Plutmunnarnas tid

Det var plutmunnarnas tid. Framför varje spegel i landet stod en 14-årig flicka och putade med läpparna mot mobilkameralinsen. Strax därefter kom en 19-åring och en 29-åring och gjorde likadant.

Putade.
Plutade.
Hoppades.

En och annan 34-åring provade också med fint resultat men tvekade inför publiceringen. Tänk om ”dä ha vôre men fôre”?

Tänk om det har varit men farit.

Krafterna som styrde
Det hade det inte men samma krafter som tvingade dem att puta tvingade dem att tvivla. Samma opersonliga krafter utan namn och ansikten. Krafterna putade inte, krafterna kunde du inte kontakta. De jobbade inte så. De bara styrde. Just nu var det plutandets tid.

Några hade bestämt att alla flickor i landet skulle se ut som korvbröd i ansiktet och ta bild på det. Tänk vad de skulle ha roligt åt detta efteråt. Skratta, som åt 80-talets axelvaddar och hockeyfrillor.

Skratta åt påtvingade ideal som hade vôre men fôre.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Gravskrift över en tid

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns pressfotografer. De körde bil fort, hade massor av jobb att hinna till på en dag och tog bilder som blev bästa ingresserna.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns fackliga reportrar. Då, när ledningarna tyckte det var viktigt att berätta hur folk mådde på sina arbetsplatser.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns anledning att bevaka kommunfullmäktige även i småkommuner. Diskussionen levde och många beslut kunde fortfarande tas lokalt.

Jag jobbade på tidning på den tiden det fanns lokalredaktörer på orter som Munkfors, Filipstad och Grums. Materialet kallades för ”bonnet” men innerst inne begrep även mobbarna att varje redaktion behöver sina lokala ögon och öron.

Jag jobbade på tidning.

# Färgband, typometer, filmrulle, fax. Sättare, korrekturläsare, telefonmottagare. Yuppienalle, gratiswebb.
## Nio steg mot Google- & Facebookdöden.
### Nät och ut.

(c) Sven-Ove Svensson
Svenssons släng, https://sven-ove.nu

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Sorgliga dagar för demokratin

För 43 år sedan hade jag avslutat mina tre år på sågen i Molkom och nyss hunnit börja på journalisthögskolan i Göteborg. Göteborgs-Posten var en jätte, Nya Wermlands-Tidningen var en jätte, Arbetet fanns och journalist var ett framtidsyrke. Pressfotograf likaså.

Inte anade vi då att något som hette internet skulle provocera jättarna att ge bort våra artiklar och bilder gratis tills de själva halvdog. Eller att några ännu större jättar vid namn Facebook och Google skulle komma och ta annonspengarna från oss alla. Norpa maten ur medias mun.

I dag är mina drömmars tidning Värmlands Folkblad såld och massor med folk får gå hem på grund av värstingjättarna och gratisartiklarna. Nu, när god journalistik är viktigare än någonsin.

Jag gråter försiktigt men knyter näven i fickan.

### Inte kan jag vara arg på köparen för att han köper.
### Mer snopen över säljaren.
### Kontinuerlig granskning kan ingen bloggare och facebookare i världen sköta. Allra minst på sportens område. Vi behöver proffs och många röster.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Vi bakspårar i flera kilometer

Först kommer det ett kufiskt mejl. Jag blir hämtad måndag 07.45 står det. ”Resan går mot startpunkt där det är 90 grader. Vandring sker längs S-å och vi passerar B-by med spökambitioner. Här härjade en gång ulven. På sluttampen får vi knapra på vörten. Gångtid 2,5 timme. Medtag fika.”

Inget konstigt med det meddelandet. Det är så det brukar låta när vi bjuder in varandra, Vandraren och jag. Den här gången är det hans tur. Gissningsleken i förväg är en del av upplevelsen.

Jag lägger pannan i fyra veck och klickar fram kartan på skärmen. By med spökambitioner, den var lätt. Startpunkt 90 grader, hmm, han måste mena en bastu. Klick klick, surf surf, inte hittar jag någon bastu hos det byalaget. S-ån heter Skymmelån, det namnet finns det bara ett av i hela landet. Knapra på vörten? Vi ska alltså vandra nära Västra Örten sista biten.

När jag hittar vägen längs sjön så upptäcker jag startpunkten med. Strax intill Södra Hällekilsättern svänger landsvägen 90 grader, som grusvägar gärna gör mellan Örtensjöar och hyperitberg. Där!

