Sven-Ove Svensson – Sida 184

Träningsläger i självbehärskning (4)

Målet för min 5:2-diet var att se hur det var. Man ska prova. Svaret var att samlaren-jägaren i mig kände igen sig.

Nästa mål var att komma under 80 kilo. Det tog nära tre veckor. Första julen i hela mitt liv som jag inte gått upp? Jag tror det.

De nya målen hette 79, sedan 78 och därefter 77 kilo. Slutligen 76,5 kilo, för då når jag precis under gränsen för övervikt, tycker BMI.

Jag är där nu.
Det gör bara ont när jag skrattar.

Illustrationen hämtad från min vän Viktor Roots alternativa viktminskningskampanj.

Heja röda gröna bladet

Fredag kväll och Leonard Cohen smeker trumhinnorna medan en analys i Dagens ETC stökar runt i mina hjärnvindlingar. Den handlar om Ukraina och är några dagar gammal.

Jag tycker om att ett gäng tokstollar vågar sig på att ge ut en ny rödgrön dagstidning tryckt på papper år 2014. Den har redan över 7 000 prenumeranter och når 53 000 läsare varje dag, läser jag.

Det sista beror förstås på att den finns på nätet med.

Mitt första prenumerantexemplar kom i brevlådan den 4 mars. Jag måste erkänna att jag tyckte tidningen såg ut som en övningstidning på Journalisthögskolan, på den tiden det begav sig. Välment och valhänt. De som redigerat de olika sidorna verkade inte ha pratat med varandra, layouten for hit och dit. Bildmaterialet, som ofta varit spännande i ETC:s olika publikationer, var trött.

Det har blivit bättre med bilderna och den här läsaren vänjer sig sakta vid hur tidningen ser ut. Så där som det ofta blir när ny formgivning drabbar en. Fast nog är layouten fortfarande rörig stundtals. Ibland känns det som om vissa redigerare bara sett sin tidning på skärm men aldrig på papper. Det blir onödigt stora rubriker ibland, omotiverat spatiösa bilder. En del av dem fortfarande platta genrebilder utan mänskligt liv.

Ibland.
Men det går framåt.

När det gäller innehållet har jag retat mig på hur tidningen ser på det ryska intåget i Ukraina. Visst bryr jag mig om ifall det finns homofober och högerextrema krafter i den nya regeringen i Ukraina. Förvisso. Men är det inte den ryska invasionen av Krim som är huvudfrågan? Putin kränker landets suveränitet och håller på och stjäl en hel halvö av ett grannland just nu. Då vill inte jag att en hederlig rödgrön tidning ska stå vid sidan och lugnt se på.

I min läsvrå fortsätter Leonard Cohen sin berättelse om partisaner, om framtiden, om demokrati och om miraklet han väntar på. Stilla glider en fredagstimme fram, medan jag väntar på ett efterlängtat besök. I högen av Dagens ETC skriver grundaren Johan Ehrenberg och Sten Ljungberg om svensk välfärd som inte alls är räddad.

”Låt oss jämföra med BNP (BNP:s trend det vill säga vi tar bort stora upp- och nedgångar). Tittar vi på välfärdsutgifterna så finns ingen ökning alls sen 1992. Det utvecklingen visar är snarare att välfärden har svårt att hänga med andra sektorer av ekonomin, som andel av BNP. Efter 2008 sjunker det rentav.”

”De flesta i Sverige tycker nog att en tv blivit billigare. Då känner man att man fått det ’bättre’. Medan de flesta nog samtidigt vet att varken sjuksköterskan eller läraren blivit billigare. En tjänst, till exempel omsorg på äldrevården, blir nämligen alltid dyrare och dyrare när man jämför med en vara. De flesta tjänster har nämligen den egenskapen att de i liten omfattning kan rationaliseras. Det klassiska exemplet är att en konsert som tar två timmar att spela inte kan rivas av på en timme. Det låter inget bra.”

Stina Berglund intervjuar Özz Nûjen om hans nya föreställning.

”- När politikerna inte tar ansvar, när maktens män och kvinnor inte tar ansvar, när man ser att de beter sig som pajasar och media och journalister beter sig som clowner och bara vill frottera sig med makten. Då blir politiken en fars och vem kan farsen bäst? Jo, vi komiker.”

I avdelningen Oviktigt i veckan berättar ETC att ”Det är förbjudet att knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska”.

Förvåna mig, reta mig
Det kanske tar sig, det röda gröna bladet. En aning mer humor skulle inte skada men projektet behövs när svensk arbetarrörelse betett sig så aningslöst med sina medier det sista halvseklet.

