Jag är Sverigevän

Jag är Sverigevän. Jag tycker om skogen och bergen och dalarna och de öppna landskapen och glittret på sjöarna och alla isarna när de lägger sig och snön, den älskade snön, och de kvillrande bäckarna och kraftfulla älvarna och snöfläckarna på fjällen mitt i somrarna och åskvädren (fast helst på håll) och snöyrorna och hagelbyarna och de mjuka vårregnen och de bråkiga stormarna och soluppgångarna över de blå bergen och regnbågarna och sidensvansarna och nötväckorna och stjärtmesarna och alla de andra fåglarna och fjärilarna och älgarna, rådjuren, rävarna, hararna, vildsvinen (asch vi tar med dem också) och alla övriga däggdjur, ja alla djur utom fästingarna, och byarna gillar jag och liljekonvaljerna och stigarna och de krokiga grusvägarna och raska asfaltvägarna och Stockholm med allt vattnet och Göteborg som är som en småstad och Arvika där humorn är på allvar i så många mungipor och alla andra städer och Dalarna och Småland och Värmland, fattas bara annat, och resten av landskapen och kulturverksamheten, gofikat och maten vid Gamla Kraftstationen i Deje och Värmlänningarna i Ransäter och Lars Lerins böcker och bilder och Daniel Norgrens låt Howling around my happy home och gamla proggmusiker och Hasse & Tage och Bengt Bergs och Sam Carlquists poesi och Tomas Tranströmer och Werner Aspenström och Bodil Malmsten, älskade Bodil Malmsten, och Crister Enanders essäböcker och recensioner och Po Tidholm och …jag får nog inte plats om jag ska räkna upp alla skrivarna… och Meta Lunds flödesskrivningar på Karlstads universitet och Stefan Holms OS-guld i Athen och pucken som gleeeed in i mål och Bonde söker fru (för jordbruksvyerna) och älgjakten och bönderna som ser till att vi får mat och levande landskap och städerskorna och brandmännen och SOS-operatörerna och tallarna, granarna och björkarna och alla andra träd och finnskogarna och holländarbygderna och SFI-kurserna och demokratin svenska folket kämpade sig till och det fackliga medvetandet och solidariteten och den radikala delen av arbetarrörelsen (asch vi tar med den halvradikala också) och Konsum och andra folkrörelser och socialliberalerna och människovännerna och volontärerna som kämpar för flyktingar och fattiga och de granskande medierna (ni vet vilka ni är) och min fru och mina barn och barnbarn och mina vänner och tänkbara vänner och onsdagspromenaderna med M och B-G och Axel Danielsson och August Palm och Sixten Jernberg och Tove Alexandersson och min dator och språket och alfabetet och utsikten från Tossebergsklätten utanför Sunne och Selma Lagerlöf och Västanå Teater och svampgratinerad fläskfilé och nyplockade smultron med grädde och lite socker och folk som slåss för miljön och toleransen mot hbtq-vänner som trots allt blivit bättre och Jonas Gardell och Johan Glans och Bengt Göransson och klassanalysen som institutet Katalys håller på med och Vi-tidningen och Språktidningen och Peter Frankes antirasistiska ledare i Värmlands Folkblad (när vår tids historia ska skrivas kommer den att minnas dig med stolthet Peter) och Heidruns förlag och Rackstadmuseet och Facebookgrupperna ”Fåglar inpå knuten” och ”Front mot rasism och gryende fascism” och Svenska Akademiens ordlista på nätet och kollektivtrafiken och sjukvården och det drickbara vattnet i våra kranar och de färska rödbetorna ur vårt trädgårdsland och kantarellerna, trattisarna och de svarta trumpetsvamparna och alla elljusspåren och reflexbanorna och orienteringssporten och sillen och potatisen och min frus sillsallad till jul och landslaget i fotboll och herrlandslaget i fotboll och Tre Kronor och alla de ideella idrottsledarna och eftersöksjägarna, knutgubbarna, sommarteatrarna, simskolorna, Sjöräddningen, elitserien i hockey, korvgrillningen i skogen, sovmornarna, släktmiddagarna, släktforskningen, skrivarcirklarna, flumriden på Liseberg, påskmusten, Idas sommarvisa, Torparvisan, Små grodorna, skärgårdarna vid kusterna och i de stora sjöarna och hägerkolonin vid Norra Sanna och mina forna arbetskamrater och Konsum Forshagas gravade sill och ännu mer hemgjord sillsallad som vi provsmakar sent på kvällen den 23:e december. Samt årstiderna.

