Etikett: Mediedjungeln

Den lille söte barrkramaren

Barrkramaren

Det finns en svamp som luktar rutten kål och är oätlig. Ändå är den en favorit, ända sedan den kära vännen for på kurs och lärde känna skivlingen. Marasmiellus perforans säger inte mycket, inte att det är en 2-4 centimeter hög hattsvamp heller, med tunn luden fot och en hatt som är 0,5-1,5 centimeter bred med smutsvit yta.

Det söta är hur den växer, barrbroskskivlingen. Titta i barrförnan i vilken granskog som helst, där hittar du svampen, ömt fastvuxen i ett granbarr. Ett barr, ett enda granbarr, är allt den begär. Ofta när vi går i skogen kommer hon nära, med sin nya bekantskap i handen.

”Titta, vad söt den är”.
”Du med”, säger jag. Folk som är kära i små trivsamma svampar som kramar barr kan inte ha fel.

Lyckad internetfasta
Lördagen den 19 september blir en fin dag. Är det första gången sedan 1994 som jag inte är ute på nätet på ett helt dygn, utan att vara sjuk eller bortrest? Kanske. (Som om jag inte skulle surfa och facebooka när jag ligger sjuk eller reser på de sju haven)…

Efter frukost står jag vid sågbocken och kapar ved. Vedskjulet behöver organiseras om och jag sågar, stuvar om vedstaplarna och filosoferar. Var det inte författaren Tage Aurell som brukade såga ved när folk kom på besök? En stock på sågbocken, två sågdrag och sedan en lång, utförlig berättelse från Aurell. Femton minuter senare två nya sågdrag och därefter ännu en historia.

Och ännu en.

Mitt i ett av mina eftertänksamma sågdrag ringer en vän, vi har ett långt kamratligt samtal om viktiga ting och jag blir glad. Det går att prata med varandra, inte bara facebooka. Kanske vände han den här envise karlen i en viss fråga, det är inte det lättaste.

SkivlingarnaNär vedskjulet är ansat och klart går den kära vännen och jag till skogen. Snart står hon med en liten söt barrkramare i handen igen och bara måste visa mig. Därefter har vi stämt träff med 35 svarta trumpetsvampar, men de är inte hemma vecka 38 heller. Det gör ingenting, vi hämtar kantareller i stället.

Och frid.

# Vedskjulet har den kära vännen byggt.
# Hon blev färdig 4 september 2006. Eftersom jag ser positivt på byggverksamhet på tomten firade jag fru och skjul med mousserande vin och ett kortare högtidstal, då för nio år sedan.
# Sedan dess firar vi Vedskjulets dag varje år den fjärde dagen i september. I år talade jag om vikten av pensionärsrabatt. På allting. Stormande applåder.

Konkurrensvärk

I min närhet finns en grannkommun. Den kallar sig Kil, eftersom den vackert viker in mellan en del annat. Nå, nu har Konkurrensverket bett vår grannkommun att bland annat kommentera vissa uppgifter kring en omdiskuterad upphandling.

Vi svarar gärna på frågor, svarar upphandlarkommunen vid Fryken. Men inte just de uppgifterna, för de är tidningsuppgifter. Vi kommenterar inte tidningsartiklar.

Snyggt.
Där fick det värmländska stönträ’t ett ansikte.

Sten vid havetStönig = envis.
Stönträ’ = synnerligen envis typ, omöjlig att vända.
Killing = unge till get.

Min enkla flyttgröt

Nyss blev jag uppringd av den effektive mannen från Röda Korset på orten. Vill du komma och prata på samhällsorienteringen för en ny grupp? De flesta är från Syrien.

Det finns dagar när jag tänker att min blygsamma medverkan i vår lokala integration är det viktigaste jag gör, dessa år. Då har jag ändå ett civilt jobb som jag hoppas gör nytta.

– Vill du att jag berättar om svenska medier och tryckfrihetslagstiftning som vanligt?
– Ja och yttrandefriheten. Vad den betyder och vilket ansvar den kräver av oss.

Tack för att du frågar igen, Aakash. Jag kommer. Du vet hur jag tänker börja samtalet:
– Välkomna till Forshaga.

# Flyttgröt. Den gamla seden att gå till nyinflyttade med mat, förr ofta gröt eller salt och bröd.
## En symbolhandling som visar att du vill att de nya inte ska lida brist på livets nödtorft.
Skärmavbild 2013-10-12 kl. 11.43.45 kopia### Förrförra gången jag talade inför våra nya invånare var det en afghan i salen som hade jobbat åt CNN. Han lyssnade intresserat när jag berättade att jag varit lokalredaktör i Vaggeryd. Jag bet mig i tungan när jag tänkte säga ”blytiden”. Fundera över varför.

