Utrustning – Sida 22 – SVENSSONS SLÄNG

Regler för hur jul får firas

Före 24 december
1. Vid första advent ställs adventsstake fram och första ljuset tänds. (Ett nytt ljus tänds sedan varje söndag fram till jul, varvid vers läses).
2. Samtidigt tänds en mindre ledljusslinga utomhus.
3. Julklappar köps i lagom mängd.
4. Julgran anskaffas.
5. Om aftonen den 23 december tas granen in och kläs. Aldrig förr. De sista julklapparna slås in, klapparna läggs under granen.
6. När detta är klart får julskinkan, julbrödet och julmusten provsmakas, liksom sillsalladen. Aldrig förr.
7. Sist hängs strumpor upp vid sänggaveln.
8. Om någon bjuder på julmust eller julbord tidigare under advent mottages detta vänligt men bestämt, du är inte oartig.

24 december
9. På julaftonens morgon får du första gången säga God Jul! Dock är det lovligt att önska varandra God jul vid hemgång från skola eller arbete, om aftonen när du går på julledigheten.
10. Nu på morgonen finns det småpresenter i vars och ens strumpor. De har lagts dit i smyg under natten, vete hundan av vem.
11. Julmusik spelas i radio eller annan maskin. Frukost med risgrynsgröt.
12. Kalle Ankas jul visas på tv kl 15.00, alla tittar. Det är en uråldrig äktsvensk tradition och måste följas. Gubbgnäll mot inslag som kortats eller strukits är en alldeles för modern sed för att följas.
13. Efter det serveras julbord.
14. Så småningom serveras glögg och pepparkakor. Om så önskas går valfri vuxen för att köpa kvällstidning.
15. Tomte dyker upp och önskar God Jul. Hen börjar dela ut julklapparna som ligger under granen.
16. Tomten går, efter att först ha fått julgodis, så hen inte ska gå ut med julen. Det sista är mycket viktigt.
17. Du läser julboken.

25 december
18. Dagen därpå, den 25:e, hälsar ni varandra med ett glatt God fortsättning och äter förstärkt frukost med julskinka och sillsallad.

### Den här texten vände mitt i. Först ville jag bara skoja och med milt våld tvinga min omgivning och bloggens besökare att leva efter reglerna.
### Då insåg jag att det är såhär vi firar i början på 2000-talet, den kära vännen och jag, och att seder ändrar sig. Våra med. Strumpor och ljusslinga hade vi aldrig förr.
### Jag hade börjat förstå att vi måste dokumentera hur två 50-talister i södra Värmland firar år 2016. Det har redan ändrat sig mycket i den yngre generationen. Hoppas Nordiska museet och andra trogna traditionalister antecknar.

Det ändrar sig, sa jag. Det får ändra sig.
Bara vi slipper nästan alla ändringar.

Senare under året
19. Semlor före fettisdagen är strängeligen förbjudna, såvida du inte blir bjuden. Du är inte oartig.
20. Midsommar firas vid midsommar, aldrig tidigare.
21. Varje klämdag för anställd och studerande bör betraktas som en karneval. Pensionär och annan dagledig deltar efter förmåga.

Du är inte oartig.

### Tillägg 17 dec: Komplettering till julregler

Rysk inblandning, dä ru!

Rysk inblandning i det amerikanska presidentvalet? Inte vet jag. Nu ser jag i alla fall i nyheterna att president Obama har beordrat en undersökning av saken.

Till min enkla blogg har jag kopplat statistiktjänsten Google Analytics. Där ser jag hur många som besökt bloggen en viss dag och från vilken ort. Naturligtvis ser jag inte vilka besökarna är.

De senaste månaderna har jag fått märkbart många besök från Ryssland.

I statistikrapporten dyker samtidigt ett hackermeddelande upp. Det slutar med uppmaningen Vote for Trump. Rösta på Trump.

Om ryska hackare lägger ner energi på att krångla med min lilla sajts statistik. Hur mycket kraft har de då lagt ner på norra Amerika – och på vilket sätt?

För kännedom har jag inte röstat på Trump.

