger ner på media. Det är knappast något stort maktövertagande i det allmänna värmländska medvetandet. Fast jag förstår om journalister tycker det verkar mer omfattande, eftersom det är den delen de ser.

Då har jag inte nämnt de första årens enträgna arbete för att göra företaget mer öppet och svarsvilligt.

De här frågorna går alltid att diskutera och jag är förstås part i målet, trots att jag en gång var journalist. Men själv har jag svårt att se en tidtabellgrafiker eller en försäljningsställesfixare som något hot. Hotet är de krympande redaktionerna hos våra granskare.

Det är bara starka oberoende redaktioner som kan hålla igång en fortlöpande och bred granskning av makthavarna. Bäst är om det dessutom är många redaktioner som gör det, lokalt, regionalt, på riksplanet och internationellt.

Det är inte så dumt med revisorer.

### Varför i hela fridens dar har ni ingen som sätter sig in ordentligt i kollektivtrafikfrågorna?
### Den trafiken är gôrviktig och kostar mer än det mesta som ni granskar i mitt län.

3. Priset

Naturligtvis ska vi bejaka ny teknik. Själv har jag surfat nästan varje dag sedan 1994. Det sorgliga är bara gratiskulturen. Alla dessa artiklar som vi glatt har läst utan att betala.

Det finns inga gratisluncher. Priset vi fick betala blev – granskningen.

I en av mina mardrömmar har vissa av makthavarna redan börjat öva. De tränar dans på dagspressgrav.

Då vaknar jag.
Än så länge vaknar jag.

Två egna underhållare

1.
”Egen och tvär karl, tvång, press, makt, hård metod”.
Var det inte det jag trodde. Nynorska språket har genomskådat Trump för länge sedan.

Jaså gevärskolv också.
Stackarn.

2.
År 2011 köpte underhållaren Kjell A Nordström ett 19 kvadratmeter stort hus innanför ringmuren i Visby för 2,95 miljoner kronor, skrev DN. En miljonkåk på det Gotland han hånar när han inte hånar Värmland.

19 kvadrat. Ont om skräpyta.
Stackarn.

Noggrann undersökning av en sur

Jag har en grundlig jäkel inom mig. Ibland slår han till, nu har det hänt igen. Så i vinter har jag läst på & lyssnat & lyssnat igen & läst på.

1. Läst Bob Dylans roman Tarantula
Grattis, ni som också gjort det. Vi är uthålliga typer vi. När du väl hittar rätt läsart är Bob Dylans roman en fin påminnelse om mitten på 1960-talet. Var det han som fick många av oss att försöka skildra kaos på samma sätt? Språket myllrar, precis som i hans låttexter från den tiden.

Med romanen följde en CD med Klas Burlings berömda radiointervju med Dylan från 1966. Till slut släpper sångaren och textförfattaren faktiskt greppet och börjar svara, fast det tar tid.

2. Lyssnat mig igenom hans låtar
Att lyssna på låtarna tog också ett tag men med hjälp av många koppar kaffe och en god fåtölj har jag nu lyssnat mig igenom hans produktion. Vartenda album som Spotify hittar. Där finns de heroiska åren på 1960-talet och mycket annat hörbart men också en och annan förfärlig produktion.

När det var klart har jag flitigt repeterat godbitarna (till och med den låt jag orkar höra igen från julskivan). Hans musik duger fint till en spellista.

3. Hört Johan Norberg tala om Dylan i radion
En kväll lyssnar jag på musikern och Vi-krönikören Johan Norbergs inlägg i Jazzradion om Dylan. Den litterära ambitionen finns hos Bob Dylan för den som orkar lyssna, tycker Norberg. Texterna är helt enastående.

4. Läst Bob Dylans memoarer
2004 förvånade Bob Dylan många genom att ge ut Memoarer, första delen. Tanken är att det ska bli två delar till, när nu de kommer. Boken fick bra recensioner. Den är välskriven och börjar när han just har kommit till New York men berättelsen rör sig både bakåt och framåt i tiden. Vi får träffa en ung folkmusiker och hans läs- och musikupplevelser. Hur han slår igenom, skaffar familj och börjar kallas sin generations röst.

Den rösten vill han inte vara:

”Vad mig anbelangade tillhörde jag ingen, vare sig då eller senare. Jag hade en fru och barn som jag älskade över allt annat i världen. Jag försökte sörja för dem, hålla mig borta från bråk, men idioterna i pressen fortsatte att lansera mig som talesman för en hel generation eller till och med som en generations samvete. Det var underligt. Det enda jag någonsin hade gjort var att sjunga sånger som var ärliga och uttryckte nya insikter om verkligheten. Jag hade mycket lite gemensamt med, och visste ännu mindre om, den generation vars röst jag ansågs vara. Jag hade lämnat min hemstad för bara tio år sedan och ropade inte ut någons åsikter. Mitt öde låg längs vägen, med vadhelst livet kunde tänkas erbjuda, och hade ingenting att göra med att representera någon som helst civilisation. Att vara ärlig mot sig själv, det var hela saken. Jag var snarare en kofösare än råttfångaren från Hameln.”

