”Innan han slog igenom som författare hade han ett tillfälligt jobb med att felsöka datorer i franska parlamentet.”
Det är ingen romantisk tid vi lever i. Man får åtminstone hoppas att han gick en bra buggkurs innan.
Jag vet vilket parlament jag skulle vilja felsöka. Finns några där som har loppor i svinpälsen.
Om du tycker att invandringen till ditt land ska bromsas. Om du tycker att ditt lands mottagning av människor från länder utanför den västliga kulturkretsen ska begränsas kraftigt. Om du tycker att kriterierna för att ge asyl ska tolkas strängt. Om du vill införa kommunal vetorätt mot asylmottagning. Om du vill begränsa familjeinvandringen till äkta makar över 24 år och egna barn under 18 år. Om du vill införa språk- och kunskapstester för vuxna familjeinvandrare i hemlandet, innan de kan få uppehållstillstånd. Om du kritiskt vill gå igenom offentligt stöd till organisationer och föreningar där etnisk bakgrund eller gemensamt hemland är kriterium för medlemskap och för organisationens plattform. Om du tycker att när en flyktings behov av skydd är över måste han skickas hem. Om du tycker att utländska medborgare som döms till mer än tre månaders fängelse ska utvisas.
Då kan du bli hedersdoktor vid Karlstads universitet.
Ger bort det bästa de har
Karlstads universitet har en vision. Det vill utmana det etablerade och utforska det okända. Detta är snömos. Saken är den att det inte är i visionerna Karlstads universitet har sin styrka. Det är i praktisk handling. ”Du har en ton, Thon. Skrid frem, skrid frem!” säger Karlstads universitet och ger bort det bästa de har till fremskrittaren. Starkt, inte sant?
Det bästa de hade är borta nu. Väck mä pusta.
Det är alltså inte Värmländska Entreprenörs-Gulledej-priset han får.
Inte Gu’-va-gôtt-mä-alle-nôrsker-som-kommer-hit-å-handler-tack-ska-du-ha-medaljen.
Inte Vi-ä-bare-LITTE-avundsjuke-men-du-ä-att-en-klämmig-typ-du-diplomet.
Det är ett hedersdoktorat.
Heders.
H E D E R S.
Ger du den äregåvan till en främlingsfientlig. Då ger du samtidigt bort något av dig själv, som du aldrig mer kan få tillbaka av en främlingsfientlig. Din egen heder.
Fick du mycket pengar av miljardären Olav Thon, Karlstads universitet? En miljon? Femton? Va’ kôster en heder nu för ti’n?
Va’ kôster en doktorshatt?
”Det fattar inte jag heller egentligen. Skriv inte det för guds skull, då åker jag ut efter den här artikeln. Då får vi en till vilde. Det här var inte lätt. Kan jag få svara på det senare?”
Svaret från Ulla-Britt Åsén, ende kvarvarande kommunfullmäktigeledamoten för Sverigedemokraterna i Borås, när Borås Tidning frågar henne vad som är problemet med ett nytt moskébygge i staden.
Det fattar inte hon heller.
Titta på facsimilen från Svenska Akademiens Ordlista. Där får tre religioner glatt plats bredvid varandra, på bara några centimeter. I det svenskaste som finns, nämligen SAOL.
Gissa var de vackraste mosaikerna finns, Sverigedemokrater.
Det finns yrken där du står på en scen hela tiden. Du jobbar inför öppen ridå, folk ser vad du gör, de betalar din lön och blir arga om du bär dig dumt åt. Jag tänker på yrken som lärare, bussförare, präst och butiksbiträde.
Och polis.
Blir du förvånad när vissa lärare, präster och biträden inte inser detta? Det blir jag. Du läste väl om kvinnan i en skoaffär i Karlstad som förklarade för en kund att små tjejer leker inte, därför sliter de inte skor så hårt? ”Tjejer har inte det behovet.” Du minns väl prästen som porrsurfade och läraren som bodde på skolan i smyg?
Som ett russin i synen
Eller skånepoliserna. Dessa klämmiga kamrater med datamaskin, som har gjort så att rikspolischefen just nu ser ut som ett romrussin i ansiktet, varje gång han får en tv-kamera framför näsan.
