Lärdomar – Sida 47 – SVENSSONS SLÄNG

Skamligt att ha händerna i fickorna

Låt oss prata om skammen. Det är en finurlig känsla.

Saken är den att jag försökte måla upp en ögonblicksbild ur mitt nya liv för ett tag sedan, på Facebook:

I dag har jag gjort det som jag fantiserade om förr om åren. Suttit ute i solen mitt på dagen en vanlig torsdag, lyssnat på takdropp och grönfink och läst. Länge. Utan att skämmas. Trivs.

En högst ordinär uppdatering, även om vänliga vänner både gillade och kommenterade. Språket hackar, naturskildringen är tunn. Jag är visserligen stolt över att nyss ha lärt mig hur grönfinken låter om våren, men det syns inte i formuleringen.

Jag kan inte fåglars läten särskilt bra utan tar dem oftare på utseendet. Helst ska det vara frusna fågelbordsfåglar.

Där hade ingen tid att sola
Nej, det som skiljer texten från andra jag skrivit är skammen. Det är klart jag suttit i trädgården och solat en vardag förr, men inte i timmar. Bara om det varit semester.

Du kan ta småbondesonen från småbruket men aldrig småbruket från småbondesonen. Där jag växte upp var det ingen människa över tio års ålder som solade länge. På en vanlig vardag? Aldrig i livet. Det fanns för många verktyg, för många munnar som ville ha mat i stior, bås och stall. För mycket ved som behövde klyvas, staplas eller bäras in.

Jag brukar säga att vi var den sista generationen i landet som lärde oss skämmas över att gå med händerna i fickorna. Det var ett tecken på att du var lat och sysslolös.

– Fryser du om händerna? sa de vuxna. Tog jag sedan inte av mig luvan när jag mötte någon utanför familjen kunde det komma ett spydigt:
– Har du ägg i mössa’?

Sista gången jag fikade där
Skam. Det var ena sidan av saken. Skam – eller å andra sidan yrkesstolthet. Har du dessutom haft jobb i offentligheten eller fått din lön av skattebetalarna, som jag ofta fått? Då sitter du inte och rullar tummarna på brinnande arbetstid när folk ser det. Inte annars heller för den delen.

– Ska inte du jobba nu? sa servitrisen på cafét i den lilla köpingen i Småland där jag var lokalredaktör. Hon var färsk prenumerant och tyckte jag fikade för länge med Anki på konkurrenttidningen.

Det var sista gången jag drack kaffe på det konditoriet, men det är en annan sak. Jag tycker ju om arbetsmoralen. Varför skulle jag annars skriva det här?

En ska göre rätt för sig. Fryser du ôm hännera?

## Tiderna förändras.1960 hade inte ens en folkpensionär satt sig på en stol i trädgården med Oscar Wilde i näven, mitt på blanka torsdagen. Inte där jag växte upp.
## Trots att de gamle läste mer än jag gör nu.
## Farmor hade säkert bakat matbröd och stoppat strumpor. Farfar hade gått med lien på några dikesrenar.

Gissa varför cheferna och favoriterna slipper

Fördelen med kontorslandskap är andra halvan av ordet. Du har vidsträckt utsikt, det är ett himla liv överallt och du hör intressanta biologiska ljud. Det är därför det kallas landskap. Något kontor är det inte, för på riktiga kontor får du något gjort.

Den som av besparingsskäl inför kontorslandskap brukar sällan själv sätta sig däri. (Gammalt djungelordspråk).

Det är inte besparing, allt som kallas så. (Ännu äldre djungelordspråk).

Mången företagsledning förstår sig bättre på lokalers yta än på människors inre. (Färskt djungelordspråk).

Jag har jobbat tätt på kontor på SOS-centralen. Där var det perfekt. Vi satt med armbågs lucka bredvid varandra. Där men bara där var detta klokt. Då kunde vi snabbt hjälpa varandra när det behövdes.

