Ärru’nte snäll så kryner ja’ dej

Det finns folk som tror att dialekterna är döda för att vi inte bor i det gamla bondesamhället längre. Romantiker, säger jag. Inget språk står stilla så varför skulle dialekten göra det?

– U va glingt dä ä, dä jämt gôrtölitt.

Tror du den meningen är död för en forshagabo, som för 64 år sedan fick sitt modersmål inlyssnat och inpratat i det mellersta sydvärmländska dialektområdet, men som därefter har lämnat ladugård, svinstia, GMW-traktor och mjölkbord fyra mil bakom sig?

Då tror du fel. Strax söder om kommungränsen mellan Forshaga och Munkfors finns en parkeringsficka på östra sidan riksväg 62. Där går en bokstavsgräns som ingen människa markerat i terrängen. Den är mer levande än så. Norr om din parkerade personbil heter huvudbonaden ”e möss”. Söder om bilen heter hon ”e mösse”. Båda gångerna stavar skolfröknarna det ”en mössa”.

I varje stund på dygnet som en munkforsing eller forshaging talar berättar parkeringsfickan vid Ävjagården någonting. Hon bevisar att dialekter inte är några jordbruksredskap, de är överlevare.

– Din sneggelvesp. Ärru’nte snäll så bryner ja dej, som di säger i Hagfôrs. Kryner säger vi här.

Mosa snö i ansiktet på sina vänner, tror du den seden också har dött ut?

 

SAM_0646– U va glingt dä ä, dä jämt gôrtölitt: Oj vad halkigt det är, det är alldeles jättetråkigt.
E möss, e mösse: en mössa.
Sneggelvesp: en som lägger sig i.
Bryner: här mular. På vissa håll en mer ekivok betydelse.
Kryner: mular.

Skämta aldrig med en deltidsbrandman

Förr tyckte jag alltid så synd om den som var minister utan portfölj.
Justeringsman måste vara en förfärligt trälig syssla. Hålla på och justera folk hela dagarna, jag tycker inte om våld.
Jag känner en människa med universums vemodigaste titel. Före detta sakkunnig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI måndags såg jag en räv. En riktig mötesräv. Han fick på pälsen men hade skinn på näsan och tog en debatt som blivit lite efter alla de andra. Sedan tog han sig en bensträckare från norra kommundelen. Efteråt var han mätt på möten. Detta hände i konferensrummet Gläntan.

Bryggkaffe går bäst i kusttrakter.
Bordläggning är populärt klockan 22.45 i de flesta båtsällskap.

Skämta aldrig med en deltidsbrandman om lågskor.

Fortsätt smälta inlandsisen

Morgonhimlen

Hur kan vi på bästa sätt ta emot folk som behöver oss och som vi behöver? Den frågan borde svenska partier ha tagit itu med för 30 år sedan. Invandringen kallar vissa det, integrationen säger andra.

Jag säger välkomna, ge möjlighet.
Vårt land är stort.

Deras fel
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. ”Är du otrygg?” ropar de. ”Är du orättvist behandlad? Har du blivit av med jobbet, är din bygd nedlagd?”

Sedan ljuger de oss en månghundraårig ramsa. Lögnen handlar om syndabockar, hela folk av syndabockar. ”Allt är deras fel” ropar de och pekar finger. Det är bortåt grannbyn de pekar. Bortåt Väse. Bortåt andra sidan Kilsbergen. Bortåt Europa eller Rumänien eller vad det heter. Där borta, där bor folk som inte pratar som vi. Folk som inte ser ut som vi. Det är deras fel. Här på trakten är vi ofärgade. Varenda en här i socknen är färglös, grisskärt är ingen färg. Inte sitter vi på gatan och fryser.

Varför säger du så”Allting är deras fel!” gapar mörkermännen. ”Allt dumt ni kan komma på och mycket mer ändå”. Folk som flydde från kriget i Jugoslavien. Folk som flydde från kriget i Irak. Folk som flyr från kriget i Syrien. Romer. Judar. Folk med z i namnet (om dom inte spelar i dansband).

Deras fel är det.
Allting är deras fel, nageltrånget också.

Arbetslösa när jobb behöver göras
I många hundra år har mörkermännen ropat. Själva var de alltid här ”först”. På varje bergsknalle, i varje dal, var de ”först” fast samerna var före. Själva har de alltid talat ”rätta ursvenskan”, fast språket ändrar sig hela tiden och en gång kom hit som anhöriginvandrare, det med.

