Författare: Sven-Ove Svensson

Får en vara nöjd?

Väskan

Ibland får en till det. De där få gångerna i en skribents liv då det pirrar till i maggropen redan innan orden nått från tanke till tangent.

Det händer inte ofta och dock: när det händer sjunger änglarna. Svarta änglar ibland i den här skrivarens fall men sjung för hundan, jag vill höra sång sa jag.

I de sociala mediernas tid gäller det att vara snabb. Twitter löser världsproblemen på en grisblink, Instagram har bilden, Facebook de geniala kommentarerna. Själv är jag sällan sådan, jag är en eftertänksam eftersläntrare.

Rasister i handling
Så går jag alltså och grunnar i dagar och nätter över bristen på källkritik hos det främlingsfientliga partiets sympatisörer. Främlingsfientliga? Skriv som det är, det är ett rasistiskt parti i handling, sedan får kostymerna och partidokumenten vara hur nypressade de vill. Handlingen talar och den är inte vacker.

Sympatisörerna förlåter allt. Vecka ut och vecka in strömmar nya bravader och korkade uttalanden från deras förtroendevalda över oss i blad och på nät, men de har förståelse. Vecka ut och vecka in denna förtröstan. När en av deras anställda på riksdagskansliet misstänks vara rysk desinformatör som tagit emot miljoner i en tveksam husaffär med annan ryss tiger partiledningen. Hela partiet tiger. Desinformatören sjukskriver sig, även det känns igen.

Då, efter lång eftertanke, rinner orden till i min skalle. Maggropen pirrar och texten knackas ner. En kortdikt av min vän Viktor Root.

Trivs.

Sanningen om källkritiken

Många partier har
väljare.

SD har sväljare.

Viktor Root

### Dikt med anledning av de främlingsfientligas förmåga att svälja både nätlögner och egna förtroendevaldas korkade bravader. Skriven i september 2016 när deras ryska säkerhetsrisk, mannen med de många identiteterna, just fått lov att säga upp sig från deras riksdagskansli.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Kôppra

Donald Vildsint

Totalt oberäknelig är han, Donald. Argsint, vildsint, småsint, långsint och allt möjligt annat du kan tänka dig som slutar på -sint. Allmänt okammad, röst som ingen annan, debattekniken knyckt från förra firmafesten för Etterkajornas Mytomaniska Förening.

Ändå samlar han miljoner anhängare framför rutan, denne Donald.
Jul efter jul.

Donald Duck.
stopHur tänker vi?

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Kôppra

Cecilias lärdom

kvinnosyn

Det var Cecilia af Jochnick som en gång formulerade vad jag instinktivt visste men aldrig satt ord på. Hon gav ut den utmärkta tidningen Kvinnosyn Värmland och skrev om tramset. Det viktiga tramset. En läsvärd publikation behöver sådana inslag med skrev hon och levde hon upp till, mellan alla viktiga och seriösa artiklar.

Cecilia har rätt. Ingen livfull människa orkar gå omkring och vara korrekt varenda minut om dygnet, veckan, året och livet. Ibland tittar den lille jäveln fram på ens högra axel och viskar nå’t oseriöst som han tycker är skoj.

Det händer mig hela tiden. Vi är så skapta, min lille jävel och jag. Ibland ser han det absurda i tillvaron, ibland en enkel ordlek, ibland en komplicerad som ingen annan jävel förstår. Inte kan vi rå för det, vi förstår den ju.

Ger liv åt våra dagar
Härom dagen skojade jag om hur nyblivna villaägare bör bete sig, när de upptäcker att en av grannarna har en rasande grann häck. Det var den lille som hade viskat om saken i mitt högeröra. Lilljäveln hälsar att sådant kommer han att fortsätta tissla om. Vi är så lagda han och jag. Sådant trams ger liv åt våra dagar och får oss att orka kämpa vidare mot ojämlikhet, främlingsfientlighet, dålig jämställdhet, förfärlig asylpolitik och allmän dumhet i tillvaron.

Säg aldrig till din granne att hen har en fin häck.

### Ny krönika kring Konsumhistorien:
Hur skulle det se ut, sa Bertil

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Sanningen om normaliseringen

När järnrör talar
står tanken stilla
Ingen klok får en
asyl i vädret

Vill vi gå från normal gästfrihet
till normaliserad frihet från gäster?

Nej tack
Där vi bor har ”främmat” alltid betytt
en välkommen gäst

Den kloke finner gärna rum

Viktor Root

img_0884Dikt i september 2016 efter att ha funderat länge och väl på hur den liberal tänker som normaliserar de främlingsfientlige.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Hur jag skaffar skägg och hamnar i zonen

img_0032

Lugna dagar, så tänkte jag mig det. Läsa tidningen länge, fila ostört på ett mäktigt romanbygge, ha maten klar när den kära vännen kommer hem. Gå i skogen.

