Knappt ett ord om stenstod

Det har blivit mycket lite skrivet om löpning på den här bloggen den senaste månaden, kanske längre. Knappt ett ord om 1. Stenstod 
2. Går att rubba 
3. Sälstadiet
 4. Ålning medelst hasning
 5. Stappla 
6. Släpa
 7. Hasa
 8. Lufsa 
9. Lunka
 10. Stappeljogga 
11. Jogga 
12. Mala 
13. Harva 
14. Trippa
 15. Löpa
 16. Flyt 
17. Älga
 18. Skägga 
19. Sprinta
 20. Rusha
 21. Tokrusa.

Detta beror inte på benen på bloggarn. Benen vill. Det beror inte på sinnet på skrivarn. Sinnet vill. Nej, alltihop beror på lungorna.

In mellan granarnaRune Larsson, svensk ultralöpnings mentor, brukar säga att hans träningsplanering består i att han försöker lägga in en rejäl förkylning varje år. Jag kan numera säga att min kropp lägger in en rejäl mycoplasmainfektion varje höst. En fin en med hosta långt nerifrån bröstkorgen.

Det upplägget har kroppen planerat själv, jag var inte tillfrågad. I år var doxifermen inte lika snabb och infektionen segare. Vi får se hur det går, men i dag ska jag prova några försiktiga löpsteg genom skogen. Det där som sinnet vill.

Målet är att bli svettig.

 

Det sjunde världsproblemet

Bokmärken

Jag är den där typen som tittar på klockan när folk kommer sent till möten och som sätter bockar i kanten när det är korrekturfel i trycksaker. I varje fall om trycksaken ligger mig nära. På skrivbordet ska papperen ligga efter räta linjer och helst ska de inte ligga där alls. De ska ha dansat vidare.

Sådär är jag stundom och allt är jag inte stolt över. Ordningsmän blir gärna odrägliga. Men varför i hela fridens dar jag inte kan få ordning på saker och ting i sänghalmen, det fattar jag bara inte. När jag nu är så noga annars.

Sängen full med läsning
Nej, jag menar inte detta att det ligger tidskrifter och böcker i sängen mellan den kära vännen och mig. De ligger i god ordning när de inte används, för då ser den ene av oss till att de hamnar prydligt rättvända intill sänggaveln, mellan våra kuddar. Vi gillar att läsa.

Det som förundrar mig är att jag inte lägger märke. Hur långt har jag hunnit i boken? Varför har jag fortfarande vid 62 års ålder inte lärt mig att använda ett av alla dessa bokmärken huset har? Jag drar hem dem hela tiden. Ena gången är bokmärket av tyg, nästa gång av trä, tråd eller plast, ena gången vackert, andra gången praktiskt. Fula? Jo, de finns de med. Alla lika oanvända.

Varenda kväll tar det mig sju minuter och 49 sekunder att hitta fram till det ställe i boken där jag är. Varför?

Dags för nästa konstbråk

Konst (m)

Nu blir det kulturbråk i Sverige igen. Moderaterna har skapat ett ironiskt konstverk.

Ska ironin gå fram? Är nya ”loggan” värd pengarna? Hade 67 procent av Aftonbladets läsare rätt, när de kryssade i alternativet ” Värdelöst, de bryr sig inte om arbetarna”?

En avledningsmanöver
Någon på moderaternas partihögkvarter har tänkt att om det nu är som LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson säger. Att vi har 400 000 arbetslösa och värre ungdomsarbetslöshet än de flesta länder i Europa. Att vi ligger på tolfte plats på EU:s arbetslöshetslista. Att det är ett slag i ansiktet mot de arbetslösa när moderaterna kallar sig ”arbetarparti”.

Någon på moderaternas partihögkvarter har tänkt att om det nu är som Mona Sahlin sms:ar. Att partierna borde ägna sig åt politik i stället för marknadsföring.

Då är det hög tid med en avledningsmanöver.

Moderat ironi
– Vad vi behöver är en rejäl skendebatt i stället för den stora, viktiga frågan om jobben, för där åker vi moderater dit. Jag vet, vi skojar med loggan! Då glömmer alla journalister att prata med de arbetslösa ett tag.

– Ironi. Ska vi inte köra lite ironi?

Oktober är den tiden

Det är den tid på året då människan bygger världar och skapar framtid. Folk går till sina jobb och uträttar, projekt växer fram, byggnader byggs, hem blir inredda, produkter färdiga, vackra saker föds på ritningar, studiecirklar startar, sånger skrivs, bilder föds, stora tankar.

AroniaOktober är den tiden. De svaga tror att det är höst men Karlfeldt visste bättre. Det är en vår. En färgglad tid då även naturen bygger nya anlag, förbereder det som ska explodera i färgen grönt i maj.

Här hemma brinner aroniabuskarna vi planterade nu orangeröda bredvid gräsmattan. Snart ska de täckas av snö för andra gången i sina liv.

Jag längtar.
Dit också.
Men först har jag en orangeröd färg att lagra i minnet.

Buskarna brinner

 

”Löparlopp”? Öhhh?