Det finns inga syndabockar. Ramsan var lögn från början. Vi behöver ropa andra ord. Ett särskilt vackert ord kom också invandrande söderifrån. Det ordet heter solidaritet. Solidariteten behöver röster som ropar vackra ord.

Vi behöver bli klokare på att välkomna de nya hit och fort ge dem möjlighet till språk och arbete. Det är vansinne att stänga inne medmänniskor i sysslolöshet när Sverige är fullt av jobb som behöver göras. All arbetslöshet är korkad och bevisar att något är fel. Vi försörjer varandra men den ene sliter kroppen av sig på att arbeta medan den andre sliter själen av sig på att inte arbeta.

Överallt finns jobb som behöver göras.
Att se det.

Sämsta sortens klasskamp
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. De vill ställa fattig mot fattig. Fall inte i den fällan, det är den sämsta sortens klasskamp. Sparka nedåt är fegt. Gör om och gör rätt. Det finns en bättre analys.

När isen smälte kom människan hit. Hon är välkommen. Det finns massor att ta itu med. Kom så gör vi det, kom så fortsätter vi smälta inlandsisen.

Hurra!

Skönt att mitt län har två morgontidningar. Här är två glädjeämnen från i dag:
VF-ledarstick: SD:s obehagliga människosyn
VF-ledare: Ta vara på kompetensen

Öser snö och tänker på döden

En dag öser jag snö och tänker på döden.
Snön dansar, tankarna yr.

IsrutaSnöösning tycker jag om. Det är ett så roligt ord med två ö mitt inuti. Världen är redan fin när snöösning behövs och gör du rätt blir den ännu vackrare efter din snöösning. Du märker att jag gillar’t va’? Snöösning, snöösning, snöösning.

– Va’ öser du snögen mä?
– Skôvla.
Även det är ett flitigt och hedersamt ord i dessa tider.

Om döden har jag intet nytt att rapportera. Vi har haft ett allvarligt samtal och han har lovat avvakta. Trappan behöver sopas.

Vart ä’ bôrsten?

Snöskyffel

Snögen: snön.
Mä: med.
Skôvla: skoveln.
Vart: var.
Bôrsten: borsten.

Hur tölig måste en kattbild vara?

Blitt vitt

Har hostat i en vecka och sett världen genom fönsterrutan. Vatt blitt, blitt vitt. Roligare blir jag inte efter ännu en hostnatt som fick gästkatten att jama högt i sympati nerifrån badrummet.

Jag går hem hos katter. Spädbarn och katter förstår mig, jag gör mig inte till för dem. Lägg dig i mitt knä så blir du huvudperson.

FREDAG. Träffar läkare som gör mig glad. Får många muntra tillrop av bloggläsare om mitt pensionsinlägg.

Det ska nog gå att få tiden att gå även efter 65. Några av mina läsupplevelser varje dag kommer från moget folk som vägrar förtröttas. Kära löpargudar, skrattargudar och skrivargudar, ge mig ett par matskedar av B:s, U:s, G:s och L:s glimt och gnista.

Hårdrock för mångfaldLÖRDAG. Åker en mil norrut längs vintervägar till Deje kulturhus. Tre unga killar ordnar Hårdrock för mångfald och vi älskar det. Berörs av berättelserna från tjejen från Somalia som inte hört från sin mamma och sina syskon på en månad, från den unge mannen från Syrien som vill bli Sveriges bästa ögonläkare, från den avhoppade nazisten som småningom lyckades byta värderingar därför att en värmländsk polis såg människan bakom fördomarna, från hårdrockskillarna själva som gjort sina unga livs viktigaste grupparbete. Hittills.

Vi är inte mot, säger Aron, Robin och Jonathan flera gånger, vi är för. För mänsklig mångfald.

Fet typSÖNDAG. Kämpar med datorvård och märker att jag borde göra om omslagsbilden till Facebook där jag springer över ängen. Tio kilo mindre är ett angenämt problem. Kanske kunde dra in kinderna också.

För tredje gången gal hanen att Göran Hägglund har humor, jag blir så trött på den galningen. Ja, han har humor, det har Carl Bildt med. Det förlåter ingenting. Inte den enes vårdköer och apoteksfördärv, inte den andres oljeaffärer i diktaturens utmarker.