5. Läst David Daltons bok om Dylan
Boken heter Det är inte mig ni söker – jakten på Bob Dylan. Den kom ut på engelska 2012 och berättar om en gåta till man som byter skepnad hela tiden. Vem är den riktige Dylan? Folksångaren, amfetaminhipstern, den nyomvände kristne eller någon av alla de andra identiteterna?

”Dessutom har han uppfunnit det mest underliga trick en eremit kan åstadkomma: att gömma sig fullt synlig på scenen de senaste tjugofyra åren”.

Boken ger ingen smickrande bild av personen Dylan men Dalton gillar honom likafullt.

”Vad han gör är att blanda livet och fiktionen till en berusande brygd känd som Bob Dylan, en skapelse så hänförande att vi fortfarande ställer den åldrande folksångaren till svars och jämför hans nuvarande förmåga med den hos hans fantastiska dubbelgångare. För att kunna förstå en så vansinnigt excentrisk och uppfinningsrik person som Dylan måste man ta hans självmytologisering, hans rövarhistorier, hans bisarra uttalanden och motsträviga synpunkter på lika stort allvar som de så kallade fakta vi har om hans liv.”

6. Besökt Dylan på webben

Först nämnde den officiella webbplatsen bobdylan.com inte nobelpriset, sedan togs det upp i en kort undanskymd mening som snart försvann igen. Numera länkar startsidan både till Horace Engdahls tal vid prisutdelningen och till det tacktal Dylan själv skrev.

Det finns också en svensk webbplats som berättar utförligt om Dylans låtar och liv: bobdylan.nu

7. Läst och lyssnat igen på tacktalet
Donald Trump har sett till att Azita Raji får sluta som amerikansk ambassadör i Stockholm. Innan dess hann hon läsa upp Bob Dylans tacktal vid Nobelfesten.
…
”I’m sorry I can’t be with you in person, but please know that I am most definitely with you in spirit and honored to be receiving such a prestigious prize. Being awarded the Nobel Prize for Literature is something I never could have imagined or seen coming.”
…
”Not once have I ever had the time to ask myself, ’Are my songs literature?’
So, I do thank the Swedish Academy, both for taking the time to consider that very question, and, ultimately, for providing such a wonderful answer.
My best wishes to you all,
Bob Dylan”

Är mina sånger litteratur? Tack för ett underbart svar på den frågan, hälsade Dylan.

8. Läst låttexter
Svaret finns förstås i låttexterna. Sådana har jag studerat i mängder på engelska och svenska, jag har läst artiklar om att översätta Dylan och artiklar som citerar hans låtar. Några länkar:

Svenska
Mikael Wiehe och Ebba Forsberg: Dylan på svenska (inspelningar och låttexter och en artikel om att översätta Dylan). (Fast ”skriar” verkligen nattskärran, Mikael?).
Mikael Wiehe i Aftonbladet: Att översätta ett monument
Språktidningen: Wiehe vrider Dylan som Rubiks kub

Engelska
Svenska webbplatsen bobdylan.nu: Tre låttexter
Nöjesbladets redaktör Håkan Steen: 10 klassiska Bob Dylan-texter
Expressens musikredaktör Anders Nunstedt: 10 Dylanklassiker där texterna skiner starkt
Nils Hansson, DN: 20 Bob Dylan-låttexter som förklarar tystnaden
BBC: Bob Dylan’s most famous lyrics
The Guardian: Are these the lyrics that won Bob Dylan a Nobel prize?

9. Skummat Youtube på Dylanfilmer
Det finns 2 522 videor i ämnet Bob Dylan på Youtube. Från Mr Tambourine Man (framförd av honom själv vid Newport Folk Festival 1964) och till 5 timmar och 46 minuter långa 100 Essential Recordings. Patti Smiths hudlösa framförande vid Nobelprisceremonin av A Hard Rain’s A-Gonna Fall glömmer vi inte.

Här finns allt från knastrigt filmade scenframträdanden till genomregisserade filmer som Must Be Santa och ’Cross The Green Mountain. Spela sig själv kan han. Det senaste självet.

Här finns ikoniska Subterranean Homesick Blues från 1965. Den med de handskrivna skyltarna i gränden och Allen Ginsberg i bakgrunden. Historiens första musikvideo?

En odräglig surpuppa?

Vad blev då resultatet av min möda? För all del, Bob Dylan är en surpuppa, möjligen odräglig. Hans spelningar kan vara geniala men lika gärna föraktfulla mot publiken. Genom åren har han ljugit friskt om sin uppväxt och bakgrund. Han sjunger stundom som en kråka. Han har gett ut album där han verkar leka smörsångare och ibland värre än så. Han har gjort en julskiva där merparten av låtarna är pinsamma med tanke på vem som sjunger dem men där Must Be Santa är försonande lekfull, när jag sett videon.

