Förr ringde telefonen. Sedan fick vi det där nya, e-post och sms. Det var inte nytt så länge. Numera är det via facebook jag får många av mina mer spännande meddelanden.
…så nu sitter jag och filar på ett 6:e juni-tal för andra gången i livet. Det kom några rader från en vän som jobbar med gamla kraftstationen i Deje. ”Vill du och kan du tänka dig att hålla ett nationaldagstal på fredag vid 12.30-tiden?”.
Klart jag vill. Gissa vad jag tänker prata om.
Kväll och min tur att läsa högt. Hon som ska fylla fyra plockar fram en gammal bok ur vår hylla med barnböcker. Ritualen kan börja. Först författarnamnet.
– Den här boken har Gösta Knutsson skrivit, säger jag. Det var han som hittade på att ha frågesporter i radio. Tv fanns inte då.
Tre kapitel blir det, ur boken om Pelle Svanslös och taxen Max. Jag hade glömt vilken berättare han var, han som skrev om mobbaren Måns och den snälle Pelle. Boken kom ut 1944, första gången, när Hitler fortfarande styrde längre söderut.
Vad Gösta Knutsson tyckte om det fattar man direkt. Det är en antimobbingbok vi håller i våra händer. Redan i första kapitlet visar han att han gillar mångfald och vill kämpa för deras rätt som råkar avvika från det till synes normala.
Jag längtar efter fjärde kapitlet.
Måndag i min värld, valvaka på tv i natt. Under valrörelsen har svenska folket höjt sin röst i avsky inför dem som vill göra skillnad på folk utifrån hudfärg och ursprung. På gator och torg har ryggarna vänts mot de främlingsfientliga. Det är jag stolt över.
Resultatet? Protesterna gjorde nytta. Så som det nu ser ut kom många svenska antirasister in i EU-parlamentet.
Det gjorde även några främlingsfientliga. Låt oss alltså fortsätta att vända dem ryggen. Människovärdet är okränkbart.
I kväll ska jag springa, har jag tänkt. Skogen i min närhet är full av orienteringsstolpar från friskvårdssatsningen Friska Forshaga. De är målade i olika färger men har samma värde allihop. Jag blir lika glad för varenda en som jag träffar på.
Gôtt.
Texten på plakatet ovan dök upp i flera demonstrationer
den senaste veckan. Den är bara så lysande!
I dag är det lätt att blogga, för budskapet kan bara vara ett. Gå och rösta i morgon om du inte redan gjort det. Hur du röstar är inte min sak, men mitt skarpa förslag är att du ser till att inga främlingsfientliga, rasister eller för allt i världen nazister hamnar i EU-parlamentet. De har inte där att göra, inte där heller.
EU är inte min organisation, jag röstade nej till svenskt medlemskap och har inte ändrat mig, men jag tänker förbaske mig rösta på någon jag tror på hellre än att ligga på sofflocket. Till och med i det demokratiska underskottets Europa.
Gå sedan ut i trädgård, skog och mark eller allt det i tur och ordning om du kan – och njut av den fina försommaren. I går kände jag doften av liljekonvaljer när jag cyklade hem genom södra Klarälvdalen. Många andra dofter med. Var det verkligen en näktergal jag hörde på morgonen på väg till jobbet? Jag tror det. Han låter som en yster plåtslagare, men vem behöver inte ystra plåtslagare ibland?
Tiden är inte rolig alla dagar, men hon är vacker nu. Tack svenska folket genom alla år som kämpat så vi kan ha kvar vår allemansrätt. Nu tar vi kampen för mångfald, medmänsklighet, antirasism och mänskliga rättigheter också.
Tjoho!
När den främlingsfientlige partiledaren J besöker Örnsköldsvik så vänder folket ryggen åt honom. Det är bra.
Sedan sjunger de I ett hus vid skogens slut. Det är förbaske mig genialt.
I ett hus vid skogens slut,
liten tomte tittar ut.
Haren skuttar fram så fort,
klappar på dess port,
Hjälp ack, hjälp ack, hjälp nu mig,
annars skjuter jägarn mig.
