Politik – Sida 44 – SVENSSONS SLÄNG

När du spår men inte vill få rätt

Än en gång verkar livet lära en: lita inte på opinionsundersökningar.

I somras satt jag bland goda vänner vid ett middagsbord på Geijersgården i Ransäter och spådde Donald Trump som segrare i det amerikanska presidentvalet. Motvilligt, så motvilligt att tungan vägrade uttala hans namn rätt. Som om jag inte ville tro det jag trodde.

I går kväll när jag gick och lade mig var det fortfarande troligt att Amerikas Förenta Stater skulle få sin första kvinnliga president. Hillary Clinton är inte direkt någon svensk socialdemokrat, vänsterpartist eller miljöpartist men hon är det minst dåliga valet om alternativet är fastighetsmagnaten Trump.

När jag vaknade 04.45 i dag var det otroliga på väg att bli troligt. Opinionsundersökarna på väg att få fel. De onda aningarna från CNN-sändningen jag tittade på så länge härom kvällen höll på att få rätt.

En folkförförare
CNN-sändningen i måndags bestod av ett långt valspurtsmöte med Donald Trump i talarstolen. Hans budskap var förfärligt, tonen förskräcklig, hela han oberäknelig. Men framförandet var mycket skickligare än du någonsin kunnat tro, om du bara sett dessa minutkorta nyhetsinslag i svensk tv.

Karln är en folkförförare. Sådana har vi sett förr i historien.

Just nu ser han ut att vinna. Hur var det en svensk kommentator sa i dag på morgonen? Vinner han blir det ännu värre för svenskarna än för amerikanerna. I svensk public service låter reportrarna besvikna, utan att de själva märker det.

En framväxande människosyn
Valet i USA har mycket att lära oss om hur vi ska se på Sverige. En lärdom: vi bör bli mer som filmaren Michael Moore. Han som for till Trumpland för att försöka förstå hur Trumps väljare tänker och varför. Den arbetslöse. Den utsorterade. Den som känner sig övergiven av maktens centrum. Den som hamnade på fel sida av klassklyftan. Den som eliten gör narr av.

Moore försöker ärligen sätta sig in i vad som får dem att välja republikanernas kandidat hösten 2016. Då duger det inte att bara klistra etiketter på Trump och kalla hans vänner korkade. Världen är inte enkel.

Jag bävar för Trumps politik. Vinner han verkligen vill jag dra ett gammalt täcke över mig och gå i ide i fyra år. Men jag bävar också för den framväxande människosynen hos sådana som mig själv, om vi börjar tro att halva det amerikanska folket – och 17 procent av det svenska – är korkade dumhuvuden.

Den analysen kommer aldrig att hjälpa oss förstå och förändra.

# Se Michael Moores film: Jag älskar Donald Trump – Michael Moore in Trumpland.
# Den finns på SVT Play och Youtube, enklast är att du klickar på länken ovan.
# Jag hoppas fortfarande att Trumps seger i Amerika är en ond dröm och att min spådom från i somras aldrig blir sann.

(I all hast, onsdag morgon, kl 06.33)

Mäster Skräddares dag

6 november. I dag firar jag en energisk karl som betytt mycket för svenska arbetare.

Gustav II Adolf? Nej knappast, den får andra fira. Min hette August. Jag säger bara: stora salen på Hotell Stockholm i Malmö för 135 år sedan i dag.

”… är det inte rysligt att tänka sig att medan ladorna och magasinerna är fulla af spanmål så gives där många som lider hunger”.

”… arbetet det är arbetarens endaste egendom, därför vill vi att sådana lagar skall vidtagas som beskyddar arbetarens endaste egendom, nämligen hans arbetskraft”.

… ja är det inte rysligt att tänka sig att medan arbetaren han frambringar alla värden så lider han /…/ nöd, men eder plikt arbetare, både män och kvinnor, är det att sluta eder samman”.

Tack för allt ditt slit längs vägarna, Mäster Palm.
Nu behöver vi dig igen.

Länk:
Facsimil på det handskrivna manuskriptet från 6 november 1881

– ”Lån”?! Nu betalar ni!