Två saker sak begär jag av en bra publikation. Den ska förvåna mig regelbundet. Den ska göra mig upprörd någon gång så jag slipper hålla med hela tiden.

Jag vill gärna tro att de når dit. Precis som jag själv behöver byta till en kraftfullare spellista strax. Vad var det ETC kallade Simon & Garfunkel för många år sedan? ”Rockens folkpartister”. Snart börjar Cohen kännas likadan, den här kvällen. Ge mig en gitarr som sprätter skit.

Vänta – nu kommer vårt besök.
– Hejsan!

Ett tips för dig som är i Karlstad under lördagen:
Manifestation mot kärnkraft på Soltorget i Karlstad lördag 15 mars

Tänker ingen tränare på kvinnorna i löpvågen?

Äntligen någon som tänker, skrev jag som kommentar till det här kloka inlägget om kvinnor och träningsprogram. Programmen är alltid skrivna för män, nämligen.

Tänker är det fler som gör, kommenterade någon. Det är bara det att Ida har skrivit ner deras tankar.

Sant. Läs.
Alla kan träna: Kvinnligt perspektiv på att följa träningsprogram

Antirasistiska FAQ (del 3)

Borde inte den som flyttar hit få lov att lära sig svenska seder?
Nämn en. Tror du pizzan, tacosen och sushin också är svenska?

Eller snöskotern.

Det finns väl andra seder än våra ursvenska maträtter. Borde de inte lära sig fira våra svenska högtider åtminstone?
Nämn en.

Jul firar vi på grund av en lycklig födelse i Nasaret. Firandet går till så att vi tar in en gran (tysk-schweizisk-fransk sed), klär ut far till stor och tjock tomte (efter en snäll turk) och tittar på en arg tecknad anka på tv (amerikansk sjömansanka utan kläder på underkroppen).

Nyår firar vi på grund av den gregorianska kalendern, föreslagen av Aloysius Lilius och antagen i Rom 1582. Vi tog hit den senare (1753), men någon svensk almanacka är det inte.

Vårt påskfirande började med en romersk avrättning i Jerusalem. Valborg var en anglosaxisk furstedotter som blev helgon i Tyskland. Första maj började som ett amerikanskt förslag vid en kongress i Paris. Pingsten är lika importerad den. Trevlig som de andra helgerna, jag tycker om dem allihop utom halloween, men importerade är de.

Alla helgons dag? För all del, något enda helgon har pratat svenska men resten är främmat folk, från långt bortanför din sockengräns. Halloween är en irländsk helg som köpmännen tog hit från Amerika.

Enda svenska högtiden?
Svenska högtider säger du. Riktigt svensk är bara midsommaren, då vi dansar i ring runt en stor fallossymbol i varenda by. Du tycker alltså att varje godkänd inflyttning till vårt land kräver att personen ifråga lär sig älska att hoppa groddjur mitt på ljusa dagen runt en träkuk? En stor lövad träkuk? Och detta har du byggt ett politiskt parti kring?

Vita kränkta träkukspartiet.

Då vill jag tipsa dig om att det finns ett parti till som är döpt efter en högtid svenska folket firar. Kalle Anka-partiet, känner du till det? Ni kanske kan samverka i valet, nu när du vet? Försök få honom att ta på sig byxor i så fall, är du snäll.

Det är så osvenskt med bar stjärt på allmän plats.

Länkar:
Antirasistiska FAQ (del 1)
Antirasistiska FAQ (del 2)

Mörka krafter och ljusa

I går morse:
Vackraste morgonhimlen på länge, funderar på att ringa henne som samlar på dem. Is på bilrutorna när jag hämtar tidningen. Morgontidningen har bekymmer med att Leif GW ska sluta med programmet Veckans brott. Det har jag med, men det finns större problem.

Nere i Malmö kämpar en medmänniska för sitt liv, nerstucken av nazister.

I nöden prövas vännen, sa farmor. Det är i tider som dessa vi alla prövas. Detta tänker jag på medan bokstäver formas till ord i min jobbdator. Vardagen måste gå vidare, sakta växer en ny webbplats fram. Hoppas den blir till hjälp.

De stolta parollerna har sin tid, just nu behövs de. Vännerna som prövades – så glädjande att de blev så många, i protest mot det nazistiska våldet, både efter Kärrtorp och Malmö. Demonstrationer på skolgårdar, gator och torg. En antirasistisk grupp på facebook där jag är aktiv växer hela tiden och samtalet där lär mig nya saker varje dag.

