De senaste dagarna har webbhotellet där bloggen ligger haft problem. Det har blivit attackerat utifrån, vilket gjort att det tidvis varit svårt att besöka både den här webbplatsen och andra. Därför gör jag ett uppehåll nu men inte för att ge efter för idioter. Jag samlar infall på hög så länge.
Gå ut i solen, det är vår kamrater, medborgare och andra filurer! I går såg jag hur mina båda svanpar är på plats igen och tofsvipan fladdrar i kommunen.
Skogen sjunger.
Ett varv till, sjunger skogen.
Amerikas Förenta Stater bevisar i konflikt efter konflikt hur viktigt det är att lösa sina konflikter innan Amerikas Förenta Stater klampar in.
Europeiska Unionen bevisar varje dag utanför mitt Konsum hur lyckad den unionens insats varit för att jämna ut inkomstklyftorna i Europa och få medlemsländerna att använda sina bidrag rätt.
Saudiarabien bevisade sist vi skickade ut Margot Wallström i världen hur lyckad dess insats varit för jämställdhet, inkomstutjämning, civiliserad rättsskipning och yttrandefr…
Till dig som inte var med och diskuterade gårdagens blogginlägg. Det är prima mat vi pratar om. Vanlig god mat i praktisk förpackning.
Djuret bakom både livsmedlet och förpackningen bodde i Asiens djungler, innan människan gjorde det till husdjur.
De tidigaste fynden, som visar att människan tagit sig an djuret, är från induskulturen år 2500-2100 före Kristus. Arkeologerna har hittat skelettben som är större än från vilda individer. Det tolkar de som att domesticeringen skedde redan för 5 000 år sedan.
Husdjur brukar bli större än sina vilda släktingar.
Först fick de slåss
Forskarna tror att djuret först fick underhålla människor genom att slåss. Den seden lever kvar. Kanske användes det också vid religiösa ritualer. Först därefter kom det till nytta för att göra mat.
På 600-talet före Kristus fanns det tama djuret i medelhavsområdet. Därifrån och via Ryssland kom hon snabbt till hela Europa. Till Skandinavien kom hon för sådär en 2015 år sedan.
Alla kemikalier är inte farliga
Jag talar om ett mycket vanligt, trevligt, produktivt och matnyttigt husdjur. Det är innehållet i ett livsmedel från detta djur som innehållsförteckningen ovan beskriver. 75,8 procent vatten, 12,6 procent aminosyror, 9,9 procent fettsyror, 0,8 procent socker och lite annat smått och gott. E170 bland annat, det är skalets kalciumkarbonat. Inga farligheter.
Livsmedlet det handlar om är hönsägg.
Alla kemikalier är inte farliga, inte i rätt mängd.
De senaste dagarna har det periodvis varit svårt att besöka bloggen. Webbhotellet där den ligger har varit utsatt för upprepade attacker utifrån. Beklagar det. Gå ut i solen så länge – men inte ni tekniker på hotelle’ 😉
Mat jag ätit.
Alla dagar ska inte se likadana ut, den principen tror jag på. Men ändå… en del dagar petar vi i oss detta, har jag insett. Gör ni likadant vid ditt köksbord? Känns det i så fall bra? Har du verkligen tänkt igenom det där med glutamatic acid, lysine och butan-2-one?
Fundera på saken.
I morgon är det internationella kvinnodagen.
Problemet är att året har 365 dagar.
1. Onsdag förmiddag
Sprudlande vårförmiddag, parkerar mellan villorna i den stadsdel som folkhumorn döpt till Guldkusten. En gulsparv räknar till sju, vad de räknar till i stenhusen vet jag inte. Själv räknar jag gator för att komma bort från tvåtimmarsparkeringsregeln. Jag ska på möte i sta’n och möten med sådana som mig tar gärna mer än två timmar.