Först nej till lånord. Nu vill de gå vidare.

I nästa steg blir Sverigedemokraterna expansiva. Då måste Storbritannien, Amerikas Förenta stater och övriga engelskspråkiga länder börja betala för sig. Kravet är en miljon kronor till Sverige för varje fönster på varje hus i engelskpratarnas länder, eftersom de alltid har kallat fönstret ”window” utan att fråga oss.

– Window? Det är ju vårat gamla fina ”vindöga” för böveln! Nu betalar ni! Päj!

Världens löparklubbar blir skyldiga Sverige 10 000 kronor per medlem, eftersom de använt det svenska uttrycket ”fartlek” ända sedan Jösse Holmer uppfann träningsformen på 1930-talet. Amerikanerna flinar när de säger ordet, de borde egentligen betala ännu mer.

Om ”smorgasbord” tänker Sverigedemokraterna återkomma närmare jul, när silla går te.

… detta har en bror till en vän till mig hört, sent i fredags.

Och och och

Sverigedemokraterna vill utvisa alla låneord. Det är rejäla tag. Av uttrycket ”ärans och hjältarnas språk” blir bara ett ord kvar: ”och”. Resten är hitfraktat.

För att inte tala om ”demokrati”. Det ordet är importerat från strax hitom Särkland.

Nästa steg i SD:s programarbete blir att velocipeden, automobilen och tandborsten förbjuds. Tandborsten är kinesisk, för höge böveln. Den går bort! Varje riktigt blåögd karl bär gula tansebissingar i kors i truten, när han häver upp sitt stolta:

– Och och och.

Fundering före frukost

Funderar över vilka politiska frågor som är för komplicerade för svenska medborgare att ta ställning till, om en är demokrat. Kommer inte på en enda.

Funderar över den människosyn som breder ut sig bland allt fler. Kommer på mig själv med att bli ledsen.

Funderar.

# Jag älskar uppförsbackar.
# Men inte de onödiga.
# Problemet är att parti efter parti valt att följa höjdkurvan intill dumhet. Nu måste snart någon av de våre våga ta det jobbiga klivet och höja nivån. En del stigningar är nödvändiga. Uppåt, uppåt!

Förstår ni inte att ni föder en populist i timmen?

Lågbron, symbolen för maktens lomhördhet.

Tisdag, oktober målar akvarell. Vid paradisäppelträdet kivas fåglarna om våra enkla bidrag. I Göteborg jobbar politikerna vidare med den lågbro över Göta älv som kommer att bli till sånt besvär för Vänersjöfart och för industrier i min provins.

Själv sitter jag och läser statistik på nätet, nån ska göra det. 1979 hade de svenska partierna 1,5 miljoner medlemmar, i dag bara omkring 270 000. Jag har tillhört några av de partierna och vet att det förstås är en liten andel av medlemmarna som i praktiken avgör ärendena, genom att sitta i valberedningar, styrelser och viktiga beslutandeförsamlingar i kommuner, landsting och riksdag.

Så fungerar den svenska demokratin. Demokratin är jag stolt över, den har svenska folket kämpat sig till, den måste vi fortsätta slåss för varje dag. Och just därför: det måste väl vara fler än jag som tycker det är bekymmersamt att en alltmer krympande andel av folket är partimedlemmar? Att alltså en ännu mer försvinnande liten del i praktiken avgör så stora frågor som regionfrågan? Ska kanske 30-40 av 276 000 värmlänningar avgöra en så viktig framtidsfråga som storomvandlingen av Sverige?

Inte är det självklart för en demokrat.

Jag känner många av de 30-40 partisterna som tycker att de kan besluta åt oss även i detta ärende, fast det är så mycket större än vardagsfrågorna. De är i allmänhet kloka människor som vill väl. Just därför förstår jag inte att de vill trumma igenom ett så tungt beslut utan att höra med sitt folk. Jag fattar inte att de inte begriper att de just nu föder en ny populist i timmen här på trakten, genom sin lomhördhet.

