Fnys åt folkföraktet i stället

Skorna

Ibland är jag trögfattad och förstår inte att vissa människors värderingar är en klassfråga. Den handlar om klassförakt. Jag står i gräset, mitt i fästingtider, när tanken till slut slår mig.

Bedrövligt parti
Låt oss börja med de 359 248 som röstade på Sverigedemokraterna i EU-valet. 9,67 procent. Det är ett bedrövligt parti, det härstammar ur något ännu bedrövligare och är främlingsfientligt.

”Nazistiskt” säger en del av mina åsiktsfränder, men då är de ute på villovägar. Vi bör vara försiktiga med orden. Bokstäverna och orden är våra vänner och vi ska inte vända dem fel för då kan det gå som med ordet ”moderat”. Det går inte att använda längre. En gång betydde ”moderat” lite lagom, men bara nästan. Måttfullt. Det gör det inte i dag, efter att ett helt parti stal ordet. Gör inte samma sak med nazismen så fort du ser en högerextrem. Vad ska vi då kalla den rörelse som verkligen är nazistisk?

Detta är rasistiskt
Det här är vad jag tror är rasistiskt, och jag har inte hittat på definitionen själv. Om någon tycker att människosläkten kan indelas i raser. Om vederbörande dessutom tycker att det finns samband mellan dessa raser och hjärnans mentala och intellektuella anlag. Om han eller hon dessutom anser att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla av en viss ras. Om han dessutom tycker dessa skillnader rättfärdigar en hierarki byggd på dessa raser. Då är han eller hon rasist, som jag ser det. Oavsett varför han eller hon har den åsikten.

Det finns verkligen några få som tror att det är rimligt att indela människosläktet i ett antal tydliga ”raser” utifrån hur vi ser ut. Det finns verkligen några få som tror att det finns ett samband mellan å ena sidan hur vi ser ut och å andra sidan nedärvda mentala och intellektuella anlag, beteendemönster, lynne och moralisk karaktär. Det finns verkligen några få som tror att dessa nedärvda drag är gemensamma för alla medlemmar av de ”raser” det handlar om. Det finns faktiskt de som tror att dessa ”raser” kan delas in i en hierarki, beroende på kvaliteten av våra ärvda utseenden och anlag. Det finns verkligen några få som tror att föreställningen om denna hierarkiska klassifikation tillåter medlemmar av påhittat överlägsna ”raser” att dominera, exploatera och till och med förinta medlemmar av påhittat underlägsna ”raser”.

Där har du rasismen när den är som värst. Inte en sekund tror jag att alla de 359 248  som röstade på Sverigedemokraterna har den åsikten.

Förakt för svenska LO-medlemmar
Jag tycker illa om SD:s historia, budskap och politik, tro inget annat. Därför skulle jag med glädje ha vänt ryggen åt Jimmie Åkesson på torget i Karlstad, möjligen försiktigt sjungande ”I ett hus vid skogens slut”. Men så katten att jag tror att alla hans väljare är rasister. Vad det än står i partiprogrammet, vad SD än har för historia och ledare. Då tror jag mer på folks utanförskap som förklaring, på stor arbetslöshet, ökande klyftor, utarmad landsbygd och mycket annat som gör att människor känner sig främmande.

När jag läser och hör en del kommentarer till valresultatet och SD:s framgångar tycker jag mig märka ett klassförakt från vissa håll. Ett förakt för svenska LO-medlemmar som röstat på vårt största missnöjesparti. Har jag rätt är det bedrövligt. Det föraktet borde riktas mot den förda politiken i stället, den som skapat så många orättvisor i Sverige i dag, en växande klyfta, arbetslöshet och utanförskap. Det är den som har lett till SD:s framgångar.

Fnys åt den.

Meningen att jag ska förakta dem
SkorJo, jag står på gräsmattan och ska gå bort till komposten. Då inser jag att det är fästingtider och tar på mig första bästa par skor utanför altandörren. Hade de nu varit av trä och läder, som på 1960-talet, så hade de varit progressiva och framstegsvänliga. Men nu är de av plast, visserligen härligt lätta och med prima passform. De kallas foppatofflor och meningen är att sådana som jag ska förakta dem.

Klassförakt, inser jag i samma stund. Det är då jag bestämmer mig för att bära mina foppatofflor med stolthet i fortsättningen. Fnys inte åt ett par praktiska, svarta skor.

Fnys åt folkföraktet.

Dagen efter att jag skrivit inlägget ovan (de flesta skrivs i förväg) hittar jag följande ledare av Göran Greider i Dagens ETC:

Det nya föraktet för landsbygden

Va sa ru? Förlegad? Saru förlegad?!

Sudoku för handdukarHittar en grupp på facebook för gamla förlegade ord.
Förlegade? Minst hälften använder jag än.

Vad är det för fel på klatschig, tjyvtjockt, telefonkiosk, musikaffär, det allmänna, spjuver, mankemang, armbandsur, långfilm, närgången, kurtisera, bandyrör, läskpapper, personsökare och återstoden?

