SVENSSONS SLÄNG – Sida 57 – Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Jag är så glad att ni finns

Jag är så glad.
Hela tiden blir jag påmind.

Söndag förmiddag
Hotellfrukost i Vaxholm, läser på nätet om när försvaret fick räfflade kanonrör och provsköt mot fästningen 1872. Kanonerna vann.
Läser information om kastellets Bed & Breakfast som någon lagt ut. Kanske ska vi åka hit i sommar?
Klickar mig fram till Vaxholms historia.

Jag är så glad.

Måndag morgon
Hemma. Klickar mig fram till SMHI:s väderprognos. Det ska bli mulet och mellan en minusgrad och två plusgrader och växlande molnighet i dag. Plockar fram den grå tröjan.
Klickar mig fram till Värmlandstrafiks busstider. Just det, 601:an går 08.41 vid Grossbol. Går ner dit, soluppgången är vacker, rimfrost på min värld.
Klickar mig fram till deras realtid och ser bussen förflytta sig på kartan. Gôtt, han svänger in borta vid Kvarntorp nu, i tid.
Diskussionsmöte med gubbarna, behöver repetera värdeläran. Hittar en sida med bra information.

Jag är så glad.

Måndag lunch
Ska köpa present åt henne som jag älskar. Googlar på var i stan just den saken finns som jag tänkt mig. Får sex träffar.
Letar på Hitta efter var en av butikerna finns. Svar: Östra Torggatan.

Måndag kväll
När spelar Sverige handboll igen? Är det något bra på tv i kväll? Finns det någon bra stig att springa i morgon på Lantmäteriets karta? Vad betyder skråpuk? Vet kyrkböckerna på Riksarkivets webb när mormor var född där uppe på finnskogen? Kan hon ha tagit tåget till Karlstad 1905?

***

Sa jag att jag är glad? Hela tiden får jag svar och blir påmind. Tack! Jag är så glad att ni finns, kommunikatörer. Bra jobbat.

Jaså tog mormor antagligen tåget? Mmm, jag misstänkte det.

När uppochner blir alldeles rätt

Journalister är barnsliga ibland. Lyckligtvis är deras läsare också det. Som Åke Andersson och hans läsare vid årsskiftet 1960-1961.
Då när han gjorde en genial tidningssida.

Vissa tidpunkter är speciella. Själv har jag jobbat på SOS klockan 15 några julaftnar. Då höll bus och trafik sig lugna. På nyårsafton vid tolvslaget och några minuter framåt var det tvärtom. Då, på 1980-talet, var alla telefonlinjer i länet så upptagna av glada Gott Nytt År-önskare, att vi hade svårt att larma ut våra styrkor.

Förstasidan given
På tidningen Expressen hade de anställt en förstasidesredigerare som tänkte lite extra. När 1960 gick mot sitt slut funderade denne Åke Andersson över hur han skulle kunna göra något extra av ett normalt sett nyhetsfattigt nyårsdygn.

”1961” skrev han på ett skissark och gick för att hämta kaffe. När han kom tillbaka till skrivbordet fick han se vad han skrivit på skissen. ”1961”. Från andra hållet också. Jäspalt. Det nya året gick att vända på. Förstasidan var given.

Expressen hade skrivit ett stycke lekfull svensk tidningshistoria.

Länk: berättelsen om Åke Anderssons snilleblixt

### Detta apropå att en jag känner snart för andra gången i sitt liv når en tvåsiffrig ålder som ser likadan ut uppochner.
### Vem och vilken ålder säger jag inte men vi känner varandra väl.

När Paradiset drevs ut ur Svenska kyrkan

(Paradiset, foto Elisabeth Ohlson Wallin)

Det nya kyrkoåret började så bra, skriver prästen Lars Gårdfeldt. Sedan kom viskleken och konstnären Elisabeth Ohlsons altartavla ”Paradiset” drevs ut ur kyrkan.

Nu hänger den på Värmlands museum i stället.

Lars Gårdfeldt är teologie doktor och präst i Svenska kyrkan. Han har skrivit texten som kommenterar altartavlan ”Paradiset” på museet:

”Det nya kyrkoåret började så bra. Första Advent med alla dess älskade psalmer. Ljusen som tändes i Sveriges alla kyrkor, ’Bereden väg för Herran’ och ’Hosianna’. Och i Sankt Pauli kyrka i Malmö invigdes dessutom Sveriges första HBTQ-altare: ’Paradiset’ av konstnären Elisabeth Ohlson. Motivet är en framtidsvision, den gestaltar en tillvaro där samkönade pars kärlek ses som självklar. Där Adam får sin Adam och Eva sin Eva.”

