Nu är det okänd mark. Jag har aldrig skrivit något tvåtusenförsta inlägg förut. Får man lägga ett förslag?
Lyssna på Greta Thunberg.
Åk buss när du kan. Eller tåg. Eller cykel. Gå går också bra.
Minska klyftorna, ingen börs-vd är värd 71,2 städerskor.
Skratta så ofta du kan, sök skrattet.
Gå ut i friska luften.
Nu.
Tack för ordet.
### Lästips när du kommer in:
Måste vi vara besvikna?
Skäms på dig överklass!
Om mig | Sju års klåda | Skrivet
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Om mig | Sju års klåda | Skrivet (ännu värre skryt)
Inlägg nr 2 000. (c) Sven-Ove Svensson
Sitta i styrelsen i Föreningen Värmlandslitteratur, sälja böcker på bokmässan, sitta i stipendiejury, passa kansliet ibland, recensera böcker i Wermlandiana. Sitta i styrelsen i Karlstads Bokcafé, hitta på Facebookgrupp åt den, skriva pressmeddelanden och mejla iväg, gå på föredrag. Vara administratör i antirasistisk Facebookgrupp. Jobba med nästa års stolpjaktskontroller och kartor i Forshaga och Deje, cykeldelen. Gå i skogen med naturkunniga gubbvandrargruppen Gryningspatrullen, hitta på rundan ibland. Prata politik och liv med diskussionsgruppen Dispyterna. Umgås med barn och barnbarn, vara barnaroare. Skriva inlägg på min blogg. Facebooka. Fila på ett större manus och ett barnboksmanus jag borde ta itu med på allvar. Vara skrivcoach åt en vän. Åka iväg någon gång och prata allvar och kåsera inför publik. Prata medier och tryckfrihet med flyktingar. Träna löpning, helst i skog, snö eller bådadera. Springa orientering. Titta på fåglar. Läsa klassiker och andra berättelser på papper och skärm. Läsa senaste bokcirkelboken, vi har möte snart. Sova middag. Sköta hus och hem. Skratta med den kära vännen.
Tid har jag gott om.
Fritid har jag ingen.
Måste gräva trädgårdslandet.
### Ordet ”kompledig” i rubriken syftar på livet som pensionär.
### Journalisten Lena Bonnevier lärde mig uttrycket. Tack!
### Trivs.
Om mig | Sju års klåda | Skrivet
Inlägg nr 1 999. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Lördag, stadstur. Vi tar bussen för att vi kan och för att vi bör. Själv har jag köpt ett mystiskt flexkort som ger mig 10 resdagar inom 60 dagar i vår kommun och ett antal grannkommuner. Med seniorrabatt. Åker jag nog mycket bär sig de 586 kronorna även ekonomiskt. Den kära vännens resa betalar jag med reskassa på Värmlandskortet, då kostar stadsresan 64 kronor i stället för 75.
Dyrt ändå, jag vet. Hon ska ju hem också, hade jag tänkt.
Om politikerna ville det de säger att de vill så vore det billigare.
Vi har en hel lista med uträttningar. Den näst viktigaste först. Icebug. Eftersom detta är en personlig men inte privat text tänker jag inte berätta varför, men vi har insett att vi måste skaffa bättre halkskydd.
Där sitter jag sedan i sportbutiken och provar. 17 dynamiska dubbar i karbidstål, man tackar. Lämpliga även för asfaltlöpning, som det trots allt blir ibland även på vintern. Dynamiska? Hur då? Som flexkortet?
Dubbarna jobbar individuellt och är inte helt fixerade. När kroppsvikt adderas i steget trycks dubbarna in mot sulans yta. Hur långt de trycks in beror på hur kraftigt foten sätts i och vilket underlag det gäller. Denna dynamiska funktion tillåter dubbarna att anpassa sig till vilket underlag som helst och ger bästa möjliga grepp på allt från torr asfalt, till blött trä och ren is.
Alltid på nattduksbordet första natten
Sporthandlaren vet inte att jag älskar vinterlöpning, helst snöpulsning, men att jag tröttnat på att köpa nya broddar stup i kvarten när jag slitit ut gummibanden. Sådär som det blir när kroppsvikt adderas. En del vintrar blir det ett väldigt adderande.
