Kategori: Natur

Stackars fågel, vilket jobb

Montana Roja

Därhemma har jag en fågeldagbok som jag fått i present. Meningen är att jag ska skriva upp olika fågelobservationer jag gör år 2016.

Fågeldagbok∗ De älskade stjärtmesarna i snövädret, 7 mars.
∗ Mindre korsnäbben i en grantopp när jag var ute och filmade vårbäckar, 16 mars.
∗ Morkullan som landade strax intill mig på ett hygge i skymningen, 28 mars.

Förebådar krig
På eftermiddagen den 10 april går vi från hotell Caybeach Sun och ner mot havet. Efter ett tag når vi ett öppet område med lavagrus och enstaka gröna växter. Då kommer han flygande, han som vi bara sett på Gran Canaria tidigare. Härfågeln. Först i luften helt nära oss, sedan parkerad på hotellmuren en bit bort, därefter helt nära oss igen. Han förebådar krig och ofred, säger den kära vännen.

Jag vet.

När fågeln satt på muren spände han upp fjädrar på huvudet, som en riddare. Mina vänner från Syrien skulle sucka tungt om de hörde min stilla bön att härfågeln aldrig måtte få rätt om kriget.

Det har han haft i många år i det vackra landet de kommer ifrån. Må han alltid få fel i fortsättningen. Må både fåglar och de som flytt vara välkomna i våra trakter. Alla folks frihet, hela världens fred.

Fin är han. Fin i Värmland med härom året.

Inte vill han vara spåkarl
Låt ingen fågel med vackra fjädrar bestämma hur vi vill ha det. Freden är vackrare än alla fågelspådomar som människor hittat på. Jag vill ha en sädesärla, en sånglärka och en gök. Ge mig ett land som hållit fred i 200 år. Ge mig en värld som gör det framöver.

Låt härfågeln vara vacker bara för att han kan. Inte vill han vara spåkarl.

Måne över playanGe oss alla fred, mat, lugn och fria rymder.
Håll fred.

(Lanzarote, april)

Kan det bli tydligare?

Middagsvila.001

Vilar middag för att jag kan. Jädrar va’ gôtt.

I tjugo års tid avslutade jag var tredje lunch på jobbet med att föreslå att vi skulle införa middagsvila.
– Vi kunde ha madrasser som vi tog fram. Chefen kunde läsa högt ur affärsplanen tills vi somnade. Han själv med. Varenda dag.

Ingen förstod att jag menade allvar.
Tio minuter, det skulle ha gjort susen.

Högst femton.

### ”Vile medda” sa vi på sågen i Molkom. Vila middag. Den gången hade vi en timmes lunch, själv sov jag på ett virkespaket.
### I min ordbok står ordet vila mitt emellan viktualier (vilket betyder matvaror, livsmedel) och vild.
### Kan det bli tydligare än så?

Gissa varför cheferna och favoriterna slipper

Dislike

Fördelen med kontorslandskap är andra halvan av ordet. Du har vidsträckt utsikt, det är ett himla liv överallt och du hör intressanta biologiska ljud. Det är därför det kallas landskap. Något kontor är det inte, för på riktiga kontor får du något gjort.

Den som av besparingsskäl inför kontorslandskap brukar sällan själv sätta sig däri. (Gammalt djungelordspråk).

Det är inte besparing, allt som kallas så. (Ännu äldre djungelordspråk).

Mången företagsledning förstår sig bättre på lokalers yta än på människors inre. (Färskt djungelordspråk).

Jag har jobbat tätt på kontor på SOS-centralen. Där var det perfekt. Vi satt med armbågs lucka bredvid varandra. Där men bara där var detta klokt. Då kunde vi snabbt hjälpa varandra när det behövdes.

### På vanliga kontor är nackdelarna med kontorslandskap större än fördelarna.
### Du blir mer stressad, oftare sjuk och mindre effektiv. Det finns det siffror på.
### Berättade jag att chefer och favoriter alltid slipper kontorslandskapet? Fundera över varför.

Länge leve jordaxeln

Samma nerförsbacke och tillbakablick 7 mars, 16 mars och 20 mars. Bilder som har något att berätta.

Hon rör på sig, hon gör faktiskt det i år med. Ett fyrfaldigt leve för jordaxeln, solvärmen och själva jordklumpen.

Nu är det bara nio månader tills jag får snöpulsa igen.

Hurra!

