Sven-Ove Svensson – Sida 9 – SVENSSONS SLÄNG

Ingen paussyssla, det jag gör

Passar oss.

Stressad, tycker frukosten tar tid. Klockan går och jag har inte sprungit än.
Då plötsligt slår det mig.

Det har varit en bra sommar. Vi har blivit passade av katter, badat i mellersta kommundelen och dessutom hittat tillbaka till en favoritbadsjö från miljökampens dagar, letat Hittautstolpar, badat i hav, sjungit allsång, varit SM-publik, tittat på gräshandboll, hälsat på nattskärran, hämtat svamp, fikat i skogen, fotograferat fyra generationer starka kvinnor, käkat tapas vid kanten av Klarälven och vandrat i fjäll. Umgåtts med älskade barn och barnbarn, lassat ved med några av dem, hittat Sveriges finaste gravsten, sett Västanå Teater ge liv åt Selma Lagerlöfs text ett år till.

Själv har jag fått uppträda både hemma och borta och dykt upp som kepsgubbe i två goda vänners färska roman. Samtidigt växer en ny pirrighet sakta fram i den egna datamaskinen och en julivecka sprang jag flera rundor med den unga handbollspelaren i släkten.

Lycka. Lycka allt det.

Precis tvärtom
Fast det var inte det som slog mig vid frukostbordet. Det var att min löpning inte är en enkel paussyssla i väntan på något viktigare. Det är precis tvärt om.

Hur som helst, nu är det höst och nya hyss kliar i löparbenen. Härmed förklarar jag sommaren 2025 för avslutad.

Tjohoo!

Viktig syssla Klicka och följ med!

### Jag skrev ett inlägg i gåg om Tidö-kanonernas kulturkanon.
### Och som sagt:
### Klippa häcken, trimma gräset på framsidan, tömma kompoströret… Vem farao har inte gjort trägårdhslistor?

Först och främst mer pengar till kulturen

Nu har jag hunnit läsa trägårdhslistan. Den kulturkanon som regeringen beställt.
Sex noteringar:

1. Jag tror inte på läslistor bestämda av Makten.

2. Det finns trots det mycket vettigt på listan.

3. Men ska kultur och bildning stå starka igen, då måste Makten se till att de som arbetar med kulturen får hjälp att göra det. Teatern, litteraturen, kulturskolan, skolbiblioteken, bildningsförbunden, folkhögskolorna, universiteten och många fler måste få pengar. Regioner och kommuner måste få bättre råd att satsa på kulturen.

4. Vi behöver en gemensam offentlighet igen.

5. Det behövs starka motkrafter mot algoritmerna, mot Facebooks, Googles, AI-bolagens och andra teknologijättars sönderstyckning av vår verklighetsbild.

6. Hur vi sen ska få våra länstidningar att känna ett ansvar för en bred folklig kultur igen, det vet jag inte. Bättre presstöd, hur som helst.

### Det blev visst en lista till här i världen.
### Genomför den.

Låt dem leka på en nedlagd skolgård, det räcker

Fasterud 1960. Grusplanen är det vita uppe till vänster.

Jag sitter och har precis börjat läsa nästa bokcirkelbok. Philip Roths roman från 2004: Konspirationen mot Amerika.

När jag kommer till sidan 36 går smygnostalgikern i mig igång. Författaren skildrar en amerikansk skolgårdslek så jag riktigt känner hur det sprutar grus från mina egna raster i femte klass.

Den lekte ju vi.

Land och rike. Var det inte så vi kallade leken när vi stod i ringen och förklarade krig mot nån av grannarna?

Medan jag i minnet ritar till mig en bit av Ingemars eller Gunborgs land i gruset på skolgården i Fasterud slår mig tanken. Kan inte nån avväpna alla krigsherrarna i världen? Kan vi inte ge dem en pinne i stället och en bit av en liten cirkel i gruset i Fasterud, Nyed, Värmland, Svealand, Sweden.