Fattar de inte? Begriper de inte att de står på en scen? Jag säger som en arbetskamrat på Räddningsverket. Det var informationsövning på en länsstyrelse någonstans i Sverige, vi övade informationsberedskap och skulle samverka med en karl från försvarsmakten. När karlen kom gående emot oss i den långa korridoren på morgonen fick Anneli se att han bar militär kamouflagedräkt, m/90. Nu är hon från Deje och där är de rakt på sak när det ska pratas.
– Du syns! sa Anneli.
Jag tror inte han har hämtat sig än.
Fotnot: För dig som inte läst det, så skrev Magdalena Dahlgren så här på facebook den 3 september och fick det delat 453 gånger:
”Tack kära expedit på Bergkvist skor som talade för mig och min dotter att de skor vi köpte för två veckor sen som sulan redan släppt på (rejäla svarta kängor) inte tålde att ’leka och sparka boll’ med utan var till för ’tjejer som vill va snygga och tuffa och gå på stan och bio’. När jag (givetvis!) ifrågasatte denna kvinna (som måste ha tidshoppat hit från 1950-talet) om inte BARN ska kunna leka i sina skor så 
fick jag det fantastiska svaret ’Tjejer har inte det behovet’. Vilken jävla avhyvling hon fick ska ni veta. Tack kära expedit som öppnade upp ögonen på min nioåriga dotter hur jävla dumt det är ställt. Världen har fått en ny purfärsk FEMINIST! Vi kokar bägge två.”
En dag blir jag inkallad till kompanichefen på I2. Han som vi både gillar och ogillar högt och rent. Stäng dörren Svensson, säger han och bläddrar i sina papper. Sedan tittar han upp.
– Det har kommit direktiv uppifrån, säger han. Det ska bli strängare registrering av såna som dig.
De senaste kvällarna har jag tänkt rätt mycket på den karln och samtalet från 1971. Med åren blev han en tv-kändis på sitt område och ärlig har han varit hela tiden, både när det varit bekvämt och när det inte varit det. Den gången trodde jag bara att han ville skrämmas och få mig att sluta sälja radikala soldattidningar på luckan. Det lyckades inte. Fast försäljningen lyckades inte särskilt bra den heller, om sanningen ska fram.
Samtalet fortsätter med att kaptenen förhör mig i detalj om mina politiska åsikter. Hur ser jag på försvaret av Sverige (”jotack, jag är bondson, torvan ska försvaras, sen kan vi diskutera hur politiken ska se ut innanför gränserna men torvan är helig”), hur ser jag på proletariatets diktatur (”det är två latinska ord som kan betyda nästan vad som helst, se bara hur illa det gått i öststaterna”), hur ser jag på demokratin (”jag vill förändra mycket, kapten, men det vill jag göra tillsammans med svenska folkets majoritet”).
Så där håller det på. Till slut konstaterar kaptenen att 112 Svensson bara är en radikal socialdemokrat, vad han än kallar sig själv. Det har kaptenen rätt i, fast det tar mig några år att inse den saken.
Avlyssnade telefoner
Vi protesterade mot Vietnamkriget. Innerst inne var vi rätt säkra på att åtminstone de ledande av oss (dit jag inte hörde) fick sina telefoner avlyssnade. Registrerade för våra åsikter? Självklart var vi det, tyckte kamraterna. Minns du inte vad säpo-männen fotograferade oss noga när vi demonstrerade mot den amerikanske ambassadören då han besökte Åmål?
Långt senare fick jag jobb, först på den strategiskt viktiga SOS-centralen och senare på Räddningsverket som också hade viktiga hemligheter för sig. För mig var det inga problem, jag råkar tro på demokrati och på organiserad medmänsklighet. Ska vi ta till stora ord tycker jag att räddningstjänst och ambulanssjukvård sysslar med just det. Organiserad medmänsklighet.
Ibland behövs hemligheterna och jag tänker sannerligen inte bli förrädare och avslöja dem.
Då log Karl Marx
Något säger mig att kaptenen faktiskt menade allvar med det där politiska förhöret. Jag börjar tro att han aldrig skickade in någon rapport angående den marxistiskt intresserade telegrafisten på femte kompaniet. Jag fick ju jobben. På Räddningsverket fick jag till och med en säkerhetsutbildning av en karl från vårt lokala säpo. Då log Karl Marx i sin himmel. Lär dig nu allt om envarsgripande, viskade det mellan molnen.
