Etikett: Utrustning

Nonsens en måndagsmorgon

Blyg

Jag tittar väldigt lite på vår tv.

Men ibland startar jag den och ser på olika program som finns inuti den.
Jag tycker det känns bättre.

*

När får vi se den förste fotbollspelaren som fejkar att han reser sig upp?

*

Tre viktiga inten:
Kasta inte glas när du bor i stenhus.
Droppen urholkar inte stenen.
Bränt barn skyr inte elden.

Det krävs många droppar, tillsammans mot samma mål.
Barnet som bränt sig provar igen och igen. Hur skulle annars någon enda människa kunna prata, gå eller ställa in en tv-kanal?

*

Blyga bönder får nöja sig med flyghavre.

Lördag igen, tänker efter

GemSaker som jag har lärt mig under veckan:

Det finns mer socker i citroner än i jordgubbar.

Landstinget i Värmland försöker skaffa sig råd. Och råd och råd och råd och… Tio stycken. Vi vann.

Ibland blir det lite dumt. Ibland blir det helt fotbollsgalet. Herrar ska inte styra förbund, aldrig producera tv-galor. Visst, de kan vara näpna att se på ibland men de har inte rätta spelsinnet.

Den mobila revolutionen är mycket större än internetrevolutionen.

Mitt i denna revolution går det att ligga död i en lägenhet i Karlstad i två år utan att någon anar det. Pensionen tickar in, hyran dras per autogiro.

Om du plockar en skrotbil för hand ger det 1,2 kilo koppar i snitt. Med sin nya maskin hoppas Walters Bildelar i Skogstorp norr om Falkenberg rycka loss 10 kilo koppar.

Bofors har gjort ett strålvapen. Det heter HPM Blackout, ser ut som en stor tratt och har samma effekt som en miljon mikrovågsugnar. Startar du den här värstingmikron slår den ut elektroniken hos motorer, drönare och allt möjligt annat i din omgivning direkt. På hur långt håll är hemligt. Kul att ha i trädgår’n halv fyra på natten en tisdagkväll om nån granne spelar för högt.

Sista meningen var ett skämt. Prata med folk i stället. Utan tratt. Börja med att berätta att 45 000 av de 190 000 bilar som skrotas varje år i landet hamnar i en stor skrotkvarn utanför Halmstad.

Det skulle jag tro blir populärt.

Säg mig vad du kör för bil och jag ska säga dig hur dina vänner uppfattar dig

Saab

Enda godkända. 

En dag hade livet gett mig chefsjobb (för några år) och det var dags för förmånsbil. Företaget leasade bilen, den var en del av lönen, jag betalade skatt för det, och … ja, vi skulle få en ny bil i familjen helt enkelt, även om den inte var vår. En splitter ny.

Jag valde en något mindre bil som klarade utsläppsgränsen, tillverkad av noggrant folk på en mekanisk verkstad i Bayern. Då blev det ett himmelens liv på mina vänner.

– BMW? Det är inte du. Du ska ha en gammal Saab som du alltid har haft. Helst lite rostig och otvättad.

Av detta drog jag två slutsatser. Den ena var att jag borde tvätta bilen oftare.

Lördag, tänker efter

Kolaren

Det fina med att vara väluppfostrad är att då gör det mest ont i dig själv när du är otrevlig mot någon. Det är samtidigt det tråkiga med att vara väluppfostrad.

Alla som har stått med en insamlingsbössa vet att det är de som inte har råd som har råd, de rika har för mycket att bära för att orka ge.

Arbetarklassen är den mest medvetna delen av folket, sa vi när jag var ung. Titta på varje djupare opinionsundersökning eller facebooktråd, det stämmer än. I sakfråga efter sakfråga är hon klokare än många andra. Nämligen om definitionen av arbetare är: kvinna i offentliga sektorn.

Det fina med internet är att det ger oss alla råd att ge ut fattigmans tidning. Det negativa är att samma nät samtidigt gör alla dagstidningar till fattigmans tidning.

Vägen till en rättvis värld går inte över Google.

Vi städar för att leva

Det finns ett snällt men hemskt ord som ger 332 träffar på google. ”Dödstäda”. Ordet betyder att du städar bort allt som du vill att dina efterlevande ska slippa ta hand om. Där är vi inte än, vi städar för att leva. Projektet är stort nog ändå. Just nu: de överblivna byxorna, skjortorna, tröjorna och t-tröjorna. Samt Många Andra Onödiga Saker.