### På vanliga kontor är nackdelarna med kontorslandskap större än fördelarna.
### Du blir mer stressad, oftare sjuk och mindre effektiv. Det finns det siffror på.
### Berättade jag att chefer och favoriter alltid slipper kontorslandskapet? Fundera över varför.

Härskarteknik

En medmänniska jag känner på långt håll skriver inlägg på Facebook och berättar om en besvärlig reparation där hemma som hon klarat. Stolt informerar hon oss. Hon brukar göra det.

Då berättar jag om min fru. Hon vet inte att hon inte kan – och därför kan hon det mesta hon tar sig för. Bygga vedskjul, rensa avlopp, krypa under huset och byta filter till krypgrundsavfuktaren. Dessa praktiska ting som får ett hus att överleva.

En dag ringer min fru firman som levererat vårt krånglande bubbelbadkar. Det brukar vara hon som ringer de samtalen. Efter en stund har karlen i andra änden klart för sig vad felet är och hur han tror det kan lagas.

-Har du nån gubbe hemma? säger han.
-Öh… hur så? svarar hon förvånat.
-Ja… jag tänkte han var händig…
-Nej det är han inte. Men jag är.

Generat förklarar badkarsmannen hur luftpumpen ska skruvas bort och hur den nya pumpen han skickar ska anslutas. När paketet kommer löser hon det. Ingen i vår familj tycker det är konstigt.

Löjlig könsfråga
Om sådant berättar jag för medmänniskan med inlägget. Att jag bor med en person, för vilket allt är möjligt. Då svarar kvinnan föraktfullt på facebook att det är löjligt att göra könsfråga av saken. För säkerhets skull nämner hon en kroppsdel som hon har.

Könsfråga? Först blir jag bara full i skratt. Vem har talat om kön, tror du vi tänker på kvinna och man när jag spadvänder trädgårdslandet och min fru snickrar räcke till altanen? Jag beundrar ju inställningen hos praktiskt folk som törs, så enkelt är det.

Sedan blir jag förbaskad och avvännar människan. Det är lågt, jag vet, riktigt onödigt är det, men jag har svårt för härskarteknik.

Bra chemtrailskor

Beviset.

Bästa sättet att frakta ner ett par stickade sockor från övervåningen är att ha dem på sig.

Bästa sättet att inte bli orättvist rik är att skapa ett rättvist samhälle.

Bästa sättet att bli av med en tryckande känsla kring urinblåsan är att göra som de gamla grekerna.

Bästa sättet att komma på någon bra formulering är att hålla på så här bloggandets flödesskrivning där pennan aldrig får lämna papperet förr eller senare dyker det upp en lysande formulering eller går åt skogen men du har fått mjuka upp hand och tanke och visst är det synd att alltför många har gått på myten om …

Bästa sättet att renovera en myt är att skrika att den inte får sägas i detta land, att media lägger mörkret på, locklägger. Då vaknar konspirationsteoristerna, chemtraillöparna, desinformatriserna. De är så envist resistenta, motståndskraftiga likt bakterier som blivit uppfödda på penicillin. Skriker du att solen går upp i väster, havsvatten smakar pepparmint och månen är en ost, men att detta icke får sägas, så tror de vartenda dugg eftersom det inte får sägas. Inte i hela landet får det yttras.

Då är det sant.

Tror att PK:s lägger soda i maten. Tror på bonsai-katter och Bermudatrianglar, tror att folk får mask i magen om de äter snö, tror att fåglar exploderar om de äter bröllopsris, tror att Red Bull ger dig vingar (ja, jag menar dig!) och tror att Mark Zuckerberg håller på och delar sina miljarder med var och en som någon gång nyttjat hans Facebook.

Tror att Jimmie Åkeson en gång sa ett ord som var sant.
Innan han också fick soda i maten.

Bra chemtrailskor bör ha en kraftig ovansula.
Köper du två får du färskpressad foliehatt.

Men den får man inte sälja i det här landet.

Ren matematik

Min matematiska forskning går vidare. Nu visar det sig att det tar precis ett dygn och drygt en kvart att dammsuga övervåningen i ett normalstort mellansvenskt hem. Ett dygn att fundera på saken och drygt en kvart att göra det.