Det skulle ha varit intressant att se direktivet han hade fått, kompanichefen. Lika intressant hade det varit att se hur det gick till när skånepoliserna fick order att bygga upp sitt register över romska levande och döda, vuxna och barn.
Kapten P hade åtminstone modet att berätta. Varför teg alla dessa poliser i alla år? Någon av dem måste väl ändå ha haft en viss känsla för anständighet?
Fotnot: Polisen i Skåne har börjat göra ett register över alla som heter Johansson nu, samt deras barn och avlidna föräldrar. Johansson är ett genomsnittligt svenskt namn och en av skånepoliserna har hört att det i genomsnitt sker en del brott. Några dessutom med efterlevande till döda föräldrar inblandade.
A-l-l-t det spännande finns inte hos kvinnorna. Det finns förstås karlar som skriver bra bloggar också. Här är en som tv tipsade om härom kvällen. Erik Karlsson Landén har gett sig själv i uppdrag att slåss mot förnedringen av kvinnan i reklamen.
Fundera på om det inte är fler än kvinnorna som den sortens reklam förnedrar.
Länk: Sälj grej med tjej
I går publicerades min senaste krönika på Tankesmedjan Ida. Det är en lärotext, som berättar hurusom en vän till mig lägger ner stor kraft och möda på att uppfinna ett helt nytt sätt att bekämpa mördarsniglar i trädgården.
Hur det går med projektet säger jag inte. Men det är en individ till inblandad.
Rolig? Döm själv.
Länk till krönikan: Telefonören försöker bli kvitt de slemmiga kannibalerna
Spansk skogssnigel (Foto: Klara Thorsson).
Vilket ovanligt missriktat uttryck ”Jag vill inte dö nyfiken” är.
Det är ju det du vill.
Ha nyfikenheten kvar.
En kamrat berättar hur han sätter glögg och palmer. Samma dag. I almanackan står det september och i mitt sinne rullar stora vemodet in. Den mänskliga hjärnan är en märklig sak. Raskt drämmer hon till med den enda möjliga association som kombinationen glögg och palmer kan ge en lagom tjock man i 62-årsåldern på Grossbolstorps höjder när han ligger hemma i hösthosta.
Yngve Stoor.
Detta var några dagar sedan. Nu sitter jag kvällarna i ända och lyssnar på vår ende svenska hawaiimusiker på Spotify. Låten hjärnan mindes var förstås Sjömansjul på Hawaii. Den kom på skivan Melodier som bedåra år 1945.
Låt efter låt lyssnar jag på, medan gitarrsträngen på dalmasens hawaiigitarr dallrarrarar. Två solröda segel, Mot Honolulus strand, Blå lagun – varenda låt rymmer längtan och framtidstro. Dall rarr rarr allr-ande kommer framtiden till oss.
Ge mig ett hårdrocksband som vågar spela in sjömansjulen och kalla skivan Melodier som bedåra. Låt folk tro på framtiden igen, så som den gör som planterar palmer i september 2013, trots att Anders Borg nyss har lagt fram sin nya budget och svartmyrorna gått framåt i kyrkovalet.
Månsken över Tahiti går också bra, om ni tycker den passar bättre för distade gitarrer och growlande trut. Är det nog med förslag?
Fotnot: något säger mig att det kan finnas generationer av barn som inte fått lära sig om världens främste svenske hawaiimusiker i skolan. Läs vad Wikipedia skriver om Yngve Stoor.
Vi har tidigare publicerat herr doktor Viktor Roots uppmärksammade rön, den så kallade 24:7-dieten. Se illustrationer, första delen och steg 2.
Nu kommer allvarlig kritik mot metoden. Inte är han doktor heller, han är en pensionerad skogsarbetare och småbonde som skriver kônstiga dikter och en gång konstruerat en tryckkokare som exploderade.
– Han gick UPP när han gick ner från sovrummet! hävdar kritikerna från sin position på samma parksoffa mellan ICA och Konsum nere i köpingen.
Viktor själv bara ler och funderar på ett svar. Steg 3, nu ska vi se, hmm, steg 3. Var la jag mopedhjälmen?