7 mars

16 mars

20 mars

Tre mobilbilder från en skuggig del av min vardagsrunda. Från snöpulsvinter till nässelfjärilsvår på tretton dagar. 

Skogspromenad i solen utan mössa

Bäck och is

Nu blir jag snart förbaskad. Här har en varit dagledig i över två månader och själen tror fortfarande att det är bråttom.

Varför har jag inget ljudminne? Såg en korsnäbb i en grantopp bortanför skärningen på väg 62, memorerade lätet noga men när jag kommer hem är det alltid glömt. Detaljerna är borta. Var det större-, mindre– eller bändelkorsnäbb? Mindre kan jag tro, men det hade varit fint att vara säker. I fortsättningen ska jag spela in mig själv med mobilen, när jag härmar lätet.

Det blir nog hörvärt. Tjipp tjipp.

*

Kaffe och ostsmörgås smakar bäst i solglänta. Mandarin är vackrast mot marssnö. Efter två timmar här ute tror inte själen längre att det är bråttom. Det tror däremot vattnet som nyss var vitt och kramt. Hör hur det rusar, pånyttfött och spralligt, neråt neråt, framåt framåt!

Alla vatten jag hör ska till Göteborg. De har möte där.

### Vet du vad det är för likhet mellan en mindre korsnäbb och Bengt Alsterlind i för stora skor?
### Tjipp tjipp tjipp.

Vårbäck i mars, turen Grossbolstorp-Göteborg, enligt tidtabell.

Arla långpass

Bågskytte

Första veckan med den nya 5:2-kuren går jag upp ett kilo. Jädra skitvåg.

Första vårvintern som dagledig struntar jag i veckonummer och glömmer veckodag. Bra kalender.

Första gången du möter en sädesärla på våren ska du bära en stör. Då får du ett långt liv, sa de gamle. Metspö går också bra. Börja nu, lång sak, ho’ kommer snart.

”Dagledig”? Jag? Hahahahahahaha hohoho hahaha. Glöm det, jag ska strax gå på mitt bärpass.

# Ärlobics.
# Stör? Långa?
# Ål in

Ren siktröjning

Näsan och pennan

För några år sedan ville jag gå ner i vikt och bli smalare om midjan, eftersom livet är mig kärt. Det gick bra, 5:2 var som gjort för mig.

Målet nåddes. Många kilo blev det och envisheten mådde fint.

Vad jag inte räknade med var en höst och vinter 2015-2016 med benhinneproblem, kyla och virus som fick mig att ersätta löpningen med ryggbiffar, chokladkakor och ett även i övrigt fettbildande leverne.

Nu står jag här med skymd sikt igen. Inget allvarligt men tillräckligt för att störa. Jag vill inte känna brösten jogga när jag skumpar. Eller tvärtom. Jag är en sådan människa som inte ens ska ha bröst. När jag står naken och blickar söderut vill jag se vad jag äger och har. Nu ser jag mest vad jag ätit och har.

I måndags morse inledde denna midjemåttsinnehavare stolt en ny 5:2-kur. Buken har 3,7 kilo som ska bort.

Jag ser det som ren siktröjning.

Där nerförsbacken slutar

Havet vid Varberg

Jaså är det här du är.

Jaså var det hit allt vattnet i bäcken bortom vår gräsmatta skulle. Här slutar nerförsbacken som börjar i vår skog.

Varje gång jag hör havet rulla tänker jag på människans resor. Hit kom de en gång, inte vet jag hur, och slog sig ner. Inte talte de svenska, inte sjöng de nån nationalsång, de visste knappt vad lagom var. Det var bara det att de hade reslust och behövde utforska. För att leva förstås, för maten i magen, men också för den nyfikenhet som alltid drivit förfäder att färdas mot det blå vid horisonten.

En gång föddes den nyfikenheten i Afrika. Därifrån drog de vidare, befolkade vik efter vik av sitt klot. Även den värsta rasist bär en afrikan inom sig, generna är därifrån. Det skrattar jag åt varje dag.

Hit till havskanten kom de. Toppen på halvön var en ö, där klev de i land. Följde småningom den största älven uppåt, i generationer. Fick gröna stövlar, färgteve och diskmaskin med dataprogram. Men varje gång de tänder en brasa 650 meter bort i skogen intill Forshaga, vaknar en nyfiken förmoder och förfader inom dem.

-Titta, vi har tämjt elden.
-Å en köttbet, jo jag tackar, jag.

Jaså var det här de kom.