En enda notering

Ända sedan jag slutade på sågen i Molkom har jag skrivit listor. Ett rörigt minne och ett antal rörliga jobb gjorde att jag måste. Det kom alltid nya sysslor under dagen.

Problemet var att dagens lista så ofta försvann mellan andra blad.

Då kom vår begåvade it-ansvarige för några år sedan och visade mig dataprogrammet som gjorde att jag både kunde skriva listan och ha den kvar.

Det programmet har jag fortsätt att använda, även efter sista arbetsdagens slut. En flik per månad, en lista per dag. (Jag har flikar för större projekt också. Stolpjakt, Konsumkrönikor och sånt). Lätt att använda, lätt att lägga in filer, bilder och skriva textutkast där. Enkelt att synkronisera mellan dator och mobil, så jag alltid når den.

Det är bara det att just i dag är jag lat. En enda sak på listan.
Gôtt.

### Vänta, jag ska vattna blommorna också.
### Här är en annan som gillar listor. Se Ulf Nordströms film på Youtube: Livets främsta redskap

Kära kommun, är jag ikapp nu?

Berättelsen om en värk, ett mutter och ett nytt stolt gatuplock.

Måndag, solsken och fyra grader kallt. Medan talgoxar och grönfinkar äter mellanmål i vårt paradisäppelträd ägnar jag mig åt viktiga pensionärsgöromål. Spelar sudoku i mobilen och läser nyheter på Facebook. Någon råkar vara på Kuba när kubanerna samlas i massor för att sörja Fidel, någon kämpar med att tillverka vita blodkroppar, någon skriver dikt om stiltjens dagar. I tanken finns jag vid deras sida, var och en.

Nu blev det nästan rekord i sudokun.
Äter lördagens rester, penne och köttbullar.

Den vanliga värken i höger baklår
När solen börjar fundera på att gå ner bakom Skottaberget tar jag mig slutligen samman och kliver i löparskor och springoverall. Höger baklår värker efter lördagens spadvändning av trädgårdslandet men en får inte ge tappt. Den värken får jag varje gång; efter långpass med men mest efter grävjobben.

Den som ser mig i aktion med en spade brukar känna igen farfar. Samma ivrighet, samma brådska i armar och blick. Gräva sakta går inte.

Kanske är det ischias, kanske träningsvärk men ibland tror jag på skidåkarnas kompartmentsyndrom. Det blir för trångt för muskeln, den som två överläkare trodde var en tumör i mitten av 1990-talet. Röntgenbilden av låret den gången visade inte minsta förändring, då hade jag fruktat det värsta länge.

Jag kan ju inte komma till landstinget nu och be dem operera en 65-åring. Motionslöpningen fungerar hjälpligt bara jag inte springer för långt och det är bara när jag gräver landet det blir riktigt illa. Efter några dagar går det alltid över.

Kanske är det någon gammal skada som spökar.
En får inte ge tappt.

Nu ska ho’ kuttes
Jag tänder lampor så huset ska se bebott ut, knäpper igång gps-klockan och väntar tills hon är vän med satelliterna. Klick och iväg nerför gångvägen. Viker vänster, genar över gräset mot Grossbolstorpsvägen och lufsar vidare uppför backen mot Norrliden. Låret protesterar inte alltför mycket, särskilt inte när vi springer på tå, skorna och jag.

Gudskelov har jag lärt mig låta bli att titta på pulsnoteringen hela tiden, sist hade jag hög puls här i början. Inte nu, men det vet jag inte än.

Två projekt sysselsätter mig medan kylan nafsar kärvänligt i kinderna. Ett styck bilnummer och ett styck nytillverkad gata. Jag samlar på bilnummer och letar efter 505. Förgäves i dag, men det vet jag inte heller än.

Gatan är den som leder till vår nya återvinningscentral i kommunen. Den har jag kört en gång men aldrig sprungit. Hoppas jag orkar dit med låret. Nu ska ho’ kuttes.

