Sven-Ove Svensson – Sida 107

Nu kommer den nya klassanalysen av Sverige

Överklassen lever som på en egen planet.

Det är Göran Therborn som säger det. Nu ska han vara med och göra en ny klassanalys av Sverige. Vi behöver få en bättre bild av villkor, värderingar och intressen hos dagens arbetarklass och olika mellanskikt i samhälle.

Och så behöver överklassen integreras.

I samarbete med professorn i sociologi, Göran Therborn, kommer det fackliga idéinstitutet Katalys under 2017 att göra en ny klassanalys av Sverige. Den senaste grundliga klassanalysen gjordes av Göran Therborn 1971 och 1981.

– Det har naturligtvis skett stora förändringar inom svensk kapitalism och därmed klassamhället i Sverige under de sista 30-40 åren. Frågan är vilka klasser som finns idag och är relevanta att tala om liksom var de viktigaste konfliktlinjerna går, säger Göran Therborn.

Länk: Göran Therborn är tillbaka (Dagens Arena)

Målet är en stor klassrapport som utkommer våren 2018.

Dags att bryta dödläget
– Vi har länge saknat en ny uppdaterad klassanalys av Sverige, säger Daniel Suhonen, chef vid Katalys. Det är många som efterfrågar att veta mer om klass i dag, men det har saknats uppdaterade underlag. Därför är det så glädjande att Göran Therborn vill leda det här arbetet i samarbete med oss.

– Ska arbetarrörelsen bryta dagens dödläge måste man ha en bild av vilka villkor, värderingar och intressen dagens arbetarklass och olika mellanskikt i samhället har, menar Suhonen.

Olika delanalyser
Förutom en ny uppdaterad klassteori och en statistisk undersökning kommer också en rad samhällsvetare och forskare att bjudas in. Tanken är att de ska bidra med studier av kapitalkoncentrationen i näringslivet, mediemakten, den nya medelklassen, prekariatet, könsojämlikheten och det nya arbetslivet och andra teorier och perspektiv som kan utvidga och förnya förståelsen av klass.

Arbetet kommer att ledas av en styrgrupp under ledning av Göran Therborn och Daniel Suhonen och inleddes med en konferens i Stockholm i början av februari.

Katalys är ett oberoende fackligt idéinstitut som arbetar med utredningar och opinionsbildning. Det gör man inom områdena välfärd, samhällsekonomi, arbetsmarknad och fördelningsfrågor. Institutet startades på initiativ av LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO.

I ett tidigare inlägg berättade jag hur en vanlig svensk börbolagsdirektör tjänar lika mycket som 54 industriarbetare. Så ser Sverige ut.

### Fler inlägg i bloggserien:
Klassamhället Sverige, del 1: Grislöner i klassamhället
Klassamhället Sverige, del 3: Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor
Klassamhället Sverige, del 4: Så förtrycker de din trut och fot
Klassamhället Sverige, del 5: Hur i hundan sätter en igång en skivspelare?
Klassamhället Sverige, del 6: Det är dags för en ny ideologisk offensiv

Sorgliga dagar för demokratin

För 43 år sedan hade jag avslutat mina tre år på sågen i Molkom och nyss hunnit börja på journalisthögskolan i Göteborg. Göteborgs-Posten var en jätte, Nya Wermlands-Tidningen var en jätte, Arbetet fanns och journalist var ett framtidsyrke. Pressfotograf likaså.

Inte anade vi då att något som hette internet skulle provocera jättarna att ge bort våra artiklar och bilder gratis tills de själva halvdog. Eller att några ännu större jättar vid namn Facebook och Google skulle komma och ta annonspengarna från oss alla. Norpa maten ur medias mun.

I dag är mina drömmars tidning Värmlands Folkblad såld och massor med folk får gå hem på grund av värstingjättarna och gratisartiklarna. Nu, när god journalistik är viktigare än någonsin.

Jag gråter försiktigt men knyter näven i fickan.

### Inte kan jag vara arg på köparen för att han köper.
### Mer snopen över säljaren.
### Kontinuerlig granskning kan ingen bloggare och facebookare i världen sköta. Allra minst på sportens område. Vi behöver proffs och många röster.