I dag:
Vardagen finns den med. Så mycken fin arbetsdelning, så vacker, all denna samverkan för att min frukost ska stå på bordet ännu en morgon. Hela världen har hjälpt till. De som gjorde kaffekannan, kvinnan som mjölkade kon, mannen som paketerade min blodtrycksmedicin.

Vardag. Varenda dag.
Den är i dag.
Jag tycker om den.

40 000 märken som sätter igång samtal

I dag har jag inte skrivit hela inlägget själv. Citatet kommer från facebooksidan Varför säger du så? En partipolitiskt obunden kampanj för mångfald och mot främlingsfientlighet. Det står så på rockslagsmärkena de sprider:

Varför säger du så?

Facebooksidan berättar mer:

”I en tid av hög arbetslöshet, försämrade skolresultat och ökat utanförskap, märker vi i våra besök på arbetsplatser, i skolor och i andra organisationer att det finns en förändrad attityd. Främlingsfientliga åsikter är inte ovanliga, utan de finns ständigt runt omkring oss.

De ekonomiska och sociala klyftorna växer och människor känner sig utsatta och söker syndabockar. Rädsla kan ofta fungera som en stark drivkraft för rasism och främlingsfientlighet och den måste vi tillsammans bekämpa. För hotet mot demokratin och mot enskilda människor kommer inte bara från övertygade högerextremister och rasister, utan också från vanliga människors rädsla och fördomar inför det annorlunda. Vi måste därför alla vara med och ta ansvar för utvecklingen. Alla kan göra något.

Det är när åsikter står oemotsagda, de sprids som en sanning. Här har alla möjligheten att säga ifrån när man hör attityder som sprider fördomar. Visa ditt ställningstagande genom att bära knappen och ifrågasätta. Nästa gång du hör något räcker det med en enkel fråga – Varför säger du så?”

Snart har de delat ut 40 000 rockslagsmärken i hela landet. Tanken är att märkena ska sätta igång samtal. Den 3 februari 2012 lanserade LO, ABF och Socialdemokraterna i Värmland sin kampanj mot främlingsfientlighet. Det är partidistriktets fackliga utskott som startat kampanjen och budskapet sprids nu över landet till företag och till organisationer både inom och utom arbetarrörelsen.

Då kände han att det var dags
Initiativet kom från Lars Mejern Larsson, byggnadsarbetare och numera riksdagsman som inte glömt vare sig ekshäradsmålet eller kampen mot främlingsfientligheten. Han fick idén efter att ha träffat tidigare arbetskamrater som hade värderingar han inte kände igen. Mejern tyckte det var dags att ta diskussionen.

– Ska du skriva om detta, säger Mejern när han ringer upp. Då är det bra om du berättar att det är partipolitiskt obundet. Jag har sett folk med alla möjliga politiska uppfattningar som burit knappen.

– Så vill vi att det ska vara, det var därför vi gjorde en knapp som alla kan bära, utan några symboler.

1997 var jag på studieresa till Auschwitz tillsammans med Mejern och många andra folkrörelsemänniskor. När vi skulle lägga ner blommor från gruppen höll han minnestalet. Kärnfullare minnestal har sällan hörts vid den avrättningsplatsen:

– Dä här, dä glömmer ve aldri.

I tystnaden efteråt följde den meningen oss länge.

Tejpat gensvar i brittiska rail road-riket

Kreativitet tycker jag om. Inställningen till medmänniskan är förstås uschlig, men inlevelsen är det inget fel på. När jag kommer så långt i min engelska läsövning inser jag hur det ligger till. Oj, det är ju en kollega till mig som har fått brevet med bilagan.

Avslöja inte metoden för en enda människa. Detta kan sprida sig.

Länk:
Brittisk resenär skickar besked i retur

För övrigt anser jag …

… även i dag att det är bra att den här gruppen finns:
Facebookgruppen Front mot rasism och gryende fascism

Människovärdet är ett och okränkbart.

Bosse hälsar

För något år sedan började jag min privata kurs i musik. Visst har musiken funnits hela livet, men mest som ett tillfälligt skval med någon enstaka höjdpunkt i form av konsertbesök. Eller kampsångerna när vi var yngre. Visst köpte vi skivor, visst finns det ställen på den och den cd:n eller lp:n där jag fått ståpäls genom åren. Musikalisk är jag men det har varit så mycket annat. Först var det världen som skulle förändras, sedan en text som skulle skrivas. Och en till. Familjen ville ha filmjölk.

Det trivdes jag med och gör det än.