Ongjäkler.

Fast det heter inte personsökare, det heter pipen.
Du tar nån på pipen.

Den präktige och verkligheten

ReskamratenCyklar till jobbet. Kallt om fingrar och andra mer onämnbara delar på morgonen, men rakt in i naturen i mitt vargrevir. Tofsvipor, bofinkar och spillkråkor kommer dig nära när du glider fram i 23 kilometer i timmen uppför de låååånga motluten på vår asfalterade banvall.

Motvind när jag närmar mig Gustaf Frödings Alstern.

Efter en dag på jobbet ska jag så hem. Det är bra att cykla på detta vis, tänker jag präktigt. Då kombinerar jag på ett fint sätt motion med resan till och från arbetet, fortsätter jag, ännu präktigare. För att inte tala om vilka bra bloggtexter man kan tänka ut under tiden som man motionerar. Det har jag läst om. Detta blir till stor nytta.

Mitt samlade resultat
Joråsåatt… Här är vad jag tänker ut under hemresan per cykel om tisdagsaftonen, 24 kilometer i grinigt vårregn längs Klarälvsbanan:

Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.

Trôr betyder trampar, om du inte visste det. Regn betyder blöta fötter redan innan Gubbholmsbron.

Gubbholmsbron är två broar till och från en ö som har uppstått i Klarälven, för att de byggde en stenbro över älven strax uppströms på 1700-talet. Det gjorde att sanden som staden tagit emot från Nordvärmland lade sig till vila just där, nedanför bron. Hela Karlstad är byggt på sandtäkt norrifrån. Samt ett Galgberg där dom hängde.

Trôr i regn.
Trôr i regn.
Trôr i regn.

Tre tankar om sociala medier och konflikter

F-bild1. Facebook är rarhetens tempel. Mjuka katter, nyserverad köttbit med din älskade, vackra fina färska profilbilden, Åh, kramiz sötis, fina du!

2. Facebook funkar fint vid skryt. Nu har jag tapetserat fem rum och byggt trädäck ända ner till bankomaten samtidigt som jag läste Dostojevskijs samlade, rörde ihop en fantastisk paella (som kommer att bli SÅ inne om några månader) och sprang ett långpass på 21 kilometer och 192 meter (4:10 kilometern, motvind både dit och hem).

3. Facebook är sämre på konflikter. Bråka går ju. Men nästa dag måste du läsa människans inlägg i något helt annat ämne och till allt elände är ni överens. Vad gör du då?

Jag vet vad du gör.

Den outsägligt vemodiga notisen om de två sista talarna av ayapaneco

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En del berättelser är så outsägligt vemodiga. Som den här notisen jag hittar i Språktidningens marsnummer:

Sista talarna
nobbar varandra
I staden Ayapa i Mexico finns två griniga gamla gubbar. Ingen unik företeelse, men just dessa två råkar vara de sista som talar språket ayapaneco. De vägrar dessvärre tala med varandra. Ingen vet riktigt varför, mer än att det är den andres fel.

Nu tänker jag på dessa två bestämda farbröder.
En lång stund tänker jag på dem.

Här slutar jag med det. Nu börjar jag i stället fundera över vilken briljant dagsvers Alf Henrikson skulle ha kunnat göra om när de två traditionsbevararna möts på en smal stig i den täta skogen, du vet, strax norr om Ayapa.

Det möttes två talare av ayapaneco
Den ene hade rätt,
den andre samma sätt,
varför ingen av de två på stigen veko

Här inser du nu att den halta biten har inte Alf gjort. Han skulle ha vidtagit helt andra mått å stig.

Tejpat gensvar i brittiska rail road-riket

Kreativitet tycker jag om. Inställningen till medmänniskan är förstås uschlig, men inlevelsen är det inget fel på. När jag kommer så långt i min engelska läsövning inser jag hur det ligger till. Oj, det är ju en kollega till mig som har fått brevet med bilagan.

Avslöja inte metoden för en enda människa. Detta kan sprida sig.

Länk:
Brittisk resenär skickar besked i retur

Antirasistiska FAQ (del 2)

Du vet väl vad de döpte bassängen på Kronoparken i Karlstad till?
Ja det vet jag. ”Persiska viken”. Lite humor måste folk få ha. Jag vet en plats som heter Svenneby också, men av andra skäl.

Sverige är fullt av ställen som folk döpt till Peking, Cuba eller Korea, av olika orsaker. En del av namnen står på kartan. Själv är jag finnättling, jag blir stolt varje gång vi kommer till finnskogen. Juhola, Mattila, Ritamäki, Sarklamp, Noppi – varenda berg, varenda torp och varenda tjärn har namn på finska.

Gamla vallonbruk är det fler än jag som blir stolta när de ser. Visst bröt järnet bygd, men hur ofta var det inte en yrkesskicklig invandrare som höll i tången och släggan? 