Jo, nu vet han det. 79 kilo. Vem är inte dynamisk en lördagsförmidda’ i stan? Snart kan han skicka med oss en kartong med dubbade kängor till den kära vännen också och varsitt par yllestrumpor som han vill att vi skaffar.
Absolut. Fram med yllet, det är lönehelg. Undrar hur många par löparskor jag köpt i min dar? Löparskor som jag punkterat, slitit ut utifrån, slitit ut inifrån, snedslitit i hälen, dyngat ner nå’t så himla gôtt. Löparskor som luktat illa efter blöta skogsturer (gäller de flesta) och fått rekonditioneras med tepåsar inuti. Löparskor som hållit i evigheter och fått bli orienterarskor efter något år. Löparskor som står på altanen och längtar efter trädgårdsarbete åtminstone. Löparskor som gett mig skavsår på hälen, tappade tånaglar – och alltid denna lycka.
Vi är inte hemma än, men den kära vännen och jag vet vad som väntar i kväll. Då kommer det att stå ett par nya springskor på mitt nattduksbord. Jag vill känna doften, vi behöver komma i fas med varandra, skorna och jag. Så har vi alltid gjort sedan jag var 13 och pappa köpte spikskor till examen fast vi knappt hade råd, för att jag hade varit duktig i skolan.
Det finns ritualer en inte ändrar på.
Den sista institutionen
Karlstad har gott om bra gallerier, vi hinner med fem stycken. Bäst gillar vi Stefan MÅS Perssons kluriga stadsmiljöer och Mattias Karlssons eftertänksamma skogsbilder, fotograferade och framkallade med gammal lugn analog teknik. Mest diskussion blir det kring Dr Crix pizzabilder, inspirerade av hans hemort Hagfors.
När mycken service och statlig verksamhet försvinner i svenska småstäder och småorter, då vet vi att åtminstone en institution blir kvar. Pizzeriorna. Hur många Hagfors har vet jag inte men i vårt Forshaga har vi en per 1 500 invånare i centralorten. Det blir några stycken.
Bilen som överrock
14.00 är det dags för dagens viktigaste programpunkt, om springskor och konstnärer ursäktar. Miljöskribenten Fredrik Holms föredrag hos Karlstads Bokcafé på Gjuteriet. Vi är tidiga och fikar i förväg. I sista minuten väller det in rätt mycket folk i kafélokalen.
Vänd pyramiden heter Fredriks nya bok, med underrubriken Planera för en hållbar mobilitet.
Han är inte bara god skribent, han kan tala intressant också. Efter hand fylls noteringarna på i min mobil:
Ca 7000 döda för tidigt, luftmiljön, hälften pga bilarna.
150 miljarder/år i värdeminskning bilar Sverige.
Alltid minst var sjunde parkeringsruta ledig i Karlstad.
De flesta bilresor kortare än 3 kilometer.
70 procent av bilresorna OK men 25 procent av svenskarna använder bilen som en överrock.
Dags att ändra instruktionen för Trafikverket, måste inte bara bygga.
Vänd pyramiden i trafikplaneringen betyder att fotgängaren borde komma i första rummet, menar Fredrik Holm. En planering som konsekvent sätter fotgängarna först, därefter kollektivtrafiken, cykeln och bilen, leder till levande, trygga och välmående tätorter. Det har mängder med städer världen över redan visat.
Efteråt går vi på restaurang.
Går, sa jag.
Om mig | Sju års klåda | Skrivet
Inlägg nr 1 998. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Bör män ha rösträtt?
Bör rumsrena svenska partier skaffa sig särskilda mansförbund som kan skola in dem långsamt i folkvett, bondförnuft och arbetarmoral?
Eller är män för känslosamma för att detta ska vara möjligt?
Jag skojar förstås. Skicka mig inte en massa likalydande treords-meddelanden nu är ni snälla. ”Inte alla män”, jag vet. Dock påstår opinionsundersökningarna att nästan var tredje vuxen karl jag möter på gatan sympatiserar med det främlingsfientliga partiet. Är inte det illa nog?
Härom dagen kom dessutom en ny rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. På uppdrag av mediernas branschorganisation TU-Medier i Sverige har de studerat ”gemensamma särdrag hos de personer som uttrycker hat mot journalister i digitala miljöer”. De ville veta vad näthataren är för en person. Vem är det som sprider hat mot journalister på Flashback?
Fredagsfulla främlingshatare?