Texten fortsätter:

”I denna paradisträdgård har en transkvinna krupit upp i ett träd. Ondskans symbol, ormen, håller hon i ett krampaktigt strypgrepp. Budskapet är tydligt: ormen/ondskan ska aldrig mer få gjuta sitt gift över homosexuellas kärlek, aldrig mer få bita den i hälen som har en könsöverskridande identitet.”

(Detalj)

En klok beskrivning av en bra bild. Underbart kändes det, tyckte Lars Gårdfeldt, men glädjen blev kortvarig.

”En räddhågsen biskop, tillsammans med en kyrkoherde som ville sitta på alla stolar samtidigt, verkade gemensamt för att tavlan skulle plockas ned. Så slängdes HBTQ-personer ut i kylan ännu en gång. Kyrkan stängde återigen dörren till garderoben.”

Om detta finns det mycket att säga. Lars Gårdfeldt är välformulerad, arg och ledsen. Det förstår jag. Har du möjlighet att besöka utställningen på museet så läs hela hans kommentar om viskleken, de högerkristna tokerierna och de föraktfulla tolkningarna av homo- och transsexuella.

Kallade sig ”gôbbkärring”
För mig fanns det ännu ett skäl att besöka utställningen ”id:TRANS – – från kung Kristina till i dag” på Värmlands museum i Karlstad. Vi hade en vän som vi inte visste vem han var. Själv kallade han sig till sist ”gôbbkärring” offentligt. I en fin artikel i länstidningen NWT nyss kom han ut, som det heter nuförtiden.

(Ingress ur NWT)

Nu ser jag att reportern Anna Sims reportage är en betalartikel. Nå, där säger Kalle/Kalorina bland annat att:

”Hur bestämde du dig för att du inte ville hålla det hemligt längre?
– Nu kan jag säga vad jag tycker. Jag försöker att göra mig fin och målar mig. Det har inte gått att visa upp sig öppet tidigare, då hade jag hamnat på Marieberg som ett psykfall, lagen var ju så. Jag var rädd för att bli hotad och påkommen så jag höll det för mig själv.
…

Skulle du kalla dig för transvestit?
– Nej. Jag är en äkta gôbbkärring. Jag är härta (hälften, reds. anm) utav var.”

Nästa gång vi träffade Kalle var hon Kalorina och hade ringar i öronen, vackert målade naglar, långa ögonfransar och fin ögonskugga. En ovanlig medmänniska, också den kvällen i Mölnbacka bygdegård när hon äntligen var sig själv.

Nu är Kalle Maskin/Kalorina Varg borta. Det är jag innerligt ledsen för. Ändå är hon mycket närvarande när vi besöker vårt länsmuseum.

Framstegen går inte fort och de går sannerligen inte spikrakt, det visar händelsen med altartavlan ”Paradiset”.

Men när jag tänker på fru Kalorina Varg tycker jag ändå att det går framåt.

Så blev mitt 10-tal

Jag har förstått att det glada 10-talet måste summeras, annars finns man inte.
Såhär blev det:

Jobbet
Bad att få sluta som chef efter drygt fem roliga år.
Blev så småningom pensionär.

Löpningen
Blev lite långsammare.
Bytte från odubbat till broddar till icebug.
Kanade inte men långsamt.

Löparspråket
Uppfann träningsformerna svampjogg och gatuplock.

Politiken
Välfärdens avvecklare och klyftornas vidgare lade ut jobbet på entreprenad till en motvillig.

Hemmet
Under gräsmattan fanns en äng.

Bloggen
Började blogga.
För varje besökare som hittade Slängen hittade Facebook på en ny algoritm som gjorde den mer ohittbar. Ett påhitt som fick mina hittare att bli bara bättre och bättre. År efter år.

Jag ville inte bli stor.

Skrivandet
Stångades fortfarande med bokstävlarna och älskade det. Det sista året återupptog jag …

… asch, det tar vi sen.

Fritiden
Fritid? Jag är pensionär.

Trivs.

