Kartan – Sida 10 – SVENSSONS SLÄNG

Så många ord har svenskan för att kryna

Jag kan inte låta bli. Varje vinter drar jag igång min enkla undersökning av vad folk kallar det, när de gnider snö i ansiktet på en annan människa. Mula, kröna, tryna. Orden är många och det som fascinerar mig mest är att det kan skilja från stadsdel till stadsdel och by till by. Här i Värmland vet jag folk som säger kryne, kröne, mölje, bryne och några till varianter.

År 2006 undersökte radioprogrammet Språket saken i större skala. Du kan inte ana hur många olika ord lyssnarna skickade in. Klicka på länken så får du svaret.

Varför det finns så många ord för denna kryning? För att i det här fallet lever språket bara som talspråk, säger professor Lars-Gunnar Andersson. Bara som talspråk, bara i en viss miljö och utan normering.

Så bevisade de snömöljande svenskarna än en gång min uppfattning. Att dialekterna lever.

Länk: Läs vad folk säger på olika håll i landet och lyssna på programmet Språket från den 10 januari 2006

Fotnot: ordet mula kommer från romani och betyder dö, döda. En ironisk hälsning från språkhistorien, denna vinter i mitt Sverige. Vi fick deras ord. Tjej, lattjo, macka, jycke, mucka, puffra, tji och kis, svenskan har massor av sådana ord som vi fått från romerna. Kallar du hundralappen släng är det också romani.

Släng? Hmm, känns inte det bekant?

Ärru’nte snäll så kryner ja’ dej

Det finns folk som tror att dialekterna är döda för att vi inte bor i det gamla bondesamhället längre. Romantiker, säger jag. Inget språk står stilla så varför skulle dialekten göra det?

– U va glingt dä ä, dä jämt gôrtölitt.

Tror du den meningen är död för en forshagabo, som för 64 år sedan fick sitt modersmål inlyssnat och inpratat i det mellersta sydvärmländska dialektområdet, men som därefter har lämnat ladugård, svinstia, GMW-traktor och mjölkbord fyra mil bakom sig?

Då tror du fel. Strax söder om kommungränsen mellan Forshaga och Munkfors finns en parkeringsficka på östra sidan riksväg 62. Där går en bokstavsgräns som ingen människa markerat i terrängen. Den är mer levande än så. Norr om din parkerade personbil heter huvudbonaden ”e möss”. Söder om bilen heter hon ”e mösse”. Båda gångerna stavar skolfröknarna det ”en mössa”.

I varje stund på dygnet som en munkforsing eller forshaging talar berättar parkeringsfickan vid Ävjagården någonting. Hon bevisar att dialekter inte är några jordbruksredskap, de är överlevare.

– Din sneggelvesp. Ärru’nte snäll så bryner ja dej, som di säger i Hagfôrs. Kryner säger vi här.

Mosa snö i ansiktet på sina vänner, tror du den seden också har dött ut?

– U va glingt dä ä, dä jämt gôrtölitt: Oj vad halkigt det är, det är alldeles jättetråkigt.
E möss, e mösse: en mössa.
Sneggelvesp: en som lägger sig i.
Bryner: här mular. På vissa håll en mer ekivok betydelse.
Kryner: mular.

Pang, du är död. Lär dig nu av detta.

Just nu håller mina vänner jägarna på och skjuter varenda varg i fyra av Värmlands 29 vargrevir. Det är för att ulvarna ska lära sig bli mer skygga.

Jag tror på den teorin. Har du någonsin hört talas om en död varg som blir riktigt närgången?

Först skjuter vi dem, sedan lär de sig. Vete fanken hur det går till, jag tror det är genetiskt.

Kloka djur det där. Dö’smarta.

Fyra mil på en dag och helig belöning

Belöningen vid målgång.

Fyra mil till fots på en dag, trötta ben, en och annan vätskekontroll, småprata med folk efter vägen. Medalj när du kommer fram.

Stockholmsmaran? New York City Marathon? Berlin? Nej, Köln och Santiago de Compostela. Som pilgrim fick du också medalj. Den var lika helig den.

Pilgrimens mussla
Det är i Lödöse museum jag hittar montern med de nio pilgrimsmärkena. Den gamla staden Lödöse var länge en viktig utreseort för pilgrimer på vallfärd. Totalt har de hittat 13 olika sorters märken här, var och en från sin heliga vallfartsort.