Svaret är inte roligt för en karl att läsa:
Så gick studien till
Forskarna identifierade 7 372 användare på Flashback som nämnt journalister (vid namn eller som grupp) minst två gånger. De skulle dessutom ha publicerat minst 1 000 inlägg.
Från den gruppen gjordes ett slumpmässigt urval på 228 användare som studerades mer i detalj.
– Resultatet ger oss viktiga pusselbitar i vår kunskap om de som uttrycker hat mot journalister i digitala miljöer. Vi ser studien som ytterligare ett steg i vårt arbete att förebygga näthat, säger Jeanette Gustafsdotter, vd för TU – Medier i Sverige.
”Fuck off ditt as”
När jag läst hennes uttalande klickar jag mig in på en vanlig Facebookgrupp, där jag är medlem. Den är inte som forumet Flashback, min grupp är betydligt rumsrenare. Ändå hittar jag hatet redan i första tråden, även om det inte är riktat just mot journalister: ”Fuck off, ditt as!” skriver en förhoppningsfull ung man.
Vad får han för liv? Ska han också fylla 40 och hamna på Flashback på fredagkvällarna?
Käre Gud schläpp ätter, som vi säger på Grossbolstorp. Är män för känslosamma för att få rösta?
### Pressmeddelande om studien.
### Ladda ner hela studien Ansiktet bakom hatet (pdf).
### Bilden nedan är inte hämtat från FOI-studien.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 997. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Jag sitter på bussen och skriver detta. Bussen är gul och utanför rodnar hösten. Runt omkring bland stolsraderna pågår samtal i lugn och ro. Andra surfar via bussens nät, några sover.
Glesbygden rusar förbi utanför rutan. Det är som om inget klimat i världen var hotat, som om ingen polaris smalt och juli 2019 inte alls var den varmaste julimånaden människan mätt upp på jordklotet.
Ändå är det så. Värmen stiger, isarna smälter – och själv sitter jag på lösningen. En del av den. Det gör vi alla här ombord.
En bra kollektivtrafik vore en del av lösningen.
Får smyga mig på’n
Det är klart det är kul med bilar. Vår är denimblå och drar 0,35 liter milen när han är på det humöret. Stor skuff och lättstartad så en får smyga sig på’n.
Nyss fyllde mitt körkort 50 år. Jag har två felparkeringar på de åren, inga andra prickar. Det får en vara nöjd med. (Jädra Filaregatan!). Peppar peppar ta i trä.
Men en sak har jag gjort hela tiden. Dyngat ner. Släppt ut avgaser.
Olika biljetter överallt
Vi borde gå ihop mer om vi ska rädda klotet. Vi borde resa 50 personer i ett fordon i stället för en och en i 50 olika. Där det går. Vi borde gå mer och cykla mer, där det går. Vet du förresten att du blir friskare om du åker kollektivt? Du rör dig ju gärna för egen maskin då, till och från hållplatsen.
Nu råkar jag ha viss sakkunskap om kollektivtrafik, eftersom jag åkt buss på egen hand sedan 1958 och jobbat med frågorna i drygt 17 år.
Min åsikt är att det är vansinne med den splittring som finns inom kollektivtrafiken. Varför ska varje län eller region ha sina priser? Varför alla dessa olika biljettsystem, appar och maskiner? Varför ser reglerna för buss- och tågresor i ett län ut som en mindre lagbok? Varför är de dessutom olika överallt? De också.
Varför måste man vara halvt jurist och datanörd för att skaffa information om en resa över en länsgräns?
Kan man betala med kort ombord i Göteborg?
Sänk biljettpriset kraftigt
Gör om. Ge oss enhetliga, enkla priser, maskiner och kort. Billiga priser, det mår miljön bra av. Det är ingen naturlag att hälften av resan ska betalas av skattebetalarna. Varför just hälften? Varför inte 75 procent eller 100? Det kommer klotet att gilla.
Jag har mer åsikter än så, men vi kan stanna där så länge.
Nu är jag alldeles strax framme. Pling!
### I morgon eftermiddag ska jag iväg och lyssna på Fredrik Holm. Han har skrivit en bok om miljövänliga resor.
### Gjuteriet Karlstad, 14.00. Fri entré.
### Kom gärna. Ta bussen.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 996. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Anders Forsell, grundade friluftsområdet Skutberget.
