Sven-Ove Svensson – Sida 76

Sanningen om prislappen

Det är inte han på bilden som har skrivit dikten.

Säge va en vill om
di konservative. Men di satte pris
på sin historia.

Säge va en vill om
di nyliberale
Di satte pris på allting.

Viktor Root

Ordförklaringar:
Säge – säga. Di – de.

Hem | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Filar på mitt privata valprogram

De får ju.

Dagskrav

Förstatliga järnvägsunderhållet helt, ge det kraftigt ökade resurser och börja ta igen alla år av försummelser.
Låt staten ta ansvar för skolan.
Förstatliga sjukvården.
Minska barngrupperna i förskolan.
Kämpa för jämlikhet och jämställdhet.

Kräv att Google och Facebook börjar betala skatt på sina miljardinkomster i Sverige.
Kräv att de tar krafttag mot rasism, hets mot folkgrupp och personregistrering.

Låt olika religioner bygga sina torn där kommunerna finner det lämpligt. IKEA, McDonalds och Burger King får ju.
Fundera över vad det är för skillnad mellan ständig musik på våra köpcenters parkeringar under öppettid – och tre minuters mänsklig röst i veckan från en religiös byggnad.

Organisera kurser i Svenska För Föraktfulla, SFF, för personer som sätter etiketter som ”batikhäxor”, ”syltryggar” och ”godhetsknarkare” på sina medmänniskor.

Inget möte i Sveriges riksdag och dess utskott, nämnder och kommittéer får avslutas innan man skrattat tre gånger tillsammans.

Lokalt

Låt Åsmyren fortsätta att vara Forshagas gröna lunga och vandrarparadis vid älven. Säg nej till 150 bostäder där.

Regionalt

Låt Mumintrollen komma hit och bygga sin värld. Men inte på Skutberget, Vänerkustens pärla.

Globalt

– Democracy, anyone?

Gillar inte retroaktiva myndighetsbeslut

Jag tror miljözonerna behövs. Och jag kan åka buss där. Men så fasen jag litar på nån miljöklassning mer. Den lurade många och är inte hedersam för svenska staten.

Staten säger just nu att vissa bilar är miljöbilar – och vill samtidigt förbjuda att dessa miljöbilar körs. Av miljöskäl. DET är lurendrejeri.

Jag har jobbat i 17 år med kollektivtrafik och åkt kollektivt i drygt 60. Men jag bor i ett glesbygdslän. Då behövs bilen ibland. Det stör mig vansinnigt att staten för två år sedan stolt kallade vår nya bil en klassad miljöbil men nu lika stolt vill förbjuda oss att köra den. Det är ryckigheten jag är emot.

Jag är gammal miljöaktivist. Jag älskar frisk luft mer än privatbilism. Vad jag ogillar starkt är retroaktiva myndighetsbeslut.

Jag gillar inte att bli lurad. Min bil är fortfarande miljödefinierad men det var ljug. Inte tror jag att en bil är det bästa för miljön. Men jag trodde i min enfald att våra miljövårdande myndigheter ägde något lite kunskap och heder.

Jag kan som sagt åka buss, det gillar jag. Men ingen ska få mig att någonsin mer lita fullt ut på någon statlig miljöklassificering. Jag kan köra min bil så länge han lever. Men massor av hedervärda människor som bryr sig om miljön blev lurade på mycket pengar i och med den klassificeringen.

En stor tröst är att det gjorde vår bilstrategi som vi funderat på ett tag mycket enklare: ”Byt inte, du har inte råd. Kör miljöbilen så länge han lever.”

Jag äger ett par väl använda löparskor, ett par dito promenadskor, två fint slitna vandrarkängor och en pigg flerväxlad cykel. Alla (utom kängorna) har tagit mig både till Konsum och till och/eller från stan. Jag har ett Värmlandskort med värde på och ett SJ Prio-konto. Samt en miljöbil Euro 6. Jag kommer att klara mina förflyttningar i framtiden med. Men några statliga miljöklassificeringar kommer jag aldrig mer att lita på.

Den här tråden kan ge intryck av att jag tycker bilklassificering är viktigast i världen. Så är det inte. Kampen för mångfald, medmänsklighet, rättvisa och jämlikhet är betydligt viktigare. Tjohoo & tack för pratstunden, go’vänner!

