Sven-Ove Svensson – Sida 119

Firmafundering i början av september

Detta är vad en annan funderar över i början av september 2016.

Jag har frilansat mycket tidigare i livet, men då räckte det med att vara uppdragstagare. Har inte bestämt mig än, men det lutar åt någon sorts firma. Verksamheten är det viktiga, inte firmaformen, men är den nödvändig så varför inte?

Det som står här nedan har jag alltid försökt leva efter som frilans. Oskrivet. Nu gillade jag att skriva ner det.

FÖRETAGSNAMN
Inte bestämt än.

VERKSAMHET
Företaget ska syssla med journalistik, författarskap och olika former av scenframträdanden samt rådgivning kring skrivande, massmedierelationer och medborgar- & kunddialog.

AFFÄRSPLAN
Ha roligt.
Träffa folk.
Hjälpa till så dom inte ska gå bet 😉
Hålla skriv- och prathjärnan igång.
Dra in inkomster för att dryga ut pensionen.
Dra in mer skatt till det allmänna.

Ha roligt.

VÄRDEGRUND
Verka för ekologisk hållbarhet.
Verka för mångfald och medmänsklighet.
Verka för humorn och glimten i ögat.
Verka för solidaritet, rättvisa, fritt ord, jämlikhet och jämställdhet.
Verka för att alla människor har samma människovärde.
Ta bara uppdrag som du själv kan stå för.

PRISSÄTTNING
Ofta enligt Nybblemetoden.

Förklaring: i Nybble söder om Kristinehamn blev vi som fattiga och strandsatta studenter 1976 räddade av en empatisk bilmekaniker som tog 50 kronor för fem timmars jobb med vår tillfälligt skraltiga Saab 96. Plus att vi fick tälta bakom verkstan i väntan på brytarspetsarna.

– 50 kronor? Ska du inte ha mer?!
– Det tar jag ut av nån rik godsägare här på trakten.

En genial arbetarskildring

Farbror Bengt, ur filmen.

Det är lärorikt att umgås med små människor, sådana som fortfarande ser sopbilen som ett stort äventyr. När tappade jag den entusiasmen? Nå, jag fick den tillbaka nyss. Tack för det, sophämtardiggare.

Det ÄR ett äventyr att se hur de tömmer tunnorna. Kul bil har de också och vinkar gärna till små tvååringar som trycker näsan mot rutan. I alla fall den tvååringen och rutan jag tänker på.

Här nedan är länk till en sådan välfärdsarbetare. De små jag tänker på känner varm kärlek till sina sopåkare. Hoppas killarna vi tittar på förstår vilka goda ambassadörer de är för svensk arbetarklass, för sin yrkesstolthet och för sin sopbil.

Jag tror de förstår. Det syns på dem. Nu vinkar de och åker vidare. Hej då sopbilen!

Länken var det. Klicka och titta på filmen om du har det minsta barnasinne kvar eller bara gillar två som tycker om sitt jobb. Tre förresten. Jag menar farbror Bengt som kör sopbilen men också den som skrivit berättartexten och karl’n som läser den.

Genial text tycker jag.

Hoppas min forna arbetsgivare gör en likadan film om sina vardagshjältar vid ratten, när nu inte jag gjorde någon. Den är bara så bra, från sin realistiska början till det inlevelsefulla slutet. Vi tröttnar aldrig på filmen, tvååringen och jag.

Kolla nu.

Länk:
Här kommer farbror Bengt med sin blåa sopbil

Nu blir det pizzerian

Efter att ha knutit näven i fickan i snart två veckor, förbannat min klantighet och låtit forna Televerket få 7 x 70 chanser att rätta till det hela, bestämmer jag mig för att lägga ut följande på nätet. Snart. Snart gör jag det. Så får de se hur roligt det är:

Kom ihåg-anteckning till mig själv: Ladda inte annans kontantkort, ens om numret är nästan samma som ditt. Telia betalar inte tillbaka.

Just då ringer mobilen. Jag ligger snorig på en soffa och hostar och tycker allmänt synd om mig själv. Då finns hon där i luren, en sprudlande trevlig medmänniska på Telias kundtjänst. De har funderat över mitt fall, efter att jag gjort ett kundärende av deras beslut.

– Du får dina pengar tillbaka. Vi gör det som ren goodwill.

Jag får lust att kramas i luren, så snorig jag är. Tack och tjohoo medarbetare J, detta blir vårt genombrott!