Parkerar, låser bilen. Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu… räknar den gule. Sedan hämtar han andan. Solen skiner, sparven tiger – och då. Då hör jag henne.
Jag har vandrat i Karlstad när jag var barn på 1950-talet. Jag har gått här på besök hos kusiner på 1960-talet, med pappa på uträttningar och när jag gick i gymnasiet. Jag har promenerat med den kära vännen och andra. Flanerat, traskat, powerwalkat, joggat och tävlat i löpning. Vartenda år sedan 1951 har jag rört mig i Karlstad med öronen öppna. Aldrig har jag hört henne förut.
Långt inne mellan de välväxta villorna på Sundsta hör jag henne. Först begriper jag inte vad det är. Det frasar.
2. Tisdag kväll
Kvällen innan är det nästan fullsatt lokal i bibliotekshuset. Redan rubriken på föredraget talar:
”Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt.”
”Det kommer aldrig att vara för sent att göra så mycket som möjligt för att undvika framtida klimatförändringar och andra miljöhot mot vårt samhälle. ”
Han, det är meteorologen Pär Holmgren som talar på Arenan i Karlstad. Arrangör är biblioteket, Naturskyddsföreningen och Karlstads bokcafé.
Holmgren är lika medryckande som alltid. Det är mer än man kan säga om de pågående förändringarna i vårt klimat. Främlingsfientlighet i alltför många sinnen. Växande människofientlighet i det meteorologiska klimatet. Vädret är inte så värst det heller.
Gör så mycket som möjligt.
Det kursiva har jag skrivit innan Pär Holmgren börjar. Jag har hört honom förut och tänker att det kan vara fint att ha ett blogginlägg färdigt redan samma kväll. (Inte vet jag att morgonen därpå ska bli vårvinterns vackraste).
Så enkelt är det inte. Pär är för bra för några enkla slagordsvinklingar. Först tar han ner humöret på de flesta av oss 150 i salongen. Ska mänskligheten ens klara att stoppa höjningen vid två grader varmare medeltemperatur på jordklotet? Trots allt elände som vi vet att redan den höjningen kommer att ställa till med.
I dag är vi 7,3 miljarder människor på jorden. Vårt gemensamma ekologiska fotavtryck är sådant att vi skulle behöva 1,5 jordklot för att kunna fortsätta leva som vi gör i dag.
Oljeländerna pumpar upp 85 miljoner fat olja ur planeten varje dag.
Visst försämras klimatet, temperaturen höjs. Fast det är inte grundproblemet, klimatet är bara ett symptom. Grundproblemet är att vi lever i ett samhälle som inte är hållbart. Det vi gör i dag kommer ingen annan generation att kunna göra.
Ett systemfel, kallar han det. Sveriges eget ekologiska fotavtryck är förresten sådant att det skulle behövas 3,7 jordklot om alla människor skulle leva som vi gör. Vi tar från våra barn.
Så länge det är lagligt att gräva upp olja, gas och kol, kommer inget att hända. Då hjälper det inte vad vi som individer gör. Vårt fossilberoende gör att vi kommer att bli alltmer beroende av Ryssland, i takt med att våra två andra stora leverantörer Norge och Danmark minskar sin export till oss.
Sveriges utsläpp har minskat något, men det beror i hög grad på att vi har exporterat dem till utlandet, i takt med att vi lagt ner egna jordbruk och industrier.
Bilen, biffen och bostaden är bovarna. Flygresorna ska vi inte tala om. De största insatserna vi som individer kan göra, är att börja äta mindre kött och flyga mindre.
Så där skulle jag kunna fortsätta att rabbla fakta och repliker ur hans föredrag. Pär Holmgren pratar om henne som jag ska höra morgonen därpå också. Sedan vänder han till slut stämningen. Han uppmanar oss alla att gå till banken.
– Be dom flytta era pengar till fonder utan olja, gas och kol.