Dags att byta namn?

Kungsleden, kungsfiskare, Kungsholmen, kungsörn, kungsfågel, kungskobra, Burger King, Kungälv, Kungsgatan, Drottninggatan, drottningsylt, prinskorv, prinsesstårta, Kungsbacka, Kung Bore, Kung fu. Det är mycket vi behöver byta namn på när Sverige blir demokratiskt.

Hette verkligen min moped ”Fram King Solifer”?

”King”?

Berätta inte det för någon. Lova mig det.

Den omöjliga liknelsen

– Jag tycker Persson ska bli kommunalråd. Och efter honom hans äldsta unge. Och efter honom hans äldsta unge.

I alla tider.

Vår statschef utses ju genom friktion i sänghalmen. Då bör vår högste kommunale symbol också utses på samma sätt. Karln får väl göra som kungar har gjort i alla tider. Lägga ner sig lite. Snippa, snopp och friktion.

Demokratier ut-ser.
Monarkier sprut-ser.

– Det ska va’ lika. Kommunerna kan väl inte vara nå’n sorts demokratiska öar, hur skulle det se ut? Vi ska inte tro att vi är nå’t, vi ska inte vara malligare än fosterlandet.

Fostervattenlandet.

Det ska va’ friktion.

Löparlärdom nr 149

Löparlärdom nr 149: Du blir aldrig fullärd som löpare.

En gång fick jag en blåsa som var lika lång som höger långtå, bara för att jag läst en bok. Den sprack. Härom året höll jag på att få en arg tjäder i ögat.

Jag har försökt välta elhus i tegel, känt schäferkäftar runt vänster smalben, tävlat med tävlingslinnet bakochfram (vilket såg intressant ut på solbrännan efteråt), fallit handlöst bland lingon, druckit tvålvatten från vätskebältet i 30-gradig värme, repat glasögon mot jordklotet och tänkt mina djupaste tankar.

En får inte ge tappt.

Löparlärdom nr 148

Löparlärdom nr 148: Lopp jag trivts med.

Stockholmsmaran förstås. Fint att svänga höger efter Västerbron, gôtt för en självplågare att sega uppför Odengatan, jublande lyckligt att stappla in på Stockholms stadion och plötsligt sväva fritt i sista kurvan.

Pers!

Götajoggen. Friidrottstränaren Ulf Karlssons bästa idé som blev en sporre för så många av oss. Glatt lade vi på några kilometer extra i det färsktinade vårgruset när inbjudan kommit. I år då jädrar! Känslan när vi kom ut ur Mariebergsskogen och såg täten sträva på andra sidan viken. Tyvärr fick arrangörerna för sig att ”jogg” var ett gammalmodigt ord och 15 kilometer för långt, så de gjorde om loppet till en tiokilometare med nytt namn. Håhåjaja.

Lidingöloppet. En höstlig älskling. Så många backar uppåt och neråt att en blev full i skratt. Abborrbacken kände varje debutant till men inte att det fanns tjugo nästan lika pigga backar till. En gång blev jag biten av jordgetingar vid pinkstället i skogen strax innan start, en annan gång skrapade jag hela framsidan när jag stöp på en trädrot i en nerförrusning. Upp igen, upp igen, klockan går!

Berlin Marathon. Plattast av alla långlopp, bäst organiserat och varje steg tog du på historisk mark. Glömmer aldrig kyrkokören som sjöng, aldrig känslan när vi sprang fritt över gränsen mellan väst och öst. Perset blev drygt en minut för långsamt men det fixade jag i Stockholm några år senare.

Säffle Marathon. Enda loppet jag sprungit där vi blev bussade till starten eftersom maran trivsamt nog gick från punkt A där näset slutar och till punkt B vid Sporthälla idrottsplats. Bäst var snacket i bussen, näst bäst publiken på elva personer som flyttade sig norrut på näset i takt med oss löpare.

Karisänglunken. Min gamla klubb SK Örnens terränglopp gick alltid på första maj och då kåserade jag vid olika möten med arbetarrörelsen. Men sista gången, 2011, kunde jag inte låta bli att vara med, måste ju någon gång ha sprungit loppet vid min gamla folkskola. En klubb för idealister, ett lopp för oss som älskar idrottens idé. Tack!

