Sven-Ove Svensson – Sida 115

Den estetiken har vi sett förr

I går hamnade jag i en minidiskussion om estetiken bakom alliansledarnas gruppfoto, det som ligger ute på deras gemensamma webbplats. (Här kan du läsa mitt inlägg om fotot).

Varför är det när jag är som elakast besökarna strömmar in?
Det får jag fundera på under veckan.

Det mesta jag vill ha sagt om det kalla fotot står i lördagens inlägg. Inklusive tillägget, som är hämtat från en facebookkommentar jag gjorde till ett par vänner jag gillar. Här nedan är en bild från en annan tid, för att visa vilken bildsyn och människosyn alliansfotot påminner mig om.

FOTOT påminner mig om nå’t, sa jag. Inte deras politik, inte deras utseende. Fotot som visar vilken bild Alliansen vill ge av sina ledare.

Bilden från förr som jag kom att tänka på är en detalj av en större propagandaaffisch. Klicka om du vill se hela affischen. Varje tid har sin bildsyn och propagandaestetik. Varje ytterlighet med. Ibland sammanfaller de. Förstår inte alliansens kommunikatörer vad gruppfotot de format liknar?

Ibland är det bäst om vissa tiders bildspråk inte återkommer.

Klicka om du vill se hela bilden.

Fyra ödlor under maskerna?

Jag skriver inte ofta om dessa fyra. Det bubblar upp så mycket vrede, så mycken trötthet, så mycket förvåning över Sverige inom mig, om jag gör det.

Då – dyker gruppbilden upp i mitt flöde. Någon har skrivit en lysande text om alliansledarnas safari till Husby och lånat just det fotot.

Titta på bilden. Klicka på min konturteckning så förstår du vad jag menar, länken går till originalfotot.
Se på deras ögon.

Varför kommer jag att tänka på det ansiktsuttryck som medlemmar i en sekt får, innan de avprogrammeras?
Varför kommer jag att tänka på den gamla tv-serien V, där det förekom utomjordingar som var ödlor under människomaskerna? Människoätande ödlor.
Varför kommer jag att tänka på nedskärningar, pengar till redan rika, folkförakt?

Varför lägger någon ut en så förfärlig bild på sin officiella webbplats?
Vad säger det om Sverige år 2016?
Vad vill den berätta?

Klicka nu. Här.
Se upp så de inte tar av sig maskerna.

### Det är inte de fyra personernas utseende jag skriver om. Det är utseendet på BILDEN. Blickarna, ansiktsuttrycken, kroppsspråket.
### Jag förstår inte de kommunikatörer som släppt igenom bilden, inte dem själva heller om de sett den.
### Politiken behöver fler kvinnor. Det är bra att tre av alliansens partier har kvinnliga partiledare. Men fundera över vilken bild av politiker det här fotot ger. Själv tycker jag det är fint om vi alla får vara människor, inte opersonliga isskulpturer. Det mår både politik och mänsklighet bäst av.

Går äntligen igång

Onsdag eftermiddag, skriver i ett förvirrat ögonblick på Facebook:

Svårt val om en timme. Fila på färsk novell eller titta på Mannen från vidderna med Alan Ladd? Han som jag hade som filmstjärna och allting 😉

Det är det bästa jag kunde ha gjort. Femton sekunder senare kommer inledningsmeningarna farande, till novellen jag gått omkring och burit på i flera dagar. Inlägget på nätet sätter äntligen fart på skrivprocessen.

Sådär.
Nu återstår bara lust och hårt arbete.
Jag bär ut datorn på altanen, tar på mig solglasögonen och sätter friskt i gång.

Räknar mina tusingar

Nu far hon vidare.

