Familjen – Sida 35 – SVENSSONS SLÄNG

En skärgård på land

MENY: Om mig | Skriva och prata | Politik | Löpa | Viktor Root

Efter förrförra helgens utflykt till guckuskoparadiset Björskogsnäs norr om Loka borde jag vara halvöfrälst. Det är jag. Fast just nu intresserar mig öar ännu mer.

Jag har börjat skapa blomsteröar i vår gräsmatta. Det ligger ingen plan bakom, utformningen är inte genomtänkt, men likafullt växer det en humleblomsterö, två prästkrageöar och en låg smörblommeö i vår närhet.

Nu har jag dessutom läst på en aning. Den västra prästkrageön ska bli större, åtminstone tre meter i diameter nästa gång jag går förbi med skjuvgräsklipparen.

Då trivs fjärilarna bättre.
Då gör vi det med.

Trivs.

# I kväll börjar Ernsts sommarserie från Björskogsnäs på TV4.
# Vi råkade hamna på näset nästan samtidigt fast det inte var planerat.
# Här är en klok person som tycker som jag om Ernst K. Läs i Jörgen Kalitzkis blogg om saken.

Livets mening finns på Storgatan 36 i Forshaga

Jag har jobbat som journalist i 30 år, om du räknar med krönikeskrivande i press, radio och tv. Därefter har jag wallraffat (tihi) inom ett stort svenskt företag i larmcentralsbranschen, ett stort statligt verk i räddningsbranschen och ett regionalt kommunalt företag i persontransportbranschen.

Alla mina arbetsprestationer har skett utan sneglande på kommersiella lustar. Jag brukar inte ta mutor, inte låta mig luras av dubbla intressen, ja, du kan rent av säga att ”Aldrig nånsin din clown” i långa tider varit min signaturmelodi.

Är jag tydlig nog? Den här karln kan inte köpas. Min arbetskraft har jag sålt till arbetsköpare län och rike kring – men aldrig min själ.

Överens?

Låt mig vidare konstatera att jag forskat i en fråga i drygt 64 år. Frågan om livets mening. Efter sju år trodde jag den handlade om kärlek och att göra rätt för sig, efter fjorton om sex, efter 27 om barn, efter 55 om barnbarn. Någonstans från tolv års ålder och framåt har jag dessutom trott att den handlar om att kunna skriva, röra på mig, följa naturens växlingar och förändra världen.

I dag vet jag att allt det är livets mening för den här karln. Alltihop. Men på midsommarafton finns det en sak till som gör det viktigt att leva. Forshagakonsums gravade sill med den patenterade såsen.

Den finns bara i Forshaga tror jag, eventuellt på Konsum i Kil också, där är mina källor aningen osäkra, men sillen är jädrar i min själ så god att jag blir arg bara jag tänker på den. Varför äter jag inte denna sill hela tiden? Möjligen med lite potatis till. Frukost, middag, kväll.

Köpa mig går inte. Vadå, jag äger ju butiken redan.
Men skulle jag ha varit till salu, hade det varit för den sillen.

Vänliga hälsningar,

Svensson, gravad sill-konsument
Forshaga, midsommardagen 2015, mätt och eftertänksam i hängmattan

https://sven-ove.nu

Helg i den medelstora tätorten vid älven

Jag är blyg privat men inte lika blyg på nätet. Det är som om det går lättare att umgås med ett tangentbord mellan mig och medmänniskorna, de som tittar in på bloggen och facebook. Här är helgens fb-texter och några av bilderna.

(Har du sett det mesta förut i flödet? Då kanske du kan läsa min handledning vid möte med rovdjur i stället:
Länk: Så gör du om du möter en riskkapitalist)

En medelnationaldagshelg i den medelstora mindre tätorten vid den mer än medellånga älven.

Fredag, kl 13.31
Friskvårdskampanj på jobbet i maj, blivit belönad med presentkort för att jag cyklat och rört mig. Så nu ska jag strax ut och premiärlufta nya vätskebältet och springstrumporna som jag cyklat mig till. Allt du behöver som löpare är bra skor, men nu har jag nånstans att stoppa mobilen. Den blir bra att ha när vildsvinen kommer. Vita och ljusgröna strumpor, ingen lerig skogsrunda i dag. Trivs.

