Solidaritet – Sida 32 – SVENSSONS SLÄNG

Du väntar på ambulansen du

Medmänniska med mugg. Forshaga 2014, när det fortfarande var varmt.

”Ska inte Europas fattiga få hjälp i sina hemländer? Är inte rumänska romers trygghet ett jobb för Rumänien?”
Absolut. Men prova gärna att ha två tankar i huvudet samtidigt. En om Där, en om Här. Det går.

”Därför ger jag aldrig några pengar till en tiggare, det bara lockar hit fler.”
Jaha. Och om du blir vittne till en trafikolycka låter du bli att ge den skadade fria luftvägar eller komma ut ur den brinnande bilen. Fast det skulle ha räddat hans liv. Det är myndigheternas sak tycker du, vi betalar faktiskt skatt. Så du väntar tills brandkåren och ambulansen kommer. Från personens hemkommun. Annars kan det locka fler att ställa till med trafikolyckor.

– Från hemkommunen!?

Hårt.
Hård människosyn.

Frän typ du.

Länk till ett tidigare inlägg om fattigdomens ansikte:
Europeiska Unionens pedagogik

Europeiska Unionens pedagogik

Något bra har väl EU gjort? Absolut. Finns det bättre pedagog, när det gäller att visa oss den europeiska fattigdomens ansikte?

Förr satt det ansiktet på en rom långt borta i Rumänien och andra länder i söder. En medmänniska, förföljd sedan hundratals år, förtalad, berövad utbildning, anständig bostad och mänsklig värdighet.

Ingen låtsades se, fattigdomen var dold.

Nu sitter samma ansikte på en rom precis utanför entrén där du köper något gott till onsdagmiddag. En medmänniska, förföljd sedan hundratals år, förtalad, berövad utbildning, anständig bostad och mänsklig värdighet.

Se den människan, människa.
Ser du vårt Europa?

Fortsätt smälta inlandsisen

Hur kan vi på bästa sätt ta emot folk som behöver oss och som vi behöver? Den frågan borde svenska partier ha tagit itu med för 30 år sedan. Invandringen kallar vissa det, integrationen säger andra.

Jag säger välkomna, ge möjlighet.
Vårt land är stort.

Deras fel
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. ”Är du otrygg?” ropar de. ”Är du orättvist behandlad? Har du blivit av med jobbet, är din bygd nedlagd?”

Sedan ljuger de oss en månghundraårig ramsa. Lögnen handlar om syndabockar, hela folk av syndabockar. ”Allt är deras fel” ropar de och pekar finger. Det är bortåt grannbyn de pekar. Bortåt Väse. Bortåt andra sidan Kilsbergen. Bortåt Europa eller Rumänien eller vad det heter. Där borta, där bor folk som inte pratar som vi. Folk som inte ser ut som vi. Det är deras fel. Här på trakten är vi ofärgade. Varenda en här i socknen är färglös, grisskärt är ingen färg. Inte sitter vi på gatan och fryser.

”Allting är deras fel!” gapar mörkermännen. ”Allt dumt ni kan komma på och mycket mer ändå”. Folk som flydde från kriget i Jugoslavien. Folk som flydde från kriget i Irak. Folk som flyr från kriget i Syrien. Romer. Judar. Folk med z i namnet (om dom inte spelar i dansband).

Deras fel är det.
Allting är deras fel, nageltrånget också.

Arbetslösa när jobb behöver göras
I många hundra år har mörkermännen ropat. Själva var de alltid här ”först”. På varje bergsknalle, i varje dal, var de ”först” fast samerna var före. Själva har de alltid talat ”rätta ursvenskan”, fast språket ändrar sig hela tiden och en gång kom hit som anhöriginvandrare, det med.

Det finns inga syndabockar. Ramsan var lögn från början. Vi behöver ropa andra ord. Ett särskilt vackert ord kom också invandrande söderifrån. Det ordet heter solidaritet. Solidariteten behöver röster som ropar vackra ord.

Vi behöver bli klokare på att välkomna de nya hit och fort ge dem möjlighet till språk och arbete. Det är vansinne att stänga inne medmänniskor i sysslolöshet när Sverige är fullt av jobb som behöver göras. All arbetslöshet är korkad och bevisar att något är fel. Vi försörjer varandra men den ene sliter kroppen av sig på att arbeta medan den andre sliter själen av sig på att inte arbeta.