Guld upp till hakan

En blå

Prinsen besöker Värmland, för här är han hertig. En gång skojade jag med hans talekonst. Det var dumt gjort, av en som inte följer fjäskpress och inte läser mer seriösa artiklar heller, om vilka av svenska folkets avlönade kändisar som lider av läs- och skrivsvårigheter.

Nu är han här och nyss höll han ett invigningstal som fungerade i radion. Vem är jag att göra narr av sådant?

Stôlpjakt blir bra
Mitt kommunalråd hr Pedersén är modernt lagd och frågar på Facebook vad han ska locka prinsen med, för att få honom att besöka Forshaga? Mitt svar är enkelt. (Om karln nu absolut måste hit). Skicka honom på stolpjakt i Friska Forshaga-satsningen. Etappen vid Aborrtjärn har premiär på lördag och allemansrätten gäller även Carl Ph.

Kartan kostar 20 kronor på OKQ8. Det har han råd med.

Så kan fjäskpressen ta bild på honom med gull …ris till hakan.
Det har vi råd med.

### Hur var det tidskriften Blandaren skrev en gång:
### ”Det är inte monarkin som sådan jag är emot, det är kungen personligen”.
### Själv är jag inte emot statschefer men däremot att de utses genom friktion i mor sins sänghalm.

 

Självhjälpsförfattare är vi allihop

Det är klart det är självhjälp vi håller på med. Varför har jag inte förstått det förut?

Asch, det har jag. Jag har bara inte fattat det fullt ut.

Såhär är det. Jag brukar sluta en viss typ av Facebookinlägg med det användbara ordet ”Trivs”. Mest för att det är sant, jag mår ofta gôtt. Då citerades jag av den ene efter den andre, vilket också var trivsamt. Fast en afton i vecka 34 slog tanken mig. Tänk om facebookvännerna tror att jag vill bli optimistkonsult? En blåögd typ som går genom världen och inbillar mig att allt är bra. Allting.

Allt är inte bra. Familjen har sannerligen haft sina prövningar, även om jag inte skriver om dem här, när det är privat. Världen och svensk inrikespolitik är inte heller frisk som en nötkärna. Jag vet. Jag försöker inte lura mig själv eller andra.

När jag antydde att jag inte ville bli den där konsulten med självhjälpsböckerna kom kommentaren fort. Den roar mig. ”Jamen, självhjälpsbok! Det vore väl nåt!”,

Vad är det som driver oss?
Nu har jag gått och tänkt på saken en halv vecka. Grunnat på dagen, grubblat i natten. Vad är det som driver oss egentligen?

Jag pratar om skrivarna i världen. Du möter dem i litteraturen, du möter dem på bloggar, du ser dem varje dag på Facebook om du finns där. Kreativt folk som berättar och berättar, hela tiden knåpar de på sina inlägg och historier. Berättar om glädjen med Trädgården, Hunden, Rallysporten, De Gamla Goa Gitarrhjältarna Från 1970-talet, Naturen, Fisket, Fågelskådningen, Löpningen, Släktforskningen, Cyklingen och De Små. Eller vad det nu är som just de brinner för.

Jag själv är likadan. Orden finns där, bakom tangenterna. De bråkar och bökar och gör en skrynklig i pannan men också glad. Hör, nu ropar de och vill ut. De vill träffa folk.

Första steget mot lösningen
Det är klart att det är självhjälp vi sysslar med. Först och främst är det alltid för mig själv jag skriver. Orden pockar – men när de gör det hjälper de mig att tänka klarare. Ska du lösa ett problem är första steget alltid att formulera det.

Ja, vi har främlingsfientlighet bland folk som känner sig orättvist behandlade. Nå, så låt oss göra Sverige rättvisare igen.

Ja, klimatet är på väg åt värsta heta helvetet. Juli var varmast i världen sedan 1880. Nå, så låt oss flyga mindre och ställa bilen hemma oftare.

Ja, vi har högt blodtryck i släkten. Nå, 5:2 fungerar bevisligen och löpningen är ett nöje.

Optimist?
Det är självhjälpsberättelser vi skriver hela tiden, varenda en av oss. Bara det att vi skriver är ren och skär optimism.

FärgglattRöd optimism i mitt fall.
Trivs.

Å vad jag vantrivs

Skugga i sand

När den tredje facebookvännen på kort tid citerar min flitiga fb-kommentar ”Trivs” börjar jag inse att det är dags att balansera. Folk kan ju tro att jag vill bli optimistkonsult och skriva självhjälpsböcker.

Å vad jag inte vill det.

Alltså: jag vantrivs med orättvisor, jag vantrivs med fästingar, jag vantrivs med vildsvin i markerna och lösa hundar i löparspår. Högerfolk som kallar vänstern ”PK” vantrivs jag med, otrivs även med hostare som inte håller för munnen på kafé och trivs illa med redaktörer som kopierar polisuttrycket ”fräck stöld”.

Det var det hela.