Inte blev det så. Känner du en pensionär som tar det lugnt så säg till, jag vill gärna veta hur en gör. Tidningen läser jag fortfarande lika mycket på skärm som på papper, romanfilandet har jag ägnat ungefär tre timmar de här första åtta månaderna och inte vill hon ha middag när hon kommer hem klockan två på eftermiddagen ibland, efter tidiga arbetspass.

Jag gör en massa annat, det är kärt besvär, tro inget annat.

Skogen? Det skulle väl vara den då. Fast jag brukar ha ett ärende när jag ska dit med. Rekognosera för Friska Forshaga, rätta till stolpar som stupat, ställa ut kontrollställningar, plocka kantareller.

Jag är inte badstrandstypen, inte den som ligger stilla och bara solar. Det visste jag innan. Inte hängmattetypen heller. Tur att vi inte skaffade den där gungstolen jag skämtade om sista tre åren på jobbet.

– Efter en månad ska jag börja gunga…

Skäggets betydelse för sysselsättningen
Alltså nappade jag som en tokig när första jobberbjudandet kom. Absolut, möte, jag kommer. Skriva texter till… verkligen, det vet du, jag gör’t. När ska det va’ klart?

Alltså har jag nappat en gång till nu. Livet har lärt mig att varje gång jag skaffar skägg tror folk att jag ÄR författare. Så nu har jag slutat raka mig ett tag och hamnat i zonen. Ett jobberbjudande till. Skriva texter åt…

Absolut, jag gör’t. När ska det va’ klart?

### I går fyllde jag i ansökan om att få bilda företag och bad om momskonto. Hu.
### Hon som håller ordning på kvitton var riktigt road.
### Säger du ”entreprenör” så osäkrar jag min … kontoplan.

Tävlingspremiär och själen ryser

tavlingspremiar

Hur var det Hjalmar Söderberg skrev i Doktor Glas? ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Hur var det vi sa i Hassela Solidaritet? Kan du inte bli bäst på att vara bra så vill du åtminstone bli bäst på att vara värst. B-karriären i stället för A-karriären.

Detta ska som du förstår handla om min orienteringspremiär för i år.

Den är grym
Det är en solig och varm söndag i Västra Götaland när vi beger oss mot arenan. De kallar det inte längre tävlingscentrum i orienteringssporten. Arenan. Den ligger intill en gård i kanten av ett högt skogklätt berg och i dag vill jag bli älskad när jag kommer ut ur den skogen.

Du behöver inte vinna, viskar jag till mig själv när jag stället mig i kön till direktanmälan. Det räcker om du vinner över dig själv.

När jag kommer fram tittar en av arrangörerna hastigt på mig i min slitna och något för smala orienteringsdräkt. Har du orienterat mycket? frågar han med tvivel i rösten när jag ber att få springa Öppen 5.

– Ska du verkligen springa den?
– 2,9 kilometer ska jag väl klara… säger jag och försöker se världsvan ut. Orange svårighetsgrad, det är min kompetens det.
– Den är grym, säger han. Har du sett kurvbilden på provkartan?

Flytta er, västgötar
Femton minuter senare går starten. Det vill säga i öppenklasserna får du välja starttid själv. Ta det lugnt, ta det lugnt, förivra dig inte, ingen hets, plocka nu kontrollerna lugnt, hetsa inte… viskar den lugne inom mig. Han som hörs så sällan.

Den hete springer redan för fullt mot startpunkten. Flytta er västgötar, här kommer det en fôrshaging. Femton kontroller, i dag blir det kontrollplock.

Backigt så ini norden
Världen ser inte alltid ut som den värmländska tallhed där jag en gång lärde mig orientera. I dag har jag blivit varnad och tittar verkligen noga på höjdkurvorna. Hmm, jag tar stigen runt höjden till ettan. Hmm, jag tar stigen runt höjden till tvåan. Hmm, jag tar stigen till trean med fast det blir en omväg. Hmm, jag får gå runt höjden till fyran.

Så där håller det på sedan. Klok som en pudel rundar jag höjderna. De är så många att arrangörerna har fått ändra skalan på våra kartor, för att alla höjdkurvor ska få plats.

Klockan tickar, kroppen är inte lika löpvillig i varje backe som ändå dyker upp men framåt går det och plockar gör jag. Femman går som jag tänkt. Sexan likaså. Sjuan lyser lika orange den, i kanten av den lilla mossen. Åttan… då börjar omdömet bli trött.

Läs inte detta
Låt oss sluta berättelsen här. Vem vill göra B-karriär? Vem vill bli föraktad, ens av sig själv? Vem vill hålla på och tjata om sju kontroller till, som en aldrig ens besökte? Jädra Hjalmar Söderberg, har du aldrig vänt en karta fel, du?

tavlingspremiarSjälen ryser.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root