Bästa prylen

Bästa prylen vid trista hotellkvällar? Det är ordföranden i Sveriges Kommuner och Landsting som får frågan. Han heter Anders Knape och är från Karlstad. Svaret i tidningen lyder:

– Ett litet träpussel.

Årets intervjusvar enligt min enkla åsikt. Där sitter han med sitt träpussel av mindre modell och ger fanken i alla kommuner med mer än 100 000 invånare och alla med färre.

Allt han funderar på är vart den där biten tagit vägen, som ser ut som ett litet moln med en näsa på. Den ska vara blå med en aning gult i.

Gullan känner sig snopen

Helgen v. 48 är verkligen ett vemodigt namn på en evigt pumpande låt. Låten sätter sig på skallen, medan jag ligger i sängen och läser Gullan Lindblad i NWT. En gång moderat riksdagskvinna och fortfarande självtänkare, det erkännandet får jag ge henne. Här några rader ur hennes krönika:

”Det känns litet snopet för en som varit positiv till den europeiska monetära unionen (EMU) att nödgas tillstå att det nog var ganska klokt att rösta nej.”

”Vad var det vi sa” är ett alldeles för simpelt uttryck att skriva eller ens säga. Men ibland är det frestande ska du veta, Gullan.

Politikens fildelare 2

Moderaterna – politikens fildelare. Här är några gubbar de norpat hittills: Bamse (till Carl Bildts slips), Alfons Åberg (för Fredrik Reinfeldt att likna), Tage Erlander (för Fredrik Reinfeldt att vilja likna). Nya Piratpartiet?

PS. Apropå ingenting har de borgerliga i Värmland bestämt sig för att höja landstingsskatten med 45 öre och socialdemokraterna har bestämt sig för att vara emot skattehöjningen och en moderat f d riksdagskvinna tycker att en moderat landstingsordförande ska avgå. Rätt krav från fel person? Fel krav från rätt person? Fildelning pågår. DS.

Sina drömmars mö

Semester, sitter på en sten bortom en stig ovanför Ängbråten och dricker kaffe ur en kåsa. Lyssnar till skogens novemberljud, känner lugnet i bröstet och kommer att tänka på en annan naturvän. 1895 skrev han detta:

Men kan en socialdemokrat älska ”våra strömmars brus”, så länge den elektriska kraften i vattenfallen är privategendom, älska ”bäckarnas språng”, så länge endast strändernas ägare få fiska kräftor och högt betalande engelsmän meta laxöring, älska ”den mörka skogens dystra sus”, där baggbölarens yxa förjagat skogsnymfen och andra poesier, älska ”stjärnenatten”, varunder en här av utplundrade proletärer hacka tänderna av köld, och ”sommarljuset”, i vars sken de få arbeta sig svettiga dag och natt? Kan han älska allt detta? Ja, han kan och bör älska det som ynglingen älskar sina drömmars mö, vilken han först måste erövra, eller vandraren sitt mål, som han endast kan nå på en lång och mödosam stig.

Axel Danielsson heter skribenten. Han var inte så dum den stavnäspôjken.

Utsikt från min fikaplats.

 

 

 

 

Telefonbild: Utsikt från min fikaplats.