Sammanfattning av mina kommentarer i en lång diskussionstråd på Facebook den 22 och 23 mars, när det blev definitivt att regeringen vill förbjuda miljöbilar i miljözoner. Lägger ut dem här för att jag vill ha dem sparade men länkar inte inlägget på Facebook. Nu ska jag ut och springa.

Vem skriver ordlistan från 10-talets slut?

Hittar ett gulnat tidningsklipp från strax innan webben slog igenom. En lysande ledare från tidningen Arbetet i Malmö den 5 september 1989, skriven av Lars Engqvist.

Men strunt i gamla papper, nu gäller det att tänka framåt. Framtiden har inte gulnat än. Alltså: hur lyder Ordlista vid 2010-talets slut?

Jag kan börja:

Inne

Filterbubbla
Syltrygg
Nimby
PK
Åsiktskorridor
Avvänna
Öråd
Batikhäxa
Godhetsknarkare
Blockera
Förändringsbenägen
Fuldans
Projekt
Normalisera
Dödstäda

Ute

Solidaritet
Torgmöte
Papperstidning
Styrelseuppdrag
Gemenskap
Votering
Socialism

Vilka ord är det som fattas?
Vad ska vi göra?

Sex år och tolv dagar

### ”I den offentliga debatten är Sverigedemokraterna relativt subtila. På nätet blir bilden en annan. Här ges hatet och skuldbeläggandet fritt spelrum. Sättet att organisera sig har varit likadant överallt och i alla tider – eliten tänjer på gränserna men håller sig inom dem medan anhängarskaran rättframt sprider propagandan. Plötsligt, en dag, har gränserna sprängts eller suddats ut. Plötsligt har humanismens fördämningar brustit.”

Moderat riksdagsman i debattartikel i Expressen 8 aug 2011.

### ”Låt dem strejka ihjäl sig.”

Samma moderate riksdagsman på Twitter 20 aug 2017.

Den gamle och humörfigurerna

Telefonören ringer. Han har haft internet länge, det vet jag ju. Utvändigt ser hans gamla torp borta på skogen ut som det 1800-talshus det är, men inuti, inuti!

Där, i ett låst rum bakom köket, har han surfat sedan html-tekniken slog igenom på allvar 1994, gnetat med Webcrawler, Altavista och Yahoo långt innan Google fanns, lärt sig använda Drupal och WordPress, börjat mejla, facebooka och retweeta. Hört gamla tiders modem sjunga och småningom efterträdas av en tyst vit burk med grön lampa.

I fjol hade 56 procent av de svenskar som är 76 år och äldre internet hemma. Sådana siffror skrattar han åt.

– Det fanns dom som inte hade tv 1963 också, säger Telefonören. I dag har dom det.
– Varför är du så hemlig med ditt surfande?
– Nja, du vet, en annan vill ju verka lite mer hembygdsgårdstypen. Där är det vadmal och släktforskning som gäller.
– Jamen släktforskarna bor ju på nätet nuförtiden? Särskilt sedan Riksarkivet släppte 100 miljoner digitala filer gratis.
– Det är inte därför jag ringer. Berätta inte vad jag heter på Facebook nu bara eller på min hemsida.
– Webbplats heter det.
– Vet jag väl men det är det ju ingen som säger.

Första skamliga reklamen
Telefonören har följt nätet sedan det var en liten långrev bara och knappt det. Då när det faktiskt hade varit fysiskt möjligt för honom att besöka alla sidor på webben. Då, i april 1994, när det blev ett himmelens liv, första gången någon fick för sig att använda det rena etiska internet till reklamspam i stor skala. Den gången brakade servrarna ihop och en liten advokatbyrå i Nordamerika blev utskämd.

Vad vill farbror, säger jag, för klockan går och jag har inte ätit frukost än.
– Vi hade fel, svarar han.
– Absolut. Det har du ofta. Fast på vilken punkt menar du i dag?
– Nu ska du inte vara nosig, unge man. Då får du inte följa med på tjäderspel.
– Till saken. Jag står med ett filpaket i näven.
– Vi trodde på nå’t som kallades netiquette, vi trodde det skulle gå att hålla sig till den. Vet du att jag hade en lång lista med så’na regler uppsatta på väggen bakom min datamaskin?