Överallt finns jobb som behöver göras.
Att se det.

Sämsta sortens klasskamp
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. De vill ställa fattig mot fattig. Fall inte i den fällan, det är den sämsta sortens klasskamp. Sparka nedåt är fegt. Gör om och gör rätt. Det finns en bättre analys.

När isen smälte kom människan hit. Hon är välkommen. Det finns massor att ta itu med. Kom så gör vi det, kom så fortsätter vi smälta inlandsisen.

Hurra!

Skönt att mitt län har två morgontidningar. Här är två glädjeämnen från i dag:
VF-ledarstick: SD:s obehagliga människosyn
VF-ledare: Ta vara på kompetensen

Hur tölig måste en kattbild vara?

Har hostat i en vecka och sett världen genom fönsterrutan. Vatt blitt, blitt vitt. Roligare blir jag inte efter ännu en hostnatt som fick gästkatten att jama högt i sympati nerifrån badrummet.

Jag går hem hos katter. Spädbarn och katter förstår mig, jag gör mig inte till för dem. Lägg dig i mitt knä så blir du huvudperson.

FREDAG. Träffar läkare som gör mig glad. Får många muntra tillrop av bloggläsare om mitt pensionsinlägg.

Det ska nog gå att få tiden att gå även efter 65. Några av mina läsupplevelser varje dag kommer från moget folk som vägrar förtröttas. Kära löpargudar, skrattargudar och skrivargudar, ge mig ett par matskedar av B:s, U:s, G:s och L:s glimt och gnista.

LÖRDAG. Åker en mil norrut längs vintervägar till Deje kulturhus. Tre unga killar ordnar Hårdrock för mångfald och vi älskar det. Berörs av berättelserna från tjejen från Somalia som inte hört från sin mamma och sina syskon på en månad, från den unge mannen från Syrien som vill bli Sveriges bästa ögonläkare, från den avhoppade nazisten som småningom lyckades byta värderingar därför att en värmländsk polis såg människan bakom fördomarna, från hårdrockskillarna själva som gjort sina unga livs viktigaste grupparbete. Hittills.

Vi är inte mot, säger Aron, Robin och Jonathan flera gånger, vi är för. För mänsklig mångfald.

SÖNDAG. Kämpar med datorvård och märker att jag borde göra om omslagsbilden till Facebook där jag springer över ängen. Tio kilo mindre är ett angenämt problem. Kanske kunde dra in kinderna också.

För tredje gången gal hanen att Göran Hägglund har humor, jag blir så trött på den galningen. Ja, han har humor, det har Carl Bildt med. Det förlåter ingenting. Inte den enes vårdköer och apoteksfördärv, inte den andres oljeaffärer i diktaturens utmarker.

Jag vill skratta med folk, inte åt folk.

TIDIGARE FÖRRA VECKAN. En kväll var min vän psykologen i tv. Han fick kommentera trycket som vissa känner inför träningsvågen i världen och tala om den roliga facebookgruppen Minst 100 psykbryt innan midsommar, som någon bildat. Då skrev jag själv på facebook, hoppas glimten syns:

Ser att vissa inte förstår att vi är några som gärna behöver facebookgruppen 100 pass innan midsommar för att må bra. Den är på lek men den tvingar oss att röra oss även regniga tisdagar. Fyra pass i veckan, en del i form av raska promenader, är det så farligt?

Ser att vissa inte förstår att det är helt lagligt att kombinera de 100 passen med medlemskap i grupperna 100 öl före midsommar, 100 psykbryt innan midsommar, 100 töliga kattbilder innan midsommar eller 100 knappt ätliga måltider innan midsommar.

Ser att vissa inte förstår. Otur.

MÅNDAG MORGON, I DAG. Hostar fortfarande, törs inte springa. Många av mina bästa psykbryt har kommit när jag inte fått träna. 100 psykbryt innan midsommar var en kul idé, synd bara att vissa inte förstår att den stora leken är löpträningen. Löparen om någon är Homo ludens, den lekande människan.