Rakt in bland vildsvinen
Vid Ånäs står några bilar på parkeringen, ingen med rätt nummer. Jag fortsätter längs vår asfalterade banvall, passerar de sista husen i tätorten. När jag ränner över gamla Dejevägen flyger en nötskrika före mig norrut. Vid bron över Kvarntorpsån cyklade en bekant rakt in i en vildsvinsflock härom året, men nu är det grisfritt så långt ögat kan nå och jag slipper skrika. Isen frasar i ån, skuggorna blir allt längre, låret muttrar men matar på.

För två år sedan sprang jag alla gator i tätorterna på Forshaga kommuns turistkarta. Barnsligt, jag vet, men det var en rolig lek som gav mening åt mitt löpande en höst i livet. (Läs gärna mer här).

Nu har jag insett att kommunen gjorde en ny gata när man byggde nya återvinningsstationen. Den som vi modigt visar upp som första intrycket av vår centralort, för de besökare som kommer norrifrån. Den gatan har jag aldrig löpt.

Mitt stolta gatuplock
Jag passerar några halvgnagda stora aspar och en bäverstig och viker av över bron till gärdet med nya industriområdet. Benen trivs bättre med grusvägen som är där i början. Nu ser vi den osprungna gatan, hurra! Jag springer åt höger genom återvinningsstationen och ut igen, till där gatan börjar.

Traktorgatan. Bra namn. Nu vänder jag och följer den söderut på väg hemåt. Färsk asfalt, färsk notering för mitt stolta gatuplock. I morgon ska jag skriva till kommunen och fråga gatukontoret om produktionsläget. Ni har väl inte gått och lagt ut fler gator bakom min rygg sedan 2014?

Borta vid Skottaberget leker solen kurragömma.
Höger baklår tycker att jag är en stor idiot.

Frustar av framtidslängtan & gör listor

Läste i tidningen att Nordea ska lägga ner vårt kontor på orten. Härom dagen fick vi räkning på bankfacket. Undrar vad jag har där. Disketter?

Vad bör jag spara? Vem i hela världen kommer någonsin att efterfråga mina gamla skolbetyg? CD-romen med packningslistan inför månaden i Kavalla har heller inte mött stor efterfrågan de senaste tolv åren.

Nå, i en färsk kartong ute i garaget har jag nu parkerat tre tjocka telefonkataloger från 2005 (Karlstaddelen) och en från 2004. Det känns tryggt.

Ifall.

Framtiden är allt det som inte blev kastat i Den Stora Utrensningen och som inte får plats på en lista över Bra att ha-saker, sparade i svullna flyttkartonger. Kom igen, framtiden. Jag frustar av längtan.

Men listorna, listorna!

### För säkerhets skull har jag sparat min 25 år gamla Macintosh Performa. Har hundratals krönikor och skrivarkurslektioner i den.
### För säkerhets skull har jag sparat en nästan lika gammal tjock-pc, den har diskettstation.
### Måste komma ihåg att provstarta dom snart igen. Jag tror datan är här för att stanna.

Hej då, gamle vän

Rensar vidare för att försöka ta mig in i arbetsrummet oskadd. Hittar en gammal vän från 1974. Typometern.

Den typografiska linjalen var varje journalists vän. ”Använder du den inte till nåt annat, så är den bra att skära pizza med.” Det var vad vi fick lära oss på Journalisthögskolan på Andra Långgatan i Göteborg, ett år när pizza var det häftigaste en murvel kunde äta. Tydligen gick jag i klass Va 1974, det står så på stilprovet.

”Lägg helst artiklarna i fyrkantiga block! Det underlättar. Låt gärna blocken bli större på bredden än på höjden.”

Typsnittet vi hade lov att använda när vi gjorde rubriker till övningstidningen Ingressen var bodoni, (fet antikva eller kursiv, hfet eller mager). ”Fet och hfet hör ihop på samma sida eller hfet och mager. Fet och mager blandas endast i undantagsfall.”

Detta är en mellanrubrik
Nå, det blev fler stilprov sedan, mest har jag använt typometern på Smålands Folkblads redaktion i korsningen Klostergatan-Kungsgatan i Jönköping. Där blev det en och annan noga uträknad rubrik till lokalredaktörernas artiklar.