Fördärvarbacken blir brantare
Fem över halv åtta står jag redan färdig på min garageuppfart med ryggsäcken laddad. Två smörgåsar (ost och skinka), kaffetermos, vikmugg, två clementiner, sittunderlag, kikare, mobiltelefon, kontanter och bankomatkort. Allt du behöver för ett enkelt liv i skogarna kring Butorp.

Vandraren kommer och kör oss från Forshaga till Deje och Mölnbacka. Nedanför herrgården svänger vi norrut mot Genbäcken. Här är det fortfarande is på vägen och vitt i markerna trots några plusgrader. Fördärvarbacken blir brantare när den är hal och utanför bilrutan passerar Torsberget, Korpberget, Lyckan, Skovelåsen och Edebysätern.

Det är säterland vi hamnat i, precis som jag trodde. Mycket riktigt, när vägen svänger 90 bromsar han från 60 till 0 och parkerar.

Ingen vanlig hund
Vi har en dröm. Vi vill se vildsvin. Det kommer inte att lyckas i dag heller. Varg då? ”Här härjade en gång ulven” skrev inbjudan. Som om inte jag skulle minnas vad idrottsföreningen i Butorp hette. Ulven. Klubbens tyngdlyftare Bosse ”Butorparn” Svensson tävlade i landslaget för drygt 50 år sedan.

När vi kliver ur bilen finns flera vargobservationer från trakten noterade på webbplatsen Skandobs, men det vet jag inte än. De fördelar sig nära Skymmelåns krokiga dalgång från nordväst till norr och nedströms hit, det vet jag heller inte.

Jag vet bara att jag står i snön, ett par meter in på körvägen mot Hällekilssättern, och att mina vandrarkängor är elva centimeter breda. Hundspåren bredvid högerfoten är lika långa som kängan är bred.

Detta kan inte vara några hundspår. Tror du det, Vandrare, tror du på hund?

Ne-ij.

Bästa fyndet
En enda gång har jag sett vargspår förut. Det var ett par översnöade fät vid friluftsgården hemma. Nu är jag långt hemifrån och här är det färskvara vi talar om.

Rutten har min kamrat bestämt för länge sedan. Då anade han inte att vi skulle få sällskap av ett kraftfullt vargspår. I flera kilometer bakspårar vi ulven, medan bilvägen övergår i stig och korparna ropar i den planterade granskogen bredvid Skymmelåns meanderslingor. Vid ruinerna av Skomakartorpet fortsätter spåret, vid resterna av Jan Perssättern likaså. Granskogen är djup. Det där djuret har inte haft sällskap av någon människa, allt vi ser är ett älgspår åt andra hållet. Detta måste vara en Butorpsulv.

Bästa fyndet i vinter.
Äntligen!

### Vi fortsätter i flera timmar till, skådar meståg och spillkråkor och beundrar den häftigaste hyperitbranten i kommunen, passerar Butorps put and take-fiskeställe, fikar, lyssnar på smältvattenbäckar och vandrar allt raskare hemåt igen genom Översockna.
### Vid husruinen Nabben ”bodde här en tid lärare L. M. Palmkvist”.
### Gullhättkullen är ett så vackert namn.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Änglarna och slaktmasken

– Vi måste våga slakta de heliga korna! blev ett politiskt modeuttryck, när folkhemmet skulle besparas oss.

Krönika från P4 Radio Värmland 5 december 1990. Då hade jag börjat våga tala värmländska i lokalradion. Ett lyckokast som visserligen fick halva publiken att stänga av. Men resten gjorde ibland samma upptäckt som jag själv:

Värmländska passar särskilt bra till satir. Först låter det så snällt och lent. Sedan hör en vad tokstollen sa.

”Ljudskriften” fick jag hitta på själv. Den fungerade för mig framför mikrofonen fast den ser ut som den gör. Läs högt så förstår du lättare.

Scan Väst i Kil var det stora slakteriet.


Ja har inget emot Scan Väst i Kil. Tvärt om faktiskt. Å inte har ja nôt emot politiker heller. Dä ä sammanslagninga uttå rôm ja har litte svårt för. Den här nye slaktmaskpolitiken. Plötslitt så ha varenda litten 25-örespolitiker gått å bleve svartslaktere.