Så kan de leka för sig själva bäst de vill där, tills magister Bergkvist ringer i klockan och kallar in dem för nästa lektion.

The best rule ever
I dag ska det handla om gyllene regeln, säger Karl Bergkvist. Slå upp den, Donald, säger han. Slå upp den gyllene regeln.

Sedan får Vladimir och Benjamin läsa högt, var och en på sitt språk.

Magistern spelar in dem på band, den tekniken var han tidig med i Fasteruds skola. Det är så att de ska höra hur vackert de nya orden låter.

– Donald, nu är det din tur. Läs har jag sagt. READ! The best rule ever!

Och gossen Trump han läser:
– In everything, do to others what you would have them do to you.
– En gång till, säger magistern. Den här gången tar vi den på ryska igen Vladimir. Läs.

I evigheters evigheter pågår den lektionen.
Läs nu Benjamin.

### Skolan i Fasterud är nedlagd för drygt 60 år sedan. Där gör de minst skada, Trump & Putin & Nethanyahu.
### I evighet.

Här liper vi mä tonga

Det är inte lätt att sitta i Uppsala och veta precis hur vi pratar på Grossbolstorps höjder. Jag vet.

Det är senaste numret av Språktidningen som får mig att fundera över saken. I den avslutande krönikan skriver krönikören om ordet lipa:

”I östra Svealand, Östergötland och nordöstra Småland betyder det ’räcka ut tungan (åt någon)’ men i landet i övrigt i stället ’gråta’.”

Nåja. Vi finns vi grossbolingar med. Inte för att vi skulle komma på tanken att räcka ut tungan åt kunnigt, klokt folk borta i öster. Men om vi skulle ha gjort det, då skulle vi ha sagt att vi lipat.

Här på trakta liper vi mä tonga, inte mä öga.

Till frågan om att ta med papper ”på huset”

Viktigt meddelande till samtliga bärare av hemliga papper åt Tidö-regeringen:

Första gången ordet hemlig nämns i svenskan är på 1300-talet. Det kommer av lågtyska heimelik som betyder förtrolig, ”hörande till huset”.

Ska detta tolkas som att hemliga papper därför bör lämnas kvar när man gått ”på huset”?

Nej, skit i det.

LÄNK: Hemliga papper på toalett

När Palme och jag talte framtidsfrågor

Jag minns en tid när Olof Palme kunde röra sig fritt bland 3 000 pratglada SSU:are på sommarläger vid Norrfällsviken på Höga kusten.

Jag minns en tid när samme Olof Palme kunde ryta ifrån mot krigsherrar i både väst och öst. Hårt röt han, vred var han. Fritt talte han.

Fritt.

Det är bättre när ett land törs tala med egen röst. Allra bäst när till och med unga spolingar som jag sommaren 1976 kan gå fram och ställa sig en meter från en obevakad statsminister och förklara vad han borde göra.

Vi var inte överens men både han och jag hade framtidstro.

### Den tron har jag än.
### Dock är det svårare 2025.
### Gaza, Ukraina, nya svenska utvisningar och kärnkraftsplaner: Värst är de många människornas tystnad.

Vi behöver chartra ett tåg igen och åka till en tallbacke i norr.

Förste nationelle papperstapparn

Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare står inför rätta för säkerhets skull.
Han glömde.

Det kommer inte svenska medier att göra. Inte svenska folket heller.
För säkerhets skull.

Minsta fjortonåring håller bättre reda på sin dagbok och sin mobil än vad nationelle papperstapparn, 62, gjorde med de säkra papper som helt säkert ingen nationell säkerhetspapperstappare får tappa.

För säkerhets skull.
För hela nationens säkerhets skull.

Har du fler barndomsvänner, Ulf Kristersson?
Är du helt säker?

Ge dom inga papper.
Åk inte till några som helst kursgårdar.

