SVENSSONS SLÄNG – Sida 114 – Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

– ”Lån”?! Nu betalar ni!

Först nej till lånord. Nu vill de gå vidare.

I nästa steg blir Sverigedemokraterna expansiva. Då måste Storbritannien, Amerikas Förenta stater och övriga engelskspråkiga länder börja betala för sig. Kravet är en miljon kronor till Sverige för varje fönster på varje hus i engelskpratarnas länder, eftersom de alltid har kallat fönstret ”window” utan att fråga oss.

– Window? Det är ju vårat gamla fina ”vindöga” för böveln! Nu betalar ni! Päj!

Världens löparklubbar blir skyldiga Sverige 10 000 kronor per medlem, eftersom de använt det svenska uttrycket ”fartlek” ända sedan Jösse Holmer uppfann träningsformen på 1930-talet. Amerikanerna flinar när de säger ordet, de borde egentligen betala ännu mer.

Om ”smorgasbord” tänker Sverigedemokraterna återkomma närmare jul, när silla går te.

… detta har en bror till en vän till mig hört, sent i fredags.

Och och och

Sverigedemokraterna vill utvisa alla låneord. Det är rejäla tag. Av uttrycket ”ärans och hjältarnas språk” blir bara ett ord kvar: ”och”. Resten är hitfraktat.

För att inte tala om ”demokrati”. Det ordet är importerat från strax hitom Särkland.

Nästa steg i SD:s programarbete blir att velocipeden, automobilen och tandborsten förbjuds. Tandborsten är kinesisk, för höge böveln. Den går bort! Varje riktigt blåögd karl bär gula tansebissingar i kors i truten, när han häver upp sitt stolta:

– Och och och.

Fundering före frukost

Funderar över vilka politiska frågor som är för komplicerade för svenska medborgare att ta ställning till, om en är demokrat. Kommer inte på en enda.

Funderar över den människosyn som breder ut sig bland allt fler. Kommer på mig själv med att bli ledsen.

Funderar.

# Jag älskar uppförsbackar.
# Men inte de onödiga.
# Problemet är att parti efter parti valt att följa höjdkurvan intill dumhet. Nu måste snart någon av de våre våga ta det jobbiga klivet och höja nivån. En del stigningar är nödvändiga. Uppåt, uppåt!

Solen går upp och bokstäverna vill gå samman

Solen målar horisonten med bladguld. Medan jag häller upp lättfil och müsli står datorn och småhoppar av arbetslust på skrivbordet där uppe.

Så många bokstäver genom åren, så många verktyg. Kulspetspennorna, Facitskrivmaskinen, elektriska skrivmaskinen, composern med 16 teckens minne, Toshibadatorn, första Macen och sedan han som hade uppkoppling på nätet.

Han. Han krånglade ibland men modemet surrade hoppfullt.

Förändra världen?
Så många bokstäver, så mycket hopp. Jag ska förändra världen, sa jag till första chefen, färsk lokalredaktörsvikarie som jag var.

– Jaså. Ska du förändre världen? sa Allan. Då kan du börje i Nôrra Råda.

Varpå han skickade mig till hembygdsveckan där.

Inte riktigt klar
Jag är inte riktigt färdig med världsförbättringen, vi får jobba vidare, men än står en dator och hoppar och i skallen vill orden fortfarande bli till bokstäver.

J-ä-m-l-i-k-h-e-t.
R-ä-t-t-v-i-s-a.
F-r-e-d.

Förstår ni inte att ni föder en populist i timmen?

Lågbron, symbolen för maktens lomhördhet.

Tisdag, oktober målar akvarell. Vid paradisäppelträdet kivas fåglarna om våra enkla bidrag. I Göteborg jobbar politikerna vidare med den lågbro över Göta älv som kommer att bli till sånt besvär för Vänersjöfart och för industrier i min provins.

Själv sitter jag och läser statistik på nätet, nån ska göra det. 1979 hade de svenska partierna 1,5 miljoner medlemmar, i dag bara omkring 270 000. Jag har tillhört några av de partierna och vet att det förstås är en liten andel av medlemmarna som i praktiken avgör ärendena, genom att sitta i valberedningar, styrelser och viktiga beslutandeförsamlingar i kommuner, landsting och riksdag.

Så fungerar den svenska demokratin. Demokratin är jag stolt över, den har svenska folket kämpat sig till, den måste vi fortsätta slåss för varje dag. Och just därför: det måste väl vara fler än jag som tycker det är bekymmersamt att en alltmer krympande andel av folket är partimedlemmar? Att alltså en ännu mer försvinnande liten del i praktiken avgör så stora frågor som regionfrågan? Ska kanske 30-40 av 276 000 värmlänningar avgöra en så viktig framtidsfråga som storomvandlingen av Sverige?

Inte är det självklart för en demokrat.

Jag känner många av de 30-40 partisterna som tycker att de kan besluta åt oss även i detta ärende, fast det är så mycket större än vardagsfrågorna. De är i allmänhet kloka människor som vill väl. Just därför förstår jag inte att de vill trumma igenom ett så tungt beslut utan att höra med sitt folk. Jag fattar inte att de inte begriper att de just nu föder en ny populist i timmen här på trakten, genom sin lomhördhet.

Är politiken bara partitaktik och smusselstrategi nuförtiden?
Vart tog folkupplysningen vägen? Vad hände med lyhördhet, förankring och respekt?