Exakt.

Pilen är en fotnot.

Arla långpass

Första veckan med den nya 5:2-kuren går jag upp ett kilo. Jädra skitvåg.

Första vårvintern som dagledig struntar jag i veckonummer och glömmer veckodag. Bra kalender.

Första gången du möter en sädesärla på våren ska du bära en stör. Då får du ett långt liv, sa de gamle. Metspö går också bra. Börja nu, lång sak, ho’ kommer snart.

”Dagledig”? Jag? Hahahahahahaha hohoho hahaha. Glöm det, jag ska strax gå på mitt bärpass.

# Ärlobics.
# Stör? Långa?
# Ål in

Du vet väl varför det heter Mello?

Att bo i Sverige och klaga på vädret är som att springa Lidingöloppet och sms:a hem att det är backigt.

I förrgår var det Mello, i går var det Konsumstämma, i dag är det 2-dag och där har du berättelsen om Sverige. Det är inte fri falukorv varje dag. Ibland är det köpta chips eller vesna Varma koppen.

Du förstår, Lidingöloppets banprofil är som en grundkurs i kvartalskapitalism. Konjunktur ner, konjunktur upp, fort ska det gå och nerförsbackarna är värst. En gång föll jag handlöst och skrapade hela fronten.

Blog i bägge hannflatera.

Att bo i Sverige den 14:e mars är att för en gångs skull år 2016 ha en gemensam berättelse i fikarummet, som inte handlar om vädret.

– Titta’ ru på’t?
– Ja.
– Först tatuerer di sej. Sen ser hele Mello ut som en laserklinik.
– Du vet väl varför det heter Mello?
– Nej.
– För att mellanakten är bäst.

Ren siktröjning

För några år sedan ville jag gå ner i vikt och bli smalare om midjan, eftersom livet är mig kärt. Det gick bra, 5:2 var som gjort för mig.

Målet nåddes. Många kilo blev det och envisheten mådde fint.

Vad jag inte räknade med var en höst och vinter 2015-2016 med benhinneproblem, kyla och virus som fick mig att ersätta löpningen med ryggbiffar, chokladkakor och ett även i övrigt fettbildande leverne.

Nu står jag här med skymd sikt igen. Inget allvarligt men tillräckligt för att störa. Jag vill inte känna brösten jogga när jag skumpar. Eller tvärtom. Jag är en sådan människa som inte ens ska ha bröst. När jag står naken och blickar söderut vill jag se vad jag äger och har. Nu ser jag mest vad jag ätit och har.

I måndags morse inledde denna midjemåttsinnehavare stolt en ny 5:2-kur. Buken har 3,7 kilo som ska bort.

Jag ser det som ren siktröjning.

När har de tänkt sluta undra?

Världen är full av folk som ”inte vill dö nyfikna”.
Det är deras val. Själv vill jag vara vetgirig ända in i kaklet.

När har de tänkt sluta vara intresserade? Direkt efter bröllopet? Första måndagen efter att de fått tillsvidareanställning? Samma dag de fyller 65?

Det är jag nyfiken på.

### … eller vetgirig, frågvis, förveten, forskande, intresserad, undrande, snokande, alltför intresserad – om du så vill.
### Inte kan jag sluta med det. Hur skulle det gå till? Jag VILL veta mer.

Excentrisk träning

En del av mina träningsvänner tror att det är nyss som de börjat med excentriska övningar.

Nyss? Då har de varit excentriska i generationer.

En jag kände jagade sork med stämjärn, hammare och tålamod.
En kunde räkna upp de första tusen decimalerna för pi.
En bodde i överslafen i en byggbarack. Han hade helst bott i underslafen men där bodde hönsen. Hundarna gick mer fritt.

En hade klubbrekordet i att skita fort i skogen och sedan ansluta till gruppen igen, under söndagarnas långpass. En minut och tretton sekunder.

Jag vill INTE veta hur han gjorde.