Inte fortare? Visst nej, det är snöpuls i dag

Förmiddag i februari. I vår trädgård har rådjuren ritat nya spår i det vita. Runt äppelträd och paradisäppelträd har rundan gått, ännu en natt. Skriften av hovar i orörd snö berättar att det är inte din tomt, människa, detta är en allmänning.

När de skrivit det åt de upp koltrastens äpple.

Själv sitter jag på trappan och tar på mig löparskorna. Broddarna gör att jag måste ha stövlarna på de tre stegen på verandan fram till trappan, annars blir det märken i trägolvet. I körsbärsträdet visslar talgoxen, nyss var det gråsiskeriksdag på marken under fågelbordet.

Gps-klockan går igång vid södra kanten av garageuppfarten. Kroppen lunkar iväg lite sakta, ut på gångvägen, ut på ängen. Följer den upptrampade stigen bort mot busshållplatsen, viker av på vägen förbi tunneln och mot Forshaga, studsar ut i den djupa snön i kraftledningsgatan bredvid stora vägen. Här har ingen människa gått sedan senaste snöfallet, ingen annan varelse heller. Skön snöpulsning väntar. Kroppen börjar trivas.

Tramp, knarr, tramp, knarr… säger lyckliga fötter mot fjädrande, sugande underlag. Februarisnön yr kring framfötterna, i backen ner mot norra tunneln ramlar jag elegant och rullar runt på rygg. Snön fäster envist på stickade svarta fingervantar när jag reser mig och stolpar vidare, försiktigare. Bortifrån Stackbråtarna har någon åkt motorcykel på min gammelväg mellan vuxna granar. När jag sneddar över pulkabacken åker en hackspett berg- och dalbana i lufthavet bortåt isbanan till.

Själv klockar jag mellantid efter två kilometer. Jaha, inte fortare. Visst nej, det är snöpuls i dag.

Skorna luktar kramsnö och lycka.

Om grönfinkars utseende

Ibland, när jag tänker på centerpartiet, får jag samma association som vid vårt fågelbord:

– Får en grönfink se ut hur som helst?

I finkens fall stämmer det. Här på tomten har vi dem i många kulörer, från knallgrönt till aaaaningen brunt och dessemellan nyliberalt smått mörkgrått.

Svenska grönfinkar lär ha drabbats av en sjuka från Brittiska öarna och lokala bestånd är helt utslagna. Det tänker jag också på ibland.

Om grönfinkar.

Vargen är ingen varg

I många år flyttade jag den med mig, affischen från vargutställningen på Gamla badhuset i Karlstad 1986. På arbetsplats efter arbetsplats, kontorsrum efter kontorsrum hängde den, enkel i sin grafik.

Sedan dess har det hänt att vargen brett ut sig. Nyss fick vi ett revir nordan om Wolfpack och travbanan och östan om älven. Vid vår hembygdsgård har de sett hanen från Riala och honan från Brattfors.

Därför är det vargmöte på tisdagskvällen i Lärcentret i Forshaga. På väggarna hänger Mikael Skalstads vackra fjärilsbilder men i luften far ord som inte alltid är fjärilslätta, när Jens Karlsson (Viltskadecenter), Maria Falkevik (Länsstyrelsens rovdjursansvariga) och Fredrik Wilde (vargspårare i området) möter sin publik. Sin delvis betänksamma publik, även om talarna får applåder.

– Va’ ger han?
Detta är inget mötesreferat. Fast visst lär jag mig mycket nytt om vargen under kvällen, och om jägares och hästägares oro för sina jakthundar och hästar.

– Va’ kôster vargen ôss? frågar en man i publiken när det blir frågestund.
– Rovdjursförvaltningen i Sverige kostar omkring 150 miljoner om året, svarar Jens Karlsson. 60 miljoner av det är ersättning för angripna renar.

Efter ett tag kommer följdfrågan:
– Va’ ger han ekonomiskt? Det måste va’ en väldigt dålig affär.

Påbud från fogdarna?
Vargen är ingen varg, tänker jag när jag far hem från mötet i kanten av reviret. Vargen är en symbol som får skulden för allt jäkelskap som överheten, marknaden och utvecklingen tvingat på svenska folket de senaste trettio åren. Från Europeiska Unionen till hästköttet i Findus 375-grams enportions lasagne.

Sen är det bara att välja, om du vill tro att även symbolen har blivit skickad på oss av fogdarna. Personligen tror jag att han hade prima ben att springa med själv.

Vill du se var folk sett rovdjur den senaste tiden i länet, så klicka här.
NWT.se: Stort intresse för vargmöte i Forshaga
VF.se: Möte om nytt vargrevir

 

Prisa bagarn!

 

Moralist, demokratisk socialist, semmelfundamentalist. Det är bara att konstatera att jag är mycket som slutar på  –ist. (Den som vill kan säkert komma på minst en sak till, använd rimlexikon, där kryllar det av dem). Men i dag är det fettisdagen och då tillåter mig min moral, demokratiska gemensamhetssyn och fundamentalism att äntligen äta årets första semla.

Prisa bagarn.
Här kommer mandelmasseåterbäringen.

 

”Ta reda på vilka de respektabla är”

Bok: Så gör jag – konsten att skriva, Bodil Malmsten, Modernista, 2012.

Bodil Malmsten är en av mina favoritförfattare. Hennes blogg heter www.finistere.se. Genom att bearbeta inläggen där har hon skrivit flera böcker de senaste åren, alla läsvärda. Att hon skulle ge ut en handbok i skrivande var däremot oväntat. Välkommet men oväntat.

”Skrivandet är inget yrke; det är något som den med lusten att skriva och viljan att göra det inte kan låta bli.”