25-mannaorienteringen. Inget långlopp (fast det går att ordna om du vänder kompassen fel) men likafullt en favorit. Att stå där i växlingsfållan, småfrysa och vänta på att få springa ut som en av fyra från klubben i den parallella sträckan är värt mycken träningsmöda i värmländskt lingonris. Skallen full av pirrighet, benen fulla av spring, terrängen småfinurlig på stockholmska sättet. Gôtt.

Nu pirrar det i belöningscentrum igen.

Den gamle och svansen

Hur var det de främlingsfientlige sa förr? ”Inte vill dom göra nåt, invandrarna, dom bara lever på bidrag. Åsså tar dom våra jobb”.

Hur är det Donald Trump resonerar? ”Media bara ljuger. Jag stöder mig på fakta från media”.

Än är inte den siste idioten född. Fast rent biologiskt är det onekligen intressant att det första trollet nu har flyttat in i Vita huset.

Ett troll. Det finns. Det har flyttat in. Trollet som finns har flyttat in. Det är ett troll. Vem kunde tro det? Who would believe this?

Med hela sin svans.

### För övrigt är det fortfarande vansinnigt roligt att nynorskan så tydligt definierar vad ”trump” står för.
### På nynorska betyder ”trump” egen och tvär karl, tvång, press, makt, hård metod.
### … och gevärskolv. Där tog det roliga slut.

Vi bakspårar i flera kilometer

Först kommer det ett kufiskt mejl. Jag blir hämtad måndag 07.45 står det. ”Resan går mot startpunkt där det är 90 grader. Vandring sker längs S-å och vi passerar B-by med spökambitioner. Här härjade en gång ulven. På sluttampen får vi knapra på vörten. Gångtid 2,5 timme. Medtag fika.”

Inget konstigt med det meddelandet. Det är så det brukar låta när vi bjuder in varandra, Vandraren och jag. Den här gången är det hans tur. Gissningsleken i förväg är en del av upplevelsen.

Jag lägger pannan i fyra veck och klickar fram kartan på skärmen. By med spökambitioner, den var lätt. Startpunkt 90 grader, hmm, han måste mena en bastu. Klick klick, surf surf, inte hittar jag någon bastu hos det byalaget. S-ån heter Skymmelån, det namnet finns det bara ett av i hela landet. Knapra på vörten? Vi ska alltså vandra nära Västra Örten sista biten.

När jag hittar vägen längs sjön så upptäcker jag startpunkten med. Strax intill Södra Hällekilsättern svänger landsvägen 90 grader, som grusvägar gärna gör mellan Örtensjöar och hyperitberg. Där!

Fördärvarbacken blir brantare
Fem över halv åtta står jag redan färdig på min garageuppfart med ryggsäcken laddad. Två smörgåsar (ost och skinka), kaffetermos, vikmugg, två clementiner, sittunderlag, kikare, mobiltelefon, kontanter och bankomatkort. Allt du behöver för ett enkelt liv i skogarna kring Butorp.

Vandraren kommer och kör oss från Forshaga till Deje och Mölnbacka. Nedanför herrgården svänger vi norrut mot Genbäcken. Här är det fortfarande is på vägen och vitt i markerna trots några plusgrader. Fördärvarbacken blir brantare när den är hal och utanför bilrutan passerar Torsberget, Korpberget, Lyckan, Skovelåsen och Edebysätern.

Det är säterland vi hamnat i, precis som jag trodde. Mycket riktigt, när vägen svänger 90 bromsar han från 60 till 0 och parkerar.

Ingen vanlig hund
Vi har en dröm. Vi vill se vildsvin. Det kommer inte att lyckas i dag heller. Varg då? ”Här härjade en gång ulven” skrev inbjudan. Som om inte jag skulle minnas vad idrottsföreningen i Butorp hette. Ulven. Klubbens tyngdlyftare Bosse ”Butorparn” Svensson tävlade i landslaget för drygt 50 år sedan.