Rygg-gnuggarenLärdom ett: det är inte lite en människa tror att hon behöver, för ett enkelt liv i en tätort i sydvästra Svealand. Jag tänker på vår elektriska rygg-gnuggare Dorsella Plus. En milt vibrerande fåtöljdyna med sladd. Varför köpte vi den?

Lärdom två: tiden är en samlare. Inte har jag bestämt att vi ska spara alla dessa tröjor i en hel evighet. Jag bär dem aldrig. Inte t-tröjorna heller, med de mest udda textiltryck på.

Lärdom tre: min mage är velig. När jag provar tolv par byxor som behöver slängas, så hittar vi generationer av midjemått. Först några från smala perioden, sedan några från kraftiga perioden, sedan några som verkar köpta förra gången jag smalnade till …

Till slut har vi tömt flera hyllmeter och bra många galgar i garderoben. Nästan inget är utslitet, nästan allt är i otakt med min kropp eller mitt sinne. Hoppas kläderna värmer där de hamnar. Det finns folk i vår kommun som har tvingats till värre ”dödstädning” innan de kom hit. Glöm aldrig det.

Rygg-gnuggaren kan jag bara inte med att ge bort.
Då tror folk inte vi är kloka.

När Telefonören skulle sluta synda

Fisk th smal

Telefonören ringer. Jaså du ska synda ser jag, säger han. Du står till förfogande.
– Det var ett skämt, svarar jag.
– Jag förstår hur du tänker, fortsätter han. Själv tänkte jag tvärt om ett tag, men det sprack.
– Hur då?
– Vad jag än kom på för ful ovana som jag borde sluta med så sa mitt samvete tydligt: ”det är synd”. Jag fick låta bli.

När han hör att jag inte fattar ordleken muttrar han en stund och rotar med någonting hemma i köket.
– Du har ingen humor Svensson, säger han. Inte begrep du dig på Anna Kinberg Batras ironi heller.
– Ironi?!
– Det fattar du väl att det var ironi. När hon sa att stockholmare är smartare än lantisar.

Fisk tv kvadratDå blir jag ilsk. Jag såg och hörde sannerligen ingen ironi 1998, när Batra gjorde sitt uttalande. Den hörs fortfarande inte på repriserna. Ironi? Pfff…
– Men det kvittar, fortsätter jag, medan Telefonören steker sin falukorv. Folkförakt är folkförakt, även om du gömmer den bakom dålig ironi.

Där fick du till det, mumlar han. Fast nån humor har du inte. Det är synd.

Klick.

Hör efter hos din leverantör

Bil 2000

Det är snart femton år sedan och för säkerhets skull fick vi en broschyr. Vi gör gärna så här på trakten, får en broschyr. Det händer att jag tänker på den trycksaken.

”Stannar min bil år 2000?” hade någon skrivit på omslaget. Jag minns att jag blev full i skratt åt de orden. Är det något till millenniekris så bör frågan ställas på ett helt annat sätt: Startar han?

Sedan räknade vi ner, i Karlstad rådde dimma, landshövdingen talade och inte var den äkta champagnen särskilt god.

*

Men en gång fick vi en broschyr. Det var första frågan på sidan 22 som undrade om min bil skulle stanna år 2000. ”Svar: Det ska den inte göra, säger Bilindustriföreningen, men hör efter hos din leverantör vad som gäller.”

Bil 2000Risken för störningar i sjöfarten är liten. Pengarna på banken försvinner inte. Trygghetslarmen ska fungera.

Kommunen har köpt ett fyrverkeri.

Rapport från en indisk bygata 46 år senare

En kväll går vi till vårt lärcenter för att lyssna på världsresenären Lasse Berg. Jag har läst hans Kalahariböcker och vill höra rösten.

Lasse BergInlägg om böckerna:
Den uppfinningen var viktigast
Gjorde oss till människor
Vikten av hög densitet på en semesterbok

På senare tid har Berg åkt tillbaka till människorna han skrev om för många år sedan, för att se vad som hänt med deras liv. Hur lever de nu och hur tänker de?

I den fattiga indiska byn blev barnen fulla i skratt när han tog upp sin lilla mobiltelefon för att ringa hem.

– Titta. Han har ingen iPhone.

Då gäller det att ha en bok

SäsongsavslutTänk vad tiden går, säger Telefonören, tidigt en lördagsmorgon innan jag egentligen vill att det ska ringa. Ja-a, och tänk vad länge en är död, svarar jag.

– Eller hur. Det gäller att ta med sig nåt bra å läsa…

I hastigheten, framför badrumsspegeln, kommer jag bara på ett svar på hans infall.

– Å en bra dagkräm.

Telefonören svarar att det finns en bra en som heter Repair. Hur kan han veta sånt?