Spännande med grupperna 100 töliga kattbilder innan midsommar och 100 knappt ätliga måltider innan midsommar. De namnen hittade jag på själv, snart finns grupperna på riktigt. Det känner jag inom mig.

Löpning och lekfullhet har räddat liv och förstånd på många människor. Det är nyttigt att springa sig trött ibland och rensa skallen. På köpet har du kommit ut och fått se naturen byta om när blött blitt vitt.

Hur tölig måste en kattbild vara för att få kallas tölig enligt internationella Grossbolstorpsreglerna? Knepigt. Inte blir det lättare av att jag känner typen som skriver reglerna.

Den ä’ tölig han.

Tölig: värmländska för tjatig, tråkig.

”Musik är bäst när den vill nå’t”

Det är lördag. Läs inlägget från förra lördagen om du inte sett det förut. Åk dit. Människovärdet är ett och okränkbart.

REPRIS:
Hårdrock för mångfald

Faxade varenda räddningskår och bad om hjälp till barnen i Rumänien

Ligger sjuk och somnar om. Det är en världslig sak, att hosta slem dör jag inte av. När jag vaknar igen läser jag ikapp några facebookinlägg. Min vän Björn fångar det jag tänkt.

”När Rumäniens diktatur föll och landet blev fritt så var vi inom fackföreningsrörelsen snabba med att starta insamlingar till Rumäniens barn. Andra insamlingsorganisationer gjorde detsamma. Svenska hedervärda medborgare stod utanför butiker och ’tiggde’ pengar till de behövande i Rumänien. Om jag inte minns fel så var det även en insamlingsgala på TV. Ingen ropade då på tiggeriförbud, det var ju inte dom som behövde pengarna som tiggde.

Nu finns det människor från Rumänien på de platser där vi stod med insamlingsbössor tidigare. Då kommer kraven på tiggeriförbud från olika håll. Vad är skillnaden? Är det att vi nu tvingas se dom behövande i ögonen?”.

Bra skrivet, Björn Samuelsson. En gång var Björn med och arrangerade studieresan till Auschwitz som jag skrivit mycket om.

Faxade hela blåljus-Värmland
Rumäniens barnhemsbarn, det gick ett program om dem på svensk tv. Programmakarna hade hittat ren misär. Efteråt var alla goda människor upprörda. Då fick några av kamraterna på SOS-centralen i Karlstad, där jag jobbade, en idé. De skulle starta en insamling till dessa barn bland blåljusfolket.

Vana som de var att få något gjort hade de snabbt fått ut fax till varenda räddningskår, bärgare, ambulansstation och vad det nu fanns för resurser i länet till människans hjälp. Ställ upp, hjälp till, gör din insats! De här barnen behöver oss.

Sedan satte de igång med att ringa.

Lika som larmnumret
– Hur mycket har ni tänkt försöka få ihop i Värmland? frågade jag en av eldsjälarna.
– 90 000, svarade hon.

Det var en lämplig summa tyckte hon, eftersom det råkade vara det svenska larmnumret då på 1980-talet.

Efter några kvällar hade vi nått målet.
Vardagssolidariteten levde och ingen människa hade försökt förbjuda oss att tigga.

Hårdrock för mångfald

Skatorna har möte, grafiska i sin enkelhet. Dinosaurier kallar den kära vännen dem, de ser så ut när de flyger tycker vi och forskarna tror de är släkt med di gamle.

Enkelhet? Nåja. Den som har sett hur de kan ägna 45 minuter åt att villa bort en katt i trädgården kallar dem inte enkla. Fåglarnas grupparbete var perfekt, på slutet var jag helt säker på att de skrattade. Katten dröp iväg, helt uppstirrad.

Nu har de möte. Det är helgdag, snön är ett mjukt vitt täcke över Grossbolstorp och jag tänker på kärleken. En av mina favoriter har börjat blogga igen. Bodil Malmsten:

Det är väldigt glest med lyckodikter i världslitteraturen.
Lyckan skriver vitt.

Började rycka
Framför mig ligger traktens annonsblad, knappast enkelt i sin grafik. Jag blir så glad över budskapet på förstasidan. Hårdrock för mångfald, det skulle dinosaurierna ha känt till.