Jag är Sverigevän.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna i sociala medier)

Den lilla orten intill skogen

De senaste dagarna har jag publicerat en serie korta forshagabetraktelser på Facebook. För oss har vår lugna 6 000-personers tätort nära skogen många fördelar. Här är texterna samlade nu:

18 oktober
Onsdagsvandrar i solsken. Råkar trampa in i discgolfbanan mitt framför två som spelar. Trevligt par som berättar hur de och andra gärna åker de dryga två milen från Karlstad för att spela på Forshagas finare bana. Sedan håller de en inspirerande föreläsning för oss om spelets tillbehör. Discar, det heter discar.

19 oktober
Varför bor en kvar i samma hus i drygt halva sitt liv? Kan det vara för att en trivs? För några år sedan övervägde vi att köpa fritidshus. Det skulle ligga nära skogen i lugn miljö, nära busshållsplats, nära matbutik, ha vatten, värme, avlopp, nätuppkoppling och bra löpmöjligheter, vara billigt och…

Till slut insåg vi att vi hade allt det där och hade haft det ända sedan augusti 1983. Det var bara sjöutsikten som fattades. Men vadå? Vi har ju bäcken. Den skvalpar till ibland.

20 oktober
Varje gång jag kör ner mot centrum ligger den där, norr om Grossbolstorpsvägen. Nissedammen. En alldeles vanlig svensk mindre vattensamling, begränsad av istidslera på alla kanter utom mot gatan. Där är det stämbord också. Det är inget särskilt med vår damm och ändå är den speciell. Nisse Nilsson lärde sig åka skridskor där. Dubbel-Nisse. Nog är det förunderligt att vår lilla kommun en gång fostrat två världsmästare i hockey. Samtidigt. Den andre var Ulf Sterner. När jag skulle göra en skrift om vår skid-, löp- och orienteringsklubbs historia upptäckte jag vem som en gång hade föreslagit att klubben skulle köpa in en radio till friluftsgården. Nils Nilsson. Kommunen borde sätta upp en skylt vid hans damm.

22 oktober
År 2014 fick jag en snilleblixt i ett gathörn. Jag skulle springa alla gator i kommunen. Strax var den nya svenska träningsformen gatuplock uppfunnen. Lite stolt var jag över det, den var ogooglingsbar som löpterm innan jag hittade på den men nu är vi fler utövare. Några månader senare var jag klar. En sak slog mig under springresans gång. Tryggheten och lugnet. Jag kunde springa mitt i vägen på nästan varenda gata i våra tätorter om jag ville det. Så ska ett hem se ut.

23 oktober
Per, Veronica, Göran, Maria, Bertil, Marian, Stefan, Hans, Anneli, Aakash, Angelica, Lars-Ola, Sten, Kenneth, Lillemor, Lars, Sven-Erik, Gunnar, Fredrik, Gert, Ingrid, Myrna, Cecilia, Lars-Ove och Peter har jag träffat och några av dem känner jag rätt väl. 25 av 41 i kommunfullmäktige. Kanske glömde jag någon, namnblind som jag är, förlåt i så fall. Nej, jag försöker inte skryta (jag är dessutom osocial). Jag försöker bara berätta vilken fördel det är att bo i en kommun som är precis så lagom stor att vi har två politiker några hus bort, åt olika håll, och ett kommunalråd som handlar på samma Konsum och samma tider som vi. Vill vi nå’t så vet vi vem vi ska prata med. Anneli eller Aakash eller Cissi eller Per eller… Här är det lättbott.