### Kom ihåg-anteckning till mig själv: Det är skillnad på en nolla och en åtta.
### 499 kronor, nu blir det pizzerian!

Mat åt migranten

Större dagsvärmare. Foto & copyright: Mikael Skalstad

Han är en blandning av Karl-Oskar i Utvandrarna, Usain Bolt och Karlsson på taket. Intressanta typer alla tre men han vinner.

Det handlar om större dagsvärmaren. En resvan migrant från norra Afrika och Medelhavsområdet som varje sommar migrerar till bland annat Nordeuropa och Storbritannien. Sedan flyttar arten tillbaka söderut, så fjärilarna inte ska frysa ihjäl när kylan kommer. Topphastighet 24 kilometer i timmen. Inte riktigt i boltklass men fort nog ändå.

Vem sa att det bara är folk och fåglar som flyttar?

Mest aktiv är han på dagarna. Större dagsvärmaren liknar en liten kolibri när han hovrar i luften vid en blomma för att suga i sig maten.

Ibland når han ända till vår altan. Då har han känt att det finns nektar här. Förundrad står jag på fem meters håll och funderar över artens långa resa från södern. Ett generationernas trestegshopp till vår kaprifol.

24 kilometer i timmen. Högst. Då tar det ett tag.
Att du bara orkar, lille vän.

### Fotot ovan på större dagsvärmaren har min vän Mikael Skalstad tagit. Tack för att jag fick använda det! Här kan du titta mer på Mikaels fjärilsbilder: skalstad.se/fjärilar
### Större dagsvärmaren finns hela året i ett band från Medelhavsområdet och Nordafrika via Arabiska halvön till Indien och Kina. Arten är en stark migrationsart och visar sig om somrarna i Nordeuropa och mellersta Ryssland.
### Vintertid migrerar den mot centrala Sahara, Indien och Sydostasien.

Länk, om en annan art som flyttar:
Tistelfjärilens flytt kräver sex generationer

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Vinna andrummet tillbaka

Ibland blir jag trött på dagsdebatten. Trump, franska burkinijägare och bristen på poliser i våra glesbygder. Det är viktiga debatter men ibland blir det för mycket av det onda.

En blir mätt.

Då flyr jag till verkligheten. Den andra verkligheten, den som heter solsken på altanen, god bok i näven och eftertänksamhet i hela huv’et. Lugn eftertänksamhet. Flugor surrar som de gjort i tusen år, nötväckan pickar och minns vad hon gömde i vintras, i budlejorna utanför altanräcket samsas nässelfjärilar, påfågelögon och en fin amiral.

Ledig, tänker jag. Du är pensionär, du får släppa på spänningen i mellangärdet. Du måste inte lösa allt åt världen, genast.

Andrum är ett ord våra makthavare förstört men låt oss vinna det tillbaka. Se sorgmanteln, hör talgoxen, känn solen. De flesta människor tycker om folk, precis som du gör, och i badrummet står två ivriga löparskor och väntar.

Det finns en fjäril som kan flyga i 24 kilometer i timmen.

Den verkligheten.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Pappa, vad gjorde du under kriget?

– Pappa, vad gjorde du under kriget?
– Kriget? Så gammal är jag inte.
– Men vad gjorde du då när de främlingsfientliga började visa sig i debatten?

– Jag avvännade flera stycken på Facebook.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Vilstol är för sanatorier

Det svåraste är duktighetssyndromet. När du har ett jobb ska du arbeta. När du kommer hem ska du jobba. Du ska inte gå med händerna i fickan. ”Fryser du om händerna?”

Vilstol är för sanatorier.

I grund och botten gillar jag det där. Är du frisk ska du arbeta, den möjligheten ska du och företagsamheten och samhället skapa. Ingen mannamån, inget latoxeri. Fryser du om händerna?

Vi har en värld att skapa, en rättvis. Det finns mycket att göra. Dessutom behöver barnen filmjölk.

Listor byggde landet
Sitter jag, då tänker jag på handtag att utföra. Ligger jag, då funderar jag ut listor med göromål. Trimma gräset borta vid aspen, gräva runt krusbärsbusken, plocka hallon, svamp och blåbär, dammsuga övervåningen, vattna på altanen, handla morgonfil, ringa en vän.

Det finns ett utmärkt dataprogram, papper och penna har vi också. Listor byggde landet. Göra listor är väl också ett arbete?

Friherre, skojar en del. Kompledig, kallar en annan det. Jag vet inte jag, hur skulle det gå till? När en aldrig har ro att sitta i någon vilstol, särskilt inte om det syns. Nu måste jag göra en lista igen.

Verkställa listan är en annan sak …

Varför tror du jag springer?
Jag vilar.