### Lågbron i Göteborg förskräcker.
### Frågan om slussarna i Trollhättan får en att bäva.
### De är talande att makthavare nedströms gör Värmland till en blindtarm, redan innan storregionen ens är genomförd. Lomhördhet: hundra.

Klumpdemokrater

Intressant när demokrater, som är demokrater eftersom de tycker att svenska folket är kapabelt att ta ställning till vårt lands allra som mest komplicerade frågor i klump, inte vill ha folkomröstning eftersom de inte tror att samma svenska folk är klokt nog att ta ställning till en enda enskild av de många separata frågorna i denna klump, som vi begrep oss så bra på nyss när den kom i klump.

Klumpdemokrater känner jag många.
Nu kommer Dåochdådemokraterna.

De vill ha röstboskap med iblandförtroende.

Länk: Rösta om Värmland
Länk: ”Släpp tanken på att dela in Sverige i storregioner”

# Inlägg efter att ha lyssnat på diskussion om hur olämpligt det är att låta de som ska bo i en region vara med och bestämma om de ska bo i en region.
# … och så undrar våra partistrateger över att populismen går framåt i världen.
# Jag minns när ni trodde på folkbildning.

”Årtag, paus. Årtag, paus.”

Nu försöker bloggen göra ett litet uppehåll, vi får se om det lyckas. Jag har ett frilansjobb som måste bli klart, deadline närmar sig med klämmig hastighet.

Vi ses.

# Citatet i rubriken är från ett klassiskt Sven Jerring-referat. Han berättade om kungaslupens framfart över Stockholms ström.
# Har jag för mig.

PS. Paus? Absolut. Fast jag skulle bli förvånad om det inte kommer en ny krönika kring Konsumhistorien varje vecka, i takt med att de delas ut i hushållen i Värmland. Klicka på Kôppra-länken här nedanför. DS.

Hårdrockens vanligaste ord

En amerikansk datavetare har jämfört texterna till 222 623 hårdrockslåtar. Han ville veta vilket ord som var vanligast. Svar: burn, dvs bränna, brinna, brännskada.

Nu vet vi det.

De vanligaste orden inom hårdrocken:

burn
cries
veins
eternity
breathe
beast
gonna
demons
ashes
soul & sorrow

De ovanligaste:

particularly
indicated
secretary
comittee
university
relatively
noted
approximately
chairman
employees & attorney

### Bränder, skrik, bestar och demoner i evighet alltså.
### Universitetsvärlden dominerar inte stort. Demonerna går sällan på högskolan.
### Källa: Språktidningen. Läs den. Sist hade jag med ett läsarbrev, bara en sån sak 😉

När jag blev förbaskad på Konsum

Nu har Konsumflygbladen med min sjunde historiska betraktelse delats ut i hushållen. Jag är fortfarande ödmjukt stolt inför tanken på att de når över 100 000 brevlådor.

I dag handlar det om vrede:

”Det är klart jag blev förbaskad år 2014 när tidningarna berättade vad förre vd:n hade för sig. Nästan tre miljoner i ersättning fast han var sjukskriven stor del av året, 674 000 för konsultuppdrag som… asch dä kvetter, jag blir bara rasen igen.” #konsumvarmland

Läs krönikan

Tryckfrihet, ärtsoppa och gamla lögner

1.
Oredan som uppstod bland de kamrater på redaktionen som så gärna ville men inte fick uppdraget att bevaka kungamiddagen.

Jag som fick
… men nekade.

2.
En gång långt tidigare, när tidningens ledare dundrade mot oss solidariska som protesterade mot Vietnamkriget, tog vi beslutet. Vi ockuperar tidningen!

Beslutet blev protokollfört men aldrig verkställt. Heroiskt stannade vi en stund utanför officinen med varje demonstrationståg de första åren. Ropande vår talkör om LÖGNEN.

Femton år senare anställde tidningen mig. Jag blev arbetskamrat med Ledardundraren. Chefen fann en särskild ironisk glädje i att låta oss två bevaka första maj-demonstrationerna.

Ändå blev jag inte den förste från ockupationsmötet som hamnade i tidningens spalter. Det blev han som hade föreslagit att vi skulle slänga lim och sand i deras nya offsetpress. Några år efter hans förslag kom vi fram till att redan talkören framför tidningshuset var En Felaktig Tillämpning.

Sandmannen var bra på självkritik.

3.
Om Ledardundrarens lögner har jag aldrig ändrat åsikt. Det var ett orättfärdigt angreppskrig. Det var rätt att göra uppror mot det. Vi fick rätt i opinionen till slut.

När jag nekade att gå på kungamiddagen skickade Chefen mig att skriva om folket som åt ärtsoppa på Stora torget i stället, de som aldrig blir bjudna på finmiddag med kungen.

Det är mitt folk.
Där trivs jag bättre.
Än i dag.

# Monarkins makt. Om den talar Cecilia Åse, docent i statsvetenskap, i eftermiddag, lördag. Hur monarkin som institution fungerar som symbolisk och politisk maktfaktor.
# Plats: Gjuteriet, Verkstadsgatan 1, 1 trappa upp, Karlstad. Tid: 15.00. Arrangörer: Karlstads bokcafé, Republikanska föreningen och ABF.
# Där trivs jag riktigt bra.