Vaknar av en ivrig hosta på småtimmarna. Då lyser hela rummet upp. Blixtrar en gång, två gånger, många gånger. Jag blundar men i min skalle lyser det bakom ögonlocken. Räknar tusingar, nu är hon tre kilometer bort, två kilometer, en…

Hostar mer och mer och hör den fornnordiske fara runt där uppe, på sprudlande humör. Vad bryr sig Tor om att jag känner mig liten i vackerheta? Halva Mellansverige lyser upp av blixtarna, min säng skakar i takt med mullret. Klockan är tre på natten, jag ställer mig vid balkongfönstret och ser blixtarna dansa.

Regnet vräker ner.

Internet är urdraget, all annan elektronik med, men mobilen berättar att nedre Klarälvdalen är i centrum. Stråket kommer från sydväst och rör sig åt nordost. Hon vill till Dalarna.

Efter 45 minuter lugnar det sig. Jag går ut på altanen, dimma över mitt kvarter, från trädgårdslandet ångar det. Det är bara några timmar sedan vi lade ut odlingsväven över det sådda, ibland har vi tur.

Lyssnar på fåglar som börjar vakna.
Nu är hon redan i Lesjöfors, Ludvika, Borlänge.

Hostar.
Sätter på kaffet.

Falsk nostalgi för idyllsynta?

Då slår det mig vad det är jag sysslar med. Svensk idyllrealism.

Bilden visar en pappersbonad jag fotograferade på toaletten på en av favoritkaffestugorna, den i Hamrane i Dalsland. Ser du gossen med skottkärran? Ser du ladugården i bakgrunden, det gulgröna gräset, den blå himlen, troskyldigheten?

Sovjetisk socialrealism förvrängde min kultursyn några år i ungdomen, innan jag förstod att människor var individer, inte statyer. Har jag på liknande sätt en överdriven syn på min egen barndom bland skrockande hönor, vårystra kor, kloka och renliga grisar och en och annan vemodig storspov på inflygning över ägorna östpå?

Sann bild men inte ändå
Först blir jag förälskad i bonaden. Sedan gör jag detaljförstoringen på pojken och blir ännu mer förtjust. Sådär var det, så vill jag minnas mig. Bilden är alldeles sann. Samtidigt ljuger den, för det finns skuggor. Det finns alltid skuggor.

Att vi inte hade bil.
Att vi inte hade tv.
Pengarna vi hade ont om.
Inga språkresor, inga restaurangbesök, inte veta hur du spelar en grammofonskiva.
Lantbruksnämnden, rationaliseringspolitiken, auktionen.
Den auktionen glömmer jag aldrig.

Fin bild. Sann bild.
Bara inte hela sanningen.

Kill Your Darlings

Vi brukar säga så på skrivarkurserna. Kill Your Darlings, döda dina älsklingar. KYD skriver jag ibland i marginalen, då vet jag vad jag menar.

Det händer oss alla att vi får darlingar på halsen. Små roligheter och formuleringar som bara vi själva älskar. Här är ett exempel. Häromdagen var vi några stycken som kommenterade ett blogginlägg jag gjort. Diskussionen handlade om modeuttryck som transparens, inkludering och kontext.

Då vaknade ordlekaren inom mig. Hmmm, kon-text. Sådant älskar jag aningslöst. Det blev en text, den här nedan. Jag fixade till och med en bild, i ett enkelt verktyg jag hittat i min dator.

Tyvärr finns det bara två saker att göra med sådant.
Döda.
Eller publicera och bli fördömd.

– Jag jobbar med mina kontexter,
sa Trafikverkskommunikatören.

Kon. Kräver text. Gärna ikonisk.

När minsta cykelpump ska vara ”inkluderande”

Alla dessa modeord. Nyss skulle allt vara transparent, nu ska minsta cykelpump vara inkluderande.

Jag har inget emot vare sig öppenhet eller mänsklig medräkning. Det är den ensidiga språkkosten som tröttar.

”Ett modernt och inkluderande ledarskap” ser jag att en samhällstidning efterlyser i en färsk chefsannons. Alla som följer det bladet noterar att formuleringen är både ”transparent” och ”inkluderande”. Den är rena självironin, som kommentar till förre chefens ledarstil, om vi får tro rapporterna. Sådant läser jag mellan raderna.