Uppläsning igen på onsdag

På onsdag 13 augusti står jag på en scen igen.
Värmländska Författarsällskapet ordnar uppläsning i Kvarteret Almen i Karlstad för tredje året i rad.

Tid: 18.00.

Kom gärna och lyssna!

När vi till sist stannade till

Det finns platser vi talar om varenda gång vi far förbi men ändå far vi förbi.

Nu har vi stannat.
Naturligtvis blev vi belönade.

Jag har suttit intill den okände soldatens grav vid Triumfbågen i Paris tillsammans med min liftarkompis Q. Jag har stått vid sångaren Jim Morrisons grav i Père-Lachaise, fotograferat en sten med hammaren och skäran på Södra Finnskoga kyrkogård, besökt Jan Nilsson i Skrolyckas enkla träkors och hoppat högt inför en sten med bara ett förnamn vid min konfirmationskyrka i Molkom.

Mitt förnamn.

Men stenen vi såg på kyrkogården i Billingsfors håller jag högst fast jag inte visste det innan.

Sista bruksägda kyrkan
– Tänk, det är precis som om kyrkan ligger mitt inne på bruket, brukar vi säga när vi passerar.

Just där järnvägen, väg 164, Dalslands kanal och Upperudsälven i dag möts, där byggde de ett järnbruk 1738 som nu är ett pappersbruk. Efter 25 år lät bruksägaren Leonard Magnus Uggla dessutom bygga en kyrka här.

När Steneby församling övertog henne 1981 var hon en av Sveriges sista bruksägda kyrkor. Det är som om industriområdet riktigt kramar om den vitmålade träkyrkan invid sjön.

Finaste texten på en gravsten
Vi får en impuls när vi än en gång far genom Billingsfors – och svänger höger. Passerar infarten till bruket, rundar pappersarbetarnas parkering, fortsätter några meter mot en lite lugnare plan invid sjön. Kyrkans parkering.

Laxsjön glittrar och luften luktar lätt av sulfat när vi dricker kaffet vi hade med oss. Sedan tar vi stentrappan upp på den fina kyrkogården där forna bruksarbetare samsas om utrymmet med de betydligt rikare medmänniskorna av släkterna Waern och Uggla.

Efter några steg i gräset hittar vi den.
En finare text har jag aldrig sett på en gravsten:

”Holger
Elisabeth
= sant”

Laxsjön glittrar. Landskapet i Dalsland är en treenighet av berg, skog och vatten står det i en broschyr de delar ut gratis där borta i kyrkan.

Det är också sant.

Omkramad av pappersbruket ligger kyrkan.

### 1946/47 spelade Billingsfors sin enda säsong i fotbollsallsvenskan. Man vann inte en enda match och ligger därmed sist i allsvenskans maratontabell.
### När filmen Smala Sussie spelades in fick Värmlandstrafik rigga upp en bussomstigningsplats med värmländska hållplatsskyltar på en bruksort i Dalsland. Var inte den orten Billingsfors?
### Filmarna från Trollywood tyckte att Dalsland kunde vara värmländskt nog.

Ljug inte! Reka.

Jag tycker om att gamla NKlJ-banan är asfalterad. När det nu tyvärr inte går tåg där längre är det fint att den är asfalterad.
Jag tycker om att springa och cykla där.
Jag gillar att det ordnas en tävling och ett motionsarrangemang där. Klarälvsloppet.

Men så fanken jag gillar att ni ljuger för att försöka locka lättlurat folk. Klarälvsbanan är INTE lätt sluttande från Forshaga ner till Karlstad.

Ljug inte. Reka banan nästa gång.
Även ut ur Skived och uppför långbackarna.

”Lätt sluttande” ”ner till Karlstad”? I hundan heller. På er egen banprofil ser man att det i princip är uppförsbacke halva sträckan från Forshaga till stan.

### Gör om, gör rätt.
### Och lycka till med loppet.
### Ljuglöst.

*Banprofilen för halvmaran – från starten i Forshaga till målet i Karlstad.*