Det var en dag i fjol, har glömt vilken. Vi var nere i Forshaga, det pågick någon sorts dagar. Då hörde jag dem plötsligt. Några unga killar stod och spelade på torget vid vår lokala spelbod. Hårdrock så det började rycka i ben, vener och hjärnceller på den här 60-plussaren.

Inte begriper jag mig på hårdrock (fast jag har börjat gilla’t), men det här var ingen vanlig torgmusik. Spelglädje och talang begriper jag mig på. De kallar sig Wendorizer lärde jag mig efteråt.

Musik som manifestation
Nu går de vidare, de unga killarna. Jonathan Agorander, Aron Torstensson och Robin Bidgoli bestämde sig för att de ville göra något mer av sin musik. De ville bidra till acceptans och tolerans för mångkultur och mångfald, skriver de.

Just så. Vem har sagt att antirasism och mångfald måste bestå av långa teoretiska inlägg på facebook och bloggar och mer eller mindre högljudda manifestationer på gator och torg? Det kan vara en hårdrocksdag i kulturhuset i den forna bruksorten Deje också, med både inlägg och högljuddhet.

Avhoppad nazist berättar
Medan skatorna pickar solrosfrön i snön läser jag vidare om galan i Deje på lördag den 31 januari. Gratis inträde, börjar 12.00 och slutar 21.00, med pauser. Bland föredragen märks den avhoppade nazisten Peter Sundin som pratar om vägen ut, några pratar om sin skolresa till Auschwitz, andra om att komma som flykting till Forshaga och om att vara ensamkommande flyktingbarn. Allt är alkoholfritt och drogfritt och det finns möjlighet att köpa fika och mat under dagen.

Vänta, musiken för höge farao. Browsing Collection, Gonadetectomy, Insane, Serpenth och Wendorizer själva.

Musik är bäst när den vill nå’t. Det vill de här killarna. I höst och vinter har de jobbat häcken av sig för sin övertygelse.

Åk dit.

BAKGRUND: För två år sedan startade Robin Bidgoli och Aron Torstensson hårdrocksbandet Wendorizer. De är 15 år nu. Ett år senare gick Johathan Agorander med, han är 21. Killarnas engagemang för mångfald fick ett annat perspektiv då Aron och Robin fick åka på studieresa till Auschwitz med skolan via ABF. Med på resan var folk från olika föreningar, kommuner och fackförbund. Plus åtta elever från Deje, däribland Robin och Aron. De bestämde sig för att gå vidare med budskapet om mångfald och berätta vad de upplevt i Polen.

De kontaktade Studiefrämjandet där de redan kört studiecirklar med sitt band. Beslutet blev att starta föreningen Hårdrock för alla. Du hittar den på Facebook.

Under hösten har de gått föreningsutbildning och bestämt sig för att arrangera sin gala den 31 januari. Budget: 60 300 kr. Då har de ordnat bidrag från Alfa-stiftelsen, Forshaga kommun, olika privatpersoner och Studiefrämjandet. Målet är att det ska komma 100 ungdomar och att stärka mångfalden, antirasismen.

Bra jobbat.
Gillar’t.

Skrivarlärdom nr 1-50

Än är jag inte färdig författare men lusten att skriva vet jag en del om. Här är några erfarenheter som skrivare och skrivkursledare. Använd dem på ditt sätt.

Skrivarlärdom nr 1
Det är roligt att skriva.

Skrivarlärdom nr 2
Ibland vattnas det i munnen, ibland ger det gåshud.

Skrivarlärdom nr 3
Ska det vara någon nytta med orden räcker det inte att de är roliga och knottrar ditt skinn. De behöver ett syfte.

Skrivarlärdom nr 4
Bestäm vem du skriver för och vad du vill ha sagt.

Skrivarlärdom nr 5
Vill du att någon ska läsa din text? Försök få den publicerad.

Skrivarlärdom nr 6
Inget svar är också ett refuseringsbrev.

Skrivarlärdom nr 7
Säg aldrig till en författare på en fest att hon refuserat en av dina noveller till sin tidskrift.

Skrivarlärdom nr 8
Att få en dålig text publicerad är sämre än att få den refuserad.

Skrivarlärdom nr 9
Det finns inte mycket som slår upplevelsen att se sin text i tryck och vara nöjd med den.