Yogi Berra kommer in i mitt liv

Man kan ägna sig åt mycket när solen går ner. En kväll ser jag ett avsnitt av den amerikanska serien Navy CIS. Där citeras en Yogi Berra.

– Yogi Berra? Hmm, barnfilmsfigur va’? tror jag först. Nja. Snarare amerikansk mästare i den sortens citat som Lasse Anrell brukar göra roliga böcker av. Sportgrodor.

Yogi var legendarisk baseballspelare och coach och tycks ha sprutat ur sig anrellare. Fast citatet jag hör på tv är både klokt och eftertänksamt:

”Om världen vore perfekt skulle den inte vara det.”

# Ledsen att listan med Yogi Berras 50 bästa citat är på engelska: Yogi Berras bästa
## Ibland tror jag de flesta som Lasse Anrell citerar har gått i skola hos amerikanen.
### ”Never answer an anonymous letter.” ”It gets late early out here.” ”Always go to other people’s funerals, otherwise they won’t come to yours.”

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Gärna ”smörhåla”, aldrig ”håla”

Jag tror inte att jag någonsin skulle kalla en ort för ”håla”. Det handlar om människosyn, om att tycka om människor. Alla bor i sitt centrum. Saken underlättas av att jag kommer från en by som knappast ens var en by, Ängebäckstorp var mer utdraget än så.

Inte vill jag skämmas för mitt ursprung.

”Smörhåla” är något annat. Ibland kan ett ortnamn förstås vara ironiskt, själv känner jag till både Brölösera och Tuggelite. Här på trakten har vi faktiskt ett ställe som heter just Smörhålan. Jag har alltid undrat om det namnet också är ironiskt. Inte vet jag hur mycket de kom upp i smöret där, i vår tätorts östra utkanter.

Varg har de ibland har jag förstått.

En gång i tiden åt folk ur samma fat. Då, om det någon gång råkade vara goddagar, serverades gröten med en håla fylld med smör mitt i. Där kunde alla doppa sina skedar och ta sin del. Hade du folkvett tog du inte för mycket, det dyra smöret skulle räcka till alla.

Ha folkvett.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Filkörning runt korvkiosken

Min vän en bit norrut, poeten Bengt Berg, skriver på Facebook om den eviga tuppfäktningen mellan Sunne och hans Torsby. Torsbybornas under dog-perspektiv mot smörhålan Sunne ”kommer från den förnedring som bestod i att vi måste åka ner till Sunne för att ’ta körkort’”, berättar han.

Varför? För att där hade man filkörning runt korvkiosken. Sådant sitter i, skriver Bengt Berg.

Inte vet jag om jag stör salt i såren när jag nu kommer dragande med tidningsklippet från den 2 juni 1981. Det är inte meningen. Klippet är ur lokaltidningen Fryksdals-Bygden, jag har citerat det vid uppläsningar ibland och i en skrift, och här är texten om du inte ser den på klippet:

”Sunne tätort har fått ett nytillskott inför turistsäsongen. Trafikljus har nämligen riggats upp mellan de två största livsmedelsaffärerna och nu hoppas man på att trafiken ska flyta friktionsfritt på Storgatan. Övergångsstället där har varit en besvärlig passage för både trafikanter som fotgängare. Sunne växer alltså i dignitet. I vinter fick vi även en pizzeria.”

I fall en arkeolog hittar en årsupplaga av FB från 1980-talet om några tusen år, så kommer den att säga mer om livet i Fryksdalen på den tiden än alla artiklar tillsammans, från oss arga lokala konkurrenter.

Men en smörhåla är det.

### Bra krönika av Jan Guillou: I brist på fakta formar rasisten sin falska värld

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Förespråkar värmländsk polis förintelse av människor?

”De flesta som söker sig hit gör det för att överleva, de vill ha trygghet och vara lyckliga och sköta sitt. De kommer att anpassa sig om vi lär dem eller så åker de hem. De som kommer hit med annat uppsåt skall tvingas till anpassning, lagföras, slängas ut och när så krävs förintas.”

Citatet är från en debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen 18 augusti 2016, undertecknat med namn av en person som påstår sig vara polis i Värmland.

Observera det sista ordet. Förintas.

Är det över huvud taget möjligt att vara polis, vara satt att försvara det demokratiska samhället – och samtidigt förespråka förintelse av människor?

### Länk till debattartikeln: Moder Sveas krympande utrymme

TILLÄGG lördag morgon: NWT:s debattredaktion har ändrat i debattartikeln. Citatet ovan och i skärmdumpen här intill är avslutningen på artikeln, så som den löd från början.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root