Nu tittar jag på nio stycken. Den som vandrade till Santiago de Compostela fick köpa en S:t Jacobsmussla. Den som tog sig till Köln fick köpa märket med heliga tre konungar.

Bot mot din sjukdom
Fyra mil om dagen. Allt för att du ville ta dig till en helig plats där det fanns reliker eller andra heliga föremål. Kanske hade du ett brott att sona. Kanske var du sjuk och ville bli botad. Den som hjälpte dig med mat eller husrum gjorde också en kristlig gärning. Som pilgrim var du lätt att känna igen med din hatt, din stav och din väska.

De längsta resorna till Rom eller Jerusalem kunde ta månader, ibland år. Riskabla färder med rövare och vilda djur längs vägen.

Märket blev magiskt
… och så kom du fram och kunde köpa ditt märke. Belöningen. Ibland kunde du få röra vid reliken med märket. Då blev det också magiskt och fick en helande kraft. När du kom hem hade du beviset. Du var en av deltagarna.

Det är precis som med marathonmedaljen.

– Hur lång tid tog det för dig? Jaså inte under tre månader. Hade du tränat mycket?
– Nästan ingenting.
– Köpte du nån t-tröja?
– Nej, fattar du väl. Det är bara medeltiden än.

Vargen kommer

En kvinna och hennes barn har sett två individer från Forshagareviret vid en fotbollsplan på Kroppkärr i kanten av Karlstad. Där på trakten fick SD 7,42 procent av rösterna vid förra riksdagsvalet. Alla gillar inte individer som kommer vandrande från andra revir.

7,42 procent. Varför kollar jag sånt?

Det är vargar vi pratar om. Finska EU-migranter, skickligt organiserade. En bekant till en vän till en före detta granne vi hade har sett hur de åker dyr Mercedes mellan Forshaga och Kroppkärr. Varenda morgon blir de avsläppta strax innan Olsätersgatan. ”Tar de upp en mobil får de f-n inga rådjur av mig” sa han, bekanten.

Individer. Dom ska du se upp med, det är dom som är värst.

Den så kallade andre vice talmannen

Det kom ett mejl.

”Ditt skrivande om Göran Persson var bra, mycket bra. Kan du också få ihop något vasst om SD Söder och hans idiotiska åsikter om andra människogrupper så stiger du än mer i författaraktning. Jag hörde hans röst på Internet – typisk skånsk. Skåne tillhörde Danmark fram till 1658. Alltså borde väl Söder vara dansk och lika mycket invandrare som samer m.fl. He-he!”

Tack! Du har förstås rätt om det där sista, käre mejlare. Varenda europé är invandrare, vilket håll vi kom ifrån hörs redan på den så kallade andre vice talmannens efternamn. Björn Söder härstammar från Afrika, precis som vi andra.

Den så kallade andre vice talmannen har stor framgång med sitt livs projekt. Att skämma ut två kontinenter, ett däggdjur och ett väderstreck.

Det söderska fyrtalet.

Tomheten inuti mig

Såhär års brukar vi ha ofta ha en planerad resa att se fram emot. Några månader in på det nya året har vi brukat åka till varmare land. Vi gillar att promenera efter havet eller sitta och titta på folk, hyra en bil och köra runt i några främmande berg. I fjol sprang jag ganska många pass i ett rent ökenlandskap, redan det var spännande.

Resan brukar vara beställd i mitten av december och hotellet klart. Sedan sitter jag om kvällarna och spanar in kvarteren där vi ska bo, de finns på kartan och på gatubilderna på nätet. ”Där kommer vi nog att gå när vi ska ner till havet.” ”Där ligger närmaste köpcentrum.” ”Det verkar bra brant nedanför strandpromenaden.” ”Om vi hyr bil kan vi åka dit bort, för att…” ”Just nu är det 24 grader varmt där.”

Ingen resa att se fram emot
Den här gången ligger vi lågt. Inget bokat, inget tänkt. Om detta är vi överens, fast det blir ändå som en tomhet i mig, när jag inte får planera och fantisera. Nu säger jag detta till den kära vännen. Jag har ingen resa att planera, säger jag. Det känns så tomt.