– Vi måste våge slakte di helige kora, säger 25-örespolitiker’a. För så säger di store pôjkera. Å då säger di små likadant.

Ha du sett nôra helige kor? Hur ser di ut? Själv reser ja rätt mycke i Värmland. Å ännu mer prater ja mä fôlk i telefon. Men aldrig att ja ha hört tales om nôn som har helige kor i lagårn. Hur låter di? Har en dom inte i lagårn kanske? Vart bor di da? Bor di i körkera eller bortôt Dömle stiftsgård te?

Har di kôrs i ställe för horn, di helige kora? Mjölker di manna å mjölk å honung? Flåser di rökelse di? Strör en mä myrra ôt tockna fine kreatur? Inna en skecker dom te himmelrik under psalmsång å tandagnischlan. Korgôssers tandagnischlan.

Neej. Nô såna kor ha ja då aldri sett. Å ja ha ändå kört mycke hö i min dar.

Brune å svarte å vite kor ha ja sett. Å köttige å mjölkige – å sprallige, den där förste dan di släpps ut. Men aldrig helige.

En gång va ja te Årjäng. Ja såg kor.

En annan gång te Klarälvdaln, ôppôt Stöllet. Kor där mä. Men vanlige dödlige allihop. Såne som säger mu. Såne som tugger ôm, som vicket kommunalråd som helst. Helige kor har di’nte på Hammeröa ens.

***

Däremot ängler. Di finns överallt. Fine vitklädde fruntimmer på Jonsbol å på Centralsjukhuset i Kallsta å sjukstôga i Sunne å i Fôrshaga å Likenäs å Filipsta å Årjäng å Kristinehamn å…

Ärrä di ni vill slakte mä slaktmasken?

Varje år föds dä onger i ambulans i Värmland. Dä förste ressällskape di får i världen ä två ambulanssjukvårdere. Möjligen, i bäste fall, e barnmorske mä. Ärrä di ni vill slakte?

Ängler finns dä. Ängler på Fôlktandvården. Ängler på våran femårings älskade daghem. Gud, ho ä ju rasen på lördan, när ho inte får gå dit. Ärrä di ni vill slakte å stycke å fryse ner?

För ett tag sen så vräkte snön ner över Storgatan å Vegagatan å Sättravägen å Långgatan å Järnvägsgatan. Å allt va gatera hetter i Värmland. Vräkte ner äver E18 å 63:an, 45:an å lille kurvige ministervägen mella Kila å Svanskog.

Vem tror du tog hann ôm dä, sen? Ploga eller salta eller va som nu behövdes.

Ängler. Ängler mä basröst å rutig skjorte, kanske. Men ängler.

Värmland ä fullt uttå gôbber å fruntimmer som vi nästan inte tänker på, när di bare finns där. Di har piper i bälte eller radio eller biltelefon. Eller så finns di på e jourliste. Eller så åker di bare te jobbe som vanlitt, freda eller sönda. Eller varrä nu ä för da.

Gôbbera på gatukontore. Ärrä di ni ska styckmörde? HSB-jouren å Uddeholm Krafts jourmontörer?

Di som ploger snö. Di som sanner trottoarer. Di som sitter i kommunväxler. Å di som låner ut böcker, så vi kan läse hur andre fôlk ha tänkt.

Ska di skjutes i gryninga? Tappes på liv å blog – å ôffres till kabelgudera å vinstmaskinera?

***

Ve Ängbråtsgatan där ja bor. Där ha nôn vart en ängel å räkne ut att onger behöver en kulle. Ongera, å en del vöxet fôlk mä, behöver en kulle. En kulle som di kan åke pulka på. Kanske stå å titte på stjärner frå också, en del särskilt stjärnklare nätter.

– Vi ger dôm en kulle! ha en ängel i den offentlige sektorn tänkt. Sen ha andre ängler i samme offentlige sektor gjort den där kullen.

Kärlek, tänker ja på, när ja ser våran kulle ve Ängbråtsgatan å ve andre gater i världen. Kärlek å lekfullhet å medmänsklighet. Ärrä di orda ni vill ta live å? Slaktmaskpolitiker.

Då får ni nog välje er ett annat fôlk, hôppes ja. För ôss som ä fôlk ôt er nu – ä ni inga helige kor.

Kom hit å åk pulka nôn kväll. Kom hit ska vi titte på Karlavangen. Dä finns så mycke stjärner å titte på. Så mycke mycke medmänsklighet.