1. Tänk efter innan du gör inlägg
2. Undvik VERSALER, som kan uppfattas som att du skriker
3. Undvik personangrepp, var saklig, behåll lugnet och använd gärna humörfigurer
4. Dela upp långa texter
5. Skriv tydliga ämnesrubriker
6. Kontrollera först tidigare ställda frågor och svar, exempelvis i en FAQ
7. Skicka inte privata meddelanden till e-postlistor
8. Bifoga inte för tunga filer
9. Kolla att länkarna fungerar
10. Släng kedjebrev i pappersko…

– Tack tack, det räcker. Jag trodde också länge att det där skulle fungera. Vad sa du, sa du? Humörfigurer?

### Så gott som alla i Sverige hade tillgång till internet i sitt hem 2017. Det vanligaste sättet att använda internet dagligen var dock via mobiltelefonen.
### Användningen av Facebook fortsätter att öka. 74 procent av internetanvändarna använde någon gång Facebook och 53 procent gjorde det dagligen.
### 56 procent av de som var 76 år eller äldre använde internet.

Källa: rapporten Svenskarna och internet 2017.

Vad sa du, sa du? Ska vi inte ses?

En kväll hamnar vi på konsumstämma. Det är trivsamma tillställningar. De som är äldre än oss är på plats långt i förväg och sitter redan och smaskar när vi kommer traskande. Sedan väljer vi några kloka personer, kvinnor mest, till butiksråd och ombud till länsföreningen. Det är inget konstigt med det.

Sedan berättar hon som är chef för den mindre butiken på bortre sidan älven hur den har gått och han som är chef på den stora butiken på vår sida berättar hur den har gått. Efter dem rapporterar en kvinna från länsföreningen om läget i länet och eftersom det har varit ett omtumlande år får hon kritiska frågor. Även det hör till det normala.

Slutligen blir det underhållning och lottdragning, vi vinner inget, men när vi går ut ska vi alla få varsin kupong på en falukorvring.

Precis som det brukar vara.

Ärru rent rysk?
Så långt är inget konstigt. Att vi döpt om oss från Konsum till Coop kan jag leva med, att vår förening måste sanera sin ekonomi får vi också försöka stå ut med och att vi har så stor marknadsandel i Värmland jämfört med övriga landet är en glädje. I varje fall för oss.

Det är bara det där hon från stan sa. I år testar de att genomföra stämman digitalt på två ställen. Digital konsumstämma? Ärru rent rysk, människa?!!

Jag är en varm anhängare av konsumentkooperationen, om du inte har märkt det förut. Jag älskar min butik och dess personal, vi handlar i princip allt som går där, på hemmaplan. Men så fanken att den här bloggaren, googlaren, wikipettern, Facebooknörden, mejlfantomen och forne webbredaktören tror att det är bra för demokratin, vi-känslan och försäljningen i vår förening att hålla årsstämmorna – per skärm. Även om alla vi medlemmar kunde delta, rent tekniskt.

Det finns en poäng med att ses, hur bra vi än är på att facebooka, skajpa och facetajma. Vi är nämligen människor, inte ettor och nollor. Varenda medlem här i salen är en människa.

Gissa vad vi människor behöver.

Flytta skärpan till snögen

Träningen går vidare. Nu har jag börjat läsa bruksanvisningen för kameran. Objektivet känns långt som ett träningspass på Ullevi i dis – och det är bra.

Det gäller att se, först och främst gäller det att se. Stadgan kommer, skärpan kommer, snart har vi sytt oss en rispåse med. Men blicken, den börjar det med.

Jaså, döljer det sig en naturens egen fröfågel i behållaren av fågelfrö? Jaså fastnar det fruset vatten på kättingen ner i vattentunnan? Har vi treglasfönster, syns det? Kan ett fruset buskage i kanten av ängen bli som en hel tapet?

Blicken. Ljuset. Träna på.
Flytta skärpan från häcken till snögen.

Och vila.

Se vad bräckliga snöflingor kan göra när de håller ihop

År 2001 slutade han som kulturchef i Karlstad efter att ha varit kulturtjänsteman i 31 år. För tre år sedan debuterade han vid 78 års ålder med boken Minnenas långrev. I fjol gav han ut tre böcker: Ny minneslångrev, Stadgenörden och Författare okänd.