Vad sägs om soptunnan? säger hon och ger mig soppåsen.

Tvingas ändra paragraf tre

Nu har det hänt. Jag har sprungit alla gator även i Deje tätort i vår kommun. Alla gator i hela kommunen om sanningen ska fram. Det gör att jag måste ändra reglerna för träningsformen gatuplock. Du kanske minns att jag gjorde stor affär av Notvägen i Tjärnheden? Gatan som inte finns.

Nu skulle jag kunna göra det igen.

Samma sak hände en och en halv gång till. På min turistkarta finns två gator i östra kanten av området Klippåsen i Deje. Paviljongsvägen och Syrénvägen. I verkligheten finns det bara en gata i den kanten. Inte ens Google Maps vet säkert vilken av de två som finns på riktigt. På gatskylten som syns i Googles Street View står det Paviljongvägen (utan s) men vid Googles interaktiva pilar i gatan har de skrivit Syrénvägen. Hitta.se har som synes valt en liknande lösning. Gatan kallar de Syrénvägen men de som bor där har Paviljongsvägen som adress.

Jag misstänker att de goda klippåsingarna hittar hem i alla fall. De får väl hoppas att när ambulansen kommer så har han en gps som vet besked. Annars får de ställa ut en stol.

Gör alltid det om någon du känner behöver ambulans. Ställ ut en stol. Det fungerar varje gång.

Vid tveksamma fall gäller verkligheten
Regeländringen? Så här står det sedan förra veckan i Svenska Gatuplockförbundets tredje paragraf:

”Med gata menas en vägsträcka som finns utmärkt inom tätortsområde på turistkarta och som dessutom helt säkert finns i verkligheten. Vid tveksamma fall gäller verkligheten. Försök aldrig springa några längre sträckor längs imaginära gator, du kan få en reell trädstam på näsan.”

Precis när jag formulerat detta för mig själv råkade jag ut för en halv gata till i Deje som inte finns på riktigt. En ung man i ett villakök knackade argt på fönstret när jag kom löpande in på hans privata bilparkering. Den var slutet på en gata på Visitmedias turistkarta.

Ynglingen var inte ett dugg imponerad när jag viftade med kartan.

Den ende i världen
Jag är färdig med hela kommunen nu. Forshaga, Dyvelsten, Skived, Olsäter, Deje. Det kan vara så att jag är den enda människa i hela världen som under tiden 2 oktober – 22 november 2014 sprungit alla i verkligheten existerande gator inom tätort markerade på vår kommuns turistkarta. Forshaga tätorter All In.

För att de finns där, för springet i benen och för att det vattnas i munnen bara jag tänker på löpning.

Klok? Vem har sagt att en gôbbe måste vara klok? Det har jag inte fått någon information om. Däremot har jag hört om folk som bestämmer sig för att prova alla positioner i sin kama sutra-bok eller läsa alla romaner av varje års nobelpristagare i litteratur.

Är det klokare det, än att träna kropp och sinne på Södra Mon?
Förresten är det bra att ha god kondition när du ska läsa.

Gatuplock hösten 2014:
Delrapport 1. Delrapport 2. Delrapport 3.
Delrapport 4. Delrapport 5. Delrapport 6. Delrapport 7.

FAKTA Forshaga tätorter All In
Datum: 2 oktober – 22 november 2014.
Längd: 206 km 410 meter (med många löpande transportsträckor och återvändsgator).
Karta: Visitmedias och Forshaga kommuns Forshagakartan 2014.
Antal gator på kartan som saknas i verkligheten: 2,5.
Antal gator som står som genomfartsgator på kartan men har en bilfri sträcka med svänggrindar och gångväg mitt på: 1.
Favoritmöte: den befintliga hunden på den obefintliga Notvägen.
Andel gator som gick att springa mitt i, stor del av tiden: 98 procent.
Antal löpta broar över Klarälven: 6.
Antal lyckor: 32.

LÄS MER:
Meny för alla löpsidorna

Sticker till Deje och bekräftar en fördom

Får lite lätt hjärtklappning av kaffe. Får rejäl huvudvärk av att låta bli. Är det så det känns att vara moderat och fundera på att välja Sverigedemokraterna?

Sådant grunnar jag på, medan fötterna trummar mot gatorna på Mon. Mon är en del av Deje som är en tätort mitt i min kommun. En strävsam gammal bruksort som kämpar vidare utan bruk.