24 oktober
Jag har trivts överallt där jag har bott. Gården Almar där farmor gav mig och katterna spenvarm mjölk. Gården Nybyggeras där storspoven landade. Molkom där pappa skapade sitt trädgårdsparadis. FNL-huset vid Västra Kanalgatan i Karlstad där vår färska offsetpress blev mitt nattsällskap när rubrikerna var färdiggnuggade. Göteborg där journalistdrömmen levde vetgirig och röd. Småland där drömmen blev verklighet. Sunne där den röda drömmen var fortsatt röd men också miljövänligt grön och barn kom och började behöva vår kärlek. Hela tiden skrivandet. Hela tiden boplatser som varit kärleksfulla.

Ändå kändes det som att komma hem när vi lånade av svärmor till lagfarten och köpte vårt hus 500 meter från friluftsgården. Här, på en ort där folk hälsar när vi kommer in i en butik och varenda en på bästa Konsumbutiken tycker om att slänga käft ena stunden och prata allvar nästa.

Alla (nåja, de flesta människor) har sitt hem. Vi har vårt här. Trivs.

25 oktober
Kanske har du märkt att jag räknat upp fördelar några dagar? Fördelar med att bo i utkanten av en tätort med drygt 6 000 invånare, i en kommun med 11 487 invånare. Tanken slog mig att glädjeämnena finns men att det ändå är bristerna vi så ofta pratar om. Jodå, felen finns de med. Precis som mitt liv har sina problem och muttrigheter, allt är inte prima facebooktrivsel i min värld. Men ändå. Jag brukar leta glädjeämnen även mitt i eländet, jag blir snällare i magen då. Det finns många fler plus än de jag räknat upp de senaste dagarna. Demokratin svenska folket kämpat sig till, sidensvansarna som snart ska berätta att det är snö i luften, kärleken, alltid kärleken, löplusten, skrivklådan, de mänskliga rättigheterna vi inte fick gratis, mångfalden, alla pigga ögon hos våra nyanlända. Politikerna (många av dem vill säga) och alla lokala volontärer som kämpar för deras skull.

För just den här människan är just de här koordinaterna på jordklotet jämt gôrbra. Det var bara det.

Du har säkert dina koordinater.

Hem | Om mig Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna i sociala medier)

Aftontankar vid diskmaskinen

Plockar disk och tänker stora tankar. Hur uppkom universum? Vad är optimal storlek på en kommun? Är Donald Trump uppfunnen av amerikanska satiriker?

Besticken i bestickkorgen, filmjölksskålarna för sig och kaffekopparna längst upp.

Hur kan Eiffeltornet bli 15 centimeter högre en varm dag? Varför finns det så ont om W? Vem uppfann ryggsäcken?

Man får plocka på. Minns du när vi hyrde villa och länge vägrade att använda diskmaskinen, av miljöskäl? Då kom stockholmarna som ägde huset och hälsade på. ”Åh, har ni diskmaskin ni, era lyckostar…” sa frun i familjen. ”Nej men du har”.

Hur lång är en stund? Kan en evighet börja? Varför är tiden så olika lång?

En ska inte skölja och ändå gör jag det ibland. Diskbänksrebeller i alla länder, förenen eder. Det är rätt att göra uppror.

Vi klipper pizza med sax också.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna i sociala medier)

Pensionärslärdom nr 15-25

Får ändras.

Pensionärslärdom nr 15-23
Du blir inte korkad, bara för att du går hem från jobbet för sista gången.
Du blir inte ett lallande stycke ålderdom, att sjunga psalmer för och locka in i evigheten med rabattkuponger i brevlådan och provsmakning av mild vaniljyoghurt på Kooperativa.
Du blir inte en så’n där som sjunger Pärleporten om du inte var det innan.
Du måste inte rensas ut från alla valbara platser. Var fjärde kompledig tack, annars kan ni välja er en annan valmanskår.
Du fattar mycket väl vem som sett till att du får betala mer skatt än andra.
Du ser ännu tydligare vem som inte tar bort den orättvisan fort nog.

Du får beställa ”en kaffe, tack” på Espresso House, King Creole, Rosteriet och allt vad de heter. Du får ta dig påtår utan att fråga, det ska fanken i mig ingå annars stryker vi fiket på PRO:s hemliga lista.

Du som brukade ifrågasätta staten och kapitalet ibland när du var 64 år slutar inte göra det bara för att du fyller 65.

Pensionärslärdom nr 24
Folk måste inte resa sig upp och lämna plats åt en på bussen, men de kunde jäsiken i mig göra det nå’n gång. En annan har i alla fall varit med och byggt upp

… nå’t.

Pensionärslärdom nr 25
Ändra ingenting. Bara världen.

Fler nedtecknade lärdomar
Pensionärslärdom nr 1-3
Pensionärslärdom nr 4-7
Pensionärslärdom nr 8-10
Pensionärslärdom nr 11-14

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna i sociala medier)

Pensionärslärdom nr 11-14

 

Pensionärslärdom nr 11
Om du är ledig hela dagarna, tänk på att ändå handla på torsdags- och fredagseftermiddagarna när medelåldringarna har slutat på jobbet. Då träffar du mer folk.

Låt oss alla komma ner från Vita bergen då och från Grossbolstorps höjder. Låt oss fylla varenda kassakö och berätta hur det var förr, när en apelsin gick lätt att skala.

Jag vill inte ha tocken där kiwi.

Pensionärslärdom nr 12
”En mellanchef eller s-politiker i karriären måste inte spela golf. Men det hjälper när du ska bygga nätverk”.

Det där har du hört förr, va’?

Kom nu så spelar vi boule.

Pensionärslärdom nr 13
Nummer tretton har jag glömt vad den skulle handla om. Varför gick jag in i det här rummet?

Pensionärslärdom nr 14
Ibland blir en trött på talgoxar.

Fler nedtecknade lärdomar
Pensionärslärdom nr 1-3
Pensionärslärdom nr 4-7
Pensionärslärdom nr 8-10

 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna i sociala medier)

Blöt ved och framåtanda

Sverige ska möta Italien i det fortsatta kvalet till fotbolls-VM och en kollega till en facebookvän har lovat i tidningen de jobbar på att om Sverige går till VM-slutspel ska min vän åka Vasaloppet. Fint när folk ställer upp för sina kolleger, nu slapp min vän lova själv.

Jonas Sjöstedt har tvålat till nye moderatledaren Kristersson i riksdagen, så det sjöng om det.

Häromdagen tyckte gps-klockan att jag sprang hennes snabbaste kilometer och engelska mil hittills.

I måndags var det Brittsommar i hela socknen och jag började såga upp spillvirket från sommarens takjobb. Det har legat bredvid vedskjulet och tittat på mig sedan i juni.

***

Det går framåt. Inte allt men en del går förbaske mig framåt.

Ved skapar värme fyra gånger. Eller är det fem?
Vad heter Vasaloppet på italienska?

### Just när jag skrivit detta ser jag på Facebook att han lovar cykla till Timbuktu om Sverige slår Italien.
### Den heta sommaren 1983 sprang jag och fotografen Christer Höglund genom Värmland för NWT:s räkning, från Långflon i norr till Stora torget i Karlstad.
### Timbuktu är en bit bort det med, precis som Stora torget. Respekt.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna i sociala medier)

Pensionärslärdom nr 8-10

 

Pensionärslärdom nr 8
När du hamnar på fest, sök dig till ungdomarna. Berätta om tv-programmet Hylands hörna, avsnittet från den 19 december 1962. De kan behöva påminnas om det.

– Gôbber å kärringer, huk er i bänkera, för nu ladder han ôm.

Tänk att vår statsminister drog en rolig historia och alla tittade. Alla. Vi hade bara en kanal. Å vad vi skrattade.

Pensionärslärdom nr 9
Fortsätt med att berätta om hockeyspelarna Tumba Johansson, Dubbel-Nisse Nilsson och Uffe Sterner. På deras tid tog alltid någon av dem pucken bakom egen kasse i varje landskamp, dribblade igenom först det egna laget och sedan motståndarlaget, gärna Sovjet – och gjorde mål. Hurra! Målvakterna stod upp och inte bar de hjälm.

Unga människor kan behöva påminnas om det.

Sedan var det en målvakt som uppfann slajdningen men det gick att göra mål på honom med.

Säg det.

Pensionärslärdom nr 10
Berätta om de som bodde granne med lanthandeln. Ibland handlade de flera gånger samma vecka, bara för att de bodde så nära.

En blir stressad bara en tänker på’t.

Säg det.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna inlägget i sociala medier)

Pensionärslärdom nr 4-7

Pensionärslärdom nr 4
Fördelen med att vara 65 plus är att du visserligen får ont på nya mystiska ställen då och då. Men när nästa kroppsdel börjar värka har du redan glömt den förra.

Hade jag gubbvad i fjol? Eller var det benhinneinflammation?

Nej, jag tror det var njuren.
Eller hälen.

Pensionärslärdom nr 5
Det är fult att tränga sig före i kön vid smörgåsbord, även om du är fruktansvärt gammal.

Pensionärslärdom nr 6
Det är lika fult att sprida fördomar om pensionärer i matköer. Skärp dig!

Pensionärslärdom nr 7
Vad var det jag skulle skärpa mig om nu igen?

Jag är nästan säker på att det var hälen. Inte har de väl njure på ett julbord?

Vad dumt organiserad den här kön är. De borde ha ställt de djupa tallrikarna därborta i stället.

Gubbvad har jag aldrig haft. Har dom kycklinglår?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna i sociala medier)

Pensionärslärdom nr 1-3

Pensionärslärdom nr 1
Som pensionär har du rätt att förbereda manus och läsa underhållande bok till 05.00 på morgonen. Samt känna dig som utskitet äppelmos dagen därpå.

Var jag inte 18 nyss?

Pensionärslärdom nr 2
Du har rätt att gå i morgonrock minst till 10.15 vissa dagar. Det är ingen som tar disken ifrån dig.

Vare sig den som krånglar eller den med potatisrester på.

Pensionärslärdom nr 3
Du får sitta på sängkanten, dingla med benen och säga ”pomm, pomm, pomm”. En lång stund.

Det är ett hårt jobb men nån måste göra’t. I dag blev det du.
Pomm pomm pomm.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson

Hur du talar inför folk

Först ska du ha nåt att säga, det är viktigast. Sedan ska du göra manus eller stolpar. Därefter kommer rampfebern. Två dagar senare leder de upp dig på scenen (bildligt talat). Då darrar du på rösten först, gärna omärkligt, och sedan börjar du ditt prat med en rolig men betydelsebärande bild eller historia.

Betydelsebärande sa jag. Inget meningslöst trams, sådant genomskådar varje publik på högst tre sekunder. Rekvisita är allra bäst, men då ska den berätta något.

Nu är du igång. Säg det du vill ha sagt, glo dem i ögonen, var dig själv och inte något scenjag. Kläm in en och annan belöning åt åhöraren, precis som när du skriver en längre text. Det kan vara en åfanism, en rolig formulering, en anekdot som stödjer budskapet.

Sluta med nå’t bra.

Behåll publikkontakten under slutapplåden. Se nöjd ut, låt dem märka att du tror på det du sa.

Åk hem. Var hög på endorfiner halva natten.

***

Värre är det inte. Folk har mycket sällan med sig ruttna tomater. Har de ändå det kan du berätta om dem nästa gång.

Ta med en tomat och visa.

### Betraktelse, apropå förra blogginlägget.
### Här är hur det började på Röva i Göteborg. Mer erfarenheter kring att tala hittar du här (min favorit), här, här och här. Den här är väl vemodig?
### Den 11 november framträder jag vid en författardag på biblioteket i Forshaga. Huvudattraktion är Aino Trosell.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra (c) Sven-Ove Svensson