Skärmdump från www.vf.se:
Värmlands Folkblad tar ställning. Tack för det, solidariteten lever!
Människor har rätt att bli behandlade som folk när de arbetar och få lön när de ska. Människor har rätt att älska varandra, hur de än är skapta mellan benen.
De olympiska spelen har rätt att få bo på platser där mänskliga rättigheter bor.
Den närsynte som är hundrädd ser med skepsis på optiken.
Och alla andra tikar.
De flesta stegräknare skulle aldrig komma på tanken att gå under en stege.
Människan var som en vacker vas från Orrefors.
Bra blåst.
En dag uppfinner jag ett nytt ord, därför att jag behöver det för att förklara. Dansgolvsångest. Så, nu är det sagt.
En del kan inte simma.
Helt nytt var inte ordet. Två träff på Google, vi borde ordna en fest. Bara det inte blir dans.
I fjol var det en selfie du skulle ta. Bild på dig själv. Ordet blev utsett till årets ord av Oxford Dictionary och här i Sverige kom det med i Språkrådets nyordlista. Vi talar om ett självporträtt publicerat i sociala medier.
Nu kommer felfien. Precis som den självmedvetne pekade på sig själv med kameran i fjol så ska han göra det i år. Fast nu ska du dessutom ha ett djur med på bilden.
Samlar djurbilder från hela världen
Det påstås att trenden startades av irländska bönder. På webbplatsen farmingselfie.com samlar de bilder på jordbrukare världen över som poserar med sina djur.
Nå, detta är inget nytt. Det vet var och en som bläddrat i det sociala mediet – farmors fotolåda. Varenda småbonde med självaktning lät fotografera sig med familjen framför mangårdsbyggnaden. Då skulle hästen vara med.
Selfien var inget nytt.
Det är inte felfien heller.
Men om båda vittnar om kärlek, så föredrar jag hästen framför självet.
På bilden: Vilhelm och Lotten Jansson i Kätterud, Grava, med barn och häst. Årtal okänt. (Länk till fotot: http://www.nyed.se/Arkiv01/visa.php?id=9223)
Bästa citatet jag hittat i svenska medier i dag:
”Stora idrottsevenemang arrangeras numer tydligen företrädesvis av arbetarplågare i hel- och halvdiktaturer. Det känns bedrövligt.”
(Sven LO Johansson, krönikör i Värmlands Folkblad).
En vän till mig har startat facebookgruppen Vägra titta på OS i Sotji. När detta skrivs är de 185 medlemmar. Själv sliter jag med frågan, idrottsintresserad som jag är. Det lutar mer och mer åt att även jag stänger av tv:n och leker mina egna olympiska spel i stället, utan järnspett. Nån som ska med på lite slopstyle bortåt lekparken till?
Eller demonstrera mot hel- och halvdiktatorer.
Jag skrev ju om folk som går i skidspår i lördags. Det gjorde jag med glimten i ögat och i tron att det ändå är av oförstånd några få förstör för de många. Vi tappade faktiskt mycket skidkultur alla vintrar när ingen snö kom. Dessutom är det förvirrande för en del, med skatespåren vid våra friluftsanläggningar.
Reaktionerna blev mer omfattande än jag trodde. Hela söndagen tickade besökarna in på bloggen, fast jag inte länkat alls den dagen. Besökare som dessutom hade vänligheten att dela inlägget vidare. Vilka som gjorde det vet jag inte, men för den här lilla bloggen var de många.
Folk höll med. Andra blev trampade på tårna. Det får du räkna med när du sticker ut hakan, även om det görs med glimten i ögat.
De som framhärdar
Vad som förundrar mig är inte att folk höll med, ledsna som jag när några få förstör vad ideella krafter försöker skapa för de många. Inte heller blev jag förvånad över att andra kände sig träffade och reagerade utifrån det. Jag blev inte ens överraskad över att några på båda sidor blivit arga och skällt, där ute i spåren.
Det är inte så konstigt. Jag försvarar inte vreden och storskället från någondera hållet, men vi är bara människor allihop.
Nej, det som överraskar mig är de medmänniskor som framhärdar. De som med stort allvar förklarar att de minsann har både lagen och moralen på sin sida, när de tänker fortsätta att promenera till fots i friluftsgårdarnas skidspår.
Fast Sverige är så stort och vintern så kort.
Varifrån kommer uttrycket rulla hatt? Varför sa folk leva loppan förr? Hur uppstod frasen leva rullan? Vad kommer svira av?
Ibland är det spännande, vårt språk. Därför sitter jag i bästa tänkarfåtöljen, tidigt om söndagsmorgonen, och gör det som fjärdeklassarna kallar forska. Wikipedia? Nja, den sajten litar jag inte på. Inte sedan en ung man berättade att de var några killar på Chalmers som brukade roa sig med att lägga in fel uppgifter där. Wikipedias förklaring känns inte helt färdigforskad:
Rulla hatt är ett uttryck vilket betyder att roa sig på krog, diskotek eller liknande. Uttrycket borde härstämma från 1900-talets början då herrarna ofta var prydda med hatt och frack. Kupletter med dåtidens kändisar som Karl Gerhard, vilka snurrade sin hatt runt pekfingret, kan vara upphovet.