Hen ska vara förnyare också.
Sa jag entreprenör?

Saker som jag fått lära mig genom åren:
# Sitter du för länge i en myrstack gör det ont. (2 år gammal).
# Växlar du mopeden ofta sliter det ut dina vinröda mockaboots ovantill. (16 år).
# Dubbelklicka. (43 år).
# Dubbelklicka inte så bedrövligt. (56 år).
# Sitter du för länge i ett kontorslandskap gör det ont.

Lokala sopor och knarrare

Livet går sin gilla gång. Nyss var vi till soptippen i Deje för allra sista gången med höstens och vårens hopsamlade överflöd från trädgårdskompost och garage. Nu läser jag i lokala annonsbladet att nya återvinningscentralen öppnar den 1 juni.

En i familjen hoppas innerligt att en slipper backa med kärra där.

Hon som kan.

### För tre år sedan upptäckte jag att vi bodde nästan granne med kornknarren. (Läs mer här).
### Förmodligen hade vi gjort det sedan 1983 när vi flyttade hit.
### Hoppas, hoppas, hoppas att han stannar kvar i området, fast det blivit sopcentral där vi hörde honom i fjol.

Sök dig en gud

I begynnelsen var Webcrawler, Altavista och Yahoo och de var inte bra. Då kom den nya sökmotorn och allt blev förklarat. Det heter inte leta längre, det heter googla, säger ordspråket på Grossbolstorp.

Hur många vädergudar finns det? undrade jag häromdagen på Facebook och fick svar av mina vänner. Någon gav mig namnen på både vind- och åskguden. Nu var mitt intresse väckt. Det finns en väldig massa vädergudar, kan jag meddela efter idogt sökande.

Google ger 4 600 träff på ordet vädergud. Zeus, Indra, Njord och…

Gudar i tjugonde århundradet
På lördagen gofikar vi på Gamla kraftstationen i Deje. Ryttarkaka, vispgrädde och apelsinbitar. Snart kommer vi att prata om en av utställarna, Gudrun Sjödén. Har du provat att googla på Gud nån gång? frågar min vän Vargen.

Nej.

När vi kommer hem minns jag hans tips. ”Gud” skriver jag i sökmotorn i mobilen. Resultatet är rena uppenbarelsen. Här har du de fyra första förslagen till gudar i tjugonde århundradet. Lägg märke till ordningsföljden.

Gudrun Sjödén
gudfadern
Gudrun Schyman
gud

(Tipstack till Sven-Olov Berggren).

Åsa Romsons och mina tårar

Utsmyckad biljettautomat i Åmål.

Tårar i rösten i min radio. Det är språkröret Åsa Romson som tackar för sig.

Jag tänker inte recensera Miljöpartiet, det får bli en annan gång. De splittrar vår miljörörelse tyckte jag när de bildades och tycker så än. De har en massa bra idéer och folk och en väldig förmåga att hålla sig med knepiga vänner, det tillhör också bilden. Så blev de recenserade i alla fall.

Tårar var det. En gång lärde jag mig uttrycket mjukhetens styrka. Maskrosen växer genom asfalten, det är starkare att våga visa sig svag än bara stark.

Jag glömmer aldrig när det satt folk på främre raden och först skrattade och sedan grät, vid några av mina antirasistiska föreställningar. Det handlade om vår resa till södra Polen och Auschwitz. Först skrattade de, sedan grät de.

Vi är en del som har alerta tårkanaler. När tv:n blir det minsta sentimental brukar familjen titta kärt på mig: – Pappa gråter.

Grät inför kommunpamparna
Mitt personliga rekord var när jag började snyfta inför provinsens kommunalråd och kommunchefer, vid en trafikkonferens. Plötsligt hör de ärrade politikerna hur länstrafikbolagets informatör får tårar i ögonen mitt i sin power point-bild om kommande priser i kollektivtrafiken.

Jag tyckte så synd om dem.