Än har detta inte gått, fast han själv har försökt i många år. Bankerna har inga sådana fonder. Men blir vi bara tillräckligt många så kommer det att gå. Konsumentmakt, säger den forne tv-metereologen som for mellan Ystad och Haparanda med elmoped i fjol.
Det finns bra teknik.
3. Onsdag kväll
Samma kväll jag hör henne som jag aldrig hört förut går vi till vårt länsmuseum. Naturskyddsföreningen har en kemikaliegrupp och medlemmarna i den vill berätta om gifter i barns miljö. Det gör de bra. Vi är färre som lyssnar men budskapet hänger ihop med Pär Holmgrens.
Fråga i butiken efter giftfria barnkläder, leksaker, nappflaskor och annat. Titta på miljömålsportalen och kemikaliegruppen. (Här är länk till hela föredraget som Anna-Sofia Preece håller). Välj ekologiskt, minska på köttet. Undvik plast i kontakt med varm mat. Rensa bort äldre mjuka plastleksaker. Gammal elektronik är inte leksaker. Lek mer utomhus. Skriv under på kemikalieupproret.
– Den här hittade vi på en förskola i Karlstad, säger de och visar upp ett stort djur, en hoppleksak i illröd pvc-plast med giftiga ftalater som mjukgörare. Pvc:n blir inte mjuk utan dem.
Gå till butiken.
4. Onsdag förmiddag
Jo, hon hörs. Solen värmer i ansiktet, det är onsdag, klockan är halv tio på förmiddagen och jag har aldrig hört detta ljud förut. Det är Klarälven själv som låter. Ett frasande, samtidigt både skirt och tydligt ljud. Högt ropar hon.
Jag går fram till strandkanten och kisar mot andra stranden. Där bortifrån kommer ljudet.
Kylan slog till i natt. Fyra grader kallt i morse, älven frös. Nu kommer isen farande, någon centimeter tjock. Där borta i svängen törnar den emot Sandgrundsudden och blir gnagd i kanten. Det är fraset av nattgammal is jag hör. Klarälven hälsar.
Gå till bankerna, ropar hon. Gå till leksaksbutikerna. Gå till mothugg mot mångfaldshatarna, gå på. Men snälla ni, glöm inte att gå ut i solen med. Ser ni inte, känner ni inte, hör ni inte? Snart exploderar det, livet.
Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu!
Pär Holmgren hälsar att oljan som tas upp i världen är lika strid som Klarälven, i varje fall flödet neråt Göteborg till. Siffran blir lika. En förfärlig kran.
Mitt möte på onsdagsförmiddagen är över på 30 minuter. Jag är förvånad än.
Jag är packningslistetypen. Väck mig mitt i natten och jag kan plocka fram listan över vad vi hade med oss till Lanzarote 2012. Badbyxor, simglasögon, snusnäsduk, snöre, tejp och… naturligtvis karta och turisthandbok. Långt i förväg hade jag studerat satellitbilder över området, sett foton från hotellet och vandrat gatorna på låtsas via Googles gatuvyer.
– Du vet, det finns en lång sandstrand som börjar vid hotellet, där kan vi…
Vem har påstått att en är normal? Vi är många som är skapta såhär. Det är därför det finns turisthandböcker, kartor, hotellbeskrivningar, uppslagsverk och Google Street View.
Allt genast?
Mitt nya projekt heter pensioneringen. Den närmar sig. Du tror väl för allt i världen inte att den här människotypen kan vänta till dagen P med planeringen? Glöm det. Här behövs en lista.
Först har saken en ekonomisk sida. Den har vi undersökt. Snart är det dags att berätta för de olika pensionsinstituten vilken fin tid jag har tänkt de ska ge mig. I valet mellan parollerna ”Egendom är stöld” och ”Allt genast” har jag beslutat mig för en tredje väg. ”Rätt möe hela tia”. Ganska mycket hela tiden. Vi får se vad instituten svarar.