Nyss låg den senare boken i min brevlåda. En samling aforismer som har det gemensamt att författarna till visdomsorden är anonyma för Kjell Fredriksson som samlat dem.

Visste jag det inte förut, så inser jag nu att vi inte bara är krönikörkollegor, Kjell Fredriksson och jag, vi är aforismtypen också båda två, mitt i våra ordströmmar.

Själv fick jag namn om mig att vara långskrivare när jag skrev krönikor i Värmlands Folkblad och chefredaktören gärna ville att jag skrev längre, så det fyllde hela sidan tre. Inte blev det bättre när jag skrev i Springtime/Runners World. Där ville redaktören att mina texter skulle vara sju-åtta matsedlar långa.

– En krönika? Så lång?
– Ja. Skriv. Långlöpare har tålamod.

Ett par kortprosaböcker senare var det fortfarande ingen som trodde mig, när jag försökte förklara att jag trivs fint i det lilla formatet.

Samlade och delade ut
I förordet berättar Kjell Fredriksson hur han i många år roat sig själv och sin omgivning med att samla aforismer under rubriken Bra sagt – nå’t att tänka på och dela ut dem. I maj i fjol kom samling nummer 122, sedan länge i form av ett dubbelsidigt A4. Nu har han gjort 48-sidig bok av sådana aforismer som han inte hittat någon författare till, även om en upphovsman naturligtvis finns.

Denna känns brännande aktuell, kanske inte bara för oss solidariskt lagda vinterälskare:

Snöflingor är något av naturens bräckligaste ting, men se vad de kan göra, när de håller ihop!

Att uppfatta vad som inte sägs
Här är några andra som jag fastnat för ur boken:

Erfarenhet är det som gör att ens misstag känns så välbekanta.

Muskler och kondition är färskvara.

Tecknet på en riktigt bra semester är att man har glömt lösenordet till datorn när man kommer tillbaka till jobbet.

Hur kan du klaga på att det fattas tid – det kommer ju ny tid hela tiden.

Vi visste inte att det var omöjligt, så vi klarade av det.

Komedi är bara ett roligt sätt att vara allvarlig.

Det svåraste i allt skapande är att börja.

Det viktigaste på alla sammanträden är att uppfatta vad som inte sägs.

Vitlök – de intellektuellas ketchup.

Vi slutar inte att leka för att vi blir gamla; vi blir gamla för att vi slutar leka.

Tiden är naturens sätt att hindra allting från att hända på en gång.

De bästa sakerna här i livet är i allmänhet inte saker.

### Aforism – kort och kärnfullt formulerad fundering, gärna med poäng i både form och innehåll.
### I många år skrev Kjell Fredriksson krönikor i Karlstads-Tidningen: länk till krönikorna
### Författare okänd är utgiven på förlaget Bild, Text & Form i Karlstad.

Invald bland trägna förklarare

Mötesfoto: Lennart Wettmark

Jag hade gärna blivit invald i ett Värmlands Motionslöpares Hall Of Fame om en sådan hall hade funnits. Så mycket som jag har tränat och strax därpå skrivit om löpning i svenska löpartidskrifter och lokala medier.

Jag hade inte lika gärna blivit invald i Värmländska Akademien, om nu någon mot förmodan hade kommit på tanken att bjuda in mig. Monarkfjäsk är inte min melodi, såvida det inte gäller fjärilen.

Jag hade möjligen kunnat bli medlem i Gustaf Frödingsällskapet igen, för den poeten älskar jag.

Men – nu har jag blivit invald i styrelsen för Karlstads Bokcafé. Det trägna sällskap som bjudit in folk för att försöka förklara världen tillsammans med oss sedan 1981.

Tjohoo!

### Nästa program är vårens andra filosofiska café den 21 mars kl 18.00-20.00 på museicaféet. Hans-Åke Scherp, lektor på Karlstads universitet, inleder och rubriken är Förledd skola och välfärd? Diskussionen handlar om vilka idéer kring ledning och styrning som härskat de senaste decennierna.

### Den 24 mars kl 15.00 talar Rebecka Bohlin om sin och Sara Bergs bok Fem härskartekniker – femtio motståndsstrategier på Café Gjuteriet, också i Karlstad.

### Här är webbplatsen: https://karlstadbokcafe.se