Jag vill skratta med folk, inte åt folk.

TIDIGARE FÖRRA VECKAN. En kväll var min vän psykologen i tv. Han fick kommentera trycket som vissa känner inför träningsvågen i världen och tala om den roliga facebookgruppen Minst 100 psykbryt innan midsommar, som någon bildat. Då skrev jag själv på facebook, hoppas glimten syns:

Ser att vissa inte förstår att vi är några som gärna behöver facebookgruppen 100 pass innan midsommar för att må bra. Den är på lek men den tvingar oss att röra oss även regniga tisdagar. Fyra pass i veckan, en del i form av raska promenader, är det så farligt?

Ser att vissa inte förstår att det är helt lagligt att kombinera de 100 passen med medlemskap i grupperna 100 öl före midsommar, 100 psykbryt innan midsommar, 100 töliga kattbilder innan midsommar eller 100 knappt ätliga måltider innan midsommar.

Ser att vissa inte förstår. Otur.

MÅNDAG MORGON, I DAG. Hostar fortfarande, törs inte springa. Många av mina bästa psykbryt har kommit när jag inte fått träna. 100 psykbryt innan midsommar var en kul idé, synd bara att vissa inte förstår att den stora leken är löpträningen. Löparen om någon är Homo ludens, den lekande människan.

Spännande med grupperna 100 töliga kattbilder innan midsommar och 100 knappt ätliga måltider innan midsommar. De namnen hittade jag på själv, snart finns grupperna på riktigt. Det känner jag inom mig.

Löpning och lekfullhet har räddat liv och förstånd på många människor. Det är nyttigt att springa sig trött ibland och rensa skallen. På köpet har du kommit ut och fått se naturen byta om när blött blitt vitt.

KattbildHur tölig måste en kattbild vara för att få kallas tölig enligt internationella Grossbolstorpsreglerna? Knepigt. Inte blir det lättare av att jag känner typen som skriver reglerna.

Den ä’ tölig han.

Tölig: värmländska för tjatig, tråkig.

Mejl om att bli vuxen

Trädgårdsdamm

Funderar på att göra om lite i trädgården när jag blir pensionär.

Vuxenvarning. Jag har skickat ett mejl till Pensionsmyndigheten.

Min kära vän har inga problem med att förstå det orange kuvertet. Inte några andra kuvert som dimper ner till mig heller, fastän jag haft fler arbetsgivare och uppdragsgivare än det finns villor på vår gata.

Så himla besvärligt är det inte. Inte sedan jag väl skaffade e-legitimation och gick in på Min pension och tittade. Men vi har ett bedrövligt pensionssystem.

Jäkla fondmicklare.

Fem pocketböcker
Visst ser vi en del roliga poster när vi klickar fram listan över pensionsinstitut. Från ett av dem kommer jag att få 253 kronor i månaden. Livslångt. Det är vad några år som journalist i Småland skrapade ihop åt mig. Heja Vaggeryd, heja Klostergatan i Jönköping, heja Esplanaden, Huskvarna. 253 kronor är inte att förakta. Det får jag fem färska pocketböcker för, om jag cyklar till stan och köper dem. Eller väldigt många cykelturer ner till vårt prima bibliotek, där läsningen är gratis. Då kan jag fika på hemvägen och ta en tur i skogen efteråt.

Fikar jag hemma blir det rena förtjänsten.

Från en annan givare får jag 517 kronor i månaden, livsvarigt. Det är för åren på Statens Räddningsverk. De pengarna ska jag köpa filmjölk för, en insats som varit livräddande förr i detta hushåll. Räcker de till müsli också och en släktforskningscirkel?

Väldigt kluven
När jag skriver detta är det 199 arbetsdagar kvar, med semestern borträknad. Säg ingenting till chefen, han kan tro att jag är trött på jobbet och det är jag inte. Tvärt om. I själva verket är jag väldigt kluven. Lever jag den 12 januari 2016 så kommer det att kännas konstigt att inte gå till jobbet. Det är en tisdag. Vi brukar jobba på tisdagarna i vår släkt.

Mina trivsamma arbetskamrater.
Mina viktiga arbetsuppgifter.
Mitt kära höj- och sänkbara ståbord.
Min trådlösa mus.

Sista kalendern
Vem ska jag sedan prata strunt med vid förmiddagsfikat? Vem ska lära mig allt roligt? Vem ska jag tvinga att lyssna till de sju anekdoterna från min levnad?