Från forsen som födde alltihop hörs vattnet brusa högre än på länge. Fortum får lov att släppa en hel del vatten förbi turbinerna, de har för mycket H₂O i Höljesmagasinet långt uppe i norr. Läste jag inte någonstans att Dejeforsen kunde höras flera kilometer när den var som vildast, innan första kraftverket kom?

I dag är Gamla kraftstationen en av de mer speciella lokaler för konst, musik och strandnära kaffeintag jag känner till. Men nu är det vardagkväll, solen har jag inte sett på veckor men löparskorna vill ut. Då far vi till detta Deje, för där har vi gator osprungna, skorna och jag. Halva Smårisvägen till att börja med.

Pannlampa bland stormfälld gran
Jag parkerar tysken längs den mörka gatan, knäpper igång gpsklockan och joggar i väg sydvästerut. Över Igeltjärnsvägen och ut i vilda skogen där inga gatlyktor finns. På kartan i min hand heter hon fortfarande Smårisvägen och kallar sig gata, men nu är hon smal grusväg genom den täta skogen bort mot riksväg 62. Då och då lyser pannlampan upp den avsågade stammen av ännu en tjock gran som fallit vid den stora stormen i somras. Jag vänder vid parkeringsfickan ute vid 62:an och får ta samma mörka väg tillbaka.

Inte en varg i sikte och än har jag inte läst i tidningen om äppelälgen vid Risäter.

Blinkar irriterat
Nå, dit ska jag inte i kväll. Jag ska den lilla grusvägen upp till Bastmon och sedan längtar skor och själ efter Västra Ringvägen, Näckrosvägen och småningom gång- och cykelvägen upp till norra infarten till Mon. På väg tillbaka springer jag Älvdalsvägen, det är gamla genomfarten efter älven och en och annan bilist blinkar irriterat. De tycker att jag kunde ta cykelbanan nere vid älven, när den nu finns där.

Ingen av dem stannar så jag behöver förklara att jag är ute på gatuplock och i den sporten är gatan viktigare än GC-vägen. Då hade de fått den gamla dejefördomen om forshagabor bekräftad, kan jag tänka mig. Vad hjälper det då att komma och påstå att man spelat bruksarbetare från Deje i Aino Trosells pjäs borta i de tomma virkesmagasinen på andra sidan älven, en bit nedströms?

Fötterna trummar på.
Norra Mon är lättsprungen, luften kall och frisk.

Gatuplock hösten 2014: 
Delrapport 1. Delrapport 2. Delrapport 3.
Delrapport 4. Delrapport 5. Delrapport 6.

Tjärnhedens hemlighet

– Nu skojar du, säger folk till mig efter att ha läst bloggen i går.
– Skojar? Om en så allvarlig sak som kartor?

Skulle jag? Skulle en äkta kartnörd i sina bästa år och med förståndet någorlunda i behåll komma på en så befängd tanke som att fejka ett fel på en kommunalt utdelad turistkarta? Aldrig i livet.

Inte på engelska
Jag är gammal SOS-operatör. I dag har de gps:er antar jag, men på min tid orienterade både brandfolk och ambulans med hjälp av turistkartor ibland. Det är förstås värre med gator som fattas på kartan, men en för mycket skulle också kunna ställa till det vid en utryckning.

Hon ligger på villaområdet Tjärnheden i norra delen av Deje tätort i Forshaga kommun. På kartan heter hon Notvägen. På samlingsskylten vid infarten till området heter hon Notvägen. Not som i inte på engelska. Det ordet är mer sant än jag trodde.

Anar ett drama
I verkligheten är hon en remsa tallskog mellan Spinnvägen och Haspelvägen. Det är allt. Finns gör hon inte.

Jag går omkring hela dagarna och funderar över hur detta gick till. Vem ringde vem?
”Du, den där Notvägen, den tar vi att å driter i.”
”Ja-a dä gör vi. Men vi sättern på karta.”
”Skylten, glöm inte skylten.”

Notvägen? Nja, det blev ingen gata.
Det blev en remsa tallskog…

Gatuplock hösten 2014: 
Delrapport 1. Delrapport 2. Delrapport 3. Delrapport 4. Delrapport 5.