Något säger mig att det kommer att dröja ett tag innan någon frågar mig hur mycket en konk eller cicero är eller hur många pinnar det går på ett gement m. Så nu åker typometern ut i en kartong i garaget, tillsammans med stilprovet från Ingressen och skrivmaskinskursen från Facit 1966.

Här ser ni en som hänger med.
Förändringsbenägen är mitt mellannamn.

### Det har visst kommit sådana där datamaskiner.
### Inne i sina dator blandar ungarna typsnitt och grader så änglarna gråter.
### Hör du nåt som surrar i luften så kommer det från landets typografkyrkogårdar. Där snurras det hejvilt.

Glöm aldrig mer de glömda

(2016)

– De glömda männen och kvinnorna i vårt land kommer inte att vara glömda längre.

Det lovar Donald Trump i sitt segertal. Jag tror inte en sekund att han kommer att kunna hålla sitt löfte, men en sak har han anat. Tankarna i folkdjupet.

De glömdas tankar. Vreden och misstron.

Naturligtvis är det illa att han vann. Varför skulle han balansera sig nu, som någon sa? Varför skulle han dölja sitt kvinnohat, sin rasism, sin ilska mot flyktingar, minoriteter och medier när han blir världens mäktigaste? Snus är snus och strunt är strunt, om än i ovala rum.

Ändå kan vi lära av Donald Trumps framgång. Den lärdomen handlar om att vi måste sluta se hans väljare (eller Sverigedemokraternas) genom våra värsta generaliseringsglasögon. Hälften av USA:s väljare är inte idioter. Nära 17 procent av tillfrågade svenskar, som avslöjar sina SD-sympatier för SIFO, är inte korkade. Inte allihop. Tror vi det är vi kulturella rasister själva.

”De som röstade in Trump är hjärndöda Rednecks” skriver någon i en Facebooktråd jag råkar läsa. Den sortens idiotstämpel kommer aldrig att hjälpa oss förstå och förändra.

Inte sådana här bilder heller:

Tolv lager på kartan
För två år sedan skrev jag om olika lager man kunde lägga på Sverigekartan. Jag har inte ändrat mig:

Kanske borde vi göra några stycken lager på kartan och se hur de sammanfaller? Ett antal SD-väljarnas och det spruckna Sveriges egna GIS-lager. Orsaken till de senaste veckornas antirasistiska förfäran.

Det journalistiska grävjobbet vore värt att göra, misstänker jag. Först lägger du ut var det främlingsfientliga partiet fick flest röster. Sedan lägger du på ett nytt lager, var arbetslösheten är hög. Ytterligare två lager visar utförsäkringarna och de långa sjukskrivningarna. Femte lagret handlar om var varg angripit och dödat tamboskap de senaste fem åren. Det sjätte visar buss- och tåghållplatser där det slutat gå någorlunda tät trafik. Sjunde lagret visar skolor i glesbygd som är hotade eller nyss lagts ner.

Har ni svåra myggangrepp? Vi gör ett GIS-lager av det med. En viktig arbetsgivare för bygden som lagt ner? Där har du nionde lagret. Nedlagda bensinmackar, vårdcentraler och lanthandlar? Nu har vi tolv lager.

(Läs gärna hela det långa inlägget, där lade jag ner min själ. Klicka på länken nedan).

Folktalare med visioner
I dag har jag insett att det finns fler lager att lägga ut, men låt oss börja med de tolv. Där bor de glömda. De finns i Amerika med, de som Donald Trump var så mycket bättre än Hillary Clinton på att fånga.

Han har inte rätt men han var en bättre demagog. Demagoger behöver vi inga, däremot gärna en och annan talför kvinna eller man med visioner. Vi har för ont om framåtblickande folktalare på den här kanten. Det kan inte vara meningen att Jimmie Åkesson ska stå för visionen, framtidstron, i svensk politik.