När vi kliver ur bilen finns flera vargobservationer från trakten noterade på webbplatsen Skandobs, men det vet jag inte än. De fördelar sig nära Skymmelåns krokiga dalgång från nordväst till norr och nedströms hit, det vet jag heller inte.

Jag vet bara att jag står i snön, ett par meter in på körvägen mot Hällekilssättern, och att mina vandrarkängor är elva centimeter breda. Hundspåren bredvid högerfoten är lika långa som kängan är bred.

Detta kan inte vara några hundspår. Tror du det, Vandrare, tror du på hund?

Ne-ij.

Bästa fyndet
En enda gång har jag sett vargspår förut. Det var ett par översnöade fät vid friluftsgården hemma. Nu är jag långt hemifrån och här är det färskvara vi talar om.

Rutten har min kamrat bestämt för länge sedan. Då anade han inte att vi skulle få sällskap av ett kraftfullt vargspår. I flera kilometer bakspårar vi ulven, medan bilvägen övergår i stig och korparna ropar i den planterade granskogen bredvid Skymmelåns meanderslingor. Vid ruinerna av Skomakartorpet fortsätter spåret, vid resterna av Jan Perssättern likaså. Granskogen är djup. Det där djuret har inte haft sällskap av någon människa, allt vi ser är ett älgspår åt andra hållet. Detta måste vara en Butorpsulv.

Bästa fyndet i vinter.
Äntligen!

### Vi fortsätter i flera timmar till, skådar meståg och spillkråkor och beundrar den häftigaste hyperitbranten i kommunen, passerar Butorps put and take-fiskeställe, fikar, lyssnar på smältvattenbäckar och vandrar allt raskare hemåt igen genom Översockna.
### Vid husruinen Nabben ”bodde här en tid lärare L. M. Palmkvist”.
### Gullhättkullen är ett så vackert namn.

Änglarna och slaktmasken

– Vi måste våga slakta de heliga korna! blev ett politiskt modeuttryck, när folkhemmet skulle besparas oss.

Krönika från P4 Radio Värmland 5 december 1990. Då hade jag börjat våga tala värmländska i lokalradion. Ett lyckokast som visserligen fick halva publiken att stänga av. Men resten gjorde ibland samma upptäckt som jag själv:

Värmländska passar särskilt bra till satir. Först låter det så snällt och lent. Sedan hör en vad tokstollen sa.

”Ljudskriften” fick jag hitta på själv. Den fungerade för mig framför mikrofonen fast den ser ut som den gör. Läs högt så förstår du lättare.

Scan Väst i Kil var det stora slakteriet.

Ja har inget emot Scan Väst i Kil. Tvärt om faktiskt. Å inte har ja nôt emot politiker heller. Dä ä sammanslagninga uttå rôm ja har litte svårt för. Den här nye slaktmaskpolitiken. Plötslitt så ha varenda litten 25-örespolitiker gått å bleve svartslaktere.

– Vi måste våge slakte di helige kora, säger 25-örespolitiker’a. För så säger di store pôjkera. Å då säger di små likadant.

Ha du sett nôra helige kor? Hur ser di ut? Själv reser ja rätt mycke i Värmland. Å ännu mer prater ja mä fôlk i telefon. Men aldrig att ja ha hört tales om nôn som har helige kor i lagårn. Hur låter di? Har en dom inte i lagårn kanske? Vart bor di da? Bor di i körkera eller bortôt Dömle stiftsgård te?

Har di kôrs i ställe för horn, di helige kora? Mjölker di manna å mjölk å honung? Flåser di rökelse di? Strör en mä myrra ôt tockna fine kreatur? Inna en skecker dom te himmelrik under psalmsång å tandagnischlan. Korgôssers tandagnischlan.

Neej. Nô såna kor ha ja då aldri sett. Å ja ha ändå kört mycke hö i min dar.

Brune å svarte å vite kor ha ja sett. Å köttige å mjölkige – å sprallige, den där förste dan di släpps ut. Men aldrig helige.

En gång va ja te Årjäng. Ja såg kor.

En annan gång te Klarälvdaln, ôppôt Stöllet. Kor där mä. Men vanlige dödlige allihop. Såne som säger mu. Såne som tugger ôm, som vicket kommunalråd som helst. Helige kor har di’nte på Hammeröa ens.