Hur var det George Bernhard Shaw sa? ”Jag citerar ofta mig själv. Det ger märg åt konversationen.”
Här är alltså vad jag skrev i sociala medier för två år sedan. Jag har inte ändrat mig.
”Hanteringen av det fria friluftsområdet Skutberget är verkligen ett skolexempel över tidens gång och sena tiders maktkamp. Först ordnar inlandsisen möjligheter och Anders Forsell och andra pionjärer ser dem och börjar skapa. Ideella krafter av alla slag hjälper till, småningom även kommunala politiker och tjänstemän. Ett friluftsparadis är fött, här kan du bada, segla, springa, fika, spela fotboll och mycket mer.
Då svartnar det vid horisonten. Alla gillar inte friheten. Nu överlåts campingen med mera till kommersiella krafter som inte ens är bra på att vara kommersiella. Kommunen och Muminvärlden ringer varandra (fast ingen ringde först) och bestämmer sig för att kapa ännu mer av friheten. Folk måste få lov att lära sig att strandkänsla kostar. Folk måste få lov att lära sig att sommarstugor inte är för evigt. Folk måste få lov att lära sig att när Karlstads kommun ordnar enkät på nätet om friluftsparadiset, då får fasen inget Muminland nämnas, det är förbjudet. När frågan sedan kommer upp som ett kommunalt ärende är den sekretessbelagd.
Så hanterar de sin frihet i vår södra kranskommun. Maktkamp det kan de.
Förlora väljare det kan de. Till vem? Fundera på saken.”
Hur det gick i kommunen där de vill sätta staket i sitt finaste friluftsområde vid Vänerns strand? Jo tack. Spådomen om förlorade röster slog in. Förlora väljare det kan de.
### Till sist en hälsning från en som till skillnad från Karlstads blågröngeneratröda majoritet älskar fri natur utan staket och inträden: Snusmumrikens vårvisa.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 995. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Bulgarien-England: hemmafans skämmer ut sig med hitlerhälsningar och rasistiska rop mot svarta motståndare. Frankrike-Turkiet: turkiska spelare skämmer ut sig genom att ställa upp sig i bredd och göra honnör. En hyllning till angreppskriget mot kurderna. FA-cupkvalmatch i England: avbru …
… just då öppnar jag en skrift från Region Värmland som jag inte sett tidigare. Schyst idrott. Den känns som en befrielse från dumheten.
Det kan vara en lycka att tillhöra en grupp idrottsmän med sammanhållning eller en folkmassa som hejar på samma lag. Men det kan sannerligen spåra ur också, det behöver en inte minnas Heyselstadion 1985 för att inse.
Vi ser intoleransen stup i kvarten på svenska läktare med. Skönt då att känna till en idrott där jag aldrig sett det hända.
Alla har rätt att vara med
Det var på bokmässan i Göteborg som Region Värmland delade ut sin skrift i Schyst-serien. Schyst idrott. Är det något jag känner för, så är det den sortens gemenskap. Ren dopingfri idrott utan fusk är för bra för att förstöras av patriarkala normer, homofoba dumheter, rasism, mobbing och tanklöshet.
Schyst idrott är på 44 sidor och handlar om allas rätt att vara med, om att ord och bilder spelar roll, om ledarnas viktiga roll som förebilder, om den svåra domarrollen, om schyst miljö i ett omklädningsrum där du inte ska behöva känna dig utsatt och om idrotten i sociala medier. Inte minst handlar den om att förändra verkligheten.
Alla som vill får och ska kunna vara med i idrotten skriver man på sidan 31. Precis så. Alla som vill är välkomna. En ordlista som gör debatten begriplig ingår (med ord som genus, kön, genusperspektiv, normer, hbtq, jämställdhet och mångfald). På slutet finns några övningar och diskussionsförslag bland annat kring värdeladdade uttryck och om hur du blir en medveten ledare.
Allt vi gör kommunicerar
För, som sista övningen säger: Allt vi gör kommunicerar. Hur är det med könsfördelningen i styrelsen, bland ledarna och de aktiva? Hur fördelas resurserna mellan tjejer och killar, damer och herrar? Vem får de bästa träningstiderna? Fungerar omklädningsrummen för alla? I vilken ordning presenteras pristagarna i resultatlistorna och vid prisutdelningarna?
Allt vi gör kommunicerar.