Nederlag för journalistiken
Inom amerikanska medier ser vissa den gångna valbevakningen som en läxa även för journalistiken. Jag tror de har rätt. Läxan de talar om är att media inte borde ha låtit sig luras av spektakulära utspel för att sälja lösnummer och samla klick. Press, radio och tv borde ha satsat på faktagranskning i stället. De borde ha tagit folks vrede och misstro på allvar. De med.

Vänta, känns inte detta igen från den politiska bevakningen också i Sverige? Klickjakt i stället för kontinuitet, spektakel i stället för upplysning. Vad var det vi sa på redaktionerna förr?

– Hur här?

Myterna ser de sannerligen
Har inte många svenska medier också gjort ett dåligt jobb som faktagranskare? När såg du till exempel senast ett genomarbetat nyhetsreportage i din dagstidning om den låga dagersättning en flykting får?

Söker du asyl i Sverige, och inte kan försörja dig, har du rätt till dagersättning medan du väntar på beslut. Bor du på en av Migrationsverkets anläggningar där maten ingår är dagersättningen 24 kr om du är vuxen ensamstående. 19 kr om du delar hushåll. Har du eget hushåll och sköter matinköpen själv är dagersättningen 71 kr om du är vuxen ensamstående, 61 kr om du är vuxen och delar boende. Pengarna ska räcka till maten (i det senare fallet) men också till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter. (Källa: migrationsinfo.se).

Myterna ser folk varenda dag, de finns ett klick bort. Bor du då i din egen filterbubbla är det lätt att du bara hittar det du redan visste att du trodde var sant, fast det inte var en krona rätt.

Röj undan
Så vad gör vi och våra amerikanska vänner? Enkelt. Vi börjar ett mödosamt arbete med att undanröja orsakerna till populismens framgångar. Det kommer att ta ett tag och värst blir det i Amerika. Jag pratar om vita kränkta män (suck, hur botar man en sån?) men också om klyftor.

Klyftan mellan fattig och rik.
Klyftan mellan arbetslös och kvartalskapitalist.
Klyftan mellan glesbygd och centrum.

Det finns fler sprickor, du vet vilka. Glömda människor som känner sig obehövda hittar du längs många gator och grusvägar, om du bara vågar se.

Gör det.
Se.

Det kallas solidaritet.

MINA BEKÄNNELSER
Samtida bekännelser av en miljövän som gillar mångfald (Svenssons släng, 21 oktober 2014)
FAKTA
Hur mycket pengar får flyktingar (Migrationsinfo.se)
Ekonomiskt stöd för asylsökande (Migrationsverket)

Solen går upp och bokstäverna vill gå samman

Solen målar horisonten med bladguld. Medan jag häller upp lättfil och müsli står datorn och småhoppar av arbetslust på skrivbordet där uppe.

Så många bokstäver genom åren, så många verktyg. Kulspetspennorna, Facitskrivmaskinen, elektriska skrivmaskinen, composern med 16 teckens minne, Toshibadatorn, första Macen och sedan han som hade uppkoppling på nätet.

Han. Han krånglade ibland men modemet surrade hoppfullt.

Förändra världen?
Så många bokstäver, så mycket hopp. Jag ska förändra världen, sa jag till första chefen, färsk lokalredaktörsvikarie som jag var.

– Jaså. Ska du förändre världen? sa Allan. Då kan du börje i Nôrra Råda.

Varpå han skickade mig till hembygdsveckan där.

Inte riktigt klar
Jag är inte riktigt färdig med världsförbättringen, vi får jobba vidare, men än står en dator och hoppar och i skallen vill orden fortfarande bli till bokstäver.

J-ä-m-l-i-k-h-e-t.
R-ä-t-t-v-i-s-a.
F-r-e-d.

Stabilt jobb får ny titel

Några vänner arbetar alldeles intill en byggarbetsplats där det pålas för fullt om dagarna. Pålarna behövs, för marken vid Kanikenäset i Karlstad ligger på gammal sjöbotten.

Nu har karln som sköter pålmaskinen fått ny titel av dem.

Banktjänsteman.

Klockjävel

Klockjävel.
Komma här och …

Jag har ju varit skadad säger jag. Luftrörskatarrer också.

Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root