Härstämma? Roligt ord i sammanhanget.
Förklaringen tror jag inte ett dugg på.
En hattmakarterm?
Då litar jag mer på Svenska Akademien. I ordboken skriver de att första noteringen för rulla hatt är från tidningen Söndags-Nisse år 1864. Inte början av 1900-talet som Wikipedia-gossarna tror.
Kanske är det en yrkesterm från hattmakarskrået? Hattmakarna hade rulljärn som de skålade hattarna med och pressade rulékant. Vad nu det är. Kanske var det de som först rullade hatt?
De svirande lågtyskarna
Forskningen går vidare. Nu googlar jag på svira och leva loppan. Helgen har inte sett oss rulla mycket till hatt, tvärt om, jag ska strax ut och springa. Du kan svira då med för övrigt i halkan, i betydelsen kana omkring. Svira på lågtyska betyder fara hit och dit, det var från Tyskland vi fick ordet.
Varför jag söker på just de här uttrycken? Lugn, det är bara den kära vetgirigheten. 5:2-dieten går vidare, min kroppsmassa har parkerat under 80-strecket även vanliga matdagar nu, det är gôtt.
Då håller det inte att låta sin massa swiren.
Det finns en särskild plats i helvetet för den som går i skidspår.
Det finns en särskild plats i helvetet för den som rastar sin hund i skidspår.
Det finns en särskild plats i helvetet för den som går i skatedelen i skidspår.
Det finns en särskild plats i helvetet för den som rastar sin hund i skatedelen i skidspår.
Alla de blir placerade i den väldigt kalla delen av helvetet. Djävelusiskt dåligt klädda.
Helvetets snökanoner dygnet runt
Deras uppgift i helvetet är att sköta illa fungerande snökanoner dygnet runt, tills de får ihop snö nog till ett tiomila skidspår med två klassiska spår och en skatedel. Sedan får de skyffla ut all snön i banorna för hand. Barhänta. Därefter får de göra spår på den utlagda snön, både klassiska och skate, med hjälp av bara vanliga skidor. I kortbyxor.
Dygnet runt.
Sa jag att det är den kalla delen?
När de är klara kommer en snabb djävel med väldigt stor blåslampa och smälter all snön de har jobbat med i sex månader, sex dagar och sex timmar. Sedan börjar allting om från början.
”Ät gul snö”
Ingen föda får de. Inte annat än att det går omkring små gröna djävlar och tjatar hela tiden: ”Ät gul snö, dä kan va öööl”. Det är det inte.
På midsommarafton serveras glass med varm hjortronsylt. Det är så att alla ska förstå hur fint de kunde ha haft det om de hade haft folkvett medan de levde. Särskilt inbitna syndare som sprungit och tränat löpning i skatespåren får ingen hjortronsylt.
Tänk på det du.
Detta anslag får gärna sättas upp vid svenska längdskidanläggningar.
Glöm inte ange källan: Svenssons släng, https://sven-ove.nu
De lever sitt liv där ute i cyberrymden. Påverkarna. Själv har jag skrattat åt reklamfilmerna för kollektivtrafik, var de belgiska? Jag har förundrats över Van Damms episka split, muttrat över månglarna som sålde Fröding till Volvo, lyssnat till historien om hur en fotbollsspelare från Rosengård ringde samma bilföretag och undrade om de inte ville göra en liten film…
– Arvode? Tja, har ni 10 miljoner? Har ni tolv?
Sedan såg jag den här. Du har förmodligen sett filmen tidigare, men jag lyckades missa den. Personligen avskyr jag de mer vanliga Dolda kameran-programmen, eftersom idén alltid används för att göra narr av folk.
Inte här. Filmen är gjord med värme. Så är den också den svenska reklamfilm som är näst mest delad i sociala medier, bara Van Damm-filmen är mer spridd.
Titta nu:
Photoshop Live Street Retouch Prank
Ta gärna den här med när du ändå håller på, det är ju fredag:
Markoolio skojar med Zlatanfilmen
Det började brinna i takknocken, skriver den ena länstidningen medan den andra minns hur gamla VW-buggies intog sanddynorna på 1960- och 70-talen.
Tak-knock? Långa gossars hårda slag?
Sand-dynor? Kuddar att värma i mikron och lindra smärtan med efter en rejäl takknock?
Return december
Asch, jag ska inte säga något. Vem var det som stod en halv arbetsdag och ändrade ortnamnet Angerdshestra till ”Angeredshestra” i Smålands Folkblads predikoturer inför allhelgonahelgen 1975? Bara för att jag hade bott två terminer i Göteborg. Vem var det som ville att matlagarna i Jönköping med omnejd skulle hälla ”knörvel” i maten? Eller försökte göra Fryksdalsbanan smalspårig 1980. Eller trodde att Elvis sjöng ”Return december”. Det var lilla jag det.
Hur då tillbaka i december?
Jag fattade aldrig riktigt hur Elvis tänkte där.
Varför är det roligare när det blir fel än när det blir rätt? Är det för att vi blir rädda och drar mungiporna bakåt, som en hund beredd till försvar?
Ja.