”Deadline är den dödliga linje där den yttersta kontrollen kommer in.

Men det är då det.

Medan du skriver för att du vill skriva och inte kan låta bli, under skrivtiden är det för dig själv du skriver, medan du skriver får ingen annan än du själv och din lust att skriva komma in.”

Där har du en del av hennes inställning till skrivandet. Den här boken är en lärobok i en lära som inte kan läras ut, skriver hon. En handbok i en konst som inte kan läras ut, skriven av en som inte kan.

De sista påståendena är både sanna och osanna. Bodil Malmsten är för blygsam och gör hon en handbok måste hon rimligen tro att det är någon mening med den. Visst är talangen avgörande om du ska bli bra skribent, men hantverket är inte medfött. Även talanger behöver träna.

Nå, boken är full av praktiska tips, tro inget annat, även om övningarna är långtifrån traditionella.

Använd inte dyrorden om de inte behövs
Det var länge sedan jag fick sådan lust att ta fram ett litet block och skriva av
formuleringar, men det är vad som händer när jag börjar läsa boken. Mark Twains råd: ”Dont use a five-dollar word when a fifty-cent word will do” hamnar alltså snart i ett litet grönt block. Under det hennes egna ord, som:

”Skrivprocessen motsvarar träningen för en tennisspelare, cirkusartist, premiärdansös.”

”Träna din kropp, gör yoga. Jogga. Gå. Att skriva är kroppsarbete, du behöver tillgång till hela din kropp. Utan kroppen är huvudet inget att ha.”

”Den som skriver gör det varenda dag, skapar sin egen himmel, jord eller underjord, det är det som är fiktionen, att någon har skapat en skriven värld.”.

Historiens sekundvisare
En annan som hon själv citerar är Schopenhauer: ”Dagstidningen är historiens sekundvisare”. Själv är hon flitig tidningsläsare, det märker var och en som följer finistere.se, och hon har ett syfte med det:

”Ta in så mycket du hinner av det som finns.

Den som skriver med ryggen åt verkligheten kan missa det viktigaste med sammelsuriet som vi lever i, hur orättvist det är, vi behöver veta hur det är för att kunna avgöra hur vi hanterar det när vi skriver eller om vi väljer att ignorera det”.

Skrivskolor gillar hon och hade gärna gått en om de funnits när hon var ung. Glatt upptäcker hon att Johathan Safran Foer leder skrivkurser och lär sina elever klokheter som ”Talang är långt tålamod.”

Malmstensk blandning
Det finns många sorters handböcker i skrivande. Bodil Malmstens metod är att blanda. Ibland teoretiserar hon, ibland berättar hon om sina egna erfarenheter och ibland gestaltar hon sina teser.

Sträva efter det enkla. Stil är summan av den skrivandes val. Helvetesperioden är när det undermedvetna inte får en chans.

Gå inte i sömnen. Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det. Smaka på allt. Gå in i allt. Stå utanför. Behåll förundran inför allting. Bevaka din förundran.

Gott om skrivövningar
Den som läst Bodil Malmstens blogg och bloggböcker vet en del om hennes inställning till livet. Därför är det med spänning jag bläddrar fram till de praktiska övningar hon föreslår i sin handbok. Jag blir glad men inte förvånad. Här är några exempel:

Arbetsuppgift:
Lär dig skriva med alla fingrarna.”

Arbetsuppgift:
Skriv om någonting du inte kan!

Skriv om någonting du är nyfiken på, någonting du inte vet vad det är förrän du har skrivit det, försök att få tag på känslan.

Skriv om någonting du vill lära dig någonting om.”

Arbetsuppgift:
Undersök, plocka sönder tidsandan i det den består av.

Hur visar sig tidsandan i reklamen, vem drar barnvagnen vid lekplatsen, att det bara är personer med osvenskt utseende som städar i Stockholms tunnelbana.

Vad verkar vara likadant i andra länder, vad verkar vara specifikt svenskt.

Verkar, eftersom att ta reda på hur det är, går inte, det är inte tidsmässigt möjligt.”

”Arbetsuppgift:
Ta reda på vilka de respektabla är.

Inte de allmänt välansedda, utan för dig respektabla.

Vilka har du respekt för?

Respektera dem.

De andra finns inte.”

Bodil Malmsten har skrivit en bok som vem som helst kan sträckläsa, bara för att den är klok, oväntad, väntad och finurlig. Samtidigt är den full av praktiska råd och inspiration för dig som vill bli bättre skribent.

Jag återvänder till den.

 

Rövartåg i hembygden, 2

Nej, jag är inte emot reklam. Principiellt. Det skulle vara korkat, särskilt med tanke på att jag var journalist i 30 år. Oftast som anställd eller frilans vid en tidning eller tv-station som levde på annonser. I mitt nuvarande jobb har jag beställt massor med annonser och ibland skrivit texter till dem.

Stolt.

Det handlar inte om reklam. Det handlar om etiken för denna reklam och om Gustaf Frödings integritet. Jag hade blivit lika ledsen om någon hade sålt Werner Aspenström eller Tomas Tranströmer till kapitalet.

Det var en så vacker låt.

… och här kunde historien ha slutat. Det finns viktigare saker att bråka om. Jag vill bara lägga till en sak. Min åsikt har jag kvar – men jag har fått låten tillbaka. Hur det gick till är privat. Det har med kärlek och värme att göra. Mando Diaos och Gustaf Frödings låt är präglad på något annat nu i mitt sinne. Någon annan.

Tack.

 

Svenssons släng: Rövartåg i hembygden, 1
Artikel i Aftonbladet: ”För oss handlar det om att göra en bra affär i varje läge.”