Han har låttexter där han är elak mot forna vänner, vilket är att skjuta med för stor kanon om du har herr Dylans genomslagskraft.

Han har ett förhållande till journalister som liknar Donald Trumps pressavdelnings en bakfull söndag.

Ingen jag tar med till öde ön
Nu var det inte intervjuoffret Bob Dylan som fick pris av Akademien. Personen Bob Dylan skulle jag inte vilja hamna på en öde ö med. Däremot tar jag gärna med mig hans 50 bästa texter. Inklusive memoarerna. Där erkänner han förresten att han ljög i början om sin bakgrund.

Låtarna från mitten av 1960-talet har fortfarande betytt mycket i mitt liv. Då, när han gav röst åt en ny tid fast han fortfarande inte låtsas fatta det själv.

Tack nobelprisdebattörer för att ni fick mig att göra den här noggranna undersökningen. Gör inte om det, är ni snälla.

Hans texter var värda priset.
Det finns det även annan sångbar poesi som hade varit.

Anade Becket allt?

Ibland känns det som om nobelpristagaren Samuel Becket förutsåg någonting på sidan 46 i pjäsen om de två väntande luffarna. Jaså, nätdans, jaså trasslat in sig, jo, nog känns det bekant. Ett jädra tissel, tassel och trassel har det blivit av det där nätet.

Sitter du fast min vän?
Nät är till för det.

(Ur Samuel Beckets pjäs I väntan på Godot).

### Om I väntan på Godot hade utspelat sig i sms-åldern hade pjäsen blivit 1 timme och 51 minuter kortare:

Jag kan inte komma i dag.
Då drar vi nu. Ses i morrn?
Typ.

SLUT

Det lysande svaret från en sverigedemokrat

Kill Your Darlings brukar vi säga på skrivarkurserna. Döda dina älsklingar. Det är ett gott råd.

Men ändå.

Saken är den att råd bör ges och goda råd lydas. Det står jag för, ty jag är en fullblodsbesserwisser och då finns inget annat sätt. Nu är det emellertid så vist ordnat att ett av råden jag alltid brukar ge är att du ska förvåna dig själv och busa med rådgivaren. Lyd inte alla råd, för Guds skull. Inte hela tiden. Då blir livet så tråkigt att klockorna stann… flyr.

Jag har alltså börjat göra en SD.

Nej, jag har inte gått och blivit Jimmian, inte rasist, inte främlingsfientlig ens. Aldrig i livet. Jag har blivit menändåian.

När han blir överbevisad
Råkar du stöta på en och annan sverigedemokrat ibland vid busshållplatsen eller på sociala medier? En sån där som tror allt han hör, för hans öron ljuger aldrig. Har du varit med när en sådan faktaresistent person faktiskt till sist blir överbevisad om en sak? Jorden är inte platt, det är inte kommunen som bestämmer om vargjakten, asylsökande får inte 88 000 kronor i månaden efter skatt. Har du hört vad han alltid svarar då, när fakta grinar honom i ansiktet?

– Men ändå.

Jag tycker det är ett lysande svar. Härligt korkat och ändå ett så fint bevis på personens fullkomliga tvärstönighet. Det sista är värmländska och betyder att du är helt oövertalbar. Men ändå.

Min nya älskling
Sedan en tid gör jag likadant, ty det är så vi menändåianer jobbar. Mitt nya svar fungerar i alla sammanhang och på alla möjliga sätt:

”Ni borde inte berövas rösträtten, ni som äter semlor för tidigt. Men ändå”.
”SSU-ordföranden gjorde inte jättebra reklam för kollektivtrafiken i Sälentrakten härom kvällen. Men ändå”.
”Kanske stavas dinosarie egentligen med u nånstans mitt i. Men ändå”.
”Tror du på skrock? Nej verkligen inte. Men ändå”.
”Är alla norskar dopade och deras idrottsläkare klok? Knappast. Men ändå”.

Sådär håller jag på dagarna i ända. Det gör alla debatter något utförligare tycker jag.

***

Sverigedemokraterna säger att de har nolltolerans mot rasism.
Det är vad de säger.

Men ändå.

Ordförklaring: Stönig – envis

Granetikett för tålmodiga

För den som hade tålamod att vänta till den 23:e december med att ta in julgranen är i dag rätt tid att slänga ut’na. Tjugondag Knut.

Vi firar inte midsommar förrän vid midsommar heller.

Ni andra håller på att mölja ihop alla årets fester, högtidsdagar och aftnar till en enda sörja: Midvintersommarsolståndsjulklappsskyltsöndagsmartensvårdagjämningshalloweenallahelgonsfarmorsklämdagsafton.

– Måtte ni aldrig få fiska i fiskdammen. Måtte era granar barra redan på era trösklar den 15:e oktober. Måtte första semlan mögla i era munnar den 3:e september.

Asch, ja bare skôja.
Men ändå.