Jag tycker mycket om skriften och serien den ingår i. Schyst idrott har producerats av Region Värmlands kommunikationschef Odd Råberg, genusutvecklaren Marianne Nilsson, grafiske formgivaren Lars Falkman, fotografen Øyvind Lund och frilansskribenten Katarina Averås. I arbetet har man samarbetat med en referensgrupp från Värmlandsidrotten och Riksidrottsförbundet. Dessutom har ungefär 80 ledare och aktiva i 33 föreningar bidragit till innehållet genom att delta i workshopar och intervjuer. Trycksaken är inte helt ny men för mig är den det.
Fint namn på vår tillfälliga arena
När jag lägger ifrån mig gratisskriften från Region Värmland hamnar blicken på min senaste nummerlapp på väggen i arbetsrummet. 318. Det numret hade vi på 25-mannastafetten vid Nytorps ängar utanför Jordbro förrförra helgen.
Nytorps ängar är ett så vackert namn. Skogen runt ängarna är ”småskuren Södertörnsterräng med varierad kupering, mestadels svag till måttlig” skrev inbjudan. En skog där du kan hitta små tvåstrecksmossar uppe på småhöjderna, inte nödvändigtvis nere i dalarna. Det är vi inte vana vid på Grossbolstorp. Här rinner vattnet neråt.
Inbjudan fortsatte:
”Terrängen är mestadels framkomlig, framförallt uppe på höjderna. Områden med tätare vegetation, gallringar eller uppvuxna hyggen förekommer. Genom området slingrar ett antal större motionsspår och även många mindre stigar. Banorna kommer bjuda på varierande orientering och snabba skiftningar i olika tekniska utmaningar.”
Jag gillar den terrängen och ännu mer gillar jag 25-mannaorienteringen. Var annars kan du se en uschlig, långsam 68-åring som jag tävla i samma stafett som nordisk elit? Nästan 400 lag var anmälda, vi var 25 i varje lag och vår klubb Lustens OK hade knappast samåkt till Stockholm för att tävla om segern med elitfinnarna, bestenorskarna och IFK Göteborg.
Vi var där för att ha kul och hitta runt. Tre var debutanter på 25-manna och vi var nästan lika många damer som herrar (nåja) och åldersskillnaden i laget var 57 år. När lagledningen pusslat färdigt kvällen innan blev jag en av fyra som fick springa fjärdesträckan. Det blev ärligt talat mest stiglöpning, svårare var inte fyran, men lika glad för det var jag.
Det räcker att vara uschlig på själva löpningen när bestenorsk efter elitfinne svischar förbi.
Tack för påminnelsen
När jag satt i Lustens tält och käftade med de andra slog det mig igen vilken speciell gemenskap orienteringen är. Här kan du se klubbens bästa diskutera dagens lopp med lagets yngste nybörjare utan att någon tycker det är det minsta konstigt. Båda ser varandra, båda lyssnar.
Här pirrar det lika mycket i magen på pensionären som på elvaåringen, när vi sitter intill varandra på våra ryggsäckar och väntar på att de tidigare sträcklöparna ska hinna runt, så vi får ge oss ut.
Om inte vi representerar idrottens idé, då vet jag ingen som gör det. Tack för att ni påminner oss om det, Region Värmland och Katarina Averås.
Schyst!
### Här kan du läsa mer om projektet Schyst idrott.
### Beställ skriften.
### Ladda ner den (pdf).
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 994. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
Riskkapitalister kallas så
för att det är stora risker med dem
Om vi ger skattepengar till en riskkapitalist
för att betala en sjuksköterskas lön
– då heter det att han ”skapar nya jobb”
Han
Om sjuksköterskan i stället är offentliganställd
och gör samma jobb billigare för sjukvårdsbudgeten
– då heter det att hon är ”ett slöseri med skattemedel”
Hon
Jag säger ju att riskkommunikation
är riskabel
Folk kan börja tro på’t
Han.
Viktor Root
(Fritt efter en idé av Malin Hammarström).
Hem | Om mig | Viktor Root
Inlägg nr 1 993. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
”Apotekstjänst är den moderna apoteksaktören som erbjuder såväl effektiv logistik som förutsättningar för god läkemedelsanvändning.”
(Citatet är hämtat från företagets egen webbplats).
***
### Här är en annan uppfattning, klicka på länken.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 992. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)