Skrivarlärdom nr 10
Läs, läs och läs. Där har du din bästa lärobok.

Skrivarlärdom nr 11
Ett personligt språk kommer ur personliga erfarenheter.

Skrivarlärdom nr 12
Allt är material.

Skrivarlärdom nr 13
Alla kan bara inte förvalta det.

Skrivarlärdom nr 14
Det är ett tvång att skriva.

Skrivarlärdom nr 15
Det är en lust att ha det tvånget.

Skrivarlärdom nr 16
Skriv, skriv, skriv. Ingen idrottsman blir bra utan att träna. Ingen skrivare heller. Du ska svettas, det ska ta emot ibland. De benådade ögonblicken kommer men de kommer inte av sig själv.

Skrivarlärdom nr 17
Det är bara överdrivet romantiska romantiker som är emot skrivarkurser. Alla vi andra vet att teknik går att träna och entusiasm att väcka, i idrott såväl som i litteratur. Talang är medfödd men det litterära kunnandet faller inte från himlen, det kräver arbete och inlärning. Stefan Holm kunde inte hoppa höjd när han föddes

Skrivarlärdom nr 18
Träna gärna i grupp, skrivarkurser är bra för de flesta med öppet sinne. Det är nyttigt att försöka analysera andras texter och formulera sin syn. Ditt eget skrivande är ändå till sist en ensam process. Arbetet måste du utföra själv, språket kan ingen annan skapa åt dig.

Skrivarlärdom nr 19
Om skrivarkursen slutar med att alla skriver lika har den misslyckats. Då har ni varit dåliga deltagare.

Skrivarlärdom nr 20
Bästa sättet att undvika att härma andra är att läsa många.

Skrivarlärdom nr 21
Ha alltid block och penna på nattduksbordet. Kommer du på en formulering strax innan du somnar? Skriv ner den direkt, i morgon bitti har du glömt den.

Skrivarlärdom nr 22
Lär dig anteckningsprogrammet i mobiltelefonen. Det är också en bra plats för snabba noteringar och långsamma eftertänksamheter.

Skrivarlärdom nr 23
Här borde jag skriva något vackert om Moleskinblocken i mitt liv. Inget ger sådan lust åt skrivandet, hur kär jag än är i den 11-tums MacBook Air, 0,3-1,7 centimeter tjock, som stundom sover mellan mig och min fru när jag vaknar.

Skrivarlärdom nr 24
Bokstäver och ord är ingen medicin men ibland kan de lindra och läka. Att formulera frågan är början på en lösning.

Skrivarlärdom nr 25
Det finns folk som tror att en dikt inte kan stoppa ett besprutningsplan, stänga ett kärnkraftverk eller minska klyftorna i ett samhälle. De har fel.

Skrivarlärdom nr 26
Det kan gå.

Skrivarlärdom nr 27
Annars skulle inte så många diktatorer i världen vara rädda för att släppa kulturen fri.

Skrivarlärdom nr 28
Orden har gett mig massor med vänner och fått några få att bli fly förbaskade på mina tankar om rättvisa och solidaritet. Borde det ha hindrat mig? Nej.

Skrivarlärdom nr 29
Det är det viktigaste kravet på dina ord. De ska stå fria, utan annat uppdrag än det du själv ger dem.

Skrivarlärdom nr 30
Ibland får jag mothugg. Det är alltid lärorikt. Ibland ligger jag i fosterställning och mår illa av det, ibland stärker det mig i min vrede över orättvisorna och dumheten.

Skrivarlärdom nr 31
Ibland ger mothugget mig en djup funderare. Efter något dygn får det mig att försöka förena min egen tes och den andres antites till en syntes. Varje gång det händer blir jag mest förvånad själv.

Skrivarlärdom nr 32
Den trettioandra lärdomen är inte nedtecknad än. Jag har den på tungan men vänta, nu måste jag åka till jobbet. Jag återk…

Skrivarlärdom nr 33
Jag har jobbat 15 år på ett mellansvenskt kommunalt bolag, fem av de åren som medelmåttig chef på mellannivå. Tänk vilka medelbra romaner jag skulle kunna skriva utifrån de erfarenheterna. Jag tänker på processkartläggningen av den interna informationen. Jag tänker på frågan om åt vilket håll öronen ska vändas på kaffekopparna i skåpet i fikarummet. Tänk att äntligen få avslöja vem öronen är viktiga för.