Jag fick ett vänligt svar från Pensionsmyndigheten. En trevlig kvinna där tycker absolut att jag kan sluta jobba mitt i månaden, dagen innan jag fyller 65. Om jag vill. Fast själva pensionen betalar de ut månadsvis, den delar hon inte på.

Jag har börjat på den sista arbetsalmanacka jag tänker använda i mitt drygt 40-åriga arbetsliv. De sista dagarna i januari 2016 kör jag på frihand.

Det, mina barn, kallar jag vuxenvarning.

Partiet som blir grinigt mot främmat folk

Ful fisk

När folkpartiet mår dåligt blir det främlingsfientligt.

Jag förstår ju hur det går till även om det inte förlåter något. Vem blir inte grinig när man inte får mat på ett bra tag? Skillnaden är bara att jag inte är ett politiskt parti.

Samt sällan blir grinig mot främmat folk.
Folkpartiet är fegare.

BAKGRUND: En gång i tiden, när folkpartiet låg dåligt till i opinionsmätningarna, föreslog man språktest för invandrare. Nu ligger partiet illa till igen och kräver sämre anställningstrygghet för dem och att de har jobb här innan de får flytta hit och återförenas med sina anhöriga. Det ska kännas att du inte heter som en svensk dunge av lövskogstyp.

Faxade varenda räddningskår och bad om hjälp till barnen i Rumänien

Ligger sjuk och somnar om. Det är en världslig sak, att hosta slem dör jag inte av. När jag vaknar igen läser jag ikapp några facebookinlägg. Min vän Björn fångar det jag tänkt.

Stämpel Like”När Rumäniens diktatur föll och landet blev fritt så var vi inom fackföreningsrörelsen snabba med att starta insamlingar till Rumäniens barn. Andra insamlingsorganisationer gjorde detsamma. Svenska hedervärda medborgare stod utanför butiker och ’tiggde’ pengar till de behövande i Rumänien. Om jag inte minns fel så var det även en insamlingsgala på TV. Ingen ropade då på tiggeriförbud, det var ju inte dom som behövde pengarna som tiggde.

 Nu finns det människor från Rumänien på de platser där vi stod med insamlingsbössor tidigare. Då kommer kraven på tiggeriförbud från olika håll. Vad är skillnaden? Är det att vi nu tvingas se dom behövande i ögonen?”.

Bra skrivet, Björn Samuelsson. En gång var Björn med och arrangerade studieresan till Auschwitz som jag skrivit mycket om.

Faxade hela blåljus-Värmland
Rumäniens barnhemsbarn, det gick ett program om dem på svensk tv. Programmakarna hade hittat ren misär. Efteråt var alla goda människor upprörda. Då fick några av kamraterna på SOS-centralen i Karlstad, där jag jobbade, en idé. De skulle starta en insamling till dessa barn bland blåljusfolket.

Vana som de var att få något gjort hade de snabbt fått ut fax till varenda räddningskår, bärgare, ambulansstation och vad det nu fanns för resurser i länet till människans hjälp. Ställ upp, hjälp till, gör din insats! De här barnen behöver oss.

Sedan satte de igång med att ringa.

Lika som larmnumret
– Hur mycket har ni tänkt försöka få ihop i Värmland? frågade jag en av eldsjälarna.
– 90 000, svarade hon.

Det var en lämplig summa tyckte hon, eftersom det råkade vara det svenska larmnumret då på 1980-talet.

Efter några kvällar hade vi nått målet.
Vardagssolidariteten levde och ingen människa hade försökt förbjuda oss att tigga.

Sverkers drift med oss

Måne över SCA

Att leda är att kommunicera. Det har det alltid varit.
Att kommunicera dåligt i tider när megafonerna blir färre och orden börjat gå horisontellt, tack vare sociala medier, är särskilt korkat.

Att skicka privatjet för att hämta en glömd plånbok, slutligen, är så urbota dum kommunikation att en karikatyr aldrig hade kunnat göra meddelandet tydligare.

Plånbok? Har ni fortfarande plånbok i storkapitalet?
Betalat mycket kontant de senaste tjugo åren? Det finns nå’t nytt nu som heter nätet ska ni veta, gubbar. Kolla i era telefoner. Amerikanskt.

Och affärerna går bra?

BAKGRUND:
Läs mer om hur SCA fått penningen att flyga