Är politiken bara partitaktik och smusselstrategi nuförtiden?
Vart tog folkupplysningen vägen? Vad hände med lyhördhet, förankring och respekt?

### Lågbron i Göteborg förskräcker.
### Frågan om slussarna i Trollhättan får en att bäva.
### De är talande att makthavare nedströms gör Värmland till en blindtarm, redan innan storregionen ens är genomförd. Lomhördhet: hundra.

Klumpdemokrater

Intressant när demokrater, som är demokrater eftersom de tycker att svenska folket är kapabelt att ta ställning till vårt lands allra som mest komplicerade frågor i klump, inte vill ha folkomröstning eftersom de inte tror att samma svenska folk är klokt nog att ta ställning till en enda enskild av de många separata frågorna i denna klump, som vi begrep oss så bra på nyss när den kom i klump.

Klumpdemokrater känner jag många.
Nu kommer Dåochdådemokraterna.

De vill ha röstboskap med iblandförtroende.

Länk: Rösta om Värmland
Länk: ”Släpp tanken på att dela in Sverige i storregioner”

# Inlägg efter att ha lyssnat på diskussion om hur olämpligt det är att låta de som ska bo i en region vara med och bestämma om de ska bo i en region.
# … och så undrar våra partistrateger över att populismen går framåt i världen.
# Jag minns när ni trodde på folkbildning.

Tryckfrihet, ärtsoppa och gamla lögner

1.
Oredan som uppstod bland de kamrater på redaktionen som så gärna ville men inte fick uppdraget att bevaka kungamiddagen.

Jag som fick
… men nekade.

2.
En gång långt tidigare, när tidningens ledare dundrade mot oss solidariska som protesterade mot Vietnamkriget, tog vi beslutet. Vi ockuperar tidningen!

Beslutet blev protokollfört men aldrig verkställt. Heroiskt stannade vi en stund utanför officinen med varje demonstrationståg de första åren. Ropande vår talkör om LÖGNEN.

Femton år senare anställde tidningen mig. Jag blev arbetskamrat med Ledardundraren. Chefen fann en särskild ironisk glädje i att låta oss två bevaka första maj-demonstrationerna.

Ändå blev jag inte den förste från ockupationsmötet som hamnade i tidningens spalter. Det blev han som hade föreslagit att vi skulle slänga lim och sand i deras nya offsetpress. Några år efter hans förslag kom vi fram till att redan talkören framför tidningshuset var En Felaktig Tillämpning.

Sandmannen var bra på självkritik.

3.
Om Ledardundrarens lögner har jag aldrig ändrat åsikt. Det var ett orättfärdigt angreppskrig. Det var rätt att göra uppror mot det. Vi fick rätt i opinionen till slut.

När jag nekade att gå på kungamiddagen skickade Chefen mig att skriva om folket som åt ärtsoppa på Stora torget i stället, de som aldrig blir bjudna på finmiddag med kungen.

Det är mitt folk.
Där trivs jag bättre.
Än i dag.

# Monarkins makt. Om den talar Cecilia Åse, docent i statsvetenskap, i eftermiddag, lördag. Hur monarkin som institution fungerar som symbolisk och politisk maktfaktor.
# Plats: Gjuteriet, Verkstadsgatan 1, 1 trappa upp, Karlstad. Tid: 15.00. Arrangörer: Karlstads bokcafé, Republikanska föreningen och ABF.
# Där trivs jag riktigt bra.

Paria? Vadå ”paria”?

Tisdag eftermiddag. Jag skulle bara ha läst klart bokcirkelboken. Det skulle ha varit intressant. Sedan skulle jag ha cyklat ner till biblioteket om någon timme och träffat vännerna i cirkeln. Vi skulle ha diskuterat bokens form och innehåll och ätit av det framdukade godiset. Det skulle ha varit trevligt.

Då, när jag sitter i läsfåtöljen och just ska ta fram boken, lägger en Facebookvän ut filmen som jag länkar till här nedan. Inte farao är den trevlig. Den lille jäkeln i mig går i försvarsställning direkt.