Kom hit å lek att ni ä människer.

### Krönika från P4 Radio Värmland, 5 december 1990.
### Texten senare tryckt i den fackliga läroboken Dä årner sä!, 1996, och många gånger uppläst av mig från diverse scener de där åren.
### Grundidén finns även med i en film som jag var med och gjorde åt Kommunal 1994.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Grislöner i klassamhället

– en bloggserie från 2017, siffrorna i ingressen är från 2015

Arbetsgivarnas i Svenskt Näringslivs vd: 490 000 kronor i månaden.
Industriarbetare: 29 022 kronor i månaden.

Det svenska lönesystemet står stadigt. Klyftorna har aldrig varit lika stora under hela min levnad. Grattis, klassamhället!

En gång trodde jag att början till Sveriges framtid fanns i en analys som vi behövde bli klara med. En klassanalys.

Det tror jag fortfarande.

Hur tänker du? Tänker en pensionerad småbonde från Östmark annorlunda än en arbetslös före detta metallarbetare i Lesjöfors? Tänker en nyutbildad läkare i Arvika på ett annat sätt än en romsk man utanför min Konsumbutik i Forshaga? Tänker Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne, hon som tjänade 490 000 i månaden år 2015, annorlunda än en av ”hennes” industriarbetare som bara tjänade 29 022 kronor, samma år?

Naturligtvis gör de det. Det är människans samhälleliga vara som bestämmer hennes medvetande. Du tänker som du är.

En genomsnittlig kvinna i LO tjänade förresten bara lite drygt halva Lemnes månadslön 2015. På ett helt år. Lemne är ändå inte värst.

Där har du bilden av vårt vackra land.

Största skillnaden sedan 1950
En del i klassanalysen håller LO i Sverige på med, även om de antagligen skulle använda en annan term för sin undersökning. LO tar regelbundet reda på hur mycket makteliten i Sverige tjänar. Nu har årets rapport kommit. Den visar att maktelitens genomsnittliga inkomster före skatt motsvarade 18,7 industriarbetarlöner 2015. Det är den största skillnaden som uppmätts sedan undersökningen började år 1950.

1950 tjänade en svensk i makteliten motsvarande 11,1 industriarbetarlöner. 

1980 var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare som minst. Då tjänade en person i makteliten motsvarade då 4,9 industriarbetarlöner. 

2015 var skillnaden alltså 18,7 industriarbetarlöner.

Det är klass på de svenska skillnaderna.
Då har jag ändå inte berättat om finaste eliten än.

54 gånger mer
Jag har inte kommit till de allra fetaste direktörsinkomsterna. Med makteliten menar LO knappt 200 personer på höga poster inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden. Det är dem de undersöker för att visa på skillnaderna mellan vanliga löntagares och denna elits inkomster. Tanken är att det har betydelse om makteliten har långt högre inkomster än de människor som påverkas av deras beslut.

Det är ditt samhälleliga vara som bestämmer ditt medvetande.

Nå, i LO-rapporten analyseras inkomstutvecklingen för tre delar av makteliten – den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. Skillnaderna mellan de tre grupperna är stora.

Talar vi om värstingarna, 50 verkställande direktörer på svenska storföretag, så blir bilden ännu bedrövligare. Det är framförallt denna ekonomiska elit som har ökat sina inkomster i förhållande till industriarbetarlönen de senaste årtiondena. År 2015 hade de 50 direktörer som ingår i urvalet en högre relativinkomst än någonsin tidigare.

2015 tjänade en svensk i den högsta ekonomiska eliten motsvarande 54,3 industriarbetarlöner. Nära 20 miljoner kronor om året.

Tjohoo!

Aldrig varit sjukare
Den inkomst som LO mäter för makteliten är den sammanräknade inkomsten bestående av arbetsinkomst samt inkomster från kapital och näringsverksamhet. År 2015 var den genomsnittliga sammanräknade inkomsten före skatt i makteliten (alla 200 makthavarna) 6,57 miljoner kronor. Samtidigt tjänade en genomsnittlig industriarbetare 351 741 kronor.

Makteliten: 542 046 kronor i månaden.
Industriarbetaren: 29 022 kronor i månaden.

Som sagt, grattis klassamhället!
Du har sällan mått bättre.

Sedan 1950 har du aldrig varit sjukare.

