Etikett: Ord

Ord att tänka på: egendom

Efter gårdagens blogg:
”I dag tänker jag på ordet egendom.”


Säkert fanns det privategendom även i jägar- och samlarsamhället. Sin egen skinntröja är rätt praktiskt att ha. Eller stenslunga. Men jag tror det var i bondesamhället människan första gången ritade upp en gräns och sa att den här jordplätten är min. Här ska jag så mitt utsäde.

Min. Mitt.

Detta var på sätt och vis förståeligt. Jag vill verkligen inte göra om svenskt jordbruk till en sovjetisk kolchos. Ändå var det med den första gränsstolpen eller röset som mycket gick snett. Nu gick det att samla makt och ägande i generationer. Någon kunde bli skamlöst rik och någon fattig, utan mat.

Någon fick inte råd att följa med på skolutflykterna.

Alla murars moder
Några kunde bli isolerade och inskränkta, med. Första gränspålen var samtidigt grundstenen till det som skulle bli Berlinmuren 1961, Israelbarriären 2002 och USA-Mexicomuren 2006.

Min jordplätt. Kom inte hit.
Vi bor i den bättre halvan.

Enkel sak
Lösningen är precis så enkel som alla alltid har vetat: Jämna ut, minska klyftorna, fördela, ha en del saker ihop. Vårt, tillsammans. Fransmännen formulerade grundtanken bra redan 1789, fast de glömde systerskapet.

Skinntröjan kan du behålla.

 

 

 

 

 

 

Amerikanska muren.

En dags semester

Jag kunde förstås göra som författaren som steg upp i talarstolen för många år sedan, när jag var på Författarförbundets årsstämma:

– Jag tänkte, att när jag nu har åkt så långt… sa han långsamt, och gjorde en andningspaus. Ända uppifrån nordligare Norrland hade han åkt, både länge och väl, för att ta sig till stämman.

– … så borde jag säga nåt. Så nu gör jag det. Nåt.

Sedan gick norrlänningen och satte sig, vi avslutade stämman och han for hem.

Nya fågelboken

Vadarfågel, vanlig på de fuktigare delarna av tomter nära dig:
Granngölingen

Klättrar efter listerna, kan verka lätt uträknad:
Slughöken

Skrämmer tamkatter genom gruppvis närgångna flyg- och hoppövningar i trädgårdar och öppna landskap:
Kattskärra

Vanlig i sydligare nejder, hackar på allt. Äter med förkärlek sötsaker. Gör sina naturbehov i trädgården och hävdar att det var du:
Spettekackaduan

Så lättstartad att du måste smyga dig på den, uppfloget gnisslande:
Motoruven*

*Tipstack till Mikael Skalstad för namnet.

Ord

Vårt språk är en sällsam skapelse som ständigt utvecklar sig och aldrig står stilla. Kombinationsmöjligheterna är fenomenala. Finns det något annat tungomål där de här två orden fungerar lika tydligt – både när du ska beskriva god havretork och stor dumhet:

Bra blåst.

Ordens kamp mot skammens tystnad

Kan inte släppa detta med domen mot de två svenska journalisterna i Etiopien. Elva år för ett opublicerat reportage. När det fria ordet fängslas finns det alltid någon som har något att dölja.

Sällan har så många i en svensk regering tigit så mycket så länge om rätten att inte vara tyst.

Ordens kamp mot skammens tystnad.
Det är bara att välja.

Fruktbarhetsfest på senhösten

JUL.  ”… den kristna högtid som firas 25 december till minne av Jesu födelse. Ordet är fornnordiskt (jól) och betecknar en vinterhögtid. Sannolikt handlade det om en fruktbarhetsfest på senhösten snarare än ett midvinterblot som i Snorre Sturlassons kungasagor”. Källa: Nationalencyklopedin

GOD. Synonym till angenäm, skön, bra, fin, skicklig, from, mild, rejäl, ordentligt tilltagen, snäll.

Välj själv från listan. Minst en av de sorternas vinterhögtid önskar jag dig. Eller alla sorterna, om det är vad du vill.

Och sillsallad.

Hur var helgen? Jo tack.

Fredag förmiddag, snön faller och jag är kompledig efter en rolig och intensiv vecka.  Vitt på träden, vitt på biltaken, vit hela gatan, luften vit. Snö. Kära älskade snö. Titta barn, nu flyger lappvantar stora som grytlappar, tätt tätt i hela luften över Grossbolstorp.

Vilka barn? De är utflugna för många snöfall sedan. Vem pratar du med?

Jag hittar ingen rutig flanellskjorta, så det tar ett tag. När jag äntligen är påklädd i vildmarkskängor, vildmarksbyxor, vildmarkskåsa och grön arméskjorta har det redan börjat smådugga. Strunt i det, snön ligger vit på ängen upp mot friluftsgården. Ett rådjur har gått före mig i den orörda snön och inuti mig hör jag Tomas Tranströmer berätta om det spåret: språk men inga ord.

Blöt i ansiktet tar jag fram mobilen ur sin plastpåse och fotograferar ett stilleben av skogsutflyktsmåsten i snö. Sittunderlag, vikbar kåsa, ett styck smörgås med skinka, ett styck smörgås till med skinka, en citrusfrukt (absolut nödvändig på varje utflykt i snölandskap), en japp samt kaffetermosen. Allt finns. Språk men inga ord.

Det lilla gröna moleskineblocket och en blyerts kommer också med. Inte ens jag använder block och penna länge när snön rasar från träden, men de är som kikaren i fickan. De ska alltid finnas. Tänk om det kommer nåt och går förbi och jag inte har en kikare att se det i? Tänk om det kommer en idé och jag inte har ett block att se den i?

Kaffet och smörgåsarna smakar som kaffe, bröd, smör och skinka bara smakar mellan fuktiga granar.

Lördag kväll. Julbord med jobbet. Vid underhållningen efter maten vinner jag ris à là malta-slickartävlingen. Rätt svar på tipspromenaden: en etta. När jag kommer hem berättar min fru att Tomas Tranströmer klappade kungen på kinden när han fick nobelpriset. Språk men inga ord.

Söndag. Läser om hela dikten om när Tranströmer var ”trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk”. Ska vi ta en tur i skogen? säger jag till min fru.

Åtta grader kallt, världen vit, solen hittar ytor överallt att gnistra i. Färska rådjursspår vid vårt fågelbord.