***

Däremot ängler. Di finns överallt. Fine vitklädde fruntimmer på Jonsbol å på Centralsjukhuset i Kallsta å sjukstôga i Sunne å i Fôrshaga å Likenäs å Filipsta å Årjäng å Kristinehamn å…

Ärrä di ni vill slakte mä slaktmasken?

Varje år föds dä onger i ambulans i Värmland. Dä förste ressällskape di får i världen ä två ambulanssjukvårdere. Möjligen, i bäste fall, e barnmorske mä. Ärrä di ni vill slakte?

Ängler finns dä. Ängler på Fôlktandvården. Ängler på våran femårings älskade daghem. Gud, ho ä ju rasen på lördan, när ho inte får gå dit. Ärrä di ni vill slakte å stycke å fryse ner?

För ett tag sen så vräkte snön ner över Storgatan å Vegagatan å Sättravägen å Långgatan å Järnvägsgatan. Å allt va gatera hetter i Värmland. Vräkte ner äver E18 å 63:an, 45:an å lille kurvige ministervägen mella Kila å Svanskog.

Vem tror du tog hann ôm dä, sen? Ploga eller salta eller va som nu behövdes.

Ängler. Ängler mä basröst å rutig skjorte, kanske. Men ängler.

Värmland ä fullt uttå gôbber å fruntimmer som vi nästan inte tänker på, när di bare finns där. Di har piper i bälte eller radio eller biltelefon. Eller så finns di på e jourliste. Eller så åker di bare te jobbe som vanlitt, freda eller sönda. Eller varrä nu ä för da.

Gôbbera på gatukontore. Ärrä di ni ska styckmörde? HSB-jouren å Uddeholm Krafts jourmontörer?

Di som ploger snö. Di som sanner trottoarer. Di som sitter i kommunväxler. Å di som låner ut böcker, så vi kan läse hur andre fôlk ha tänkt.

Ska di skjutes i gryninga? Tappes på liv å blog – å ôffres till kabelgudera å vinstmaskinera?

***

Ve Ängbråtsgatan där ja bor. Där ha nôn vart en ängel å räkne ut att onger behöver en kulle. Ongera, å en del vöxet fôlk mä, behöver en kulle. En kulle som di kan åke pulka på. Kanske stå å titte på stjärner frå också, en del särskilt stjärnklare nätter.

– Vi ger dôm en kulle! ha en ängel i den offentlige sektorn tänkt. Sen ha andre ängler i samme offentlige sektor gjort den där kullen.

Kärlek, tänker ja på, när ja ser våran kulle ve Ängbråtsgatan å ve andre gater i världen. Kärlek å lekfullhet å medmänsklighet. Ärrä di orda ni vill ta live å? Slaktmaskpolitiker.

Då får ni nog välje er ett annat fôlk, hôppes ja. För ôss som ä fôlk ôt er nu – ä ni inga helige kor.

Kom hit å åk pulka nôn kväll. Kom hit ska vi titte på Karlavangen. Dä finns så mycke stjärner å titte på. Så mycke mycke medmänsklighet.

Kom hit å lek att ni ä människer.

### Krönika från P4 Radio Värmland, 5 december 1990.
### Texten senare tryckt i den fackliga läroboken Dä årner sä!, 1996, och många gånger uppläst av mig från diverse scener de där åren.
### Grundidén finns även med i en film som jag var med och gjorde åt Kommunal 1994.

Tvång och lek

En del ord och uttryck bara fastnar, ofta utan att jag själv märker det först. En lång period fick jag lov att ha ett stort ”så” i A3-format upptejpat på väggen, för att komma ihåg att radera alla onödiga ”så” i mina texter. I dag borde jag sätta upp ett ”här” och ett ”där”. Kanske bredvid ett ”nu” och ett ”i dag” (!).

Fast ibland leker jag. Medvetet. Har ett tag försökt använda ”min vän” i olika sammanhang.

Ibland ser det riktigt malplacerat ut, trots att vännen är vän.

Underligt.
Är det för att varje lek är en särskild sorts allvar?