Vänta nu, vägrade inte vi fostervattenprov?
Var inte vi duktiga som bara den, hurra hurra, som var först i landet med att tolka en kongress till lättläst svenska i realtid?
Hade inte jag en älskad svärfar som en gång i tiden for runt min provins och lunnade fram personer med utvecklingsstörning ur skogen? Gömda, tysta.
Jobbade inte jag på ett företag som skaffade låggolvbussar för att…

Se filmen. Det här samhället – och jag själv – har sannerligen ingen anledning att slå oss för bröstet. Starkare film har jag sällan sett. Starkare person har jag sällan lyssnat till.

Jag förstår inte allt, för jag har inte Adryan Lindens erfarenheter. Jag håller inte med om allt, kanske just av samma skäl. Men han öppnar mina ögon, ibland så det gör ont.

Jag tror han kommer att göra det på dig med.

### Det dyker upp svarta rutor ibland. Filmen är inte slut då.
### Länk till Jona Elfdahls film (26 minuter), du lär märka vad den handlar om: Paria.
### Anna Ekelunds krönika i Aftonbladet 2009 om Adryan Linden: ”Adryan borde ha aborterats bort”. ”Han menar allvar: nazismen är död men dess ideologi livs levande, klädd i medlidandets dräkt. Förr slog man ihjäl en ras för de andra rasernas bästa. I dag dödar vi vissa utvalda av medlidande och omsorg – för deras egen skull.”

Tack, du som berättade om filmen.
Jag är som du vet långsamlärd men försöker.

Bokcirkelboken ligger kvar halvläst.

”Snällism”? Så fanken heller

”Snällism” kallar en god vän det jag håller på med. Jag blir så förvånad.

Egentligen är det inte mycket att orda om. Vännen är synnerligen aktiv i ett annat län och har knappast följt mina krönikor i lokalradion, lokala TV4 och lokala Folkbladet genom åren. Hur ska han veta vilken politiker i Karlstad jag liknade vid en silverfisk? (Vad nu det var bra för, det blev visst fler djurliknelser också). Inte har han kunnat följa alla mångfaldsinlägg genom åren, antirasismen. Inte hade han möjlighet att komma och lyssna på mina elaka tal mot borgerliga besparingspolitiker från diverse talarstolar och scener i Värmland. Besparingspolitiker fanns av fler kulörer förresten.

Hur skulle han ha kunnat göra det?

Till och med i skogen
Nu minns jag sjukvårdskrönikan i Värmlands Folkblad det där valåret när landstingsvalet handlade om nedläggning av sjukhus. Arg och ledsen var jag, förbannad på de politiker jag egentligen ville rösta på, ilsken på lokala LO som inte sprattlat emot mer när Kommunals medlemmar förlorat sina jobb.

Det blev som ett triumftåg i veckor efteråt, ett tåg jag hade velat slippa. Tog jag en cykeltur fick jag uppmuntrande tillrop från dem jag mötte, sprang jag i orienteringsskogen kom det kommentarer där med om krönikan.

– Bra skrivet, Svensson, det är för jäkligt att di ska lägge ner sjukvården…

Genomborrat mig själv
En gång kallade poeten och vänsterpolitikern Bengt Berg mig Värmlands vassaste penna i Författarförbundets tidskrift. Överdrivet måhända men fint beröm från en karl jag beundrar. Då visste jag sedan länge, det som Nils Ferlin skriver om.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.

Det igelkottsproblemet har jag stundom lidit av. Dagar då jag dragit mig för att träffa den och den höga herrn på stan, på grund av något elakt som jag skrivit. Det är lättare att vara bitsk vid tangentbordet.

Men ”snällism”? Nej så fanken heller, kamrat.

Kartan ovan ritade jag till ett inlägg 10 mars 2016 om det fartblinda förslaget att slå samman Värmland, Västra Götaland och Halland till en region. Text den gången:

Framtida politikerdialog

God dag, Väldiga Herr Stor-Politikern vid Region-Residenset, Ödsliga Torget, i en okänd stad fyra timmar och 58 minuter bort. Det är så att jag ringer från Båtstad.

Jaså. Var ligger det? Vid Billingen?