Skrivarlärdom nr 34
Nej visst nej.

Skrivarlärdom nr 35
Kopiatorrummet på våning tre och lilla konferensrummet på våning två låter inte alltför upphetsande som litterära miljöer. Inte mitt höj- och sänkbara skrivbord heller, fastän det är vinklat åt fel håll jämfört med alla de andra skrivborden.

Skrivarlärdom nr 36
Blev du lurad nu? Allt är material sa jag. Seriösa nattliga arbetsmöten på konferenshotell en kilometer bortom länsgränsen, för att färdigställa processkartor över interninformationen i företaget? Det kan bli hur läsvärt som helst, särskilt om du försöker skildra processen i processen. Den som handlar om hur en från början skeptisk gammal murvel långsamt börjar tycka att processmumbojumbot faktiskt kan vara matnyttigt, rätt använt. Ge mig ett Gant-schema och jag ska byta biljettmaskin i varenda gult fordon i hela mellansverige. Ge mig en exakt processkarta och jag ska förklara för vilken stöt som helst… asch, vi tar det sen.

Skrivarlärdom nr 37
Allt är material men alla vill inte använda allt. Är du av den snälla sorten så undviker du nyckelromaner. De elaka får göra på sitt sätt. Det går att vara ärlig och intressant även på påhittarsättet.

Skrivarlärdom nr 38
Hur du än gör kommer någon att känna sig utpekad. Jag skrev om en trevlig tjej med fotbollslår en gång för många år sedan. Då tog en helt annan flicka åt sig, tre mil norrut. Det grämer mig än.

Skrivarlärdom nr 39
Den upplevelsen är också material.

Skrivarlärdom nr 40
Fundera över skillnaden mellan att vara privat och personlig.

Skrivarlärdom nr 41
Kåsören Ingemar Unge skrev en gång att man inte ska använda sin text till privata vendettor, inget trams om sura expediter eller kypare. Tidningen är en för stark kanon.

Skrivarlärdom nr 42
Ingemar Unge har rätt. Det är bara små människor som hämnas via spalten.

Skrivarlärdom nr 43
Gör dig större än så. Du har inte skaffat ditt språk för att sikta på småfolk. Satir ska riktas snett uppåt. Åt andra hållet kallas det folkförakt. Varenda dag ser jag exempel på skrivare som inte fattat detta enkla.

Skrivarlärdom nr 44
Tror du texten är klar? Då är det dags att låta någon med distans läsa den, själv är du för nära den.

Skrivarlärdom nr 45
Enklast är att be någon annan läsa. Vill du inte det? Då får du låta den ligga till sig i datorn eller byrålådan ett tag innan du själv hinner få den rätta distansen.

Skrivarlärdom nr 46
När du skriver ska du älska din text, allt är bra, allt är möjligt.

Skrivarlärdom nr 47
När du tittar på den kritiskt efteråt ska du älska rödpennan och delete-knappen. Det är inte ditt urtagna hjärta du håller i din hand. Inte än. Än är det bara arbetsmaterial.

Skrivarlärdom nr 48
Läs texten högt. Då hör du.

Skrivarlärdom nr 49
Skriv.

Skrivarlärdom nr 50
Skriv om.

Talar vid nationaldagen.

Fler erfarenheter: Skrivarlärdom nr 51-59
Skrivarlärdom nr 60-68

Tyst minut i kanten av skogen

http://www.charliehebdo.fr/index.html

Torsdag, springer på lunchen. Härom natten fick vi drygt en decimeter snö, nu är den redan förvandlad till klafs. Ett ljudhärmande tillstånd som får varje steg att höras.

Då, i kanten av skogen, kommer jag på att det ska hållas en tyst minut klockan 12, för att hedra de döda i attentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Snabb titt på klockan, hinner precis stanna i sluttningen och stänga av tidtagningen. Där står jag sedan i blöta löparskor med snömodd till anklarna, alldeles ensam mellan högresta granar, och tiger med nedböjt huvud.