### Länkar:
Artikel om LO-rapporten: Makteliten – reglerar inte sig själva
Hela rapporten som pdf: Makteliten – reglerar inte sig själva
Facebooklänk: LO:s video om makteliten

### Fler inlägg i bloggserien:
Klassamhället Sverige, del 2: Nu kommer den nya klassanalysen av Sverige
Klassamhället Sverige, del 3: Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor

Klassamhället Sverige, del 4: Så förtrycker de din trut och fot
Klassamhället Sverige, del 5: Hur i hundan sätter en igång en skivspelare?
Klassamhället Sverige, del 6: Det är dags för en ny ideologisk offensiv

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Då ringer 80-talet

80-talet ringer och vill ha mig tillbaka.
Vad svarar en på sånt?

Saken är den att 2014 fick vi fiber (tralla la) och där ville inte Telia vara med (suck) för de vill äga sin fiber själva. Vi fick lov att byta tv-leverantör och valde Canal Digital (lite sämre men fick duga). Box köptes, program begloddes kväll efter kväll. Det var om några bönder som ville bli gifta, om en tjock expert på tjuvar och om gråtande amerikaner som klappade gamla svenska skjul. Samt nyheter, sport, kultur, dokumentärer och natur (tralla la).

Efter två år hoppar Canal Digital av. Plötsligt är boxen vi köpt för dyra pengar värdelös men vi får gärna behålla den (*hurrar ironiskt åt valfriheten*).

Ny box, ny fjärr, nytt paket
I vinter var det alltså dags att välja igen. Vi kan fortfarande inte be Telia som var bäst men det finns andra som påstår att de tänker leverera. Tack tack. När jag kommer hem efter en vecka på annan ort står den där och glänser. Nya boxen.

Nu börjar en tid av studier. Vad har vi för kanaler? Hur funkar fjärrkontrollen? Finns det ingen Komma ikapp-funktion, lovade dom inte det?

Det är då 80-talet ringer och vill ha mig tillbaka.

– Har vi dom?!!
Visst var 80-talet en besvärlig tid i min tankevärld, åtminstone sista halvan när egoismen började sitt intåg på allvar i fosterlandet. Samtidigt var det då jag lärde mig titta på kultserier som Doktorn kan komma. För att inte tala om Kvinnofängelset, gamla versionen med den liknande accenten och de blågrå färgerna.

Mitt i självstudierna hör detta 80-tal av sig. Vad som händer är att jag råkar knappa fram en kanal som har båda serierna. Jösses. Kult! Tv-historia! En lång stund sitter jag och frossar i axelvaddar, hockeyfrillor och flygande doktorer med gruset sprutande kring landningsställen. En karl bär till och med attachéväska, vart tog de klassmarkörerna vägen? Minns du vad vi kallade mobilen?

Hoppas hoppas hoppas att vi har Love Boat också.
Tralla la.

Har nån sett min nalle?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Äntligen fattar jag varför en är som en är

Ängebäckstorp karta

Vår kommun har samarbetat en del med Darkhan i Mongoliet. Det har alltid känts bra.
Jag börjar förstå varför.

Saken är den att jag brukar fylla år ungefär en gång per år. I år inföll detta den 12:e januari. Det är därför jag inte bara bär initialerna SOS, i det militära heter jag dessutom 112.

Av detta förstår var och en att jag är en hjälpsam typ men räddhågsen och krismedveten. Det beror på namnen.

Här ruvar en katt
Nåväl, år fyllde jag och presenter fick jag, för så lever vi våra liv, den kära vännen och jag. Nuförtiden brukar det ligga läsbarheter i paketen. En av böckerna jag fick var Svenska uttryck och deras ursprung. Författaren heter Kerstin Johanson och jag älskar den redan. Här är en av hennes förklaringar:

”Ana ugglor i mossen
Misstänka något skumt, ana oråd

Uttrycket är ombildat efter danska Det er ulve (vargar) i mosen, där ulve har förväxlats med ugler (ugglor). Se även Här ligger en hund begraven. Samma misstanke kan uttryckas med Här osar katt.

Motsvarande uttryck i andra språk:
Det luktar råtta (engelska) Smell a rat
Det är en fisk under stenen (isländska)
Det finns en instängd katt (spanska)
Här ruvar en katt (italienska)”

Arbeta svart kommer inte från någon illojal typ i svenska skattesmitarkretsar som vill lura oss andra på välfärd och sig själv på pensionen. Det kommer från efterkrigstidens Tyskland. Landets återuppbyggnad krävde mycket arbete och många behövde arbeta sent på kvällen när det var mörkt. Detta var den ursprungliga innebörden av att arbeta svart, skriver Kerstin Johanson.