Fredag kl 16.52
Ideellt arbete är alltid spännande, men en del dagar med orienteringssatsningen Friska Forshaga är mer spännande än andra. Plötsligt såg vädergudar och kraftverksgubbar till att stolpe 18 stod dold, långt ute i Klarälvens vatten. Onåbart för andra än Eder utsände. Under svåra strapatser vadades det ut, rycktes det och slets det med isvatten till hakan – och segrades det 😉 Nu är stolpe 18 bärgad till land och nerkörd på en torrare del av jordklotet. Hurra! (Foto: En kär klubbmedlem).

Lördag kl 15.57
Lördag i mellersta kommundelen. Det regnar på torget och vi glider in på Dejes nya galleri bredvid blomsteraffären. Fjärilar, fåglar, vatten. Far vidare till den kulturella kraftstationen på andra sidan forsen där konst, musik och mångfaldsfika stämt träff. Gillar den somaliska bakelsen, lyssnar till nationaldagstal av konstnären Niklas Pix Bodin och gitarrspel av Guitars Limited. Själv ägnar jag mig åt hundterapi, tack vare Christina Roséns keramiska hundskulpturer. De finns överallt bland turbiner och traverser. Vill ha!

Instagram, lördag kl 16.01
Naturkraft i mellersta kommundelen.

Lördag kl 17.05, gruppen Front mot rasism och fascism
Det finns dagar då jag undrar vad de allvarligt syftande komikerna Hasse & Tage skulle ha sagt och gjort i dag, när främlingsfientligheten vinner mark. Här en sång ur revyn Gula Hund 1966. Monica Zetterlund sjunger och så hade vi INTE hört nationalsången tidigare.

Länk: Gula Hund: Vara riktigt svensk

Söndag kl 15.14
Var det 19 år sedan sist? Kanske 18? I dag var det dags igen. Följde med på SISU Forshagas löpsektions söndagsträning. Gubben är långsam men kamraterna var artiga och höll igen. Milbanan medurs, gôtt. (Några sprang längre sedan). Tack för sällskapet, detta gör vi ôm.

Sådär, nu kan de digitala arkeologerna komma om 4 000 år. På detta vis levde en medelmellansvensk familj sina dagar i det begynnande 2000-talet. Vadade, fruktade vildgrisar, tillbad spralliga forsar och förstelnade hundar.

Absolut.

Låt den lilla världen växa

Läget? Jo tack, en vakner å sen jobber en å sen sprattler en e stönn å sen sômner en. Sen börjer dä ôm.

”Hur är läget? Jo tack, man vaknar och sedan arbetar man och sedan ägnar man sig åt sina fritidsintressen en stund och sedan somnar man. När man vaknar börjar allt om från början”.

Samma värde
Vad jag vill ha sagt är att jag ägnar viss tid åt att arbeta och gilla mitt jobb och sedan åt det där andra som människor behöver göra. Men på kvällen sitter jag och administrerar en facebookgrupp för folk som tycker att alla har samma värde. När jag skriver detta är vi över 17 500 medlemmar. Vi är antirasister.

Det har börjat om i Europa. Fascismen, den har vi hört om förr.
Vi får kavla upp ärmarna.

Tog från de sjuka
Jag vet många brister i Sverige. Hade vi inte en högerregering som tog från de sjuka och fattiga år efter år? Är det så underligt om folk känner sig utanför? De partier som uppfann ordet utanförskapet förverkligade det strax därpå. Vår tids hårdhänta övergivenhet.

Då har jag ändå inget sagt om hur vi tar emot människor från andra länder. Det mottagandet har varit uselt ännu längre. Den uselheten beror på många partier.

Kärlek, skratt och solidaritet?
Ändå är målet enkelt. Jag tycker om mina föräldrar. Jag tycker om mina syskon. Jag tycker om mina barn och deras barn. Så fortsätter det sedan åt alla möjliga håll. Varför skulle vi inte kunna göra den lilla världen större? Större och större.

Kärleken, solidariteten och omtanken, varför skulle inte den kunna få växa? Växa, växa och åter växa. Allt medan vi vaknar, jobbar, sprattlar en stund och har kul ganska ofta i våra liv.

Det kunde vara så enkelt.

# Mångfald eller enfald, lätt val.
# Efterledet fald är släkt med folder och fåll, med att vika. Fold säger engelsmännen. Vill du röra dig framåt måste du böja knäet, gång på gång. Mångfald. Viker du bara en gång kommer du ingenstans.
# Enfalden blir en broms.

I morgon är det den 6 juni. Tjoho! Här är länk till mitt tal på nationaldagen i fjol.

Jag har inte ändrat mig.

Stig upp

Strax innan bronsåldern tar minnet slut. Där står jag vid de båda gravhögarna och filmar så hälften kunde vara nog, men mobilkameran har redan tagit kvällen.

Jag har varit på seminarium. Rörlig media är det nya svarta, var det en som sa. Klicka på det svarta, så ser du vad den här bloggaren gärna gör i två timmar en ledig dag.

Lägg särskilt märke till den otvungna andhämtningen i rejäl uppförsbacke efter tolv kilometer blandad terräng. Snart är jag framme vid bronsåldern. Långt där borta mellan tallarna och bortanför den igenväxta sjön ska jag ana storgården där pappa var statarunge.

Stigen vindlar, trädpiplärkan landar på en ny talltopp, högt över vår fågelsjö ryttlar en gjuse.

– Ha’lu fått nån fesk?

PS. Är filmen tung att hämta? Måste du klicka gång på gång på trekanten för att orka visa den? Då ska du veta att den var tung att spela in också 🙂

Semesterstängt

Gammal som gatan? Nej du, jag är äldre. Tjugo år äldre än gatan vi bor vid. Så just nu har den här karln tänkt ta sina sista vårsemesterdagar i arbetslivet. Det är både ledsamt och intressant.

Jag hade gärna varit snabbare, snabbtänktare och minnesgodare såhär dags i livet men strunt i det. I dag blir det… asch, dä kvetter. Eftersom jag är som jag är finns det visserligen en plan för de närmaste dagarna men vad ska du med den till? Det kan tänkas att det blir ett långpass i nordväst, en cykeltur till badhuset, en busstur till länsmuseet och en kompassrusch ut i grannskogen för att plocka stolpar.

Eller inte.
Det är nästan som att vara barn.
Eller pensionär.

Tjoho.
Suck.

Jag, en tjänstemannaromantiker (1)

Lika bra att erkänna med en gång. Jag är bondpojk och var landsbygdsromantiker. Sedan blev vi sågverksarbetare pappa och jag – och snart var jag proletärromantiker.

Det är ingenting att skämmas för. Ber du snällt ska jag hålla två långa föredrag om saken. Vad hade du tänkt leva på, om det inte fanns bönder i världen som producerade mat eller arbetare som tillverkade de andra nyttigheterna?

Lättskrivet. Både realistiskt och romantiskt, realist till vardags, romantiker i drömmen. Bäst är om inte ingen av dem går till överdrift. Det finns inga affischproletärer.

En ny insikt
Nu kommer det som tog mig 28 år att inse. Visst, jag är offentliganställd tjänsteman, det begrep jag redan 1987 när jag började ta emot de första larmen från förtvivlade människor på 90 000. Men nu har jag äntligen insett att jag är tjänstemannaromantiker också.

Det ordet fanns inte innan du läste det här. Jag har sökt på Google, det finns inte förrän jag trycker på publicera nu.

I morgon:
Vad hundan menar du med tjänstemannaromantiker?

Röd dag, rör om

Morfar var med och organiserade Karlstads byggnadsarbetare, när den fackliga tanken var ny och obekväm. Första maj var en festlig dag. Mamma förde en av traditionerna vidare. Den dagen skulle hon och syskonen få äggröra när de var små, det fick vi också sedan.

Han kallade de rårörda äggen så. Äggula och mycket socker i ett dricksglas, sedan rör du tills handen börjar domna och gulan vitnar.

Det finns fler traditioner den här dagen. En period underhöll jag med allvar och satir vid våra lokala första maj-möten. Tio år i sträck stod jag i talarstolen, årets viktigaste stund. Det händer att jag saknar det.

Häromdagen blev jag bjuden på äggröra igen. Proletärer i alla land, förenen Eder. Rättvisa och demokrati åt folket, rårört ägg åt alla. Det finns så mycket dumheter kvar att ändra på.

Rör om.

Upphittad av okänd fyrmänning

Den förste spelade i Svenska hjärtan, läste Gunnar Ehnes dikter och uppträdde med Ulleruds Teateraktörer i ett tomt virkesmagasin i Deje. Någon sa att vi var fyrmänningar, det gillade jag. Duktigt och roligt folk, det är aldrig fel. Ibland talade vi allvar.

Nu har jag träffat en ny fyrmänning. Lustigt släktord det där. Den nye hade läst när jag skrev på bloggen om min mormor från Malungs finnmarker.

Lämnade de blånande höjderna
Bästa praktiska nyttan med bloggen hittills, är det att fyrmänning nummer två hittade mig? Ja, kanske. Roligt när en trevlig släkting hör av sig som jag inte visste fanns. Fint att han dessutom vet allt om finnbosättningarna på höjderna med sjöutsikt, som min mormor lämnade 1905.

I Frimurarlogen i Karlstad långt söderut gick Sverige och Norge isär det året. Någonstans i samma stad gick mormor och morfar ihop.

Hur tog hon sig dit? Till fots de första milen antar jag, och sedan med NKlJ.

Vem var han?
Nu vet jag varför finnstället som Emma Ivarsson kom från heter Andina. Där låg en gång Anders eller Anttis aho. Säg det i flera generationer så blir det Andina. Aho betyder bråte, fall, övergiven sved. De talade så mjuk finska, mina förfäder. T:na blev gärna d:n, lampi blev lamm. Måste ta reda på vem han med fallet var.

Du kan kalla mig Kääriäinen förresten. Vad det betyder säger jag inte.

LÄNK: Du står i ett månghundraårigt led
och det går att förstå varandra

De livsfarliga 100 000

Det finns dagar jag helst vill glömma. Mammas och pappas dödsdagar, mordet på Olof Palme, 11:e september i Chile och New York. Almanackan vet fler.

Kärnkraftsolyckan i Fukushima är en annan sådan händelse i vår historia. Det behövdes bara en jordbävning och en tsunami, sedan var det kört. Jag får inte säga ”Vad var det vi sa”, jag får inte säga ”Vad var det vi sa”, jag får inte…

Ser i tidningen att Karlstads kommun måste öka sitt borgensåtagande med 65 miljoner kronor, för att bekosta en kommande avveckling av Oskarshamns kärnkraftverk. Kommunen är delägare i den vattenkokaren. Nu har kärnkraftskramarna kommit fram till att det blir dyrare än de trott att ta hand om avfallet.

Räck upp en hand, alla som blev förvånade.

Dyr gåva till era barn
Jag får inte säga ”Vad var det vi sa”, jag får inte säga ”Vad var det vi sa”.

Varför får jag inte det förresten? Kärnkraften var livsfarlig 1980, det hade den varit i många år innan dess och det kommer den att vara i 100 000 år efter att det sista verket har stängts av.

Det kan bli mer än 65 miljoner, kära karlstadpolitiker. Mer än det och mer än den halva miljard ni redan har bundit. Er älskade paroll Karlstad 100 000 får en helt ny innebörd, inte sant?

Först då är det ofarligt igen
100 000 år är många generationer. Räknar jag rätt, så kommer det en generation karlstadsbarn som kan pusta ut, när Oskarshamns avfall är ofarligt för människan igen. Räknar jag rätt så dröjer det visserligen ett tag innan den da’n är här.

Jag är nog borta då.

Ty när skulle kärnkraftverket i Oskarshamn vara ofarligt – om någon stängde av det i kväll? När går det för människan att umgås med bränsleresterna igen?

Jag får ta det en gång till. Svaret är att verket kommer att sluta vara livsfarligt för era:

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-

Sen är det lugnt.
Bara så ni vet.