Det är inte kristendomens fel att inkvisitionen plågade livet ur människor, tänker jag.
Det är inte kristendomens fel att Frankrike och Amerikas Förenta Stater förde krig mot det fattiga bondelandet Vietnam.
Det är inte kristendomens fel att Ryssland tvingat till sig delar av Ukraina.
Det är inte kristendomens fel att katolska präster förgripit sig på unga pojkar.
Det är inte kristendomens fel att jordklotet värms upp mer och mer i profitens namn.
Det är inte islams fel att terrorister tror att de kan skjuta ihjäl det fria ordet och den fria satirteckningen.

Du har din fria vilja, människa. Använd den. Låt aldrig 1,6 miljarder muslimer få skulden när några få, som vi inte vet vilka de är, bryter mot varje religion.

… tänker jag och tittar på klockan. Nu har minuten gått.

Har den äran på födelsedagen, Gun-Britt!

NWT 25 maj 2014.

Ser att en av mina facebookvänner fyller år i dag. Jag har några vänner som jag beundrar mer än andra, Gun-Britt Karlsson i Fensbol är en av dem. Här ett tips till er som beslutar om kulturstipendier i Torsby kommun, provinsen Värmland och vårt land:

– Det finns kvinnor också.

Vet ni inte vad Gun-Britt gjort och gör som förtjänar henne alla stipendier i världen, så bör ni snarast läsa på. Ni kan börja med en utmärkt artikel som Anette Persson skrev i Nya Wermlands-Tidningens söndagsbilaga på nätet den 25 maj i fjol.

Jag pratar förstås om Gun-Britt som tillsammans med livskamraten driver Heidruns förlag och bok- & bildcafé i Fensbol norr om Torsby. Ett givet utflyktsmål om somrarna, både för pajerna och scenprogrammen. Heidruns har snart gett ut 200 böcker och i år fyller förlaget 25 år.

”Utåt är hon kanske mest känd för sina goda bakverk. Men de som känner henne vet att hennes bidrag till verksamheten är betydligt bredare” skriver NWT. Själv utrycker Gun-Britt det så här i artikeln, apropå att livskamraten Bengt Berg syns mer utåt och hon själv finns mer i bakgrunden:

– Det har bara blivit så. Jag är praktiskt lagd och Bengt är social. Han är bra på ord och jag på siffror. Jag sköter prosan och han tar poesin. Men tillvaron är inte statisk och på ett litet företag gäller det att dra nytta av varandras olikheter och komplettera varandra. När han suttit i riksdagen är det jag som drivit förlaget.

Till synes outtröttlig
I artikeln beskrivs Gun-Britts liv från födseln i Ena mellan Sörby och Munkfors och flytten i barndomen till Västergötland. Jobb som hembiträde i Hagfors och Karlstad, lillvärdinna i Sälen, servitris i Marstrand, våningsstäderska på Park Aveny i Göteborg, köksarbete i Sigtuna, ekologiskt jordbrukskollektiv i norra Värmland, föreståndare för köket i Munkfors Folkets hus, cirkelledare i ABF i Karlstad, svenska för invandrare, arbete med utvecklingsstörda, solidaritetsprojekt för Nicaragua. Grupp 8, FiB/Kulturfront,
miljörörelsen, småningom flytt till Torsby och Heidruns.

Själv har jag glädjen att samarbeta med Gun-Britt. Vi är båda med och administrerar en antirasistisk grupp på Facebook. Även där är hon till synes outtröttlig, vare sig det gäller att introducera den här nykomlingen i administratörsgruppens små finurligheter eller att hålla ordning på skrivglada unga män vars sociala medie-egon stundom växer om fredagskvällarna.

Människovärdet är ett och okränkbart, det är det viktiga. Främlingsfientligheten måste bekämpas.

Värd båda två och ett stort tack
Grattis på födelsedagen, Gun-Britt. För mig är du värd både landstingets kulturstipendium och folkrörelsestipendium på en och samma gång. Samt, inte minst, ett stort kamratligt tack från alla oss som du gör livet vackrare, gladare och tydligare för.

För visst är du bra på ord med. Har du inte märkt hur många som tycker om dina kvällsbetraktelser efter ännu en engagerad dag?

Fina bilder till NWT-reportaget: Olle Persson