Det var en annan femma kommer av ordstävet Det var en annan femma, sa bonden, skrev en sjua.

Gå på i ullstrumporna kommer av gamla tiders halkskydd. Folk drog ett par ullstrumpor utanpå skorna för att inte halka på de isiga vintervägarna.

Tag och läs!

Då blir jag farlig
Den andra boken jag fick var Faktakalendern 2017. Att ge mig en sådan skrift är riktigt farligt. Snart läser jag högt ur boken för frun medan hon förgäves försöker koncentrera sig på ett intressant tv-program i en annan kanal än den jag utgör.

– Visste du att jordens landmassa expanderar? Landytan har växt med motsvarande ett Uppland de senaste 30 åren.

– Visste du att Wal-Mart i USA är världens största företag och gör en vinst på nära 15 000 miljoner dollar om året?

– Har du hört att vi fått fyra nya grundämnen?

En ruta på drygt sju meter
Höjdpunkten blir när jag hittar tabellerna med befolkningstätheten i världen. Snart ber jag henne att leta fram miniräknaren och börja dividera. Om Monaco är tätast i världen med 18 932 invånare per kvadratkilometer, hur stor ruta får då varje monegask att röra sig på? Svar: 7,25 gånger 7,25 meter.

I Singapore blir rutan 11 gånger 11 meter och i Sverige 213 gånger 213 meter. Vi har plats för fler i detta land, tro inget annat.

Glesast bor de i Mongoliet. Det är världens mest glesbefolkade land med två invånare per kvadratkilometer. Varje mongol har 707 gånger 707 meter till sitt förfogande.

– Hallå. Hallå! HÖR NI MIG?

Barndomens vilda vidder
Skärmavbild 2017-01-17 kl. 12.39.56
Det är nu jag börjar inse varför jag är som jag är. Gripen av forskarnit letar jag fram en karta och ritar upp min barndoms vilda skogar, älvdalar och stormossar i trakterna av Ängebäckstorp. Det ligger några kilometer söder om Sutterhöjden i nuvarande Karlstads kommuns östra glesbygder. Samtidigt räknar jag på fingrarna hur många som bodde på gårdarna där i mitten av 1960-talet.

Frun vet hur jag är. Nu berättar miniräknaren varför.
Vi bodde glesare än i Mongoliet.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Granetikett för tålmodiga

Julgranskula

För den som hade tålamod att vänta till den 23:e december med att ta in julgranen är i dag rätt tid att slänga ut’na. Tjugondag Knut.

Vi firar inte midsommar förrän vid midsommar heller.

Ni andra håller på att mölja ihop alla årets fester, högtidsdagar och aftnar till en enda sörja: Midvintersommarsolståndsjulklappsskyltsöndagsmartensvårdagjämningshalloweenallahelgonsfarmorsklämdagsafton.

– Måtte ni aldrig få fiska i fiskdammen. Måtte era granar barra redan på era trösklar den 15:e oktober. Måtte första semlan mögla i era munnar den 3:e september.

Asch, ja bare skôja.
Men ändå.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Torvan är värd att försvara

Jag är en gammal 68:a. Det fanns två sorter, de som vi kallade flummare och de som vi kallade politiskt medvetna.

Själva var vi av sort nummer två, tyckte vi. Huvudmotsättningen i världen var tydlig, det var rätt att göra uppror och visst var det folket som gjorde historien.

FNL-märkeMen vi var förbaske mig inga pacifister. Det blir du inte om ditt land har en av de största solidaritetsrörelserna i världen, till stöd för ett fattigt folk i Sydostasien som kämpar mot en mäktig angripare med B52-bombplan. Säg inte till en napalmbombad vietnamesisk bonde med hela risåkern och halva familjen utraderad att lösningen heter ickevåld. Säg inte det till oss som blev skolade i den där solidaritetsrörelsen.

Rent önsketänkande
Politisk makt växer ut ur en gevärspipa. Det är en sorglig sanning men den var sann 1968 och den är lika sann i dag. Torvan – och friheten – är värd att försvara. Allt annat är flummigt önsketänkande, så länge världen ser ut som den gör.

Den blev inte lugnare under året som gick.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra