Rapport nummer 5 från mitt träningsläger i självbehärskning
Om man tittar riktigt noga så ser man sexpacket. Det sitter bara inte ytterst. Förresten är bilden tagen före påsk, jag är smalare nu… I dag har det blivit dags för en rapport igen från mitt träningsläger i att äta belevat två dagar i veckan. 5:2-dieten, jag? Det hade jag inte trott för ett år sedan.
Jo, det har fungerat. Ibland har jag varit hungrig, de där dagarna med bara 600 kalorier totalt på tallriken, tro inget annat.
Jo, jag har gått ner. Eftersom det är viktig grundforskning min kropp bedriver, så har jag vägt mig mycket tätt, säkert mycket oftare än 5:2-metodens grundare hade tänkt sig. Det har hjälpt. För mig är själva vägningen en ritual som hjälper mig att fortsätta. När entusiasmen var som störst gjorde jag ett handskrivet diagram till och med. Den 2 december i fjol vägde jag 83,3 kilo (ännu mer förra sommaren). I dag pendlar jag mellan 73,3 och 75,3. Det är några kilo under gränsen för övervikt enligt mitt BMI. Det måttet är ingen stor sanning för mig, men någon värdemätare måste jag ha och då får den duga.
Jo, jag fick lov att köpa nya byxor på semestern. Flera par nya byxor. Den här våren och sommaren har jag gått omkring klädd som en mänsklig strut, med jeansen ängsligt hopsnörda av ett bälte med flera nya hål i. Utan den hopsnörningen fick jag ner en mindre grävling förutom mig själv i byxorna. Jag vill inte ha någon grävling där. Magomfånget har minskat drygt tio centimeter, det är antagligen viktigast. Tio kilo och tio centimeter, möcke’ bra.
Jo, jag har tränat också. Löpt eller cyklat minst tre gånger i veckan hela året hittills, utom några enstaka veckor. Löpningen blir ännu roligare med nio-tio mjölklitrar mindre att bära omkring på, det kan jag lova.
Jo, jag har fuskat några gånger. Avslutat en till en början tapper 2-dag med viss förfriskning framför teven och fotbolls-VM, det har hänt. Fast inte många gånger. (Slutet på semestern åt jag samma mat som alla andra i flera veckor).
Vill slippa diabetesen
Nu går jag över till 6:1 och fortsätter ivrigt väga mig om mornarna, nypinkad, för att se om det går att ligga kvar på min målvikt med bara en matsnål dag i veckan. Måndagsmenyn blir den samma som alla mina 2-dagar.
Jag vill inte ärva det ”ålderssocker” som släkten är begåvad med. Dessutom har späkningen varit intressant. Det går alldeles utmärkt att leva sitt liv utan att vara tvärmätt tre till fem gånger om dagen. Ganska utmärkt i varje fall. Därför kommer här ett ärligt råd, eftersom jag hört att sanningen är grundforskarens bäste vän:
Ring inte mig på måndagseftermiddagarna. Inte om du har något besvärligt att komma med. Mitt humör har uppförsbacke då.
De tidigare rapporterna
Träningsläger i självbehärskning (del 1)
Träningsläger i självbehärskning (del 2)
Träningsläger i självbehärskning (del 3)
Träningsläger i självbehärskning (del 4)
Viktor Roots alternativ: 24:7-dieten
Tänk dig tanken att Ingvar Carlsson skulle ha gjort samma sak 1986. Hoppat av sitt parti i dess svåraste stund och skickat fram en ung människa, som svenska folket bara hört talas om en enda gång. Och det var när hon stolt förklarade att alla lantisar är dumma.