Nu är det nya vänner som kommer hit och ger landet livskraft. I Värmland har vi fått en ny trakt kring Hagfors och Munkfors. Nederland. Holländarbygden. Välkomna, govänner!

Ska man inte få säga negerboll och kinapuff i det här landet nu?
Säg glassbomb eller granatäpple, det smäller högre.

”Neger” är ett ord vars historia kan vara svår att förstå för äldre svenskar. Till och med Hasse Alfredssons Lindeman skojade om ”negrer”. Det var innan vi lärde oss hur förnedrande det var.

Det som var svårast för mig att inse, var vilken kränkning det är för några. Eller att det inte är jag, språk- och historieintresserad vit svensk medelklassman, 63, som äger rätten att tolka ordet. Det gör de som inte mår bra av det.

KränkningVisst tycker jag fortfarande att det är snopet att kommunen bytte namn på kvarteret Negern i Karlstad, döpt strax efter amerikanska inbördeskriget, då slaveriet var en av stridsfrågorna. Visst hade det varit bra om historiesynen hade varit vidsyntare. Ändå måste jag ge mig, det är de som mår illa som har rätt. Hur ska vi annars kunna kalla oss medmänniskor? Vi vill inte att någon ska må dåligt här på trakten.

Ja, jag har ändrat mig om kvartersnamnet. Jag är förvånad själv.

”Negerbulle” var det länge sedan jag sa. Jag säger inte norrbagge heller. Från början betydde bagge själva pungen på fåret, förresten. Scrotum.

Om du måste, så får du kalla mig nyedsôlv (nyedsulv). Det är vårt gamla sockenöknamn. Vi är lite varglika i socknen där jag växte upp. Somliga av oss blir bitska om vi inte får mat men ger du oss föda har vi god uthållighet. Pratar du däremot om Svensson, Medel-Svensson eller Nisse i Hökarängen blir jag en liiiiten aning ledsen, tyst för mig själv.

 Jag skojar inte.
Det är folkförakt.

Länk:
Antirasistiska FAQ (del 1)

Maktspråk i öst, väst och Alger

Klarspråk

Maktspråk talas det sannerligen i dessa dagar. Österut är det hr Putin som talar ryska på ett sätt som känns bekant på den kanten. Han har förvisso en maktspråkarkollega västerut, som också vet att tala med järnskodd näve.

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen. Sverige behöver ett försvar. Har aldrig förstått varför allmänna värnplikten togs bort. En av de mer demokratiska plikterna vi haft.

I min ungdom var maktspråk något vi talte mycket om. Kanske har det språket minskat något lite, när myndighet efter myndighet i landet börjar jobba med sitt klarspråk? Kanske, kanske inte. Nog finns det mycket kvar att göra, innan alla förstår vad alla inte förstår.

De malliga orden.

En som också kunde tala maktspråk var Frankrikes forne president, general de Gaulle. I senaste numret av det utmärkta informationsbladet Klarspråk från Språkrådet berättar Utbildningsradions vd Erik Fichtelius:

”På torget i Alger, när den franska militären i praktiken nästan begått en statskupp framträder Generalen. Stridsvagnarna är framkörda, ska militären fullfölja? Till soldaternas jubel förklarar de Gaulle att ’jag har förstått er’. Militären tolkar det på sitt sätt och drar sig tillbaka. Men generalen hade förstått det på sitt sätt, återtog makten och straffade kuppmakarna.

Det är inte alltid man förstått, när man tror sig ha förstått.”

Ur Liten ordbok för festarrangörer

Tillställning: när du ställer till och städar och ordnar, så det ska kunna vara riktigt tillställt igen morgonen därpå när du vaknar, och allt kan börja om igen.
Främmande: människa som du bjuder in för att hon inte är det.
Recept: sådant som det är bäst om det bara behöver skrivas ut före en middag.
Tugg: upprepad rörelse med tand. Eller tunga.
Rätt: kan ätas och has. Eller ses vid, när en tillställning inte gått det.

Fest enligt WikipediaSug på den du.

 

 

 

 

Wikipedia förklarar.
Förknippas ofta med tårta.

Att sätta stämplar på folk

Ett tecken på bristande empati kan vara om du går omkring och stämplar andra människor. Stämplar dem med trötta modeuttryck som ”PK” och ”offerkofta”. Det dryper av hån kring båda.

Spaning”PK”. En örfil högerifrån. Kanske är du rädd innerst inne att folk ska tycka att din egen åsikt är klandervärd?

”Offerkofta”. En lätt käftsmäll. Tänk om den förminskar och nedvärderar andra människors ledsenheter? Hur kan du veta att den andre inte är förtvivlad?

En gång i tiden ville de styrande i en värmländsk socken att traktens fattiga skulle bära särskilda tygmärken, så folk kunde se vad de var för ena. Det är så jag ser på de här uttrycken också, när de används som argument och stämplar. Kanske är du aningslös. Kanske är du inte. Tänk om båda orden stämplar dig själv med, i samma sekund.

Tänk om de berättar att du inte bryr dig.