Hur tölig måste en kattbild vara?

Blitt vitt

Har hostat i en vecka och sett världen genom fönsterrutan. Vatt blitt, blitt vitt. Roligare blir jag inte efter ännu en hostnatt som fick gästkatten att jama högt i sympati nerifrån badrummet.

Jag går hem hos katter. Spädbarn och katter förstår mig, jag gör mig inte till för dem. Lägg dig i mitt knä så blir du huvudperson.

FREDAG. Träffar läkare som gör mig glad. Får många muntra tillrop av bloggläsare om mitt pensionsinlägg.

Det ska nog gå att få tiden att gå även efter 65. Några av mina läsupplevelser varje dag kommer från moget folk som vägrar förtröttas. Kära löpargudar, skrattargudar och skrivargudar, ge mig ett par matskedar av B:s, U:s, G:s och L:s glimt och gnista.

Hårdrock för mångfaldLÖRDAG. Åker en mil norrut längs vintervägar till Deje kulturhus. Tre unga killar ordnar Hårdrock för mångfald och vi älskar det. Berörs av berättelserna från tjejen från Somalia som inte hört från sin mamma och sina syskon på en månad, från den unge mannen från Syrien som vill bli Sveriges bästa ögonläkare, från den avhoppade nazisten som småningom lyckades byta värderingar därför att en värmländsk polis såg människan bakom fördomarna, från hårdrockskillarna själva som gjort sina unga livs viktigaste grupparbete. Hittills.

Vi är inte mot, säger Aron, Robin och Jonathan flera gånger, vi är för. För mänsklig mångfald.

Fet typSÖNDAG. Kämpar med datorvård och märker att jag borde göra om omslagsbilden till Facebook där jag springer över ängen. Tio kilo mindre är ett angenämt problem. Kanske kunde dra in kinderna också.

För tredje gången gal hanen att Göran Hägglund har humor, jag blir så trött på den galningen. Ja, han har humor, det har Carl Bildt med. Det förlåter ingenting. Inte den enes vårdköer och apoteksfördärv, inte den andres oljeaffärer i diktaturens utmarker.

Jag vill skratta med folk, inte åt folk.

TIDIGARE FÖRRA VECKAN. En kväll var min vän psykologen i tv. Han fick kommentera trycket som vissa känner inför träningsvågen i världen och tala om den roliga facebookgruppen Minst 100 psykbryt innan midsommar, som någon bildat. Då skrev jag själv på facebook, hoppas glimten syns:

Ser att vissa inte förstår att vi är några som gärna behöver facebookgruppen 100 pass innan midsommar för att må bra. Den är på lek men den tvingar oss att röra oss även regniga tisdagar. Fyra pass i veckan, en del i form av raska promenader, är det så farligt?

Ser att vissa inte förstår att det är helt lagligt att kombinera de 100 passen med medlemskap i grupperna 100 öl före midsommar, 100 psykbryt innan midsommar, 100 töliga kattbilder innan midsommar eller 100 knappt ätliga måltider innan midsommar.

Ser att vissa inte förstår. Otur.

MÅNDAG MORGON, I DAG. Hostar fortfarande, törs inte springa. Många av mina bästa psykbryt har kommit när jag inte fått träna. 100 psykbryt innan midsommar var en kul idé, synd bara att vissa inte förstår att den stora leken är löpträningen. Löparen om någon är Homo ludens, den lekande människan.

Spännande med grupperna 100 töliga kattbilder innan midsommar och 100 knappt ätliga måltider innan midsommar. De namnen hittade jag på själv, snart finns grupperna på riktigt. Det känner jag inom mig.

Löpning och lekfullhet har räddat liv och förstånd på många människor. Det är nyttigt att springa sig trött ibland och rensa skallen. På köpet har du kommit ut och fått se naturen byta om när blött blitt vitt.

KattbildHur tölig måste en kattbild vara för att få kallas tölig enligt internationella Grossbolstorpsreglerna? Knepigt. Inte blir det lättare av att jag känner typen som skriver reglerna.

Den ä’ tölig han.

Tölig: värmländska för tjatig, tråkig.

Mejl om att bli vuxen

Trädgårdsdamm

Funderar på att göra om lite i trädgården när jag blir pensionär.

Vuxenvarning. Jag har skickat ett mejl till Pensionsmyndigheten.

Min kära vän har inga problem med att förstå det orange kuvertet. Inte några andra kuvert som dimper ner till mig heller, fastän jag haft fler arbetsgivare och uppdragsgivare än det finns villor på vår gata.

Så himla besvärligt är det inte. Inte sedan jag väl skaffade e-legitimation och gick in på Min pension och tittade. Men vi har ett bedrövligt pensionssystem.

Jäkla fondmicklare.

Fem pocketböcker
Visst ser vi en del roliga poster när vi klickar fram listan över pensionsinstitut. Från ett av dem kommer jag att få 253 kronor i månaden. Livslångt. Det är vad några år som journalist i Småland skrapade ihop åt mig. Heja Vaggeryd, heja Klostergatan i Jönköping, heja Esplanaden, Huskvarna. 253 kronor är inte att förakta. Det får jag fem färska pocketböcker för, om jag cyklar till stan och köper dem. Eller väldigt många cykelturer ner till vårt prima bibliotek, där läsningen är gratis. Då kan jag fika på hemvägen och ta en tur i skogen efteråt.

Fikar jag hemma blir det rena förtjänsten.

Från en annan givare får jag 517 kronor i månaden, livsvarigt. Det är för åren på Statens Räddningsverk. De pengarna ska jag köpa filmjölk för, en insats som varit livräddande förr i detta hushåll. Räcker de till müsli också och en släktforskningscirkel?

Väldigt kluven
När jag skriver detta är det 199 arbetsdagar kvar, med semestern borträknad. Säg ingenting till chefen, han kan tro att jag är trött på jobbet och det är jag inte. Tvärt om. I själva verket är jag väldigt kluven. Lever jag den 12 januari 2016 så kommer det att kännas konstigt att inte gå till jobbet. Det är en tisdag. Vi brukar jobba på tisdagarna i vår släkt.

Mina trivsamma arbetskamrater.
Mina viktiga arbetsuppgifter.
Mitt kära höj- och sänkbara ståbord.
Min trådlösa mus.

Sista kalendern
Vem ska jag sedan prata strunt med vid förmiddagsfikat? Vem ska lära mig allt roligt? Vem ska jag tvinga att lyssna till de sju anekdoterna från min levnad?

Jag fick ett vänligt svar från Pensionsmyndigheten. En trevlig kvinna där tycker absolut att jag kan sluta jobba mitt i månaden, dagen innan jag fyller 65. Om jag vill. Fast själva pensionen betalar de ut månadsvis, den delar hon inte på.

Jag har börjat på den sista arbetsalmanacka jag tänker använda i mitt drygt 40-åriga arbetsliv. De sista dagarna i januari 2016 kör jag på frihand.

Det, mina barn, kallar jag vuxenvarning.

Exalterad?

Olles skidfärd

 Illustration i Elsa Beskows bok Olles skidfärd.

”När jag var liten och ända tills nu har jag blivit glad, ja nästan exalterad när de första flingorna har fallit” skriver min vän Lars Nilsson på Facebook.

Ja. Just så. Jag var barn och stod med näsan tryckt mot rutan varje kväll från början av november. Hoppas, hoppas vi får snö… Olles skidfärd, som bilderna i den boken såg min dröm ut. Ganska ofta blev den sann.

Jag drömmer den än.

En annan upplevelse som sitter djupt i själen är korvgrillning. Att gå ut i skogen, oavsett årstid, tända en brasa, tälja en grillpinne och grilla korv. Väcka jägaren & samlaren inom mig, minnas alla Hjortfot-böckerna och alla goda svenska naturskildrare Snart ska vi grillaför vilka brasan alltid är munter. Brasa och munter, de orden är tvillingar. Trillingar förresten, det finns ett ord till.

I går gjorde vi det igen.
Tack liv, tack skog.
Tack Konsum Värmlands charkfabrik.

Exalterad. Just så.
Sa jag att det snöade?

Dags att minnas 2015

Fiberdiket

 

 

 

 

 

Fiberdiket, vår tids Göta Kanal och stambana.
Allt jag kräver av ett bra bredband är att det är brett OCH djuuuuupt.

 
Det har blivit hög tid att summera det nya året.

1 JANUARI 2015: 40 minuters powerwalk i ishalkan, börjar läsa julklappsbok nummer två, svarar på en fråga på jobbets facebooksida. 2 JANUARI: åker till kontoret, inviger sista årskalendern i mitt yrkesliv, hemkommen igen ser jag ett intervjuprogram med Sven Wollter, installerar fibern färdigt, den är så snabb så vi får smyga oss på datorn, joggar hit och dit i centrala Grossbolstorp och förorten Forshaga. 3-4 JANUARI: tar helg, funderar över en kompromiss som det här stönträt kanske måste föreslå vid en stor genomgång chefen har bett mig göra, ler för mig själv när jag tänker på hur förvånad jag kommer att bli över detta, (har jag blivit mjuk sen jag fyllde 63,95?), läser vidare i boken, promenerar i solsken, springer hit och dit i förorten. 5 JANUARI: summerar 2015 och allt är lugnt, allt är lugnt, åker till vår kranskommun Karlstad.

Nej förresten, ja bare skôja.
Dä’ driter ja’ att i.

Stönträ’: (ett ord på mitt modersmål),
ovanligt envis individ av arter som hund och människa.

Mitt slitna gamla 2014

Kontorslandskap

Kontorslandskap i Karlstad sommaren 2014. Någon ställde sin stol mitt i älven.

Det var det bästa av år, det var det sämsta av år. 2014. Två dagar i rad kom vänliga män och tackade för mitt skrivande, krönikor de hade följt till för tio år sedan. En tredje dag fick det främlingsfientliga partiet 12,86 procent av rösterna i riksdagsvalet. Medan jag gick ner tio kilo, satte millennierekord på milen och sprang alla gator i kommunens tätorter flyttade fattigdomen i Europa hit, till entrén utanför vårt Konsum. Det dåliga var inte att tiggarna kom hit, det var att de behöver tigga.

– Förbjud tiggandet… suckade de inskränkta, få.
– Förbjud fattigdomen, svarade folk med inlevelse.

Den här bloggen fyllde tre år och såg sitt tusende inlägg. Nå’t ska en bokstavsvän göra när huset blir tommare och jobbet bara är på 100 procent.

Här är några av inläggen i repris. Börja inte med att läsa dem. Börja med att gå med i facebookgruppen Front mot rasism och fascism. Vi är en bra bit över 16 000 medlemmar numera, det hände också 2014.

Bästa ordet är fortfarande solidaritet.

På allvar
Rött kortDu har inte funderat på att tänka lite själv?
En särskild plats i helvetet
När Charlie Weimers missade förlåtelsen
Antirasistiska FAQ (del 3)
Tal på nationaldagen 2014
Jaså gick det att ta ett ännu dummare beslut…
Landet där de rika drar ifrån

Fröken OPå allvar
Fröken Onödigs torg
Resan hemifrån
Mina händers klassresa

Alfred TennysonPå den sortens allvar
Tanke klockan 06.18 vid fyllda 63
Persbrandt ger oss nästa nyårsklocka
Nu hettar det till

På kylskåp
24:7-dieten (Bry dig inte om att inlägget är från 2013. Ät nu).

Stängt på grund av midvinterblot

Festligt

Stängt ett tag på grund av den fornnordiska seden att fira midvinterblot, den tyskschweiziskfranska att ta in ett träd och hänga glittrande föremål i det, den turkiska att klä ut en lämplig vuxen till tjock gubbe med skägg och den urgamla svenska att titta på en arg tecknad amerikansk sjömansanka utan kläder på underkroppen. Vänta, det var en lycklig nedkomst i Nasaret också.

Kulturen vet inga gränser.

EldGod Jul eller vad du kallar midvinterfesten. Ät mycket gröt. Prata med riktiga människor. Tid är en vacker gåva.

Snart är det … asch, dä kvetter.

När jag får tid

När jag får tid ska jag gå ut och känna hur det doftar snö i luften.
När jag får tid ska jag lägga ut äppelbitar på marken till koltrasten, det tycker han om.
När jag får tid ska jag läsa en bok som handlar om en enda dag i juni 1904 i Dublin.
När jag får tid ska jag ringa en vän.
När jag får tid ska jag gå till gravarna och tänka på dem som jag skrattat så mycket med.
När jag får tid ska jag tänka tre kloka tankar som jag inte tänkt förut.
När jag får tid ska jag höra en melodi som jag inte visste fanns.
MorgonhimmelNär jag får tid ska jag lära mig knyta skosnörena så som andra människor gör det.
När jag får tid ska jag rensa i lådorna i garaget och slänga onödiga papper här inne med.
När jag får tid ska jag lära mig hur steglitsen låter och vad den vuxna myrlejonsländan sysslar med på nätterna.
När jag får tid ska jag skriva ett pappersbrev till en människa och posta det i en låda.
När jag får tid ska jag se midnattssolen.
När jag får tid ska jag somna samma dygn som jag gick upp.

När jag får tid ska jag förändra världen, särskilt dumheterna.
Har du tid att hänga med?

Tomheten inuti mig

Ett hotell

Såhär års brukar vi ha ofta ha en planerad resa att se fram emot. Några månader in på det nya året har vi brukat åka till varmare land. Vi gillar att promenera efter havet eller sitta och titta på folk, hyra en bil och köra runt i några främmande berg. I fjol sprang jag ganska många pass i ett rent ökenlandskap, redan det var spännande.

Resan brukar vara beställd i mitten av december och hotellet klart. Sedan sitter jag om kvällarna och spanar in kvarteren där vi ska bo, de finns på kartan och på gatubilderna på nätet. ”Där kommer vi nog att gå när vi ska ner till havet.” ”Där ligger närmaste köpcentrum.” ”Det verkar bra brant nedanför strandpromenaden.” ”Om vi hyr bil kan vi åka dit bort, för att…” ”Just nu är det 24 grader varmt där.”

Ingen resa att se fram emot
Den här gången ligger vi lågt. Inget bokat, inget tänkt. Om detta är vi överens, fast det blir ändå som en tomhet i mig, när jag inte får planera och fantisera. Nu säger jag detta till den kära vännen. Jag har ingen resa att planera, säger jag. Det känns så tomt.

Vad sägs om soptunnan? säger hon och ger mig soppåsen.

December i landets 186:e största tätort

Himmel

 Nytt på sidan Sanningen: nyvalsdikt av Viktor Root.

Tisdag
Gnistrande morgon med blågrön himmel, vit frost i gräset och en asfalt som minns klappret av råbocken jag mötte i trädgården i går kväll. Ett tag var de fyra rådjur i vårt område, är han ensam nu?

Långsamt börjar en varmare färg växa vid horisonten. Jag släpper taget om himlen och går ner för att göra frukost. Fil och müsli, smörgås med halv skinkbit, apelsinjuice, blodtryckstablett, kaffe och ledaren i vår papperstidning. Han tycker att SD först ställer till kaos och sedan försöker smita ut bakvägen.

Blodtrycket i måndags var godkänt, trots att det var första gången med självbetjäning. Vårt landsting har räknat ut att jag ska mäta trycket själv i fortsättningen. Där satt jag i ett sjukrum på vår vårdcentral med apparat och instruktion. Kanske är inte just blodtryckstagning det bästa för ett landsting att outsourca till oroliga själar? Hjärtat klapprar det med.

Nu står råbocken och tittar in på mig i köket och snart vaknar pilfinkarna.
Det blir en bra dag det här. Sju grader kallt och arbetslust.

Onsdag
Rep F
Blåser så soptunnan välter. Är det nå’t bra på tv i kväll? Gärna en stolt Nobelgala på offentlig lokal (jag älskar att se litteraturpristagaren tala) men vore inte den här kvällen ett fint tillfälle att avsätta kungahuset? Strax efter varmrätten.

Tihi.

Åcken ä’ JW Jones?

JWInget roligt på någon av våra onödigt många tv-kanaler. Då zappar jag bort till Glimt, en mycket lokal kanal. Där spelar en ung man med gitarr blues på en nattklubb i Karlstad så änglarna gråter. JW Jones? Vem farao är det?

Nu vet jag. Det fick bli en spellista till. Inte så mycket för sjunget men för spelet.

Fortbildningen går vidare. Spotify är det bästa som hänt mig musikaliskt sen den där gången vi såg Vem kan man lita på? på Plåthammaren i Älvsbacka.

(Youtubelänken är från en annan spelning
med min nya vän JW).