Fotnot: med pensionär menas i det här fallet en gôbbe, 68, med fast och jämn avföring, vilken pratar politik och slikt om måndagarna, går i skogen i grupp om torsdagarna, springer hit och dit i terränglådan ensam eller med en dragvillig några dagar i veckan, skriver blogg, leker på Facebook och Instagram, läser i bokcirkel, läser annat med, minst en klassiker i månaden men i verkligheten fler (Hamlet är cool), sitter i styrelsen i ett par kulturföreningar, säljer böcker på bokmässan, hittar på banor och sätter ut stolpar i skogen i friskvårdssatsningen Hitta ut, kåserar och pratar allvar på diverse scener, är med och administrerar två facebookgrupper (en om det viktiga ordet Jäspalt, en ännu viktigare om alla människors lika värde), skrattar tillsammans med fru, barn och barnbarn, talar allvar ihop med dem, gillar Västanå teater i Rottneros, Gamla Kraftstationen i Deje, Konsum i Forshaga samt demokratisk socialism, Werner Aspenström, sidensvansar, dumsnutar, Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty MacColl och ordet solidaritet.

En typisk tiotalist.

Tankar i midvintertid

Världen är en skrattspegel. Medan medelklassen i alla tider härmat överhetens språk och sätt knycker överklassen de fattigas kvarter och kallar det gentrifiering.

***

Ibland blir jag förundrad. Visst är det vänligt när vissa skriver ”Vila i frid” men tror de faktiskt på gengångare?

***

Förr kunde vi prata länge om vilka artister vi sett i parken i helgen. Nu pratar vi än längre om vilka begravningar vi missat.

***

Känslan när du står inför en publik som bär dig och du ger dig hän. Där var jag nyss.

Den lyckan.

***

Den som snusar säger inte att han ”vunnit ett pris” när någon bjuder honom på snus.

***

Den som söker slocknade fyrar bedriver släcktforskning.

***

Världen är en skrattspegel. När inte välfärdens avvecklare kunde klara avvecklingen själva satte de välfärdens vänner att göra jobbet.

Vila i frid.

### Här är en som jag är tacksam över att ha fått lära känna. Skönt att vi hann berömma dig för artikeln i länstidningen när du kom ut.
### Minnesord: Karl Kalle Maskin Johansson
### Vi saknar dig, Kalle/Kalorina.

God Jul!

… önskar penntomten och hans vänner, särskilt Viktor Root och den där bloggarn på Grossbolstorp.

Tjohoo!

### Regler för hur jul får firas
Inlägg nr 2 022. (c) Sven-Ove Svensson, men dela gärna.

Sämsta raggrepliken

Lasse Anrell har fått frågan om han vill bli talskrivare åt ett parti han aldrig röstat på, berättar han i en krönika i NWT.

Hård bransch det där. För många år sedan blev till och med lilla jag uppringd av ett parti. Ville jag hjälpa dom med texter?

– Nja. Jag röstar ju inte ens på er.
– Jamen du får betalt.

Svart.

Skrivpaus

Nu tar jag paus här ett litet tag.
Har satt papper i skrivaren, känner hur det pirrar och behöver koncentrera mig.

Vi hörs.

### Humor som hälsokur

Om mig | Sju års klåda
Inlägg nr 2 020. (c) Sven-Ove Svensson

Kränka på västvärmländska

Ibland vill ortnamnen ta makten över tanken. Här försöker de ge en bild av vårt land hösten 2019:

Öster om Sucka ligger Kränkerud.
Fy vad hemskt! kan en tycka. Vilka tider.

Pallens förtjänst
Sucka på du, käre läsare, om du måste. Men tänk på att sucka betyder sänkan i det här fallet och att kränka kommer av en trebent pall som kallas så i Årjängstrakten. Kränkan skulle vi ha sagt på rikssvenska.

Titta noga på kartan. Ser du att Kränkeruds ägor fortfarande delar sig i tre ben? Ibland vill tanken ta tillbaka makten över språket.

Vad passar bättre?

Detta är inlägg nr 2018 på min blogg. Så vad passar bättre än att reprisera 2018 års mest besökta inlägg?

Jag tycker fortfarande det är häftigt att Karin Boyes teckning från förra århundradet fångar vår tids mest berömda 16-åring så på pricken.

Kolla själv.

Rädda klimatet.
Det finns ingen Planet B.

Läs: Flickan med flätorna och förnekarnas flyktingströmmar