Vänta, främlingsfientlighet, nyliberalism och alla sorters diktaturer, sa jag det? Dopade idrottsmän och filmande fotbollsherrar, fick du med dom? Tanter som tar upp två platser i bussen. Det där fotot av min skugga, där jackan hänger så det ser ut som om jag har mage.

Nu.
Nu trivs jag.

# Trivas. Från fornsvenskans Þrivas, förkovras, tillväxa; ha framgång; trivas.
# Jämför treva, treven, trevlig.
# Treva kan vara trevligt och framgångsrikt främja tillväxt och förkovran. (Gammalt Grossbolstorpsordspråk).

Säg inte att jag måste börja följa en podd nu också

Värvet Lars L

Nu är det såhär. Jag har levt på mitt tangentbord sedan 1975 och levt med det ännu längre. Nya tangentbord ibland men samma goa bokstävlar. Jag har tyckt om internet sedan 1994 när webben slog igenom i Sverige. Jag bor på Facebook, bloggar (uppenbarligen), twittrar förstrött och lägger stundom ut konstiga bilder på instagram. Jag surfar, googlar, spotifyar och en massa annat digitalt som jag knappt kommer ihåg just nu men som finns. Tre skärmar igång ibland när det är nåt bra på tv. Eller Play, vem sa att tablån regerar år 2015? Till råga på allt står det webbredaktör på skylten på jobbet. Mycket facebookande där med, en hel del forumsvar och massor av hedervärt googlande förutom att jag lägger ut vanliga nya sidor på jobbwebben.

Digital är mitt mellannamn, mellan dubbelförnamnet och Sociala Medier. Ingen vet när privatlivet börjar och jobbet tar slut. Jag älskar det. Har du haft en far som var småbonde i många år så sätter det sina spår.

Hör på Lars
Men podd hade jag bara lyssnat på en gång. Podd? Det var när en vänsterriksdagskandidat i Värmland startade podd tillsammans med en moderatkvinna inför förra valet. Kul idé men tradigt innan de 45 minuterna var slut.

Det är klart att jag vet att Värvet är en bra podd. En del intervjuer är bra, läser jag på nätet. Ständigt detta nät.

Det är då min kloka arbetskamrat K förklarar att jag bara måste lyssna på Lars Lerin-intervjun på Värvet. Han är Nordens bäste (minst) akvarellist om du inte visste det. En karl som äntligen fått sitt välförtjänta genombrott utanför vår provins. Lars är ett geni, dessutom en av våra produktivare författare.

Nå, kamrat K är klok och nå’t måste en människa göra en regnig afton i Grossbolstorp när hallonen är relativt plockade. Så jag hämtar appen och lyssnar. Mumlar över reklamen men lyssnar.

Ett nytt måste
Jaha. Där kom ett nytt måste. Pigg intervjuare och intressant folk som får prata till punkt. Jag tycker snart om det. Plåga inte dig själv med att avstå. Hör på’t. Nyss lyssnade jag på intervjun med Henrik Dorsin. Att jag och en åttaåring jag känner älskar Dorsin, det visste jag redan. Intervjun på Värvet hjälper mig att förstå varför. Komiker ska ha ett allvar och det har karln.

När du har hört färdigt på den eller någon av de andra hundratals låååånga levande intervjuerna kan du kolla den här sketchen med Henrik Dorsin på Youtube som nämns i Värvetinslaget. Genial!

En gaffel kort
Kom igen, prova Värvet nu. Vad kan hända?

# Poddsändning, av engelska podcasting.
# Namnet beror på att de första datorprogrammen för poddsändningar gjordes för Ipod.
# Det engelska ordet pod betyder fröskida men också grej, mojäng.

Regler för vänskap

Fb-like

Tre skäl till att inte bli vän med vissa på Facebook:
1. Du vet inte vad de står för.
2. Du vet.
3. Det är någon annan som ber åt dem.

Fem skäl till att avvänna några på Facebook:
1. De vet att de är rasister.
2. De vet inte att de är rasister.
3. De tjatar outhärdligt mycket om Ukraina, online-spel eller det där tredje, tjatiga.
4. De är alldeles för roliga, så du hela tiden frestas att blanda dig i en massa trådar där de borde få vara ifred.
5. De har inte gillat, kommenterat, kritiserat, kompletterat eller delat något du skrivit sedan freden i Brömsebro.

Kan jag vara vän i verkliga livet med någon som jag avvännat på Facebook? Absolut. Se bara på punkterna 3, 4 och 5 i förra stycket. På senare tid har jag råkat ut för flera rejäla fyror. Det är skojigt folk, gärna 20 år yngre i väl sammansvetsade kamratgäng.

Knip din trut, Svensson, tysta din tangent. Du blir bara patetisk när du lägger dig i. Det är INTE en förmildrande omständighet om du själv råkar vara n-ä-s-t-a-n lika rolig som dem någon sällsynt eftermiddag.

Sluta nu.
Duvor ska också ha mat.

Jäkla fyror.