Började dödstäda
Under tiden sysslar jag med sådant som intresserar mig mer. Själva packningslistan. Eftersom jag gått omkring och trott hela denna vinter att jag ska dö snart har jag börjat med dödstädningen. Den avbröt jag när en vänlig doktor med kletig ultraljudsutrustning i näven konstaterade att det inte var någon cancertumör.
Bra. Det finns annat som är roligare än dödstädning.
Jag fortsätter alltså förbereda kropp och själ för ett liv som levande pensionär. Pancho, grågosse, statsanställd, senior, grå panter, pensionstagare, åldring. Intressant period i livet det där. ”Pensionstagare”? Jag tänker då inte ta nå’t, jag har sannerligen arbetat ihop slanten själv.
Åka bli dyrt
Vad jag ska göra om dagarna som pancho? Åka till biblioteket och läsa tidningar, kom jag på för ett tag sedan. Vänta nu, åka, det blir dyrt. Vi pensionärer har inte för gott ställt och inte är det miljövänligt att åka. Häromdagen mätte jag upp sträckan när jag joggade runt i Forshaga. Resultatet blev att det är halvannan kilometer enkel väg mellan min bostad och bibliotekets hyllor. Prima gångavstånd.
Får man äta medhavd ostsmörgås på bibblan?
Det ska nog gå bra det här. Jag jobbar vidare med min lista, än är det ett antal månader kvar. Släktforska ska jag göra. Lära mig fler fågelläten. Köpa gåstavar. Åka till Island och Provence. Eller Bortre Ullerud.
Måste jag gilla dragspel och Bertil Boo?
Historiskt sett har Finland tillhört Sverige i många hundra år, så det landet kan vi ta.
Historiskt sett har vi tvingat på oss Norge en gång i tiden, så det landet kan vi ta.
Historiskt sett har vi haft stora provinser både i Baltikum och Tyskland och dessutom en ö i Karibien och mer eller mindre tillfälliga kolonier i Nordamerika, Afrika och Asien, så dem kan vi ta.
Vad rätt vi har. Vilket användbart förflutet. Nämn gärna freden vid Brömsebro och den i Roskilde men var försiktig med tiden innan. Har du en backspegel är det viktigt att den är rätt justerad.
Detta inlägg kan innehålla spår av ironi.
Solen går ner i öster med. Sa jag ner?
Klicka gärna på länken. Ritz är ett sorts kex.
Kex: slang för snygg, fin, söt kille eller tjej. ”Tjena kexet, står du här och smular?” (Slangopedia).
En politiker i Filipstad vill ge delar av socialbidragen som presentkort hos lokala butiker. Annars åker de fattiga bara till Ullared och handlar billigt.
Fint tänkt, Ulf Söhrman, fint tänkt, men är du inte lite försiktig nu? Varför bara 25 procent av socialbidragen? Varför gå omvägen via presentkort? Förr fick statarna i Sverige sin lön i form av spannmål, mjölk och potatis, var inte det ett praktiskt system? När godsägarn kom fick de stå med mössan i näven.
Är det sant att du tycker kommunen ska börja göra tygmärken också, och sy fast på kläderna på Filipstads fattiga? Så de syns bättre i trafiken.
Eller var det någon annan?
Utbildaren:
— Först så säger ni att dom ska till Karlstad. Då googlar dom. Ja, det verkar ju vara en stad, okay. Sen kör ni dom till vilda skogen.
Kursdeltagaren:
– Vilda skogen?
Utbildaren:
– Absolut. Dom måste få lära sig den lokala kulturen. Det är mycket ljug i den svenska kulturen. Folk får ta seden dit dom kommer. Här ljuger vi. Säger stad, menar skogsdunge.
Dessutom är ju detta Värmland. Den svenska humorns vagga. Säg det. Ja’ bare skôja, säg det. Det tycker dom är roligt. Migrationsverket bara skojade.
Å vad dom ska lära sig älska skog. Särskilt barrskog.