Nyhetsmagasinet Fokus är ett av mina favoritblad, det har jag berättat förr. Men ibland slår det slint även för Fokus rubrikpåhittare. Den som skrev den här rubriken har inte tagit många löpsteg i livet:

”Löparlopp i terräng”.

Medge att den sätter igång associationer. Vad tänker du själv på? Fotbollsspelarfotbollsmatch? Politikerpolitisk panelpaneldebatt? Tidningstidning? Fokusfokusfokus?

Motvilligt viskar jag tyst för mig själv: man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, det är som med äktenskap, dä kan löckes…

Löparlopp i fokus

 

 

 

 

 

Munkfors sak är vår – Hjältarnas återkomst

Hjältarnas återkomst

Torget i Munkfors, söndag. Ungefär halva kommunen på plats för att fira de 20 som gett orten självförtroendet tillbaka.

Vad det handlar om är David mot Goliat. Den lilla lilla 3 600-personerskommunen mot resten av världen. Revanschen på storsamhället.

Vad det handlar om är solidaritet, när en alldeles vanlig bruksort reser sig tillsammans, glömmer Jante och olika uppfattningar och säger att ”Nu jädrar gör vi det här tillsammans. Nu tar vi dom!”

Vad det handlar om är vänskap. Jag tycker ju om både Munkfors och dess kör. Några känner jag, några är bekantas bekanta, några är bekantas barn. Det är så roligt att de lyckas.

Vad det handlar om är att ge cynikerna fel. Jag bryr mig inte om hur länge Anna Book har bott i Munkfors och hur stockholmarna tycker att värmländskan låter i tv.

Vad det handlar om är att Körslaget är ett av få program i sitt slag, där det inte sitter en jury och förnedrar, inga ö-råd som lär Sveriges barn att egoismen ska segra.

*

Hundarna håller medVad det inte handlar om är vilka låtar de sjunger. Det är inte alltid min musik.

Vad det inte handlar om är Anna Book. Hon är inte min sorts sångerska. (Fast sjunga kan hon och i dag på centrum i Munkfors har jag lärt mig att hon både är rolig och kan säga ”kyss mig i rôva” på allt annat än stureplanska).

Vad det inte handlar om är en kanal med bedrövliga reklamavbrott.

*

Det handlar om solidaritet. Jag råkar gilla stöniga smeder. Det är därför jag tycker Munkfors sak är vår.

Bilderna är från torget i Munkfors i dag på söndagseftermiddagen. ”Hjältarnas återkomst” heter showen. Precis så ser vi på saken. Hjältarna.

Hundarna håller medShowen blev rejält försenad, för vi fick vänta på tv-teamet från Stockholm. De körde fel i Karlstad och for till Grums. Fundera över vilket budskap det sänder. Är det en hälsning att vi på vischan inte är något värda? Är det tändvätska? En storstadsnonchalans som får sådana som jag att förvånat rösta i ett lekprogram i TV4.

När inte ens arrangörerna själva hittar till de små orternas Sverige. Då är det dags att vi låter en sådan ort vinna.

Munkfors sak är vår.

Genväg över skogen från Mårbacka

Lördagsfrukost med extra allt. I dag ska vi ut i skogen och hämta mat. Sedan ska vi äta den. Småningom far vi till Mårbacka på teater, vi är nu en gång hemligt förälskade i fröken Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Västanå teater har premiär på Farmors historier, magen pirrar redan.

Det har varit bloggens bästa besöksvecka. Allra mest klickade ni fram det här inlägget, en dag slog det alla rekord. Jag är barnsligt glad.

Annars är mitt ödmjuka förslag till lördagsläsning denna krönika, som däremot nästan ingen klickade fram via bloggen. Jag som var så nöjd med den roliga poängen (som min kära vän hade hittat på)…

I kväll är det Körslaget på tv. Själva måste vi först hinna hem i tid. Kan man gena från Mårbacka till Grossbolstorp? Gässen på trakten har inte visat någon överdriven lust att frakta folk över skogen den senaste tiden.

Munkfors sak är vår.

 

Farmors historier

Farmors historier, premiär i kväll. Hanna Kulle, Adriana Savin och Margit Myhr från Västanå teater berättar några av de gamla historierna, tillsammans med värmländska folkvisor. Foto: Jacob Hultcrantz Hansson.

Min färska diagnos

I lördags kom jag på ordet, jag är anekdotiker.

I RörosDu måste bara sätta igång mig först. Då kommer det. ”Ja just det, sätta igång ja. När jag var ung hade vi en traktor som man måste veva igång. En gång slog veven tillbaka så det slog axeln ur led på…”

En äkta anekdotiker berättar varje sådant minne minst fem gånger i ett normalt fikarum. Det kan vara någon som var borta de första fyra gångerna. Man får veva på.

”Jo, vi hade en traktor när jag var barn, en Fordson Major, med vev på. En gång…”

Blogganmärkning: Kära språkforskare, kom ihåg var ni läste ordet ”anekdotiker” först i en svensk text på nätet. Här. Samma plats där Google allra först hittade ordet ”tölsvadd” också. Mycket viktigt. Inga samband i övrigt.