Kom ja, kom i stugan in,
räck mig handen din.
Vem som skrev texten vet jag inte. Tomten och haren har funnits i svenska sångböcker minst sedan 1950-talet. Undrar om hon eller han insåg från början att sången handlar om en flyktings öde?
Räck mig handen din… sjunger de på Stora torget i Örnsköldsvik.
Jag älskar det.
Klipp gräset.
Dammsug huset.
Spring en mil i skogen.
Skratta sex gånger med den kära vännen.
Gräv en grop.
Släng de främlingsfientliga valsedlarna i gropen.
Ren skit blir fin jord.
Maskar och mikroorganismer är noga med det.
I den jorden ska vi sedan odla sådana växter från utlandet som sätter den finaste krydda du kan tänka dig på vårt land.
Välkomna.
Det fanns en tid när klyftorna minskade i Sverige. Bra, tyckte jag och mina otåliga vänner, men det går inte fort nog. Därför gjorde vi narr av parollen ”Ökad jämlikhet”. Vadå ökad, är man jämlik så är man väl? Inte förstod vi då vad som väntade av ökad orättvisa bakom hörnet.
I dag är det dags att damma av parollen igen. Den var inte så dum.
Så här kan vi inte ha det:
Jönköpings kyrkklockor ringer. Fara å färde. För första gången sedan 1939 varnar klockorna stadsborna för fara. Den är brun den faran. Tillvaron har humor, för de bruna är vita och rädda för allt som är brunt så länge det sitter i skinnet.
Klockorna ringer. Det låter av Bergspredikan i de klockornas dån. Andra predikningar med kan du höra, om du lyssnar noga. Ord om kärlek och medmänsklighet. Allt vad I viljen att människorna skola göra Eder, det skolen I och göra dem.
De bruna demonstrerar. De försöker demonstrera, stjäla en dag som inte är deras, en luft som inte är det. Framför dem på gatan sitter människor av alla färger och hindrar folkföraktets marsch. Hästarna har visir, polismännen sina vapen. På gatan sitter medmänskligheten vapenlös och lyssnar till klockklangen. Medmänskligheten sitter i vägen, de bruna dirigeras om. Jönköping har aldrig varit mig så kärt som den stunden och då har jag ändå älskat den staden.
Dirigera om dem varje stund. Ring, klockor, det är en farlig stund, men kärleken segrar på Barnarpsgatan och Västra torget. Vet du då inte att jag vill vara där vår kärlek dånar över nejden? Kärleken på Jönköpings gator den första maj 2014 är inte försiktig. Den är medveten, stark, röd, bred och varm och ber inte om ursäkt för att den finns.
Här går gränsen. Kom inte hit. Då skickar vi prästen på er. Han kan mer psalmer än ni någonsin har slagord till. Här har klockorna ringt i många hundra år. De kan ringa många timmar till.
Folket i Jönköping kan både psalmer och andra visor.
Kom inte hit.
Här är en länk till en läsvärd artikel, apropå högtidsdagen första maj. Göran Greiders ledare i Dagens ETC:
Greider är en klok person. Gå ut och demonstrera nu. Fredligt men kraftfullt.
Bilden är från ett annat år. Men vem har sagt att vi inte kan skapa ett samhälle som blommar, likt ett paradisäppelträd?
Långfredag. Jag kan ju inte påstå att jag kommer att gå i kyrkan i dag heller. Men är det något han var, han som de korsfäste i Jerusalem, så var det antirasist.
Vad du än tror på, så tycker jag du ska klicka på de två länkarna. Första länken är till en antirasistisk grupp på facebook. Sist jag tittade var vi nära 9 000 medlemmar. Klicka och gå gärna med, du också.
Facebookgruppen Front mot rasism och fascism
Finns du inte på facebook kanske du kan klicka på den här länken och läsa en debattartikel av styrelsen för gruppen?
Polisen måste kunna garantera åsiktsfrihet och demonstrationsrätt
Människovärdet är ett och okränkbart.