Nå, en dag kom spotify in i mitt liv. Det har jag berättat om förr, både glädjen och krånglet och nästa krångel.

Nu sitter jag i nya läs- och lyssnarvrån i ett rum som blivit över i kåken vi bebor. Häromdagen fraktade jag hem Bosse. Vi har döpt musikapparaten till det, för det stod nästan så på kartongen. Fanken vet hur det går till, men nu kan jag sitta med lilldatorn i knäet och beställa någon låt eller spellista jag vill höra och då fattar Bosse det och spelar så öronen vibrerar.

Så där som öron gillar att göra.

För några år sedan började min musikaliska fortbildning med att jag upptäckte låten som får hela kroppen att darra. Dust My Broom med Elmore James. Det riffet, jag säger bara, det riffet! Precis som mången god text jag älskar och mången politisk idé jag tror på: ibland finns lösningen i det enkla.

Bosse har den fördelen att han kan plocka in utländska radiostationer med. Nu har jag suttit i många timmar och hört på nordamerikanska bluesstationer, tills själen blivit alldeles blå och gladmjuk.

Sedan blir det spotify igen. Tror jag klickar fram Rockpile, gruppen jag inte visste fanns, men som en facebookvän tipsade om. Deras livespelning i Montreux 1980 tar vi. Tätare rock har aldrig Bosse hört.

Han hälsar.

Bra ställe:
Facebookgruppen Front mot rasism och gryende fascism

PS. Apropå dagen: Kämpa tjejer. Kämpa män. Det är vansinne av varje församling utom Forshaga manskör att inte släppa in kvinnorna. Halva mänskligheten, halva kunnandet, halva trevligheten står utanför makt & förtroende & rättvisa löner.

Tänk vad framtiden ska skratta åt oss. DS.

Antirasistiska FAQ (del 2)

Du vet väl vad de döpte bassängen på Kronoparken i Karlstad till?
Ja det vet jag. ”Persiska viken”. Lite humor måste folk få ha. Jag vet en plats som heter Svenneby också, men av andra skäl.

Sverige är fullt av ställen som folk döpt till Peking, Cuba eller Korea, av olika orsaker. En del av namnen står på kartan. Själv är jag finnättling, jag blir stolt varje gång vi kommer till finnskogen. Juhola, Mattila, Ritamäki, Sarklamp, Noppi – varenda berg, varenda torp och varenda tjärn har namn på finska.

Gamla vallonbruk är det fler än jag som blir stolta när de ser. Visst bröt järnet bygd, men hur ofta var det inte en yrkesskicklig invandrare som höll i tången och släggan?

Nu är det nya vänner som kommer hit och ger landet livskraft. I Värmland har vi fått en ny trakt kring Hagfors och Munkfors. Nederland. Holländarbygden. Välkomna, govänner!

Ska man inte få säga negerboll och kinapuff i det här landet nu?
Säg glassbomb eller granatäpple, det smäller högre.

”Neger” är ett ord vars historia kan vara svår att förstå för äldre svenskar. Till och med Hasse Alfredssons Lindeman skojade om ”negrer”. Det var innan vi lärde oss hur förnedrande det var.

Det som var svårast för mig att inse, var vilken kränkning det är för några. Eller att det inte är jag, språk- och historieintresserad vit svensk medelklassman, 63, som äger rätten att tolka ordet. Det gör de som inte mår bra av det.

Visst tycker jag fortfarande att det är snopet att kommunen bytte namn på kvarteret Negern i Karlstad, döpt strax efter amerikanska inbördeskriget, då slaveriet var en av stridsfrågorna. Visst hade det varit bra om historiesynen hade varit vidsyntare. Ändå måste jag ge mig, det är de som mår illa som har rätt. Hur ska vi annars kunna kalla oss medmänniskor? Vi vill inte att någon ska må dåligt här på trakten.

Ja, jag har ändrat mig om kvartersnamnet. Jag är förvånad själv.

”Negerbulle” var det länge sedan jag sa. Jag säger inte norrbagge heller. Från början betydde bagge själva pungen på fåret, förresten. Scrotum.

Om du måste, så får du kalla mig nyedsôlv (nyedsulv). Det är vårt gamla sockenöknamn. Vi är lite varglika i socknen där jag växte upp. Somliga av oss blir bitska om vi inte får mat men ger du oss föda har vi god uthållighet. Pratar du däremot om Svensson, Medel-Svensson eller Nisse i Hökarängen blir jag en liiiiten aning ledsen, tyst för mig själv.

Jag skojar inte.
Det är folkförakt.

Länk:
Antirasistiska FAQ (del 1)